– Kom när ni vill. Räkna med lite lort både i hus och på människor, men det står ni väl ut med.
– Absolut! Då kan vi komma oduschade.

Två lantisfamiljer planerar lördagskvällshäng. Jag älskar det. Jag älskar att inte behöva duscha, sminka mig eller städa huset för att kunna umgås. Med min bästa vän och kollega Saras familj är det verkligen så. Vi är så trygga med varandra att vi inte behöver några yttre fasader för att fungera ihop. Det är okej med smulor på golvet, en diskbänk full av disk och oftast kör vi knytisvariant till den delade måltiden.

I lördags, till exempel, hade vänfamiljen med sig en bunke falafelsmet, en packe pitabröd, grönsaker och jordgubbar inhandlade på vägen samt en matberedare med en halvvägsfärdig hummus. Vi kompletterade med halloumi, guacamole, tzatziki och rabarberpaj. Och så blev det en sån där härligt innerlig kväll med massa god mat, en stunds kubbspelande där den mest intensiva striden var mot knotten omkring oss, och så förstås: goda samtal, bland annat en runda där alla närvarande, barn såväl som vuxna, berättade om sina förväntningar inför sommaren.

Efter min sjukskrivning för utmattning för många år sedan blev en av mina överlevnadsstrategier att släppa på perfektionskraven, att bli lite mer good enough. Jag insåg att jag inte måste vara bäst på precis allting samtidigt. Att världen inte går under om jag inte alltid är påläst till tänderna, väntar mer än fem minuter med att svara på ett mejl eller inte har välstädat hemma. Det är inte alltid lätt, långt därifrån, men min förändrade inställning har gjort stor skillnad i mitt liv. Jobbmässigt förstås, inte minst under mina år i den prestationsfokuserade universitetsvärlden. Och Drömmen om Målajord hade nog aldrig sett dagens ljus om jag inte hade vågat tänka “Nu kör jag trots att jag inte kan allt om podcasting, och så får jag lära mig under resans gång!”. Men också på många andra plan. I hemmet. I mitt föräldraskap. I fråga om löpning, yoga och meditation.

Jag har blivit bättre på att inte jämföra mig med alla andra samtidigt, som vi så lätt gör när vi ser att X är superbra på något, Y suberbra på något annat och Z superbra på en tredje grej. Och så tror vi att vi måste hinna och kunna och göra allt det där perfekt – och tio saker till.

Men, tänker du då, ska jag nu bli en mellanmjölksmänniska som bara gör allt lite halvdant? Icke då. Det finfina med att bli mer good enough är att jag får tid och energi över för att lägga hela min själ när det verkligen finns fog för det. Jag vet exempelvis inte hur många timmar jag lade ner på TEDx-föreläsningen om att följa min inre röst – som jag insåg skulle kunna bli ett sätt för mig att nå ut med mina tankar. Där fanns good enough inte på kartan. Jag använder mig alltså av någon sorts skala där jag på vissa områden tillåter mig att vara ganska usel (städning), på andra tycker att jag duger om jag är ganska bra (podden) och så ibland ger 110% (TED).

Ett sådant där 110%-projekt just nu är inspirationshelgen här i Målajord den 1-3 juli. Helgen är fulltecknad med reservlista och jag vill verkligen att det ska bli en riktigt härlig upplevelse för alla deltagare. Då räcker inte good enough. Jag anstränger mig till det yttersta för att huset ska vara i toppform, vilket innebär att jag nu är igång med fönsterputsning och annat som jag inte ägnat mig åt på åratal, eftersom jag som sagt ofta ligger snäppet under good enough på hemmafronten. Jag planerar god mat och bakar bröd, bullar och kakor för att deltagarna ska få njuta. Hela huset är uppochnervänt av städning, målning och bakning, det är massor att göra, men jag har gott om tid och behöver inte stressa. Tycker till och med att kaoset är ganska så underbart.

Och så planerar Sara och jag ett program som vi hoppas ska kunna ge varje deltagare en alldeles lagom kombination av inspiration, reflektion och avkoppling. Om det blir topnotch eller bara good enough återstår att se, men vi tror på det första, och om du skulle vara sugen på att delta i en ny inspirationshelg i höst får du gärna höra av dig på maria@livstid.nu så sätter vi dig på intresselistan (ingen bindande anmälan).

Finns det områden i ditt liv där du skulle kunna tillåta dig att vara mer good enough, eller rentav lite usel emellanåt?

Maria