Poddavsnitt 36: Man kan glömma bort att leva om man drömmer för mycket. Ett samtal med Sanna Hellberg

När jag lägger ut poddavsnitt 36 är det på dagen ett år sedan jag – med stor bävan – släppte det allra första avsnittet av Drömmen om Målajord. Idag ska du få möta min bästa vän och kollega tillika äldsta dotter, Sanna Hellberg, en “digital nomad” som idag jobbar som översättare, illustratör och skribent, och nyligen startade sitt eget förlag.

Sanna berättar om sin ganska snåriga livsresa från en trasslig tonårstid till idag, då hon hela tiden utsätter sig för nya spännande utmaningar. Vi pratar om skrivande som helande kraft, om volontärarbete som ett sätt att både ge och få, om frivillig enkelhet, om lyssnande, stillhet och närvaro, om att våga vara sårbar och mycket annat.

Maria

Flow i den öländska höstskrivbubblan

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

Så är jag här igen, på norra Öland, för att tillsammans med sju andra skrivglada kliva in i en skön bubbla för en helg. Det är fjärde gången gillt och första besöket på andra sidan sommaren, mitt i oktoberhöst, med gråmulen himmel och vinden som viner runt knutarna och blåser in i mina öron under promenaden ut till “min” fyr, den som inspirerade mig till min första novell, ni vet. Den där novellen som fortfarande ligger i byrålådan.

14686107_10208762241306762_193269063_n

I den lådan ligger däremot inte längre mitt romanmanus. Efter ett och ett halvt år och ett tiotal refuseringar – vilket ledde till att romanskrivarluften fullkomligt gick ur mig – har jag äntligen vågat mig på att plocka upp det igen. Och för första gången på denna långa tid känner jag massor av glädje, hopp och tillförsikt.

14699812_10208762229506467_1372686008_n

Egentligen hände det redan i somras, när jag en dag rymt hemifrån för att caféjobba med min dotter Sanna. Hon hade precis fixat till hemsidan till sitt nystartade Vide Förlag, där hon publicerar översatt engelskspråkig skönlitteratur av hög kvalitet, och jag insåg hur otroligt bra det kan bli när man ger ut böcker även utan ett stort förlag i ryggen. Det var där och då jag bestämde mig för att strunta i den andra förlagsrunda jag hade tänkt inleda. Göra det själv i stället. Styra hela processen.

14694810_10208762242866801_183536555_nSedan dess har det hänt så otroligt mycket annat, utgivning av vår gemensamma barnbok om Lovis Ansjovis, arbetet med min podcast, Drömmen om Målajord och webbkursen Den inre kompassen, som förhoppningsvis kommer att släppas i början av nästa år, för att bara nämna några av alla projekt. (Med sig till Öland hade förresten en av mina skrivkompisar senaste numret tidskriften Yoga World, där de tipsat om min podd!) Romanen har fått ligga kvar bland sockarna i lådan sedan den där dagen på caféet.

Samtidigt har jag hela tiden vetat att det var här, på Öland i oktober, som jag skulle sätta igång. Och precis som alla andra gånger jag åkt hit har mitt flow kommit som på beställning. Jag skulle alltså gå igenom hela manuset ännu en gång (efter alla miljoner rundor med texten innan jag skickade till förlag). De första sidorna gick trögt, tog flera timmar, men sen gick proppen ur.

14717072_10208749423826333_4197276244420812533_n

Nu har jag varit här i ett och ett halvt dygn, druckit löjligt många koppar te, redigerat snart en tredjedel av boken och planerat omslag tillsammans med Sanna som hjälper mig med formgivningen – det kommer att bli sååå fint! I takt med att jag blir färdig med kapitel efter kapitel skickar jag dem till min snälla språklärarmake som omedelbart hörsammade mitt hjälpbehov och korrekturläser en sista gång. Nu händer det. ÄNTLIGEN!

Maria

Poddavsnitt 35: I kontakt med naturen. Ett samtal med Kim Falck

Avsnitt 35 bjuder på ett möte med bergsguiden Kim Falck. På nittiotalet hamnade Kim i södra Frankrike, där han spelade rugby och jobbade med lite av varje, tills han för ett antal år sedan utbildade sig för att kunna ta med människor på guidade vandringar i Pyrenéerna.

Idag lever han i bergen med sin franska fru och deras barn, ständigt nära naturen, och med vandringen som såväl sitt arbete (www.propy.se) som – vid sidan av andra friluftsaktiviteter – sitt största fritidsintresse.

Vårt samtal handlar, förutom om vandring förstås, om röda trådar i livet, om närvaro i nuet, om skillnader mellan Sverige och Frankrike och om att ha ett jobb som man inte skulle vilja byta ut mot någonting annat. Välkommen att lyssna!

Maria

Tillsammans gör vi skillnad!

Nu ska jag berätta en liten solskenshistoria om hur en fråga på Facebook växte till något riktigt vackert. Det kommer snart ett blogginlägg om allt jag tycker är bra med Facebook – som en motvikt till allt som människor inte gillar – och det här är ett sådant exempel.

dsc_0307

Allt började med att jag – som jobbat som föreläsare i många år – fick en förfrågan från en talarförmedling om att få draghjälp till min marknadsföring. Det skulle kosta VÄLDIGT MYCKET PENGAR och det gavs INGA GARANTIER. Jag skulle alltså punga ut med de där tusenlapparna varje månad oavsett om förmedlingen gav några uppdrag eller ej.

Självklart var jag inte intresserad, men jag har kikat lite på andra talarförmedlingar tidigare och funderat på om någon av dem skulle kunna vara till nytta. Så ställde jag frågan i min och min frisörs egenhändigt skapade Facebookgrupp och oslagbara kunskapskälla Ensamföretagare i Växjötrakten: “Är det någon som har erfarenheter av att finnas med i en talarförmedling?”.

dsc_0013-kopia

Jag fick för ovanlighets skull inte så många svar, men jag fick kommentaren: “Kan vi inte skapa en egen talarplattform?” Ur detta kom ett spånarmöte – spretigt till tusen – och jag tänkte att “Det blir nog inget av detta…”. Men på något sätt bildades en arbetsgrupp – lika spretig den – och en sen och trött fredagseftermiddag i vintras möttes vi fem till synes helt olika personer under ett möte som ingen av oss lyckas beskriva med andra ord än magiskt.

14256447_10208442700478441_794748559_n

Mitt bland alla våra olikheter – kön, ålder, utbildning, bakgrund, arbetssituation – upptäckte vi en stark och lysande gemensam kärna: vi brann alla för att på något sätt bidra till en bättre värld. Att i våra föreläsningar och workshops inte bara underhålla utan faktiskt också försöka göra lite positiv skillnad, väcka tankar och skapa positiv förändring hos våra deltagare – och därmed positiv förändring för världen i stort.

Nu, ett drygt halvår efter den där magiska fredagseftermiddagen, har vi just haft kickoff för vår nya fina talarplattform i föreningen Talare som gör skillnad. Vi är inte så många än, men vi tror starkt på att vi tillsammans kan nå ut lättare än var och en kan göra på egen hand. Vi tror också att vi har mycket att lära av varandras kunskaper och erfarenheter.

  • Kanske är du en person (eller känner någon) som skulle kunna ha glädje av att bli medlem? Varmt välkommen att söka medlemskap! Hur du bär dig åt får du veta genom att gå med i vår intressegrupp på Facebook, och även om gruppen startade i Växjö finns det inga som helst geografiska restriktioner – vi välkomnar medlemmar från hela världen.
  • Kanske skulle du (eller någon du känner) vara intresserad av att anlita någon av oss, eller flera tillsammans i något av dina sammanhang? Ta en titt på våra talare och vad de kan erbjuda!

ska%cc%88rmavbild-2016-10-07-kl-23-23-55

Eftersom vi är en nystartad och ideell förening med små ekonomiska resurser är vi också grymt tacksamma för all hjälp vi kan få med att sprida information om att vi finns. Talarplattformen och intressegruppen finns det länkar till i texten ovan, och vi har också en Facebooksida.

Varmt välkommen att bekanta dig med Talare som gör skillnad! Och tänk så mycket gott som kan komma ur en enkel fråga på Facebook… 🙂

Maria 

Special Creative October Time

En av de största skillnaderna mellan mitt liv idag och åren i universitetsvärlden är att jag får så mycket mer utlopp för min kreativitet. Jag hittar på en massa roliga saker (skriva böcker, skapa kurser, göra podd, starta cirklar) utan att behöva be någon om tillåtelse eller söka pengar (ok, det är fattigt, men fritt!). Under oktober månad ger jag en lite extra boost åt min kreativitet genom att delta i  Facebookutmaningen Creative October ChallengeDen går ut på att å ena sidan skapa, å andra sidan inte konsumera mer än det nödvändiga (mat och sånt). Om jag alltså skapar något fysiskt så använder jag material som redan finns hemma.

dsc_0009

Min dotter Sanna, som bjöd in mig till utmaningen, hjälpte till med att ge min kreativa oktober en rivstart. Vi firade hennes nystartade Vide Förlag och boksläppet av den fantastiskt fina Det som andra inte ser (av Al Brookes), som Sanna har översatt, och i anslutning till releasen var det kreativ verkstad. Jag stickade strumpor, Sanna band en liten bok, de yngre barnen gjorde garnbollar.

dsc_0002-jpg

 

Resten av oktober har jag gett mig själv fem kreativa uppgifter:

  • att under en ny skrivhelg på Öland ta itu med min roman, som legat i malpåse i ett och ett halvt år nu – i vinter/vår ska den släppas ut i världen!
  • att skriva en dikt till den en-dikt-i-månden-inför-en-Poetry-Slam-tävling-i-april-utmaning som jag också är med i
  • att jobba vidare med och försöka bli någorlunda klar med den webbkurs om att hitta och följa sin inre kompass som jag håller på att bygga
  • att sticka ett par raggsockar till mig själv av ullgarn jag köpte på rea i somras – tänk att jag har börjat sticka igen efter nästan 25 års avhållsamhet, tack vare mötet med Pia Kammeborn (poddvsnitt 29)
  • att hjälpa min elvaåring att bygga en himmelsäng av material vi har hemma

dsc_0066

Den kreativa oktoberutmaningen passar också bra in i en annan – förhoppningsvis ännu mer permanent – utmaning: Special Time med mina barn. Inspirationen kommer från boken The Joy of Caring for Children som jag och Sanna håller på att översätta, och som är skriven av Medicine Story, livskamrat till min senaste poddgäst, Ellika Lindén.

dsc_0054Det jag läser har satt igång processer i mig i sommar och höst, bidragit till de stundtals ganska smärtsamma grubblerier om hur jag levt och lever mitt liv som jag delat med mig av på bloggen tidigare, men också gett inspiration att pröva nya vägar.

En av de idéer som inspirerat mig är det som Medicine Story kallar Special Time. Att regelbundet avsätta tid för ett barn i taget tillsammans med en vuxen, då ingenting annat får störa och barnet helt och hållet styr aktiviteten och leder den vuxne, medan denne ger sig in i leken med intresse och entusiasm, oavsett vad det handlar om. I en stor stökig familj som vår känns det här extra viktigt. Barnen för en ständig kamp om uppmärksamheten – i förhållande till varandra, till alla vardagssysslor vi vuxna tycker att vi måste ägna oss åt, till mobiltelefoner och annat som splittrar vårt fokus.

Vi brukar ge varje barn julklappar i form av upplevelser i ensamt majestät med någon av oss, men jag vill ha mer av det. Från och med förra veckan testar jag därför en timmes Special Time med varje barn per vecka – kanske blir det mer längre fram, när vi kommit in i det – och så här långt är vi alla väldigt nöjda med konceptet.

dsc_0056

Hittills har jag fått göra garnbollar, spela Alfapet och Tjuv och Polis, skissa på och börja bygga den där himmelsängen, lära mig grunderna i datorspelet Minecraft och bygga mitt första hus där. Jag märker att jag ser fram emot våra Special Time-tillfällen lika mycket som barnen och att jag faktiskt är mycket mer närvarande och har mycket roligare när jag har bestämt mig för att verkligen engagera mig och släppa allt annat för en timme. Mobiltelefonen får plinga på bäst den vill – den klarar sig förstås alldeles utmärkt utan mig!

Jag avslutar med några fler bilder från Sannas mysiga releasefest.

Maria

dsc_0021

 

 

 

dsc_0020

dsc_0016dsc_0006dsc_0018dsc_0065 dsc_0012 dsc_0008dsc_0032