Julkalender 2021 – med inspiration till reflektion och goda samtal

För dig som har missat årets julkalender – eller delar av den. Här kommer alla luckorna, så hoppas jag att du ska hitta något intressant här att reflektera eller samtala kring.

LUCKA 1: SLÄPPA TAGET

Finns det något du skulle må bra av att släppa taget om? Det kan exempelvis handla om prylar du inte längre behöver, relationer som dränerar i stället för att ge energi, orimliga förväntningar, inbillade måsten, ett ansvar som blivit för tungt i ditt knä, bitterhet över en gammal oförrätt, dömande tankar – om dig själv eller andra? Kanske behöver du rensa ut för att ge plats för något nytt?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “släppa taget”?

PS. Om du skulle vilja få lite hjälp på traven kan jag rekommendera min guidade meditation i gratisappen Insight Timer med titeln Rensa ut och släpp taget (den finns i en kortare och en längre variant). Mina meditationer hittar du även på Insight Timers webbplats.

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 2: Egenvald ensamhet

På bilden ser vi “The Hermit”, eremiten, och kortet handlar om den egenvalda ensamhet som kan ge oss utrymme att lyssna inåt i stället för att drunkna i intryck och “brus”, automatiskt följa normer, förväntningar och tyckanden från människor omkring oss och samhället i stort. Finns det små bubblor av egenvald ensamhet i ditt liv – som du kan fylla med precis vad du vill, där du kan hämta kraft och energi – i tillräcklig utsträckning för att du ska höra din egen röst? Om inte, finns det något du skulle kunna göra för att skapa mer av detta? Kanske något annat behöver rensas ut och släppas taget om, som gårdagens lucka handlade om, för att det ska bli möjligt?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “egenvald ensamhet”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 3: Yin och yang

För mig handlar balans i livet inte om att ständigt gå runt som någon slags perfekta, harmoniska varelser, utan om att komma i kontakt med våra fysiska och själsliga behov och rytmer, lära känna oss själva för att kunna gör mer medvetna val. Tänk dig en balansbräda där du rör dig för att hålla dig kvar snarare än att försöka stå blick stilla. När vi gungat lite för mycket åt ena hållet (t.ex. mycket aktivitet) kanske vi behöver hitta sätt att balansera åt andra hållet (med mer lugn och vila). Hur har du det med balansen mellan yang (som står för aktivitet, driv och hög energi) och yin (som står för en stillsammare, reflekterande och mer inåtvänd energi) just nu – blir det lagom mycket av det ena och det andra, eller finns det något som skulle behöva och kunna justeras?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “yin och yang”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 4: vänskap

“Tänk om vi verkligen hade tagit till oss det som många länge upplevt och som forskningen nu styrker – att goda relationer gör oss både lyckligare och friskare. Hade vi då inte gjort mer plats i våra kalendrar för umgänge med vänner lika gärna som för träning?”. Så skriver Frida Andersson, Daniel Ek och Pär Flodin i boken Länge leve vänner – forskning och färdigheter för att stärka dina vänskapsrelationer, som jag kan rekommendera till alla som är intresserade av det här ämnet.

Hur tänker du om vänskap – är det viktigt för dig och något du medvetet prioriterar? Finns det vänskapsrelationer som du skulle vilja prioritera mer, kanske också fördjupa? Har du vänner som du kan vara dig själv med fullt ut – och exempelvis umgås med även om du har en “dålig dag”? Om inte, finns det något du skulle kunna förändra för att det skulle vara möjligt (om du vill, förstås)?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “vänskap”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)

PS. En rolig (och lite magisk) anekdot också. För några år sedan stod en vän till mig inför ett viktigt beslut. Vi var tre vänner som försökte stötta henne och vi hade bland annat skrivit i vår gemensamma Facebookgrupp att “Vi hoppar med dig om du vågar!”. En stund senare drog jag ett par kort för min vän, för att se om det kunde hjälpa henne ytterligare i reflekterandet över beslutet hon var på väg att ta. Gissa vilket kort som kom upp! Var det slumpen? 😉


lucka 5: beslut

I en bok om den inre kompassen som jag jobbar med skriver jag om att inför ett viktigt beslut eller vägskäl kunna ta hjälp av både hjärna (intellekt) och hjärta (känslor). En hjärnbaserad ambivalensutforskning där man punktar ner alla plus och minus med vart och ett av olika möjliga vägar (t.ex. att vara kvar eller förändra – i en relation, på ett jobb eller i ett boende) är nog något som många av oss har gjort. Men man kan också koppla in hjärtat genom att verkligen försöka föreställa sig hur det skulle kännas att välja respektive riktning.

I appen/på webbplatsen Insight Timer har jag lagt upp en guidad meditation, Meditation vid ett vägskäl, som är tänkt som ett känslomässigt komplement till reflektion på ett intellektuellt plan. Där får du också verktyg som kan hjälpa dig att hitta kraft, trygghet och tillit till dig själv och ditt beslut.

Är du en person som har lätt eller svårt för att ta beslut – i smått och i stort? Hur brukar du gå till väga? Finns det något område i ditt liv just nu där du skulle behöva ta ett beslut, och skulle du i så fall vilja testa att utforska det beslutet med både hjärta och hjärna?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “beslut”?

(Kortet kommer från kortleken Archangel Power Tarot Cards, skapad av Doreen Virtue och Radleigh Valentine)


lucka 6: nyfikenhet

På dagens kort ser vi Narren – som möter världen med spontanitet, lekfullhet och – inte minst – nyfikenhet. Hen håller prestige, prestation, gamla mönster och måsten på en armlängds avstånd och utforskar tillvaron med ett öppet sinne. Upplever du att det här perspektivet finns med i ditt liv – exempelvis när det gäller jobb, relationer, fritidsintressen, samhällsengagemang eller andlighet? Finns det något område där du skulle vilja få in mer av lekfullhet och nyfikenhet, kanske se på något med nya friska ögon?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “nyfikenhet”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 7: mod

Att vara modig handlar inte om avsaknad av rädsla – utan om att våga göra det där som är viktigt för oss även om det skrämmer oss. En av mina inspirationskällor (och poddgäst i avsnitt 5) Anna Lovind brukar prata om att föreställa oss en magnet som drar oss till sig, snarare än att vi tvingar oss eller blir knuffade utanför vår trygghetszon. Det finns också ett citat från hennes inspirationsbrev som jag tycker mycket om:

What do you need to feel safe enough to move forward
I try to respect what I hear in response,
to understand that it’s not weakness speaking, it’s wisdom.
It’s what will allow me to keep moving forward, sustainably.

(Alltså ungefär:
Vad behöver du för att känna dig trygg nog att våga gå vidare?
Jag försöker respektera de svar jag får,
att förstå att det inte är min svaghet som talar, utan min visdom.
Det är det som tillåter mig att röra mig framåt, på ett sätt som är hållbart.)

Det här skriver Anna också om i sin fina bok The Creative Doer, som jag varmt vill rekommendera till alla som längtar efter mer kreativitet i livet.

När kände du dig modig senast – i smått eller stort – och hur upplevde du det? Finns det något du skulle vilja göra, men som också skrämmer dig? Vad skulle du i så fall behöva för att hitta det mod som krävs för att våga ta steget?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “mod”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 8: uppskattning och tacksamhet

Här står hon, damen på kortet, och njuter av den vackra rosen, mitt i ett stort snår av taggiga törnen. Jag är övertygad om att förmågan att känna tacksamhet och uppskattning – även (eller kanske särskilt) när livet utmanar oss och även för sådant som vi har lätt att ta för givet – är en av de absolut viktigaste nycklarna till en hel massa bra grejer: välmående, kompassnavigerande och en hållbar livsstil. Mina personliga erfarenheter stärks av forskning, som också visar att förmågan till tacksamhet är något vi kan träna upp. Om detta skriver Joanna Macy och Chris Johnstone i en av de böcker som har kommit att betyda allra mest för mig på senare år, Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen.

Har du lätt eller svårt att känna tacksamhet för de små sakerna i vardagen? Vad är du tacksam över just precis nu? Har du någon gång provat att skriva tacksamhetsdagbok – några korta rader varje kväll innan du ska sova? Eller kan du hitta andra sätt att träna din förmåga till tacksamhet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “tacksamhet och uppskattning”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 9: Be om hjälp

Att våga visa sin sårbarhet och be om hjälp när livet ger oss mer än vi mäktar med – kanske är det en av de viktigaste vägarna till att vara hållbar som människa. Om detta skriver jag i min senaste bok, Anhörig i ett hav av känslor – igenkänning och stöd när livet utmanar (som kommer till våren), men jag tänker att det gäller i en massa andra sammanhang också. Och när vi är sårbara inför andra, öppnar vi också dörren för fler att våga vara det. Har du inte redan sett Brene Browns fina TED-föreläsning om sårbarhet rekommenderar jag dig varmt att göra det.

Har du lätt eller svårt att visa dig sårbar och – exempelvis – be om hjälp? Om det är svårt, vad tror du att det beror på? Skulle du ibland vilja släppa duktighetsfasaden och känslan av att du måste klara allt på egen hand? Vad tror du det skulle få för konsekvenser?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “be om hjälp”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


Lucka 10: döden, döden, döden

Döden, döden, döden. Med de orden brukade – som du säkert har hört – Astrid Lindgren och hennes systrar inleda sina telefonsamtal. “Så var vi undan med det!”, som min svärmor brukar säga om något som är lite jobbigt och som nu klarats av. Häromdagen lyssnade jag och min man på ett avsnitt av podcasten Relationsguiden som handlade om att våga prata om döden med sin partner – eller andra nära och kära – och att det faktiskt kan göra mycket gott för en relation. Förra året gjorde vi just det, kärleken och jag. Vi pratade om hur vi vill ha det och skrev ner våra tankar kring död och begravning – och även kring eventuell svår sjukdom eller funktionsnedsättning som skulle kunna påverka våra liv och vår relation i hög grad.

Just nu känner jag ingen större rädsla inför döden – är så himla nöjd med allt jag har fått uppleva – men skulle gärna hänga med ett tag till. Och kanske kommer det att kännas annorlunda när jag blir äldre, vad vet jag? Oavsett så tror jag (som alltid) mer på att våga reflektera och prata – om döden liksom om andra svåra saker – än att fly från tankarna, även om de skulle kännas jobbiga.

Hur tänker och känner du inför döden? Är det något du har pratat om – eller skulle vilja prata om – med människor i din närhet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “döden”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 11: fokus

Fokus. Så svårt jag har för det ibland. Trots att jag vet så väl att fokus och medveten närvaro är så mycket bättre för oss än multitasking och hattifnattande mellan olika uppgifter. Ett verktyg som har hjälpt mig en hel del när jag jobbar är Pomodorometoden, där jag varvar 25-minuterspass med 5-minuterspauser (oftast med någon form av rörelse, exempelvis yogarörelser eller fuldans till en riktigt bra låt). Själv använder jag en app som heter Focus to do, men det finns många andra liknande appar – och det går förstås bra att bara sätta ett larm eller vrida på en äggklocka också. Att då och då stanna upp och ta några djupa andetag är ett annat sätt för mig att öka min närvaro.

Hur har du det med fokus och förmågan att vara helt närvarande i det du gör för tillfället? Har du en tendens att som jag fnatta mellan olika uppgifter? Har du några bra verktyg eller strategier för att öka ditt fokus och din närvaro? Är det något du skulle vilja öva mer på?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “fokus”?

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 12: våga drömma

Jag pratar och skriver ofta om sådant som närvarotacksamhet, förnöjsamhet, uppskattning och vardag. Begrepp som till stor del handlar om att vara just precis där vi är och uppskatta (eller åtminstone i någon mån acceptera/erkänna/konstatera) nuläget. Men det hindrar ju inte att man också kan få lov att våga drömma om något annat. Vilket i sin tur inte innebär att alla drömmar måste förverkligas…

Finns det något du drömmer om eller längtar efter just nu? Tror du att det är något som lämpar sig bäst för att stanna på drömstadiet, eller är det något du verkligen, verkligen skulle vilja förverkliga – och i så fall är beredd att kämpa för/ta små steg mot?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “våga drömma”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 13: ljus i mörkret

Stjärnan lyser upp i mörkret och bidrar med ljus, hopp och glädje. När dagens lucka landar i din mejlkorg är jag – som är så morgontrött – redan på benen och i stan. Vår sextonåring ska vara tärna i ett fantastiskt luciatåg i Växjö domkyrka, och jag och hennes pappa hjälper till som brandvakter vid den första föreställningen – som börjar klockan 7!

För mig är Luciatraditionen en lysande stjärna i decembermörkret, inte bara bokstavligt utan också bildligt. En annan sådan – som startar just idag – är Sveriges Radios fantastiska insamlingsinitiativ Musikhjälpenvars tema i år är “för en värld utan barnarbete”. Drömmen om Målajord har som vanligt en insamlingsbössa till stöd för Musikhjälpen, så om du har lust och möjlighet får du gärna bidra med en liten slant till den – eller till något av alla andra fina initiativ under de sex dygn som Musikhjälpen pågår.

Var hittar du små stjärnor av ljus, hopp och glädje i decembermörkret?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ljus i mörkret”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 14: Att öppna dörrar

Inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy/Training) pratar vi mer om riktning än om mål när det handlar om utveckling och förändring. Ibland kan mål absolut vara användbara, men ibland upplever jag att i synnerhet s.k. SMARTA mål, som bland annat ska vara Specifika, Mätbara och Tidsbestämda, snarare riskerar att skapa press och låsa fast oss i föreställningar om exakt vad vi ska uppnå, liksom hur och när det ska ske.

Det finns en risk att vi känner tomhet när målet är uppnått, besvikelse om det inte lyckas och – framförallt – att vi är så fokuserade på målet att vi missar att vara närvarande under resans gång. Kanske ser vi inte spännande dörrar som öppnar sig längs vägen? Den ibland överdrivna målfokusering i vårt samhälle är något som diskuteras i Livsstilsverktyget – en forskningsstudie vid Göteborgs universitet, som jag deltar i och som ger många intressanta tankar och nya verktyg. Du kan också delta, om du är intresserad!

Björn Natthiko Lindeblad skriver i sin bok Jag kan ha fel om hur han sedan han återvänt till Sverige efter sexton år som buddhistmunk träffade en gammal kompis från Handelshögskolan som frågade hur hans affärsplan för den nystartade firman såg ut. Björn berättade då att den i princip bara handlade om att lyssna på sin intuitiva röst och gå genom de dörrar som öppnade sig framför honom. Ungefär så där har min egen affärsplan också sett ut sedan jag blev min egen för drygt tio år sedan, och mycket av det som har hänt är sådant som jag aldrig hade bedömt som Realistiskt (r:et i Smarta mål-modellen) om någon hade frågat mig för tio år sedan.

Hur tänker du kring dörrar som öppnar sig under en livsresa? Har du vågat kika in genom några du inte hade föreställt dig skulle dyka upp – och vad har det i så fall lett till? Finns det någon dörr på glänt i ditt liv just nu? Vad skulle hända om du öppnade den?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “att öppna dörrar”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 15: rädslor i vägen

På tal om öppna dörrar, som gårdagens julkalenderlucka handlade om… Rädslor och oro är förstås något alldeles naturligt mänskligt – och det finns gott om reella faror i vår värld. Men ibland kan de där rädslorna stå i vägen för sådant vi drömmer om och längtar efter, kanske hindra oss från att öppna spännande dörrar som står på glänt.

I sin bok Drömliv – lycklig på riktigt, den bok som förmodligen har betytt allra mest för min personliga utveckling, beskriver Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander Egots röst. Egot vill hindra oss från att utmana oss själva genom att måla upp skräckscenarier över vad som kan hända om vi söker det där jobbet, närmar oss en människa vi är intresserade av, byter boende, inleder ett kreativt projekt, provar en ny hobby/träningsform eller gör något annat som känns mer eller mindre utmanande. Det görs i all välmening, för att skydda oss, men det kan också skapa onödiga hinder för vår utveckling.

Finns det några rädslor i ditt liv som står i vägen för något som du skulle kunna uppleva som roligt, spännande och meningsfullt? Vad händer om du försöker betrakta de där rädslorna lite utifrån – se vad de egentligen står för? Känns de lika självklara då?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “rädslor i vägen”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 16: avundsjuka

Avund – en av de sju dödssynderna och en känsla vi sällan pratar om, för många något skamfyllt. Inte ska jag vara avundsjuk på vad någon annan har eller är? I min bok Anhörig i ett hav av känslor skriver jag om avund som en av de jobbiga känslor väldigt många anhöriga drabbas av: Varför ska jag behöva ägna tid åt att hälsa på min demenssjuka mamma på ett äldreboende när mina kompisars föräldrar är pigga och friska och hämtar deras barn på dagis? Så tänkte jag ofta när min mamma var sjuk och jag hade tre barn under tio år – utan att våga prata om hur jag kände. För mig har det varit läkande att upptäcka att det här är en känsla jag delar med många andra anhöriga.

Men jag tänker att avundsjuka i vissa fall också kan fylla en mer positiv funktion. I Poddklanen reflekterar på temat drivkrafter (poddavsnitt 96) konstaterade vi att avundsjuka inte är någon bra drivkraft på lång sikt, men att den ibland kan ge information om något som är viktigt för mig, något som jag kanske gärna skulle vilja sträva mot. Lite inspiration och riktning, helt enkelt.

Precis så känner jag exempelvis varje år när en vän till mig berättar om de härliga visions- och planeringsdagar hon och hennes man åker på i början av varje år. Jag går inte omkring och är sur eller bitter över att inte själv ha detta i mitt liv, men det inspirerar mig att reflektera över vad jag och min man skulle ha möjlighet till framöver. Vi brukar visserligen resa bort själva något dygn om året, men att när barnen blir lite större kunna vara borta lite längre, och få in mer av gemensamt visionerande och planerande – det är något att drömma om och sträva mot!

Finns det något område i ditt liv där du kan hitta inspiration och riktning i något som gör dig lite lagom avundsjuk?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “avundsjuka”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 17: perspektiv

En av luckorna i förra årets julkalender handlade om perspektivbyte. Om hur nyttigt och viktigt – men oändligt svårt – det är att ibland sätta sig på någon annans glasögon. Det här är något som har utmanat mig mycket i mitt anhörigskap. Med närstående som fungerar så helt annorlunda än jag själv tränas jag ständigt, och ofta känns det som att jag tar ett steg framåt och (nästan) ett steg tillbaka. Men jag tror ändå att min förståelse för människors olikheter har ökat de senaste åren – som en konsekvens av att jag i alla fall försöker.

Idag tänkte jag också på begreppet perspektiv från en annan synvinkel (ett annat perspektiv!), nämligen det som handlar om att många av oss har så lätt för att döma oss själva och snärja in oss i sanningar om att vi inte duger, inte är tillräckligt framgångsrika, inte är tillräckligt bra i våra relationer, inte gör tillräckligt mycket för världen – eller vad det nu handlar om.

När jag träffade min fantastiska master mind-grupp av kvinnliga egenföretagare nyligen fick jag hjälp att byta perspektiv. Ställa mig lite vid sidan och observera. Inse att det skulle vara bra för både mig och världen att lägga mer energi på en annan berättelse än den om att jag inte är tillräcklig. Och så försöka ha medkänsla med mig själv för att jag inte är fullkomlig, för att jag inte alltid lyckas, för att jag inte kan rädda världen på egen hand.

Finns det något område i ditt liv där du skulle kunna ha nytta av att försöka byta perspektiv och se på dig själv med lite snällare glasögon? Kanske vill du prova en guidad meditation för självmedkänsla som jag har lagt upp på Insight Timer?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “perspektiv”?

(Kortet kommer från kortleken Archangel Power Tarot Cards, skapad av Doreen Virtue & Radleigh Valentine)


lucka 18: Vardagsmagi

Magi – ett ord som betyder mycket för mig. I just min värld handlar det både om den magi jag själv kan se eller skapa omkring mig och tron på att det finns mycket mer än det vi kan se. I poddavsnitt 82 pratar jag med mina vänner i Poddklanen om våra olika perspektiv på andlighet och magi, men oavsett vad man tror på är jag fullt övertygad om att vi alla kan uppleva magi. I naturen, inom oss själva och på de magiska platser vi själva skapar.

När vår son flyttade ut tog jag över hans rum och gjorde om det till det jag lite skämtsamt kallar “mitt häxrum”. Här har jag gått all in med levande ljus, rökelse, vackra symboliska föremål (som buddhafigurerna jag fick av en kinesisk student för många år sedan och mina drömfångare), yogmatta, meditationskudde och ett litet “altare” (där jag just nu hedrar mina förfäder). Här får jag leva ut mitt behov av magi mitt i vardagen, i en fin kombination av stillhet, trygghet och nyfiket utforskande – när jag yogar, mediterar och lägger kort. Någon annan hittar magin på en fjälltopp, vid en havsstrand eller på en sten i skogen.

Vad tänker du om magi mitt i vardagen? Är det något som finns där och som du har glädje av, något du saknar och skulle vilja ha mer av – eller kanske något som inte alls känns viktigt för dig?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “vardagsmagi”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 19: I rörelse

För mig är rörelse en mycket central ingrediens i livet. Jag har särskilt så här i andra halvlek insett att min kropp kräver att få röra på sig ofta för att inte bli stel och få ont. Jag har hittat vad som funkar för mig – t.ex. korta träningspass, promenader, rörelse i täta jobbpauser och mycket yoga – i stället för att bry mig så mycket om hur man eventuellt “ska göra”.

Men det är inte bara kroppen som vill vara i rörelse. Själen har också sina behov. Jag behöver få utlopp för kreativitet och nya idéer, utforska nya stigar, öppna nya dörrar, emellanåt bryta mig loss från invanda mönster och sanningar.

Och så samtidigt: behovet av det där som den kloka Bodil Jönsson kallar förändringsskyddade zoner. Att ha mina områden där allt får vara precis som vanligt. Det kan handla om alltifrån popcorn till fredagsmyset till granris på köksgolvet på julafton. Jag har många gånger tänkt att det är just för att jag har de där trygga zonerna i livet som gör att jag då och då vågar kasta mig ut i det okända.

Hur tänker du kring rörelse – såväl fysisk som själslig? Har du hittat sätt att tillgodose det som just du behöver? Har du också några förändringsskyddade zoner i ditt liv?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “i rörelse”?

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 20: söka frihet

Jag har insett att frihet är ett ord som kan betyda helt olika saker för olika människor och i olika sammanhang. När jag sade upp mig från min fasta tjänst var friheten att styra mer över min jobbtillvaro och mitt kreativa utrymme en av de saker jag längtade mycket efter. Det är också det jag nog fortfarande uppskattar allra mest efter tio år.

Men jag har också hört många prata om – och själv upplevt – att frihet inte alls alltid vara något positivt. Utan tydliga ramar kan det ibland vara svårt att komma till skott och få något gjort. Med stor frihet att välja kan vi bli överväldigade och fastna i beslutångest (temat för ett avsnitt av podcasten The Happiness Lab: “Choice Overload”).

Ett särskilt intressant perspektiv på frihet har jag fått ta del av i samtal med några personer som lever i tunga anhörigskap. I vissa fall kan en situation med väldigt lite frihet (som för en utomstående kanske upplevs som klaustrofobisk) skapa ett lugn som också ger en känsla av frihet och lättnad: den i att slippa välja, som en kvinna som är anhörig till en svårt sjuk man beskriver det.

Om detta kan du bland annat höra i poddavsnitt 102 med Anna Pella, som har fått ompröva sin syn på livskvalitet och inre kompasser sedan hennes dotter föddes med en svår hjärnskada för arton år sedan och hennes frihet begränsades på många sätt.

Vad betyder frihet för just dig? Finns det områden i ditt liv där du skulle vilja ha mer frihet? Har du någon gång upplevt ett sammanhang där det har varit skönt med begränsad frihet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “söka frihet”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 21: Ett eget hjul

Ekorrhjul, hjul som snurrar fort, högt tempo, många bollar i luften … Så har det blivit för väldigt många av oss, ibland utan att vi riktigt förstod hur det gick till och kanske hellre skulle vilja något annat. Ofta är det nog helt enkelt ett resultat av det samhälle vi är en del av. Frågan är om det måste vara så.

Tänk om vi skulle säga “Stopp och nej tack, kan jag få ha mitt eget hjul i stället för att springa i någon annans?” Tänk om vi i alla fall emellanåt bestämde över vårt eget tempo och följde våra egna rytmer, för dagen såväl som året.

Hur ser just ditt livshjul ut just nu? Snurrar det i ett tempo som du trivs med? Har du lagom många bollar igång? Har du möjlighet att följa din egen rytm? Om inte, vad skulle du vilja och kunna göra för att skapa förändring?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ett eget hjul”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 22: Acceptera dig själv

Trots att jag är utbildad i ACT (Acceptance and Commitment Therapy/Training) och har jobbat med acceptansträning i så många år nu har jag den här hösten haft riktigt svårt med acceptansen i mitt liv. Ett av de svåraste områdena har handlat om att acceptera mig själv för den jag är.

Det blev tydligt under mitt 100-dagars ahimsa-projekt, som sträckte sig från 9 september till 17 december, och som – förutom att jag åt helveganskt och mediterade varje morgon – också innebar en strävan efter att inte skada eller döma i tanke, ord eller handling (och så försökte jag göra någon liten god gärning, för världen och för mig själv, varje dag).

Intressant nog var det som jag trodde skulle vara det svåraste med projektet – maten – det allra lättaste. Det som däremot utmanade mig ordentligt var just att inte döma mig själv – som mamma, partner, syster, författare, föreläsare, poddare, världsmedborgare, planetskötare … Nästan alltid finns det något område där jag inte tycker att jag riktigt duger som jag är. Här har jag lite att jobba vidare på, alltså.

Något som jag ofta har nytta av när jag är hård mot mig själv är guidade meditationer om självmedkänsla, exempelvis den här med Tara Brach eller den här med Kaira Jewel Lingo (båda på Insight Timer). Vill du lyssna på en svensk variant får du gärna prova min egen Meditation för självmedkänsla (även den på IT).
joi
Hur har du det med självacceptansen – tycker du att det är lätt eller svårt att inte döma dig själv? Ser det olika ut i dina olika roller, så att det exempelvis är lättare privat än professionellt – eller tvärtom?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “acceptera dig själv”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 23: ny energi

Vintersolståndet är passerat och nu vänder det. Ljuset är på väg tillbaka. “Precis som solen ger näring åt jorden, kommer med nytt liv under våren och sommaren, kan det vara dags för något nytt i ditt liv – något som ger energi och nytt ljus, inspiration och personlig utveckling” läser jag i boken som följer med den här kortleken.

Vad hittar du din inre sol just nu? Vad skulle kunna vara det nya som kommer med mer energi, ljus och glädje i ditt liv?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ny energi”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 24: De som gått före

Sista luckan. Sista kortet. Den här gången blir det varken något samtals-, orakel- eller tarotkort, utan en bild på min älskade mormor Ruth, född 1890 – precis hundra år före min äldsta dotter. Mormor dog när jag var elva år, men vi hade en mycket fin relation under min barndom, och hon har alltid varit en förebild för mig. Fembarnsmamma, lärare, prästfru och änka innan hon fyllt femtio år. Vacker, stark, klok, barnälskande och med en stark andlig övertygelse.

Idag på julafton skulle jag vilja att vi alla skickar en kärleksfull och tacksam tanke till våra förfäder och förmödrar. Alla de människor som genom generationerna gått före oss, som skrattat och gråtit, älskat och kämpat – precis som vi själva – men i många fall med betydligt tuffare förutsättningar än vi själva. Utan dem hade vi inte funnits här.

Finns det någon bland dina förfäder och förmödrar som inte finns här på jorden längre, men som du känner extra starka band till? Vad tror du i så fall att hon eller han skulle vilja säga till dig om ni hade haft möjlighet att träffas idag?

Jag hoppas att du har haft glädje av mina julkalenderluckor, och att vi ses igen nästa år.

Med önskan om en riktigt god fortsättning på jul- och nyårshelgen!

Maria

Poddavsnitt 109. Går det att ta lagom mycket ansvar? Poddklanen reflekterar, #11

Foto: Thomas LissingVälkommen till höstens första poddklansavsnitt, med mina vänner Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin. Den här gången tar vi oss an ett stort och ganska komplicerat ämne, nämligen ansvar. Hur tar vi lagom mycket ansvar, i alltifrån när det gäller att plocka ut diskmaskiner till att rädda världen? Vi pratar bland annat om kopplingen mellan ansvar och generositet, mellan ansvar och värderingar och mellan ansvar och möjligheter. Om ansvar som känns viktigt och bra och ansvar som känns som en våt filt. Om ansvar vi tar och ansvar vi har. Om ansvar i kommunikation beroende på sammanhang, relation och roller. Om reptilhjärnor och ansvarstagande i efterhand. Om ansvar för vårt eget välmående. Och om hur svårt det kan vara att inte ta ansvar och komma med lösningar till någon som kanske behöver något helt annat. Kanske kan du som är intresserad av det här ämnet också ha glädje av ett tidigare poddklansavsnitt, om att brinna utan att brinna ut. PS. Här hittar du min jullista på Spotify. 🙂

Poddavsnitt 102. Att hitta sin kompass när livet ställs på ända. Ett samtal med Anna Pella

Foto: Anders Furuvik Pella

I det här avsnittet möter du Anna Pella, journalist, författare och föreläsare, vars liv vändes upp och ner när hennes dotter Agnes föddes med svåra hjärnskador för snart arton år sedan. Hur går det med den inre kompassen när yttre omständigheter förändrar spelplanen så radikalt? Anna delar med sig av sin berättelse i vårt samtal, som handlar om ovisshet, oro och ”väntesorg”, men också om försoning, acceptans och förmågan att vara tillfreds, om att fokusera på här och nu när man inte vet något om morgondagen, om att omdefiniera begreppet livskvalitet, om att hitta en gnutta ljus även i det mörkaste mörker och om den frihet man också kan uppleva när valmöjligheterna begränsas.

Kan vi omfamna osäkerheten?

Det är konstiga tider nu, skrev jag på bloggen i mars. Nu, nio månader senare, lever vi fortfarande i stor ovisshet. Även om vaccin är på väg och av många förväntas göra underverk kan ingen säkert säga när – eller ens om – det här konstiga världsläget kommer att vara över inom överskådlig framtid.

Foto: Drew Beamer, Unsplash

För att ta några konkreta exempel i mitt eget liv vet jag just nu inte när vi får träffa svärmor eller min äldsta dotter med familj nästa gång. Jag vet inte när jag kommer att kunna börja föreläsa eller hålla cirklar annat än digitalt igen. Vi vet inte om vi kommer iväg på vår uppskjutna tågluff, vår uppskjutna Sweden Rock-festival eller om biljetterna till Jakob Hellman-konserten i november kommer att kunna utnyttjas.

För ganska exakt ett år sedan bloggade jag om det årets kaoshöst, med stora utmaningar på både det professionella och privata planet. Då var det bara min egen lilla värld som gungade – sedan i mars gungar den stora också. Den här gången påverkas vi alla på olika sätt och många känner sig rädda, oroliga och förvirrade. Det är så mycket osäkerhet, så mycket som vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till. Jag gillar ju vanligtvis uttrycket embrace uncertainty (‘omfamna osäkerheten’), men kaos av det här slaget kan verkligen vara svårt att välkomna med öppna armar.

Foto: Jeremy Bishop, Unsplash

På samma sätt har jag under mitt arbete med boken Anhörig i ett hav av känslor tagit del av många berättelser om ovisshet och osäkerhet som skakat om, och skapat oro och rädsla, frustration och ilska hos människor som lever nära någon som har det jobbigt, av fysiska eller psykiska orsaker.

Min vän Lisa Moraeus (en av mina medarbetare i poddklanen) uttryckte det så fint: “Lyssna med empati på dina rädslor, håll dem i famnen när det behövs, men gör dem inte till dina rådgivare eller guider”.  Det tycker jag är en mycket bra tanke.

Men även om osäkerhet och ovisshet kan slita hårt på oss, finns det ibland också situationer då den för något gott med sig. Chris Johnstone beskriver i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen, som jag har nämnt flera gånger tidigare här i podden, hur han som läkare i sitt arbete sett hur ovissheten emellanåt varit till nytta. Jag citerar:

”När Chris arbetade med missbrukare var det varje år några klienter som dog på grund av alkohol och droger medan andra återhämtade sig och blev starkare. När han träffade nya klienter visste han aldrig hur det skulle gå för dem och när de kände samma ovisshet såg han det som ett gott tecken. Om de var helt säkra på att de skulle ta sig ur sitt missbruk, fanns det en risk för att de inte ansträngde sig tillräckligt. Å andra sidan kunde tron att de var hopplösa fall få dem att ge upp; det blev en självuppfyllande profetia. Ovissheten är med andra ord något att vara tacksam över. När vi vet att framtiden är oviss vet vi också att vi har möjlighet att påverka den.”

I boken använder Chris Johnstone och Joanna Macy just ovissheten som en utgångspunkt i ett större perspektiv också, för att hitta aktivt hopp att arbeta för en bättre värld. Att så länge vi inte VET att något är kört finns det ingen anledning att inte försöka.

Björn Natthiko Lindeblads bok Jag kan ha fel tar också upp osäkerheten som något positivt, med koppling till den tillit som jag pratade om i mitt förra tankefrö. Han skriver:

”Det är en gåva att kunna vila i tillit när livet blir osäkert, att vara bekväm med att inte veta. Varje människoliv innehåller hur mycket osäkerhet som helst, om vi ska vara ärliga. Det vinns bara en enda sak som är helt säker i livet, och det är att en dag kommer det att ta slut. Resten är förhoppningar, farhågor, hypoteser, önskningar, idéer och avsikter. Det är lika bra att erkänna och acceptera det. Öppna den krampaktiga näven och låta den öppna handen fyllas av liv.”

I kväll ska jag ta med den där öppna handen in i min lilla meditationsstund innan jag somnar. Hur har du det med ovisshet – i det lilla och stora perspektivet? Skulle du emellanåt vilja och kunna öppna din knutna hand och omfamna det osäkra?

Maria

Prestationsångest på återbesök

Om några veckor är det tjugo år sedan den där dagen då ett telefonsamtal från min mamma om att jag borde ringa och tacka min moster för ett födelsedagskort fick mig att bryta ihop och åka hem från jobbet med tårarna rinnande. Jag hade fastnat ganska ordentligt i prestationsträsket inom universitetsvärlden och kämpade med att räcka till som lärare, forskarstuderande och mamma (även om jag vid det laget bara hade ett barn). Jag kände sällan att jag räckte till på jobbet, trots alla timmar jag lade ner, och jag tyckte inte heller att jag dög som mamma. Bar ständigt en klump i magen över något jag inte hunnit eller något jag inte gjort tillräckligt bra. Oroade mig ständigt för att någon skulle sticka hål på bubblan och avslöja vilken bluff jag var.

Tack och lov drog jag – till skillnad från många andra prestationsprinsessor – i nödbromsen i tid, något jag är oändligt tacksam över, inte minst efter alla möten med människor där utmattningen blivit så mycket mer djupgående och långvarig än i mitt fall. Och jag vågade be om hjälp. Utöver en timeout från jobbet tack vare två månaders sjukskrivning hade jag turen att få grotta ner mig i grunden för min prestationsångest genom ett helt års psykoterapi. Jag lärde mig också begreppet good enough.

Den här erfarenheten, tillsammans med de strategier och verktyg jag undan för undan fyllt min verktygslåda med genom åren, har hjälpt mig att hålla näsan ovanför vattenytan ända sedan dess. Jag har varit nära utmattning igen vid några tillfällen, inte minst under åren i sandwichgenerationen, då min mamma blev demenssjuk samtidigt som jag väntade mitt fjärde barn, men jag har klarat mig med själsliga skrubbsår.

Mitt good enough-tänk har hjälpt mig mer än en gång, när jag har valt att utmana mig på nya områden – skriva skönlitteratur, odla, starta en podcast, översätta, starta samtalscirklar, skapa webbkurser och meditationer, föreläsa om nya ämnen i nya sammanhang – trots att det ibland har känts svårt och läskigt. Men jag har inte krävt något omöjligt och fulländat av mig själv och det har funkat. Det har inte blivit perfekt, men det har känts tillräckligt bra. Och jag har varit glad och förnöjd.

Hm, glad och förnöjd. VARNING, VARNING! Då tycker förstås Universum att jag har blivit lite för självgod och behöver utmanas på nytt. Så på sistone har Prestationsångesten från helvetet kommit på besök, vid flera tillfällen. Ibland har den tagit sig rent fysiska uttryck, med inte bara en obehaglig oroskänsla utan också magont och illamående. Inför en workshop jag skulle hålla för något år sedan mådde jag exempelvis sådär tjyvtjockt i flera veckor och häromveckan var det dags igen. Jag förstår ju såklart rent intellektuellt att jag inte är så usel som jag inbillar mig, men hjärtat hänger inte med på tåget. En himla massa onödigt förtida uttag på oroskontot alltså!

Värst av allt är nästan att jag blir så himla besviken på mig själv. Jag som är utbildad i ACT och kan allt om acceptans och en massa andra mentala verktyg och strategier. Jag som jobbar med att lära andra att hantera stress, släppa på kraven, acceptera och vara good enough. Hur kan jag då plötsligt vara så dålig på det här själv? Well, kanske för att jag också bara är en alldeles vanlig liten människa, med allt vad det innebär av styrkor och svagheter, bra dagar och dåliga dagar. Skulle jag inte kunna inspirera andra, även om jag ibland brottas med egna utmaningar? Klart jag kan, kanske just för snarare än trots att jag inte är perfekt.

Nåväl, det är eventuellt dags för en ny liten terapirunda. Om det finns några fler barndomsskelett att gräva fram är tveksamt, men kanske behöver jag bara bli speglad i mina tankar och känslor igen – av någon annan än de där fantastiska människorna jag har omkring mig i vardagen, av någon som inte alls känner mig, som kan se på mig med nya fräscha ögon. Och kanske är den viktigaste lärdomen att jag behöver träna på att acceptera att jag inte alltid kan acceptera.

För att citera ur Thomas Tranströmers dikt Romanska bågar: “Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Maria

Drömkorn 10: Vem hade du varit om du inte haft yogan? Ett samtal med Cina Persson

I Drömmen om Målajords tionde Drömkorn får du några glimtar ur mitt poddsamtal med yogaläraren Cina Persson. Det är ett väldigt speciellt avsnitt, eftersom Cina in tid efter vårt möte drabbades av en hjärntumör och gick bort i januari 2018. Men hennes erfarenheter av att hitta till yogan finns bevarade i vårt poddsamtal, som du får höra utdrag ur här. Det handlar om att inte se sig som ett offer, om att möta smärtan i stället för att kämpa emot den, om att hitta sitt kall och om barns möte med yoga. Och så förstås frågan: Är yoga något för alla?

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddavsnittet med Cina:

Maria

Om att må skit ihop och läka tillsammans

Vi pratade om det häromsistens, en vän och jag, hur mycket lättare det blir att bära ett ok av knackigt mående när vi får sällskap längs vägen. Då och då, exempelvis just nu, brottas vi båda med diverse mörka moln på våra annars ofta ganska så ljusblå himlar. Men vi delar med oss om hur vi har det, och det gör något med oss, det där att för en stund få lägga känslorna i någon annans knä. Någon som lyssnar med värme och öppen blick utan att döma, värdera eller komma med goda råd. Någon som inte säger till oss att rycka upp oss, utan i stället hjälper oss att acceptera det som är just nu. Och det gör något med oss att  känna att vi inte är ensamma om att inte vara på topp.

Foto: Clark Young, Unsplash

För det är ju så här det är att vara människa, en ständigt pågående process med toppar och dalar. Livet ger oss sina törnar, ibland mest utifrån medan de ibland plötsligt finns där inom oss utan att vi riktigt förstår varför. Då är det gott att få lov att bara vara där. I det som gör ont, oroar oss, gör oss ledsna eller förvirrade. Mitt i alltihop kan vi känna oss så oändligt levande, just för att vi vågar tillåta oss att vara där, mitt i smärtan, oron, sorgen, förvirring, utan att försöka trycka undan den.

Jag pratar mycket om det här när jag föreläser om min roman, Lex Katarina. Om att våga tillåta oss alla våra känslor, även de riktigt jobbiga. Och om vikten av att få lov att dela dem med någon, gärna andra i samma situation. Det får huvudpersonen Katarina möjlighet att göra i boken, och i dess uppföljare, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, är just detta – samtalets läkande kraft – huvudtemat. Som jag längtar efter att få dela den boken med världen! Snart så …

Speaking of which. Ni som har följt min resa vet hur mycket kursgården Mundekulla och samtalslägren (Circle Way Camp) som jag var med och arrangerade för ett antal år sedan har betytt för mig – såväl privat som professionellt. Det är där jag har fått fatt på många av mina innersta känslor och drömmar.

Vår stora inspirationskälla, Medicine Story, som tillsammans med sin fru Ellika Lindén höll i mycket av lägrens innehåll, gick bort i somras, strax efter sin 89-årsdag. Tack och lov har lägret fått ett par fantastiskt värdiga arvtagare, Camilla Måne och Kalle Grill, som har lång erfarenhet av att både delta i och arrangera Circle Way-läger. Sommaren 2017 deltog jag i deras alldeles eget läger i Umeå – en mycket fin upplevelse.

Kanske är det din tur nu? Här kan du läsa om årets läger i Mundekulla.

Här kan du höra min poddintervju med Kalle och Camilla och här den med Ellika.

Till sist, här kan du höra Kalle reflektera kring The Circle Way i Sveriges Radios Tankar för dagen.

Maria

Att få lov att sörja fast ingen har dött

När vi tänker på sorg tänker vi ofta på det allra värsta. Att mista en nära anhörig genom ett dödsfall. Men sorg kan ha många olika orsaker och nyanser.

Jag minns att vi pratade om detta, min poddgäst Ingela Hansson och jag, i avsnitt 39. Att vi kan ha nytta av att betrakta även andra situationer än när någon dör som en sorg, som något vi behöver ta oss igenom på ungefär samma sätt. När vi skiljer oss eller en vänskapsrelation går sönder, när vi blir uppsagda eller går i pension från ett jobb som har betytt mycket för oss …

Häromdagen tog jag farväl av ett flerårigt projekt som jag har älskat att arbeta med, bilderböckerna om Lovis Ansjovis, som jag har skrivit tillsammans med min äldsta dotter Sanna, och som hon har illustrerat. Det blir ingen fjärde bilderbok som planerat. Kanske återuppstår Lovis Ansjovis i annan form i framtiden, men än så länge är inget bestämt.

Det gör ont att det är över, även om jag vet att det kommer att bli bra, och jag har bestämt mig för att tillåta mig att sörja – trots att ingen har dött. Kvällen beslutet hade tagits lyssnade jag på mina allra gråtigaste låtar, gjorde min yogaguru Adrienes Yoga for a Broken Heart.

Och jag tror på att ge plats för sorgen även i sådana här till synes ganska banala situationer, som om det hade handlat om ett dödsfall eller en brusten relation, för att inte fastna i besvikelse eller bitterhet. Det gör det så mycket lättare att känna tacksamhet över allt det fina som har varit, acceptera det som blev och gå vidare sedan.

Maria

Poddavsnitt 76. Ska det inte gå lätt att följa sitt hjärta? Poddklanen reflekterar, #1

Foto: Thomas Lissing

I poddens avsnitt 76 är det premiär för ett nytt, förhoppningsvis återkommande, inslag: Poddklanen reflekterar. Jag har bjudit in två av mina kloka vänner, Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin, till ett samtal kring två frågor från mina lyssnare, som hänger ihop med varandra. Den första handlar om att det rent allmänt kan vara svårt att följa sin inre kompass ibland, att det inte alltid går sådär lätt och smidigt som man kan tro. Den andra handlar lite mer specifikt om egenföretagande, om att våga hoppa av en anställning och om att hantera motgångar. Det bjuds på såväl reflektioner som konkreta exempel från våra egna erfarenheter.  Kanske har du en fråga som vi skulle kunna diskutera i ett kommande poddavsnitt?

Maria

Poddavsnitt 75. Att möta sig själv, lite i taget. Ett samtal med Linda Wikström

Drömmen om Målajord, Linda WIkström
Foto: Nathalie Johansson

Den här gången är det sjuttiofemavsnittsjubileum – med yogaläraren Linda Wikström, som driver Veda Yoga i Växjö. Linda har en bakgrund som konstsimmare på elitnivå, och det var just via idrotten som hon hittade till yogan – den som idag är hennes stora passion och livsstil.

Vårt samtal handlar bland annat om skillnaden mellan yoga på riktigt och bilden av yoga, om sökandet efter sammanhang, om varje människas inneboende passion, om tillit inför att det man längtar efter kan bli verklighet utan att man själv styr varje steg i processen – och så om att även yogalärare faktiskt är alldeles vanliga människor. På YouTube (eller Veda Yogas webbplats) hittar du Lindas egna yogavideor.

Maria