Hemmastanning

I dessa tider tillbringar de flesta av oss betydligt mer i våra hem än vi är vana vid. För somliga kan det skapa känslor av rastlöshet eller ensamhet. För andra kanske det känns jätteskönt att få krypa lite mer in i sina skal. Jag är en av dom som numera stortrivs på hemmaplan, och därmed inte haft några större problem med att ha både mer jobbtid och mer fritid där, men så har det inte alltid varit.

Begreppet “hemmastanning” myntades av min tre år yngre syster då hon var i sjuårsåldern och tyckte att det absolut bästa som fanns i hela världen var att få vara hemma med familjen. Utflykter med klassen och sånt var inte hennes grej, liksom. Intressant att hon femton-tjugo år senare fick epitetet “det sociala undret” och än idag vid fyllda fyrtionio är en av de mest utåtriktade människor jag känner. Jag tycker också väldigt mycket om att umgås med såväl gamla som nya bekantskaper. Ändå är det där med “hemmastanning” något jag själv kommit att uppskatta alltmer ju äldre jag blivit.

Förr kunde jag bli stressad av att ha en hel helg obokad. Bara vara hemma. Inte träffa någon. Inte den minsta lilla middag eller ens fikastund med någon, varken borta eller hos oss i Målajord. Så fort det blev en lucka i kalendern såg jag till att fylla den. Undrar om jag gjorde det för min egen skull – eller om det var utifrån någon sorts föreställning om hur det ska vara. De senaste åren har de obokade helgerna kommit att bli betydligt fler än dem med sällskap, inte minst sedan coronan kom. Och jag älskar det.

Att få gå i mysbyxor en hel helg (möjligen med något litet avbrott för att åka och handla, för jo, då skärper jag till mig och drar på ett par jeans). Pyssla i trädgården, köra ved, gå ut i skogen och baka. Spela spel (även om det blir alltmer sällsynt i takt med att barnen växer och får andra intressen) och titta på film. Kanske klippa lite podd eller skriva på en bok när andan faller på. Äta mat just när vi känner för det och just den maten vi känner för. Framför TV:n om vi vill.

Något som i allra högsta grad bidrar till att jag trivs så bra härhemma är nog också att jag tycker så mycket om vårt hus – som firar 100-årsdag nästa år! Här är det mesta av inredningen gammalt och ganska slitet – vilket inte uppskattas av familjens barn – men jag älskar det. Nytt och flashigt passar liksom inte in. I dessa tider blir det också extra behagligt härhemma, när adventsbelysning, levande ljus och skenet från kakelugnsbrasan är vänligt mot dammråttorna.

När det talas om att vara introvert eller extrovert fokuserar man ju oftast på i vilka sammanhang man tankar mest energi, snarare än huruvida man tycker om sociala sammanhang eller inte. Ju äldre jag blir, desto mer hämtar jag energi i ensamhet, eller umgänge med några få och riktigt nära, som familjen och de närmaste vännerna.

Jag kan absolut också få energi av att träffa helt nya människor, eller personer jag inte känner så väl, men jag orkar inte alls göra det i den omfattning som tidigare. Det är också en av anledningarna till att det har blivit färre poddintervjuer med personer jag inte känner de senaste åren. Jag behöver helt enkelt mer hemmastanning än förr.

Jag känner inte igen mig i beskrivningen som en brevskrivare ger Kristina Lugn i ett avsnitt av radioprogrammet Allvarligt talat. Brevskrivaren är bekymrad för att hon har för många vänner och inte hinner träffa dem så ofta som hon (eller kanske snarare de) vill. Jag har också många vänner, men jag har aldrig någonsin känt att de är för många. Det kan gå långt mellan träffarna ibland men när vi väl ses tar samtalet vid där det slutade förra gången. Vad spelar det då för roll om det var ett år sen sist, eller fem? Nej, jag vågar välja hemmastanning i förvissningen om att riktiga vänner finns kvar.

Foto: Priscilla du Preez, Unsplash

Hur har du det med hemmastanning? Trivs du och tankar energi därhemma, eller känner du dig ensam och rastlös? Hur är balansen mellan att vara hemma och borta i ditt liv – under normala omständigheter? Och om du tycker att det är jobbigt att vara hemma så mycket nu i coronatider – finns det någonting du skulle kunna göra för att öka din trivsel på hemmaplan?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *