Tillbakablick 5: Byta bana

Kanske har du känt att du inte riktigt är på rätt plats yrkesmässigt och behöver lite pepp för att komma till skott och göra något åt situationen? Eller tycker du bara det är intressant att lyssna på människor som har tagit ut en ny kompassriktning i sina liv?I den här tillbakablicken på tidigare inlägg ska du få möta några sådana personer:

Linda Asplund var en typisk “duktig flicka”, som ville lite för mycket och inte lyssnade när kroppen, själen och omgivningen försökte säga ifrån. Efter några tuffa år och kringelikrokiga vägar har hon hittat hem, tillsammans med sin familj, på en bondgård utanför Höör i Skåne. Där håller Linda och hennes man Jens på att bygga upp sin verksamhet, Trulstorp Upplevelser, med ljusstöpning och andra aktiviteter, djur och odling. Vårt samtal handlar om att tappa fotfästet och hitta ny mening, om att uppleva med alla sinnen, om mentorskap och möten över generationsgränser, mikropauser i tillvaron, glada grisar och mycket annat.

Therése Högberg körde slut på sig fullkomligt i sitt jobb som lärare, vilket fick henne att ändra riktning på livet. Ännu en kompassjustering senare har hon hittat riktigt rätt och utbildat sig till bild- och psykoterapeut. Vi pratar om plikt och lust, om mod, nätverk och kraftkällor, om att älska naturen mitt i stan, om att lyssna inåt – och kunna skilja på våra olika inre röster – och mycket annat spännande.

Eva Uppsäll driver Stubbalycke Trädgård i Småland. Hon har inte bara bytt karriär, utan också boendesituation från central lägenhet i en region med stora jobbmöjligheter till gammal gård på landet mitt ute i ingenstans. Vi pratar om att gå med lätta steg från ett uppsägningsmöte, om att välja och välja om och mycket mer. Jag delar också med mig av några tankar kring att skjuta på livsdrömmar (som det också talas om i ett avsnitt av radioprogrammet Kropp och Själ som du hittar på poddens webbplats) och om att man ibland behöver koppla bort sitt förnuft för att hitta den inre kompassen.

Flera dramatiska händelser i Ulrikas Slottners liv ledde till att hon bytte yrkesbana, och steg för steg byggde upp den verksamhet hon har idag, Idus Förlag, där jag och min dotter Sanna ger ut våra bilderböcker om Lovis Ansjovis. Vi pratar om Ulrikas resa, om att arbeta nära sina författare, om att gå på magkänsla, om att förverkliga idéer utan krångliga beslutsvägar och om att göra skillnad på sitt eget sätt.

Redan innan Louise Halvardsson fyllde trettio hade hon förverkligat alla sina drömmar, bland annat publicerat en roman och vunnit Författarförbundets debutantpris. Hur går man vidare då? Det bestämde sig Louise för att ta reda på genom ett spännande och ganska udda projekt, där hon flyttade hem till trettio olika personer under en vecka var för att se hur de levde, tänkte och drömde. Hur det var och vilka konsekvenser projektet fick i Louises liv får du höra om i vårt samtal, som också handlar om estradpoesi, kompasser som byter riktning och mycket annat.

Flow i den öländska höstskrivbubblan

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

Så är jag här igen, på norra Öland, för att tillsammans med sju andra skrivglada kliva in i en skön bubbla för en helg. Det är fjärde gången gillt och första besöket på andra sidan sommaren, mitt i oktoberhöst, med gråmulen himmel och vinden som viner runt knutarna och blåser in i mina öron under promenaden ut till “min” fyr, den som inspirerade mig till min första novell, ni vet. Den där novellen som fortfarande ligger i byrålådan.

14686107_10208762241306762_193269063_n

I den lådan ligger däremot inte längre mitt romanmanus. Efter ett och ett halvt år och ett tiotal refuseringar – vilket ledde till att romanskrivarluften fullkomligt gick ur mig – har jag äntligen vågat mig på att plocka upp det igen. Och för första gången på denna långa tid känner jag massor av glädje, hopp och tillförsikt.

14699812_10208762229506467_1372686008_n

Egentligen hände det redan i somras, när jag en dag rymt hemifrån för att caféjobba med min dotter Sanna. Hon hade precis fixat till hemsidan till sitt nystartade Vide Förlag, där hon publicerar översatt engelskspråkig skönlitteratur av hög kvalitet, och jag insåg hur otroligt bra det kan bli när man ger ut böcker även utan ett stort förlag i ryggen. Det var där och då jag bestämde mig för att strunta i den andra förlagsrunda jag hade tänkt inleda. Göra det själv i stället. Styra hela processen.

14694810_10208762242866801_183536555_nSedan dess har det hänt så otroligt mycket annat, utgivning av vår gemensamma barnbok om Lovis Ansjovis, arbetet med min podcast, Drömmen om Målajord och webbkursen Den inre kompassen, som förhoppningsvis kommer att släppas i början av nästa år, för att bara nämna några av alla projekt. (Med sig till Öland hade förresten en av mina skrivkompisar senaste numret tidskriften Yoga World, där de tipsat om min podd!) Romanen har fått ligga kvar bland sockarna i lådan sedan den där dagen på caféet.

Samtidigt har jag hela tiden vetat att det var här, på Öland i oktober, som jag skulle sätta igång. Och precis som alla andra gånger jag åkt hit har mitt flow kommit som på beställning. Jag skulle alltså gå igenom hela manuset ännu en gång (efter alla miljoner rundor med texten innan jag skickade till förlag). De första sidorna gick trögt, tog flera timmar, men sen gick proppen ur.

14717072_10208749423826333_4197276244420812533_n

Nu har jag varit här i ett och ett halvt dygn, druckit löjligt många koppar te, redigerat snart en tredjedel av boken och planerat omslag tillsammans med Sanna som hjälper mig med formgivningen – det kommer att bli sååå fint! I takt med att jag blir färdig med kapitel efter kapitel skickar jag dem till min snälla språklärarmake som omedelbart hörsammade mitt hjälpbehov och korrekturläser en sista gång. Nu händer det. ÄNTLIGEN!

Maria

Special Creative October Time

En av de största skillnaderna mellan mitt liv idag och åren i universitetsvärlden är att jag får så mycket mer utlopp för min kreativitet. Jag hittar på en massa roliga saker (skriva böcker, skapa kurser, göra podd, starta cirklar) utan att behöva be någon om tillåtelse eller söka pengar (ok, det är fattigt, men fritt!). Under oktober månad ger jag en lite extra boost åt min kreativitet genom att delta i  Facebookutmaningen Creative October ChallengeDen går ut på att å ena sidan skapa, å andra sidan inte konsumera mer än det nödvändiga (mat och sånt). Om jag alltså skapar något fysiskt så använder jag material som redan finns hemma.

dsc_0009

Min dotter Sanna, som bjöd in mig till utmaningen, hjälpte till med att ge min kreativa oktober en rivstart. Vi firade hennes nystartade Vide Förlag och boksläppet av den fantastiskt fina Det som andra inte ser (av Al Brookes), som Sanna har översatt, och i anslutning till releasen var det kreativ verkstad. Jag stickade strumpor, Sanna band en liten bok, de yngre barnen gjorde garnbollar.

dsc_0002-jpg

 

Resten av oktober har jag gett mig själv fem kreativa uppgifter:

  • att under en ny skrivhelg på Öland ta itu med min roman, som legat i malpåse i ett och ett halvt år nu – i vinter/vår ska den släppas ut i världen!
  • att skriva en dikt till den en-dikt-i-månden-inför-en-Poetry-Slam-tävling-i-april-utmaning som jag också är med i
  • att jobba vidare med och försöka bli någorlunda klar med den webbkurs om att hitta och följa sin inre kompass som jag håller på att bygga
  • att sticka ett par raggsockar till mig själv av ullgarn jag köpte på rea i somras – tänk att jag har börjat sticka igen efter nästan 25 års avhållsamhet, tack vare mötet med Pia Kammeborn (poddvsnitt 29)
  • att hjälpa min elvaåring att bygga en himmelsäng av material vi har hemma

dsc_0066

Den kreativa oktoberutmaningen passar också bra in i en annan – förhoppningsvis ännu mer permanent – utmaning: Special Time med mina barn. Inspirationen kommer från boken The Joy of Caring for Children som jag och Sanna håller på att översätta, och som är skriven av Medicine Story, livskamrat till min senaste poddgäst, Ellika Lindén.

dsc_0054Det jag läser har satt igång processer i mig i sommar och höst, bidragit till de stundtals ganska smärtsamma grubblerier om hur jag levt och lever mitt liv som jag delat med mig av på bloggen tidigare, men också gett inspiration att pröva nya vägar.

En av de idéer som inspirerat mig är det som Medicine Story kallar Special Time. Att regelbundet avsätta tid för ett barn i taget tillsammans med en vuxen, då ingenting annat får störa och barnet helt och hållet styr aktiviteten och leder den vuxne, medan denne ger sig in i leken med intresse och entusiasm, oavsett vad det handlar om. I en stor stökig familj som vår känns det här extra viktigt. Barnen för en ständig kamp om uppmärksamheten – i förhållande till varandra, till alla vardagssysslor vi vuxna tycker att vi måste ägna oss åt, till mobiltelefoner och annat som splittrar vårt fokus.

Vi brukar ge varje barn julklappar i form av upplevelser i ensamt majestät med någon av oss, men jag vill ha mer av det. Från och med förra veckan testar jag därför en timmes Special Time med varje barn per vecka – kanske blir det mer längre fram, när vi kommit in i det – och så här långt är vi alla väldigt nöjda med konceptet.

dsc_0056

Hittills har jag fått göra garnbollar, spela Alfapet och Tjuv och Polis, skissa på och börja bygga den där himmelsängen, lära mig grunderna i datorspelet Minecraft och bygga mitt första hus där. Jag märker att jag ser fram emot våra Special Time-tillfällen lika mycket som barnen och att jag faktiskt är mycket mer närvarande och har mycket roligare när jag har bestämt mig för att verkligen engagera mig och släppa allt annat för en timme. Mobiltelefonen får plinga på bäst den vill – den klarar sig förstås alldeles utmärkt utan mig!

Jag avslutar med några fler bilder från Sannas mysiga releasefest.

Maria

dsc_0021

 

 

 

dsc_0020

dsc_0016dsc_0006dsc_0018dsc_0065 dsc_0012 dsc_0008dsc_0032

Poddavsnitt 24: Nu gör vi skillnad. Ett samtal med Ulrika Slottner

Vi fortsätter på skrivtemat här i poddavsnitt 24, där jag har träffat Ulrika Slottner, som driver Idus Förlag. Flera dramatiska händelser i Ulrikas liv ledde till att hon bytte yrkesbana, och steg för steg byggde upp den verksamhet hon har idag.

Vi pratar om den resan, om att arbeta nära sina författare, om att gå på magkänsla, om att förverkliga idéer utan krångliga beslutsvägar och om att göra skillnad på sitt eget sätt.

Maria