Poddavsnitt 41: Tyngdpunkt och närvaro. Nyårspodd med Sara Norrby Wallin

Välkommen till 2017 års första poddavsnitt! Här får du för tredje gången möta min parhäst Sara Norrby Wallin, i ett samtal om året som har gått och det som ska komma, inspirerat av arbetsmaterialet Unravelling the Year Ahead.

Under året har vår relation utvecklats i en ny riktning. Det pratar vi om i podden, liksom om de ledord vi har valt för det kommande året. Det handlar om lyckliga skilsmässor, om skillnaden mellan att höra och att lyssna, om böljegång mellan harmoni och dramatik, om artighet och tacksamhet, om intellektuella nomader, om planering eller öppna dörrar, och mycket annat.

Maria

Poddavsnitt 40: Att ta små steg och ha roligt under tiden. Ett samtal med Amanda Martling

Här kommer min dan-före-dopparedan-klapp! Drömmen om Målajords fyrtionde avsnittet är också årets sista, och det bjuder på ett samtal med Amanda Martling. Amanda jobbar med miljöfrågor inom Västra Götalandsregionen, är aktiv i Omställningsrörelsen och har varit redaktör för boken Sånger från jorden.

Vi pratar om skillnaden mellan hoppfullhet och aktivt hopp, om att jobba för en bättre värld och få högre livskvalitet på köpet, om plus och minus med att bo i kollektiv och mycket annat. Välkommen att lyssna!

Maria

Good enough eller top notch?

Kom när ni vill. Räkna med lite lort både i hus och på människor, men det står ni väl ut med.
Absolut! Då kan vi komma oduschade.

Två lantisfamiljer planerar lördagskvällshäng. Jag älskar det. Jag älskar att inte behöva duscha, sminka mig eller städa huset för att kunna umgås. Med min bästa vän och kollega Saras familj är det verkligen så. Vi är så trygga med varandra att vi inte behöver några yttre fasader för att fungera ihop. Det är okej med smulor på golvet, en diskbänk full av disk och oftast kör vi knytisvariant till den delade måltiden.

DSC_0009

I lördags, till exempel, hade vänfamiljen med sig en bunke falafelsmet, en packe pitabröd, grönsaker och jordgubbar inhandlade på vägen samt en matberedare med en halvvägsfärdig hummus. Vi kompletterade med halloumi, guacamole, tzatziki och rabarberpaj. Och så blev det en sån där härligt innerlig kväll med massa god mat, en stunds kubbspelande där den mest intensiva striden var mot knotten omkring oss, och så förstås: goda samtal, bland annat en runda där alla närvarande, barn såväl som vuxna, berättade om sina förväntningar inför sommaren.

DSC_0007

Efter min sjukskrivning för utmattning för många år sedan blev en av mina överlevnadsstrategier att släppa på perfektionskraven, att bli lite mer good enough. Jag insåg att jag inte måste vara bäst på precis allting samtidigt. Att världen inte går under om jag inte alltid är påläst till tänderna, väntar mer än fem minuter med att svara på ett mejl eller inte har välstädat hemma. Det är inte alltid lätt, långt därifrån, men min förändrade inställning har gjort stor skillnad i mitt liv. Jobbmässigt förstås, inte minst under mina år i den prestationsfokuserade universitetsvärlden. Och Drömmen om Målajord hade nog aldrig sett dagens ljus om jag inte hade vågat tänka “Nu kör jag trots att jag inte kan allt om podcasting, och så får jag lära mig under resans gång!”. Men också på många andra plan. I hemmet. I mitt föräldraskap. I fråga om löpning, yoga och meditation.

Jag har blivit bättre på att inte jämföra mig med alla andra samtidigt, som vi så lätt gör när vi ser att X är superbra på något, Y suberbra på något annat och Z superbra på en tredje grej. Och så tror vi att vi måste hinna och kunna och göra allt det där perfekt – och tio saker till.

DSC_0014

Men, tänker du då, ska jag nu bli en mellanmjölksmänniska som bara gör allt lite halvdant? Icke då. Det finfina med att bli mer good enough är att jag får tid och energi över för att lägga hela min själ när det verkligen finns fog för det. Jag vet exempelvis inte hur många timmar jag lade ner på TEDx-föreläsningen om att följa min inre röst – som jag insåg skulle kunna bli ett sätt för mig att nå ut med mina tankar. Där fanns good enough inte på kartan. Jag använder mig alltså av någon sorts skala där jag på vissa områden tillåter mig att vara ganska usel (städning), på andra tycker att jag duger om jag är ganska bra (podden) och så ibland ger 110% (TED).

DSC_0012Ett sådant där 110%-projekt just nu är inspirationshelgen här i Målajord den 1-3 juli. Helgen är fulltecknad med reservlista och jag vill verkligen att det ska bli en riktigt härlig upplevelse för alla deltagare. Då räcker inte good enough. Jag anstränger mig till det yttersta för att huset ska vara i toppform, vilket innebär att jag nu är igång med fönsterputsning och annat som jag inte ägnat mig åt på åratal, eftersom jag som sagt ofta ligger snäppet under good enough på hemmafronten. Jag planerar god mat och bakar bröd, bullar och kakor för att deltagarna ska få njuta. Hela huset är uppochnervänt av städning, målning och bakning, det är massor att göra, men jag har gott om tid och behöver inte stressa. Tycker till och med att kaoset är ganska så underbart.

Och så planerar Sara och jag ett program som vi hoppas ska kunna ge varje deltagare en alldeles lagom kombination av inspiration, reflektion och avkoppling. Om det blir topnotch eller bara good enough återstår att se, men vi tror på det första, och om du skulle vara sugen på att delta i en ny inspirationshelg i höst får du gärna höra av dig på maria@livstid.nu så sätter vi dig på intresselistan (ingen bindande anmälan).

Finns det områden i ditt liv där du skulle kunna tillåta dig att vara mer good enough, eller rentav lite usel emellanåt?

Maria

Poddavsnitt 26: Jag vaknar och tycker om mina dagar. Ett samtal med Therése Högberg

Poddavsnitt 26 bjuder på ett samtal med Therése Högberg. För ett antal år sedan körde hon slut på sig fullkomligt i sitt jobb som lärare, vilket fick henne att ändra riktning på livet. Ännu en kompassjustering senare har hon hittat riktigt rätt och håller nu på att utbilda sig till bild- och psykoterapeut.

Vi pratar om plikt och lust, om mod, nätverk och kraftkällor, om att älska naturen mitt i stan, om att lyssna inåt – och kunna skilja på våra olika inre röster – och mycket annat spännande.

Maria

Förändringsskyddade zoner

Jag skulle inte vilja påstå att jag är förändringsobenägen. De senaste åren har jag förändrat mitt liv ganska radikalt. Jag har sagt upp mig, startat företag, bytt hela min yrkesidentitet, börjat skriva skönlitteratur, börjat podcasta. Etcetera, etcetera.

DSC_0059 redigeradSamtidigt känner jag inte många som njuter så mycket av sina vardagsrutiner som jag gör. På vart och ett av mina flitigast anlitade cafékontor har jag en speciell hörna där jag helst av allt vill sitta. På flera av dem äter jag alltid samma lunch. Jag älskar våra fredagspopcorn, vårt lördagsgodis och kvällarnas tv-serie-tittar-timme lika mycket som mina barn. Kanske är det just för att jag tycker om förändringar i det stora livet som jag så mycket uppskattar rutinerna i det lilla.

Det finns ett uttryck jag verkligen gillar: förändringsskyddade zoner, myntat av en av mina gurus, Bodil Jönsson. Det handlar helt enkelt om vårt mänskliga behov av få ha de där hållplatserna, där allt är precis som vanligt. Under åren efter min sjukskrivning för stress hade jag stor nytta av mina förändringsskyddade zoner, områden  där jag tillät mig att låta saker och ting förbli som de var, utan att känna att allt jag gjorde måste utvecklas, förändras, förbättras hela tiden.

Om förändringsskyddade zoner och många andra användbara begrepp kan du läsa i Bodil Jönssons fina lilla bok Guld. Rekommenderas!

Maria

Om balans i livet (och andra floskler)…

BalansIgår bjöd jag och Sara in till vårens sista samtalssalong i Livstids regi. Några gånger per termin samlar vi vana och ovana samtalscirklare för att reflektera i grupp. Den här gången hade vi en gästinspiratör, Pernilla Sporre från Aktivitetsbalans, och temat var Balans i kroppen och livet. Pernilla ledde oss varsamt genom en övning i basal kroppskännedom, och vidare i en reflektion kring de olika tårtbitarna i våra liv. Vilka olika värden är representerade i de olika aktiviteter jag ägnar mig åt? Gör jag många saker bara för att de ska bli gjorda eller har de exempelvis också ett socialt värde eller ett egenvärde för mig som person? Jag blev glad över att påminnas om hur mycket värde det finns i de flesta aktivitetstårtbitarna i mitt liv.

Mitt ledord för det här året är just balans – mellan kropp och själ, mellan privatliv och jobb. De senaste åren har jag haft väldigt mycket fokus på själen och jobbet, helt enkelt för att de delarna var varit (och är) så oerhört spännande att utforska. Men jag vet förstås att de andra är precis lika betydelsefulla. Utan en kropp som mår bra fungerar själen sämre, utan ett någorlunda fungerande privatliv blir inte jobbet längre viktigt.

Jag strävar inte efter något perfekt tillstånd – tror inte ens att det existerar – utan vill i stället nyfiket undersöka det där lite småvingliga men fullt fungerande livet där jag ibland är på väg ner i diket åt ena hållet men ser det komma och rätar upp cykeln i tid före vurpan.

Här några konkreta exempel på hur mitt ledordssträvande tagit sig uttryck hittills:

  • DSC_0197Jag har hittat mitt sätt att bättre ta hand om min kropp för att äta mer hälsosamt och – som en bonuseffekt – kunna använda en sedan länge outnyttjad del av min garderob. Trodde väl aldrig att det där med två-dagar-i-veckan-fasta skulle fungera för mig, som brukar bli darrig i benen bara vid tanken på att det gått mer än tre timmar mellan mina matintag, men jag förundras över hur lätt det är. Och som jag njuter av maten veckans övriga dagar!
  • Jag försöker få in någon form av fysisk aktivitet varje dag, en kort eller lång promenad eller ett yogapass, och så den nya lördagsmorgonrutinen: en joggingrunda i lugn takt före långfrukosten med familjen.
  • De söndagar det är möjligt lämnar jag och min man barnen hemma ensamma och går en långpromenad tillsammans. Vi har också avsatt söndagskvällarna till gemensam egentid för samtal, filmtittande eller vad vi nu vill använda den till. Det må låta futtigt, men eftersom vi båda har mycket annat för oss på varsitt håll känns det ändå som ett viktigt steg i rätt riktning. Söndagskvällarna är heliga!

Har du funderat på balansen mellan olika delar i ditt eget liv? Finns det sådant som tenderar att få lite för mycket fokus, medan annat lätt försummas? Hur hittar du en balans som passar just dig mellan jobb och privatliv, kropp och själ, nytta och nöje, hemma och borta, aktivitet och vila? Eller tänker du kanske på något helt annat när du hör ordet “balans”? Kommentera gärna!

Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra bok, som inspirerade till titeln för det här blogginlägget: Lycka till! Om balans i livet och andra floskler av Tinni Ernsjö Rappe och Jenny Sjögren.

Allt gott mitt i våren!

Maria