Häromdagen unnade jag mig – och prioriterade in – en riktigt rejäl lunchpromenad, för att få rörelse, dagsljus och en paus från en lång dag på kontoret i stan. Med åren har jag blivit ganska bra på att ta hand om mina såväl kroppsliga som själsliga behov (som naturligtvis hänger ihop). Jag mediterar, yogar, joggar, tränar body combat hemma i uterummet, kallbadar i vår sjö – inte på grund av några måsten utan för att jag tycker om det och känner att det gör mig gott. Samtidigt har jag upptäckt hur långt jag ofta kommer med korta aktiviteter, att något som tar mycket tid sällan är nödvändigt.
I såväl mitt arbete som privat möter jag människor som inte riktigt vet vad som får dem att må bra – det kan exempelvis vara en anledning till att man vill gå min webbkurs, Den inre kompassen, eller anlita mig som mentor. Det finns också många som har ganska bra koll – kanske har gått kurser eller läst böcker och provat både ett och annat – men ändå har svårt att få till det där som man vet gör en gott, mitt i vardagen. Det finns ju så mycket som lockar – eller drar och sliter i oss. Jobb, familj, vänner, vardagssysslor, sociala medier … I vissa fall även sådant om ett krävande anhörigskap, som jag skriver om i min senaste bok. Det finns helt enkelt inte på kartan att klämma in den där långpromenaden, träningspasset på gymmet, yogapasset i studion eller den halvtimmeslånga meditationen – och så blir det … ingenting alls.
En fråga som känns relevant att ställa då är: Måste långt, länge och mycket alltid vara bäst? Måste vi göra det så komplicerat och svårt att få till det i den där vardagen som ju vi alla tillbringar större delen av våra liv i – snarare än på kursgårdar eller träningsanläggningar vid Medelhavet, där måbra-aktiviteter är lätta att prioritera? Min inre kompass – som jag kallar det som hjälper mig när jag lyssnar till kroppen och själen, inte bara till mitt intellekt – har talat om att i alla fall för just mig funkar kort och ofta minst lika bra, inom alltifrån träning till yoga och meditation. Min artroshöft mår exempelvis bättre än på mycket länge sedan jag började göra korta rehabövningar, dansa eller yoga i mina Pomodoropauser under arbetsdagen (25 minuters jobb, 5 minuter rörelsepaus). Under min hundradagars Runstreak-utmaning i somras (1,6 km – som tog mig ca 12 minuter – daglig jogg) kände jag inte av den alls.
Det verkar helt enkelt som att någorlunda regelbundet är viktigare för mig än långt-länge-mycket, så i det här fallet har jag kommit fram till att inte lyssna så mycket på vad hälsoforskare och andra gurus säger om att man behöver hålla på si och så länge för att något ska ge effekt. Det kan säkert vara så att jag skulle må ännu bättre med längre aktiviteter, och visst kan jag älska ett långt yogapass i studion eller en tvåtimmarspromenad med min man. Men risken är stor att det inte skulle bli något av om det ständigt var sådant jag strävade efter, det enda jag trodde gjorde någon skillnad för mitt välmående.
En guru jag däremot gärna lyssnar på är min älskade online-yogalärare Adriene Mishler. Hon lägger visserligen ut en del långa pass på sin YouTube-kanal, men där finns också gott om korta (du hittar några av mina favoriter längre ner), och i ett av dem, som handlar om att få till en liten yogastund på kontoret – alltså precis mitt i vardagen – säger hon:
Yoga is about carving out any amount of time for yourself
to unite the mind and the body with the breath.
Jag strävar alltså efter att “karva ut” en stund för det som gör gott i kropp och själ så gott som varje dag – artrosövningar, ett litet yogapass, en meditationsstund, någon form av utomhusrörelseaktivitet. Men det handlar ganska sällan om något som tar mycket tid- därför blir det så mycket mer lättprioriterat. Mycket hinns exempelvis med i de där pomodoropauserna under en arbetsdag – när jag bara kommer ihåg att sätta klockan (en app i min telefon som heter Focus to do).
Och ska vi nu lyssna på forskningen, så finns det faktiskt ett och annat som styrker tesen om att långt och länge inte alltid är bäst. En annan av mina inspirationskällor, meditationsläraren Light Watkins, skriver exempelvis att ett vanligt problem för många som börjar meditera är att de tror att man måste hålla på så länge för att det ska vara någon mening. Men han har hittat forskning som visar att upp till sisådär 12 minuter gör tiden skillnad, inte därefter. Alltså har man sett lika goda effekter hos den som mediterar kort som den som sitter en halvtimme eller timme på kudden.
Vad sägs om att försöka göra allt det där vi mår bra av lite enklare, lite mindre kravfyllt, lite mer i synk med vardagen vi lever i? Sluta ögonen och meditera en stund i väntan på bussen. Skaka rumpa en stund eller göra några yogarörelser i en paus från datorn. Ställa bilen lite längre bort och ta en promenad till kontoret. Kanske gör det minst lika mycket skillnad som ett yogapass i studion som du har stressat från jobbet för att hinna till (som min poddgäst Pa Sandberg berättar att han ofta får höra om från sina klienter)? Kanske ska du skippa det där långa passet på löpbandet när du sprungit mentalt hela dagen (som en annan poddgäst, Karin Leoson, pratar om), sätta dig en liten stund på meditationskudden i stället?
Jag skulle vilja avsluta med några ord från meditationsläraren Light Watkins som jag nämnde tidigare. Det här är en text (fritt översatt och lite nedkortad) från ett av hans dagliga inspirationsbrev som jag tycker säger så mycket:
Äkta meditation ser inte ut som på fotona från nätet, på människor i perfekta sittställningar på kuddar i vackra, tjusigt inredda rum eller natursköna omgivningar.
Äkta meditation är det som händer i vardagsrummet med småbarn som skuttar omkring och bankar på saker. Eller i garderoben när du har grälat med din partner.
Äkta meditation störs ibland av att grannen tittar på Postkodmiljonären på hög volym, eller för att din hund skäller på en ekorre utanför fönstret. Här finns utrymme för att dregla, somna, släppa sig och tänka underliga tankar om bältdjur.
Äkta meditation är den som sker spontant och stökigt. Det där du ser på nätet händer mest när kameran är på. Äkta meditation är det som händer när ingen annan ser på.
Vad tänker du om det jag skriver? Vad funkar för just dig?
Maria
PS. Här är några korta yogapass (mellan 10 och 18 minuter) för Adriene jag har gjort många gånger: Wake Up Yoga, Morning Yoga On The Road, Office Break Yoga, Wind Down Yoga, Rainbow Yoga och Anchor In Hope.
Och här några av mina favoritlärare på Insight Timer, varav alla har gott om korta guidade meditationer: Tara Brach, Jack Kornfield, Rachel Hillary och Kaira Jewel Lingo. De flesta av mina egna meditationer där är också under 15 minuter.