En liten kärleksroman – i bloggform

Kärleksromanförfattare? Nej, det är nog inte riktigt min grej. Men här kommer en liten kärleksroman i alla fall, i bloggform, innan jag alldeles släpper taget om det där ordet, kärlek,som var mitt ledord eller mantra för 2020, och som jag just har pratat med min vän Sara om i årets första poddavsnitt (kommer snart i en hörlur nära dig!).

Vad kärleksmantrat har betytt för mig under det här året kan du höra om i podden ifall du är intresserad, men här skulle jag vilja dela med mig av en liten Facebookutmaning jag deltog i för några år sedan. Love my Partner hette den och gick ut på att under sju dagar lägga upp en bild och berätta om kärleken till den människa man lever tillsammans med.

Det hände något med mig under den där veckan jag deltog i utmaningen – jag fick liksom upp ögonen för min partner lite extra, och kärleken fick en välbehövlig boost. Kanske kan någon som läser bli inspirerad att göra något liknande? I så fall skickar jag över stafettpinnen till dig att använda precis som du själv önskar – alltifrån helt privat i en dagbok eller dina egna tankar till alldeles offentligt i sociala medier. Här kommer min lilla kärleksroman i bloggform!


Dag 1

Våren 1996 var jag – vid 27 års ålder, med en dotter på sex och efter två år som ensamstående mamma – redo att hitta kärleken igen. Jag såg för mig hur jag skulle träffa en lite äldre man, gärna med ett eget barn. I stället mötte jag Anders – som var 23 och just hade flyttat till Växjö från Alingsås för att leva studentliv – under kursen i litteraturvetenskap. Hjärnan sa Nej, men hjärtat sa Ja!


Dag 2

Att bli bonuspappa till en sexåring när man själv inte är mer än 23 är inte det enklaste, och att få ytterligare en vuxen i familjen att förhålla sig till kan vara komplicerat när man är liten. Men Anders och Sanna fann varandra snabbt. ❤️ Och tio år senare åkte de på Iron Maiden-konsert tillsammans, utan mig. ☺️


Dag 3

Alldeles för tidigt, efter bara ett och ett halvt år tillsammans – hittade vi vårt drömhus i Målajord. Men vi har aldrig ångrat oss. Många, många timmar har han lagt på att renovera, reparera, bygga badrum, glasrum, altan, vedbod och hönshus, den där gymnasieläraren i engelska och svenska som visade sig vara en fena på så mycket mer än det teoretiska. 🙂 Tack älskade för allt jobb du har gjort för att vi ska få ha det fint och mysigt härhemma! ❤


Dag 4

Den 10 juni år 2000 gifte vi oss i Sjösås gamla kyrka en dag med strålande sol, avslutad med en sen natt på Målajords altan där vi tittade på den inspelade em-fotbollsmatch vi missat under festen, tillsammans med en massa översovande gäster. 🙂 Jag som trott mig vara romantikern i den här familjen fick ompröva mina föreställningar rejält när vi bytte morgongåvor dagen därpå, och min käraste gav mig den fantastiska dikt han hade skrivit (själv gav jag bort ett par kalsonger och en Iron Maiden-skiva…). 😛


Dag 5

Första gången jag nämnde idén med gemensamma barn var Anders reaktion “Hur ska jag kunna ta hand om ett barn när jag knappt kan ta hand om mig själv?” (då hade han ändå lyckats bli färdig gymnasielärare och ägare till ett renoveringsobjekt på 250 kvadratmeter…). Sen blev det som så ofta när jag kommer med idéer: han grubblar ett tag och så säger han ja. Och så kom det – efter lite initialt trubbel – tre rödtottar med alltmer utspätt hårpigment, födda mellan 22 december och 15 januari. Att katter är fertila i mars har jag ju hört, men det är tydligen jag också… 🙂 Tack Universum, tack Anders! ❤


Dag 6

”Jag behöver prata med dig…” Han började närma sig 40 och i mitt huvud blixtrade bilderna förbi. Ville han skiljas? Ville han ta MC-kort och köpa en Harley Davidson? Ville han att vi skulle sälja allt vi äger och segla jorden runt? Nej, han ville fråga om det var okej att försöka sig på att göra en Klassiker! 😃 Ja, du älskling, om det är så du tänker hantera även dina kommande livskriser, så varmt välkommen! ❤

 


Dag 7

Sista bilden på min älskade är från i somras, då vi smet ifrån barnen en eftermiddag och åkte på folkmusikfestival i Tolg. Snart 22 år har vi klarat av tillsammans, med ups and downs, glädje och sorg, fest och vardag. På många sätt är vi som natt och dag, men vi har också många starka gemensamma värderingar och tankar om vad som är viktigt här i livet. Midsommarafton 2016 valde vi att förnya våra äktenslapslöften och jag avslutar med några av mina ord därifrån: “Med dig vill jag bli gammal och lite halvblind! ” ❤️


Ja, den här utmaningen har som sagt några år på nacken och i vår firar vi faktiskt 25 år tillsammans. Det ska vi fira – både på egen hand och (om coronan släpper taget) med familj och vänner. Länge leve kärleken och varmt välkommen att ta över stafettpinnen och boosta kärleken i ditt liv (som ju precis lika gärna kan handla om någon annan än en partner – ett barn, en förälder, ett syskon, en vän…)! Vilken kärlek vill du boosta?

Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *