Med Universum på min sida

Ja ja, jag vet att många (inklusive flera av mina familjemedlemmar) tycker att jag är superflummig, en extremt otrovärdig akademiker och eventuellt också aningen korkad när jag börjar prata om Universum och synkroniciteter och sådant. Själv är jag glad och tacksam över att ha min övertygelse om att jag får stöd och hjälp på min livsväg, något som för många innebär en religiös tro, medan jag själv inte riktigt vill inordna mig i ledet utan väljer att se och göra det här på mitt eget sätt.

Jag har bloggat om liknande ämnen tidigare, exempelvis i inläggen Rätten till en tro,  Alla dessa slumpar och Magi mitt i vardagen, men jag kan inte låta bli att återvända, gång på gång. Det andliga perspektivet är en viktig del i min vardag. För mig blir det helt enkelt lättare att ha tillit till att saker och ting – om inte förr så i alla fall senare – blir som de ska, att jag är på rätt spår och att det finns en mening med det jag gör, utöver att jag själv trivs med livet.

Det är inte så att jag ständigt går och tänker i de här banorna, men ibland får jag som en liten knuff som påminner mig. Och nu har jag fått syn på dem igen, sådana där synkroniciteter som somliga bortförklarar som rena sammanträffande, medan jag ser dem som tecken på att jag gör det som jag har kommit hit för att göra.

Förra sommaren släppte jag min andra roman, Kantstötta porslinsugglors paradorkester (där skrivandet också omgärdats av en massa mystiska omständigheter), där depression och självmord fanns med som teman, eftersom de ligger nära mitt hjärta och mina erfarenheter. Inte långt efteråt fick jag mitt livs första egna översättningsuppdrag – en bok om depression. Och en tid efter det kom översättningsuppdrag nummer två – en bok om att vara anhörig till någon som har tagit sitt liv. Den här veckan fick jag så precis ytterligare två andra skrivuppdrag – om suicidprevention och funktionen Jourhavande präst, som hjälper till med samtal (som ju också är min grej!) när någon har det svårt. Det här hade inte behövt vara något märkvärdigt – om jag fått senare uppdrag på grund av de tidigare. Men ingen av uppdragsgivarna har känt till mina tidigare erfarenheter – det är inte därför jag har blivit tillfrågad.

(På tal om detta läser jag just nu om otroligt spännande synkroniciteter relaterade till kreativitet i Elizabeth Gilberts bok Big Magic – Creative Living Beyond Fear – den måste jag nog återkomma till här snart!)

Det där sista skrivuppdraget är förresten på sitt sätt också ett exempel på att jag verkar vara i bra synk med Universum för närvarande. Vid mitt årsskiftesbokslut bestämde jag mig för att det var dags att stänga ett antal dörrar i mitt liv, bland annat till ett tidskrävande ideellt uppdrag där jag upplevde att jag hade gjort mitt. Inkomsterna från “gamla synder” (d.v.s. mina läromedel från tiden som forskare och utbildare i engelska) minskar stadigt för varje år och jag behöver hitta nya inkomstkällor.

Bara en dryg vecka efter det att jag sagt tack och hej till det ideella uppdraget dök så det här nya återkommande skribentuppdraget – där jag har glädje av mina breda tidigare erfarenheter men också möjlighet att utvecklas och lära nytt- upp som ett brev på posten! Ännu ett exempel på att jag är i mitt Ikigai.

Så ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om att en och annan kanske fnyser föraktfullt eller skakar på huvudet i tvivel över mitt förstånd när de får höra om mitt sätt att se på världen. Själv tycker jag mest att det är lite synd att de inte själva har fått (eller vågat?) uppleva det livets kreativa flöde som jag så stark känner att jag är en del av.

Maria

Poddavsnitt 92. Hur hantera livet när världen gungar? Poddklanen reflekterar, #6

Foto: Thomas Lissing

Här kommer ett extrainsatt Poddklansavsnitt mitt i Coronakrisen, då osäkerheten är det enda vi kan vara säkra på! Den här gången reflekterar mina vänner Lisa Moraeus, Sara Norrby Wallin och jag över hur vi på bästa sätt tar oss igenom stormen som viner runt allas våra öron just nu, mer eller mindre kännbart. Hur får vi till en bra kommunikation med varandra i dessa tider? Och hur kommunicerar vi med oss själva, gör vad vi kan för att hantera alla jobbiga känslor och tar hand om oss på bästa sätt? Kan det rentav komma något gott ur den här krisen?

Här har jag samlat en liten länkbank med sådant jag/vi nämner i podden:

Maria