Magi mitt i vardagen

Igår skrev jag på Facebook om att jag känner mig som en brobyggare, som ofta trivs med att stå med mina två ben i olika läger, just nu i både sensommar och höst, på vedbacken och vid tangentbordet, i omställningskretsar och det vanliga Svenssonlivet och – inte minst – i vetenskap och andlighet.

Foto: Nick Grant

Jag har en extremt lång akademisk utbildning (sju års grundutbildning och fyra års forskarutbildning) och tycker att forskning och vetenskap i många fall är både intressant och viktigt (om än kanske inte min egen avhandling, som handlade om fyra engelska pronomen …). Men i hela mitt liv har jag också trott på att det finns mycket mer än det vi kan se, ta på och förklara. Att livet faktiskt är magiskt, om vi bara vågar tro på det. Det är väl inte för inte jag älskar böckerna om Harry Potter och nu har sträcklyssnat i ett halvår på podden som analyserar dem som en helig text, kapitel för kapitel.

Foto: Artem Maltsev

Jag gör mitt bästa för att bjuda in magin i mitt liv på olika sätt – i meditation, genom min andliga samtalscirkel där inga ämnen är för flummiga att mötas kring, i korten jag ibland lägger för att få hjälp med det som tankarna inte riktigt räcker till för att reda ut, vid enstaka tillfällen i kommunikation med människor som inte finns med oss på jorden längre, framförallt min pappa och mormor. Jag lägger märke till synkronicitet, det som de flesta kallar slumpar eller sammanträffanden, och använder dem ibland som vägledare eller inspirationskällor.

Det går lite i vågor hur stor plats den där magin och mystiken tar i mitt liv. I perioder ligger mitt fokus på mer jordnära ting, men så händer något och jag hittar tillbaka. Den senaste tiden har jag upplevt flera händelser som påmint mig och som jag skulle vilja dela med mig av – så får du tolka dem som du vill. Men kanske kan de inspirera dig att också vara mer öppen för det vi inte kan förklara?

Foto: Aron Visuals

Min älskade pappa Lars gick bort efter några års cancersjukdom för 22 år sedan, men då och då upplever jag att han finns med oss här i byn, där hans fyra äldsta syskon är födda (vilket vi inte hade en aning om när vi åkte ut för husvisning året efter pappas död – magiskt bara det och jag gissar att han hade ett finger med i spelet). Några gånger har jag fått riktigt tydlig kontakt med min pappa, vid ett besök hos ett medium och en gång då jag mediterade och kände hans hand rufsa om mig i nacken.

Häromveckan skulle min pappa ha fyllt 96 år. Dagarna runtomkring födelsedagen hände flera märkliga saker – vattenpumpen i källaren stängdes av flera gånger och radion i köket började spela av sig själv, inte en gång utan tre. Jag tror att det vara pappa som skickade en hälsning till oss – som förstås tog tillfället i akt och firade honom, med minnen och marängsviss.

Och så en annan sorts magi: för några veckor sedan fick jag tillbaka min mammas gamla bok, Rensa i röran med Feng Shui, som jag hade lånat ut till en vän. För skojs skull började jag läsa och kände att budskapet (som inte var nytt för mig) om att vi när vi rensar och röjer i våra hus skapar vi också energi och flöde i våra liv. Jag blev inspirerad att göra en ordentlig rensning i huset och har inte ens hunnit börja än, men sedan jag började läsa och tänka i de här banorna har det trillat in en hel rad oväntade och roliga jobbuppdrag.

Det passar så otroligt bra just nu, eftersom vi sparar till en familjetågluff nästa sommar, då min man och jag firar tjugoårig bröllopsdag. För även om jag trivs allra bäst hemma i Målajord vill jag så gärna låta mina yngsta barn få komma ut och se lite mer av världen än de har gjort hittills, innan de också blir för stora för att vilja resa tillsammans med oss vuxna. Och eftersom vi har slutat flyga blir det med tåg – som kostar en hel del pengar. Det ska bli spännande att se om energierna fortsätter att flöda ännu mer när jag kommer igång med röjandet på riktigt. Eller så är det färdigt för den här gången, och det handlade bara om att jag behövde ta beslutet. Oavsett vilket så är jag väldigt tacksam – både för inflödet av uppdrag och för inspirationen till att få lite mer ordning här hemma.

Foto: Jack Anstey

Kanske hittar du helt logiska förklaringar till det som hänt mig, men för mig är det viktigt att våga – och få lov att – tro på något annat. Jag känner mig tryggare av tanken på att mina föräldrar och min mormor, som inte finns hos oss fysiskt längre, ändå är med mig och stöttar mig på min livsresa. Och så blir ju livet så mycket mer spännande när jag tillåter mig själv att hitta magin där mitt i vardagen.

Maria

PS. Vill du ha tips på en väldigt saklig och nykter bok om magi och mystik i vår tid, rekommenderar jag dig att läsa min poddgäst Kajsa Ingemarssons bok Modern mystik, som är den andra boken i trilogin om att följa hjärtat. Läs också gärna de två andra böckerna, Den magiska gnistan och Hjärtats väg. 

Drömkorn 11: Man får en tillit till människan – ett samtal med Stefan Thorendal

I Drömmen om Målajords tionde Drömkorn får du några glimtar ur mitt poddsamtal med vandrarhemsägaren och globetrottern Stefan Thorendal. Det handlar om fördelen med att ibland inte tänka efter för mycket, om vikten av sammanhang och nätverk och om att utgå från tillit i stället för rädsla.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddavsnittet med Stefan:

Maria