När livsriktningar krockar – och allt blir bra ändå

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om livsriktningar som krockar. Begreppet livsriktningar mötte jag för första gången under min utbildning i ACT – Acceptance and Commitment Training. Det handlar om de där lite mer långsiktiga värdena i livet man kan navigera mot, som stjärnor på himlen. De är inte som tydliga mål vi kan checka av, men de kan hjälpa oss att känna efter vad som är viktigt för oss, de kan hjälpa oss att sätta upp mål och de kan hjälpa oss att ta beslut i smått och stort.

Den här helgen krockade mina livsriktningar igen. Jag hade såååå gärna velat gå i Prideparaden med mina ungar, och för tredje året i rad manifestera min övertygelse om allas rätt att älska och bli älskade – en viktig livsriktning för mig. Jag hade också gärna legat under ett täcke tillsammans med de där små finingarna och tittat på Eurovision, i synnerhet som vi var på olika håll när det begav sig förra året. Familjenärvaro är en annan betydelsefull livsriktning i mitt liv. Inte nog med det, jag hade lovat att tillbringa söndagen tillsammans med ett av mina inspirerande vännätverk. Vanligtvis bokar jag aldrig av en sedan länge inplanerad aktivitet för något nytt, eftersom respekt och att vårda min vänskapsrelationer är andra viktiga livsriktningar.

Och så råkade just denna helg vara den enda som erbjöd en möjlighet för mig och min man att få barnvakt för att kunna fira att det gått hela 20 år sedan den där lördagskvällen då jag bjöd hem honom för en sång- och gitarrstund på en filt i parken. Att fira små och stora milstolpar i livet har alltid varit viktigt för mig och min familj.

Installerade tilläggJa, ibland krockar de där riktningarna med varandra och vi får helt enkelt välja bort en till förmån för en annan. Den här gången valde jag firandet. Det blev en alldeles underbar utflykt till nordvästra Skåne. Vi vandrade i solskenet i Brösarps backar där gullvivor, hägg och mängder av andra blommor slogs om vår uppmärksamhet. Vi åt vårt medhavda fika mitt i härligheten. Vi hörde näktergal och gök, och vi såg ryttlande glador. Vi åt god mat precis intill kanalen i mysiga Åhus. Vi träffade en sömnig igelkott under en kvällstur till havet. Och så bodde vi fantastiskt charmigt på Gamla Skolans Bed & Breakfast, där värdparet pysslade om oss, bjöd på firarvin och inspiration till vårt eget eventuella framtida kursgårds- och B&B-projekt.

Under tiden hade telningarna förstås det hur bra som helst härhemma utan oss – såväl under paraden som framför Eurovision. Och nu ligger vi här i soffan under varsitt täcke, alla lite trötta efter gårdagens äventyr, slötittar på Harry Potter för tusende gången, bloggar och spelar Minecraft, äter överblivna Singoallakex, med regnet strilande utanför. Ibland blir krockande riktningar hur bra som helst.

Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *