Poddavsnitt 97. Att våga vara sårbar. Ett samtal med Karolina Wiell

Foton: Nina Thomson

I poddavsnitt 97 får du möta Karolina Wiell, som jobbar som universitetslärare i historia. Karolina har gjort en livsresa som stundtals kännetecknats av väldigt tunga uppförsbackar, men hon har också hittat verktyg för att må bra. Vårt samtal handlar om äventyrlighet i smyg, om att få leka detektiv på jobbet (något jag verkligen kan relatera till just nu, i mitt arbete med en bok om anhörigskap), om utmattningsdepression och panikångest, om vad som är grejen med kalla bad och om vägen åter till ett gott liv.

Andas igenom

Det är konstiga tider nu. Och trots att jag väl egentligen inte har tid att blogga – jag hör inte till dem som har fått oceaner av tid i coronatider, tvärtom – så vill jag ändå dela med mig av några tankar till er, kära bloggläsare. Det mesta är hämtat från mitt senaste månadsbrev, Brevet från Målajord, som jag skickade i fredags.

I höstas bloggade jag om min kaoshöst, med stora utmaningar på både det professionella och privata planet. Då var det bara min egen lilla värld som gungade – nu gungar den stora också. Den här gången påverkas vi alla på olika sätt och många känner sig rädda, oroliga och förvirrade. Det är så mycket osäkerhet, så mycket som vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till. Jag gillar ju vanligtvis uttrycket embrace uncertainty (‘omfamna osäkerheten’), men kaos av det här slaget kan verkligen vara svårt att välkomna med öppna armar.

Jag tänker att det nu ändå är viktigare än någonsin, allt det där som jag brukar tjata om – att andas, att stanna upp, att försöka acceptera det vi inte kan påverka runt omkring oss, liksom de känslor som väcks inom oss (såsom rädsla, oro, besvikelse och frustration) och emellanåt försöka släppa taget om det som annars kan tendera att äta upp oss. Själv känner jag naturligtvis oro precis som alla andra, men jag tror att jag dels är ganska väl förberedd genom bland annat den klimatoro jag har brottats med de senaste åren (förutom allt privat och professionellt kaos), dels har en hel del strategier som hjälper mig nu. Jag tänkte dela med mig av några väldigt konkreta tips strax.

I månadsbreven brukar jag och mina läsare ta några djupa andetag tillsammans, och kanske kan vi göra det här också, jag som skriver och du som läser. Ordet tillsammans känns också viktigare än någonsin i en tid då vi uppmanas att begränsa vårt sociala umgänge. Det här är något som man har pratat mycket om inom Omställningsrörelsen (som arbetar för ett mer hållbart samhälle) – att det blir så viktigt att skapa lokala gemenskaper när samhället inte fungerar som vi är vana. Och om vi går bortom det lokala är sociala medier fantastiska på många sätt (även om jag är fullt medveten om att det också sprids mycket negativitet där nu, precis som annars).

Jag blir varm i hjärtat av mycket av det jag läser om. Som en lokal grupp som hjälper människor i riskgrupper med exempelvis matinköp. Som en grupp där mattestudenter vid KTH och pensionerade lärare hjälper hemmapluggande gymnasielever. Som olika initiativ för att stötta sårbara småföretagare och kulturaktörer, exempelvis att man genom att prenumerera på en streamingtjänst för kvalitetsfilmer kan stötta min lokala Folkets Bio i Växjö (som jag så innerligt gärna vill ska få vara kvar).

Så vad kan vi mer göra för att orka med livet när ovissheten är stor och många dras med i en masspsykos av rädsla och oro? Här kommer några konkreta tankar och tips, som kanske någon kan ha nytta av (en del har jag nämnt här tidigare).

Yoga. Förstås. Just nu är jag extra glad över att jag har blivit så van vid att hemmayoga att jag inte behöver sakna en yogastudio som kanske håller stängt. Min husgud Adriene Mishler har många avslappnande pass som känns lite extra lämpliga just nu, exempelvis Let it go Yoga FlowYoga for AnxietyYoga for Anxiety and Stress och Yoga for Grief. Men självklart finns det också gott om pass för att utmana sig mer fysiskt när det är det man behöver.

Meditation. Att sitta ner en stund på kudden, andas och lyssna på mina andetag, lugn musik eller en guidad vägledning hjälper mig att hitta stillhet. Adriene har inte bara fysiska yogapass utan också en del som är mer tydligt fokuserade på meditation. Några exempel är Meditation for Anxiety och Meditation for Inner Peace. Några av mina egna meditationer på Insight Timer tror jag också kan passa riktigt bra för närvarande, exempelvis Meditation för tröst och hopp eller Rensa ut och släpp taget, som finns både i en kort och och lång version, liksom Dags att sova, om man har svårt med sömnen. En bekant berättade häromdagen att hon hade mått väldigt dåligt av världskaoset, men somnat gott efter att ha lyssnat på min meditation. Det värmde verkligen.

Hemmaretreat. För den som blir isolerad hemma kan jag varmt rekommendera att skapa en eget litet retreat. Jag gjorde det för några år sedan, under en kurs i mindfulness och meditation med Tara Brach, och det var en väldigt fin och speciell upplevelse. Här tipsar Tara om hur man kan göra.

Jag tror att vi kanske över huvud taget behöver bli ännu bättre än vanligt på att faktiskt ta hand om och vara snälla mot oss själva i dessa tider, för att orka med alla känslor och för att orka hjälpa till där det behövs. Så kanske en meditation om självmedkänsla kan vara användbar? Här finns en med Tara Brach.

Att vistas i naturen skapar också lugn hos mig. Det mesta av det kaos vi upplever är ju faktiskt kopplade till mänskliga sammanhang, men i skogen är det mesta precis som vanligt. Jag minns så tydligt en upplevelse under en fjällvandring med Kajsa Ingemarsson för några år sedan när jag insåg att all stress hör till sådant som vi människor skapar, den fanns inte där ute på fjället (och finns inte heller i skogen, vid havet eller var du nu trivs bäst). Så ta en promenad, en cykeltur eller en joggingrunda. Krama ett träd (det boostar dessutom immunförsvaret visar forskning – inte alls dumt just nu). Eller gå bara ut och lägg dig på marken en stund – ett fantastiskt sätt att jorda sig när tankarna rusar.

Slutligen försöker jag också välja att (för mig själv och för andra) uppmärksamma  positiva saker som redan kommer – eller kan komma framöver – ur kaoset, . Människor som stöttar varandra har jag redan nämnt. Kreativiteten som väcks när det inte går att göra som vi brukar. Vi upptäcker att man kan jobba på nya sätt, mötas utan att flyga och fara över världen. Min artonåring, som har det tufft på många sätt, inte minst i skolan, stortrivs med gymnasieskolans distansundervisning och får mycket mer gjort hemifrån än i ångestskapande klassrum. Och som en annan bekant formulerade det så bra: “Vi ser också att våra folkvalda myndigheter runt om i alla länder kan fatta snabba och obekväma beslut. Den typen av beslut som kanske också behövs för att inte klimatet ska kollapsa men som sitter så väldigt långt inne.” Ja, i mina bästa stunder tänker jag att det kanske var precis den här väckarklockan som behövdes för att världen skulle vakna upp och förstå att vi inte kan fortsätta leva som vi har gjort. Jag har överhuvud taget inga som helst problem med att fylla min tacksamhetsdagbok för närvarande.

Och så, i boken Meditations from the Mat, som består av 365 små korta reflektioner med utgångspunkt i yogafilosofin, hittar jag idag följande uppmaning: “Do not take counsel of your fears” (ung. “Låt inte dina rädslor bli dina rådgivare).

Som min vän Lisa Moraeus (en av mina poddklansmedarbetare) uttryckte det så fint: “Lyssna med empati på dina rädslor, håll dem i famnen när det behövs, men gör dem inte till dina rådgivare eller guider”. Lisa släppte förresten ett litet fint poddavsnitt idag, med sina tankar om hur vi kan hålla oss lugna mitt i stormen.

Så hur påverkas dina tankar och känslor av det som händer i världen runt omkring just nu? Vad kan just du göra för att inte styras av rädslor och oro? Vilka sammanhang blir extra viktiga för dig i orostider som dessa? Finns det något du skulle behöva hjälp med och vågar du i så fall be om den hjälpen? Finns det något du skulle kunna göra för att hjälpa eller stötta någon annan?

Till sist, många småföretagare drabbas hårt just nu. Själv är jag (förhoppningsvis) inte så utsatt, men visst har även jag fått uppdrag inställda eller uppskjutna, vilket påverkar ekonomin i vår och sommar. Du som har möjlighet, fundera gärna över om du skulle vilja stötta en småföretagare på något sätt. Här kommer några mer generella tips på hur du kan göra det:

Nu har jag i princip jobbat hemifrån varje dag i flera veckors tid, så jag är tyvärr mycket sämre än vanligt på att stötta lokala restauranger och caféer, men i helgen åkte hela familjen in och spelade badminton på ett litet idrottsställe och tog en rejäl fika efteråt på ett café i stan. Och så har vi bestämt oss för att köpa hem takeaway-mat från några små restauranger till fredagsmyset den här veckan. Allt för att stötta några små lokala småföretagare.

Och om du tror att du skulle kunna ha glädje av något av det jag själv erbjuder – böcker, meditationskuddar, digitalt mentorskap eller en digital kurs/verktygslåda – får du gärna kika in på Drömmen om Målajords Facebooksida, där mitt näst senaste inlägg är en liten “godisbutik” över mina produkter och tjänster. Exempelvis tar jag just nu halva priset på webbkursen “Den inre kompassen” för att fler ska få möjlighet att kunna gå den – det handlar ju om att stå stadigt i sig själv, vilket vi alla behöver göra just nu! 🙂

Ljus och kärlek mitt i stormens öga!

Maria

Poddavsnitt 91. Sammanhang och nätverk för stöd och utveckling. Poddklanen reflekterar, # 5

Så har återigen Poddklanen (med Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin som mina gäster) tagit sig an ett ämne utifrån en lyssnarfråga. Det handlar om att hitta sammanhang och om att skapa och utveckla nätverk – både privat och professionellt – där vi kan växa och få stöd under vår livsresa. Vi pratar bland mycket annat om intentioner, tydlighet och ansvar, om sammanhang i förändring, om att våga sträcka ut en hand och om att inte tappa bort sitt “inre nätverk”.

Drömkorn 11: Man får en tillit till människan – ett samtal med Stefan Thorendal

I Drömmen om Målajords tionde Drömkorn får du några glimtar ur mitt poddsamtal med vandrarhemsägaren och globetrottern Stefan Thorendal. Det handlar om fördelen med att ibland inte tänka efter för mycket, om vikten av sammanhang och nätverk och om att utgå från tillit i stället för rädsla.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddavsnittet med Stefan:

Maria

Om att må skit ihop och läka tillsammans

Vi pratade om det häromsistens, en vän och jag, hur mycket lättare det blir att bära ett ok av knackigt mående när vi får sällskap längs vägen. Då och då, exempelvis just nu, brottas vi båda med diverse mörka moln på våra annars ofta ganska så ljusblå himlar. Men vi delar med oss om hur vi har det, och det gör något med oss, det där att för en stund få lägga känslorna i någon annans knä. Någon som lyssnar med värme och öppen blick utan att döma, värdera eller komma med goda råd. Någon som inte säger till oss att rycka upp oss, utan i stället hjälper oss att acceptera det som är just nu. Och det gör något med oss att  känna att vi inte är ensamma om att inte vara på topp.

Foto: Clark Young

För det är ju så här det är att vara människa, en ständigt pågående process med toppar och dalar. Livet ger oss sina törnar, ibland mest utifrån medan de ibland plötsligt finns där inom oss utan att vi riktigt förstår varför. Då är det gott att få lov att bara vara där. I det som gör ont, oroar oss, gör oss ledsna eller förvirrade. Mitt i alltihop kan vi känna oss så oändligt levande, just för att vi vågar tillåta oss att vara där, mitt i smärtan, oron, sorgen, förvirring, utan att försöka trycka undan den.

Jag pratar mycket om det här när jag föreläser om min roman, Lex Katarina. Om att våga tillåta oss alla våra känslor, även de riktigt jobbiga. Och om vikten av att få lov att dela dem med någon, gärna andra i samma situation. Det får huvudpersonen Katarina möjlighet att göra i boken, och i dess uppföljare, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, är just detta – samtalets läkande kraft – huvudtemat. Som jag längtar efter att få dela den boken med världen! Snart så …

Speaking of which. Ni som har följt min resa vet hur mycket kursgården Mundekulla och samtalslägren (Circle Way Camp) som jag var med och arrangerade för ett antal år sedan har betytt för mig – såväl privat som professionellt. Det är där jag har fått fatt på många av mina innersta känslor och drömmar.

Vår stora inspirationskälla, Medicine Story, som tillsammans med sin fru Ellika Lindén höll i mycket av lägrens innehåll, gick bort i somras, strax efter sin 89-årsdag. Tack och lov har lägret fått ett par fantastiskt värdiga arvtagare, Camilla Måne och Kalle Grill, som har lång erfarenhet av att både delta i och arrangera Circle Way-läger. Sommaren 2017 deltog jag i deras alldeles eget läger i Umeå – en mycket fin upplevelse.

Kanske är det din tur nu? Här kan du läsa om årets läger i Mundekulla.

Här kan du höra min poddintervju med Kalle och Camilla och här den med Ellika.

Till sist, här kan du höra Kalle reflektera kring The Circle Way i Sveriges Radios Tankar för dagen.

Maria

Julkalender 2018 – med inspiration till reflektion och goda samtal

Hej där mitt i mellandagarna! Jag hoppas att ni har haft en julafton i er smak, med just den kombination av stillhet och gemenskap som passar var och en av er. Själv är jag väldigt nöjd med min julafton, som fick en stilla och vacker inramning, inledd i yogastudion och avslutad i kyrkan där jag gifte mig för arton år sedan. Däremellan mysig gemenskap med egna familjen, svärmor och våra närmaste vänner. En riktig stjärnfamiljsjulafton!

Även detta år har jag öppnat luckor varje dag i advent på Drömmen om Målajords Facebooksida. Ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag fram till julafton, och här kommer de nu samlade:

1. Hur känns det att vara du just precis idag? Vad känns bra och vad skaver (lite eller mycket)?

2. Drömkorn 3 med Anne och Peter Elmberg. Har du skapat utrymme i ditt liv för små bubblor av stillhet och reflektion? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle kunna göra det?

3. Har du några förändringsskyddade zoner, eller andra “simdynor” i ditt liv, som hjälper dig att våga/orka tänja på gränserna emellanåt?

4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett “högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?

5. Vem eller vad (t.ex. en bok, film eller webbplats) inspirerar dig just nu?

6. Var hämtar just du mest energi, i sociala sammanhang eller i ensamhet? Varierar det beroende på vilken typ av sociala sammanhang det handlar om? Har det sett ut på samma sätt hela ditt liv eller har du förändrats? Är det likadant under hela året, eller har du t.ex. perioder då du mår extra bra av sociala sammanhang, andra perioder då du hellre vill vara mer för dig själv? Följer du din inre kompass i den här frågan, eller kör du ibland över den där lilla rösten som t.ex. viskar att den inte vill gå på en social tillställning just nu, utan bara krypa in under en filt?

7. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (kort version). Vilket är ditt förhållande till meditation – något du tycker om och gör regelbundet, något som händer då och då, något du testat men inte fastnat för eller något du aldrig ens har övervägt att pröva? Oavsett om du gillar det skarpt, ljummet eller inte alls, hur kommer det sig?

8. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (lite längre version). Finns det sådant i ditt liv som du skulle må bra av att släppa taget om – prylar, energitjuvar, inbillade måsten, dömande tankar om dig själv eller andra, eller något annat?

9. Drömkorn 4 med Lisa MoraeusUpplever du att du kan göra positiv skillnad – i ditt arbete eller på fritiden – i den utsträckning du skulle önska? Finns det något du skulle vilja göra som du inte har tid eller ork till idag, men som kanske skulle vara möjligt framöver?

10. Vad vill du fira idag och varför? Anledningen kan vara hur “obetydlig” som helst i andras ögon, det viktiga är att du tycker att det är något som är värt att fira.

11. Hur ser det ut i dina energidepåer just idag? Har de fyllts på eller dränerats? Om du känner dig lite låg, hur kan du vara snäll mot dig själv ikväll?

12. Hur ser ditt “dreamteam” ut (eller hur skulle det kunna se ut) – alltså människor i din omgivning som kan hjälpa dig att få vara den du är och komma till din rätt som människa? Finns det redan där? Eller finns det människor som skulle kunna bli en del av ditt “dreamteam”, om du bara vågade fråga dem?

13. Var hämtar du ljus och hopp just nu?

14. Om du fick en timmes telefonsamtal med precis vem som helst (känd eller okänd, död eller levande), vem skulle du då prata med, och om vad?

15. Hur har du ställt om/skulle du vilja ställa om till en mer hållbar jul?

16. Drömkorn 5 med Anna LovindFinns det områden i ditt liv där du skulle kunna vara lite mer “good enough” än i nuläget?

17. Inom vilket eller vilka områden skulle du vilja och kunna göra förändringar för att minska din klimatpåverkan? På vilket sätt skulle det förändra just ditt liv (förutom att du gör något bra för världen), tror du?

18. Vad tror du att människor i din omgivning (familj, vänner, arbetskamrater, chefen etc.) uppskattar hos dig? Vad uppskattar du hos dig själv? Tror du att era uppfattningar stämmer överens med varandra? Om inte, vad får det för konsekvenser?

19. Var hittar du dina mellanrum i tillvaron?

20. Blogginlägg: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. När blev du riktigt arg senast, och hur hanterade du det? Är du ibland arg eller ledsen och glad samtidigt och hur känns det i så fall?

21. Blogginlägg: Planetvänliga julklappar i sista minuten. Hur är förhållandet till julklappar (och andra presenter) i de sammanhang du vistas i – familj, släkt och vänner? Hur tänker du själv kring detta?

22. Vem var du när du var tretton år? Hur mycket av din trettonåring finns kvar i dig? På vilka sätt är du annorlunda idag?

23. Drömkorn 6 med Camilla Davidsson. Har du upplevt att en kris av något slag har förändrat ditt liv i positiv riktning? På vilket sätt?

24. I julaftonsluckan fanns inget samtalstema men däremot ett jättefint poddsamtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko, som jag verkligen hoppas att du ska ta dig tid att lyssna på:

Skulle du tycka att det här med olika samtalsteman låter som något spännande att testa nu i mellandagarna, men skulle vilja få lite mer strukturerat stöd till sådana samtal tycker jag att du ska testa min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid, där du får 33 samtalsfrågor snyggt paketerade och utskriftsvänliga, tillsammans med förslag på hur de kan användas, fem övningar och två nedladdningsbara meditationer.

Det här året har klimat och hållbarhet seglat upp som det absolut viktigaste området i mitt liv, och vi är många som funderar på hur vi kan bidra till en grönare värld genom att sänka våra ekologiska fotavtryck. Därför tänkte jag utmana dig att testa just ditt avtryck – om du inte redan har gjort det. De klimatkalkylatorer som finns tillgängliga är visserligen mer eller mindre trubbiga, men de kan ändå ge en liten fingervisning om hur du ligger till. Här är några exempel:

https://www.klimatkontot.se/
https://www.klimatkalkylatorn.se/
https://www.svalna.se/

Här kommer utmaningarna (utmana gärna en familjemedlem, släkting, vän, bekant eller granne!):

UTMANING 1: Ibland pratar man om fem B:n, områden som man som privatperson kan behöva se över: Bilen (våra transporter), Biffen (maten vi äter), Bostaden (t.ex. elanvändning), Börsen (vårt sparande) och Butiken (vår konsumtion). Idag tar vi oss en funderare på om det finns något område där vi skulle kunna resa mer klimatvänligt, t.ex. genom att ta tåg i stället för flyg, gå/cykla/åka kollektivt i stället för att köra bil eller helt enkelt minska ner på våra transporter.

UTMANING 2: Den här gången funderar vi på Biffen, alltså hur vi skulle kunna äta mer hållbart. Kanske mer vegetariskt? Mindre mjölkprodukter? Mer efter säsong? Mer lokalproducerat och ekologiskt?

UTMANING 3: Den här gången funderar vi på vår Bostad och hur vi kan tänka kring den. Hur ser det ut med uppvärmningen, finns det något att förändra där? Hur är det med miljömärkt el? Hur kan vi spara mer på el och vatten? Finns det andra sätt att leva mer klimatvänligt när det gäller vårt boende?

UTMANING 4: Den här gången funderar vi på det fjärde B:et, nämligen Börsen och hur vi kan göra med sådant som banksparande, försäkringar och pensioner. Kan vi välja mer miljövänliga alternativ här (det är en av mina egna viktigaste utmaningar inför 2019)?

UTMANING 5: Så var vi framme vid det femte B:et, Butiken. Dags för oss att ta oss an vår allmänna konsumtion. Kan vi hitta sätt att minska vår påverkan, exempelvis genom att tänka till mer INNAN vi handlar (“Behöver jag verkligen det här?”), handla mer begagnat och handla med bra kvalitet och laga så att våra grejer räcker längre?

UTMANING 6: Finns det något annat område utöver dem vi pratat om där du känner att du skulle vilja prova att minska ditt fotavtryck?

Ha nu en riktigt härlig fortsättning på jul- och nyårshelgen, så hörs vi igen nästa år – om inte bloggandan faller på innan dess!

Julkramar till er alla!

Maria

Poddavsnitt 78. Att växla om och lita till processen. Ett samtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko

Foto: Abigail Sykes

Här kommer min julklapp till er poddlyssnare: ett väldigt fint samtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko som driver företaget Omväxling, där de lagar mat med utgångspunkt i mina egna nyckelord – kreativitet och hållbarhet. Det handlar om att ställa om och växla spår, om att reflektera och göra medvetna val, om att klara sig på väldigt lite, om olika sätt att skapa opinion och om att vara två pusselbitar som passar så bra ihop att man alltid vill vara tillsammans. Och så får du veta vad en REKO-ring är för någonting. Ha nu en riktigt fin jul- och nyårshelg!

Maria

Poddavsnitt 76. Ska det inte gå lätt att följa sitt hjärta? Poddklanen reflekterar, # 1

Foto: Thomas Lissing

I poddens avsnitt 76 är det premiär för ett nytt, förhoppningsvis återkommande, inslag: Poddklanen reflekterar. Jag har bjudit in två av mina kloka vänner, Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin, till ett samtal kring två frågor från mina lyssnare, som hänger ihop med varandra. Den första handlar om att det rent allmänt kan vara svårt att följa sin inre kompass ibland, att det inte alltid går sådär lätt och smidigt som man kan tro. Den andra handlar lite mer specifikt om egenföretagande, om att våga hoppa av en anställning och om att hantera motgångar. Det bjuds på såväl reflektioner som konkreta exempel från våra egna erfarenheter.  Kanske har du en fråga som vi skulle kunna diskutera i ett kommande poddavsnitt?

Maria

En älskvärd krigare?

Du som yogar kanske känner till positionen The Humble/Peaceful Warrior (den ödmjuka/fredliga krigaren). Jag minns att jag i början funderade över namnet – hur kan den fredliga yogatraditionen överhuvudtaget använda ett begrepp som ger mig associationer till våld (krigaren finns dessutom i flera varianter), och går det verkligen att vara en fredlig krigare?

adult-balance-beach-616997
Foto: Artem Bali

Året som gått har gett mig anledning att återvända till det där begreppet. När jag började känna att det går för långsamt, att det inte räcker med att lirka med och inspirera min omgivning till att ta bättre hand om världen vi lever i. När jag började känna att jag kanske ibland också måste få vara en ”jobbig jävel”, som jag har benämnt mig själv emellanåt. Någon som inte bara skapar hopp och inspiration utan också – då och då – vågar prata om elefanten i rummet, presenterar obehagliga sanningar, kryper in under skinnet, öppet ifrågasätter livsstilar och värderingar, utifrån perspektivet att vi alla måste hjälpas åt om vi ska ha någon chans. Att det inte bara kan vara en uppgift för en del av oss att ställa om.

ben-o-bro-652122-unsplash
Foto: Ben O’Bro

Min inre kompass pekar ju så tydligt ibland att jag måste våga göra just så, trots att jag är avskyr konflikter, är rädd för att bli påhoppad, ifrågasatt, utskrattad. Ja, det är inte alls alltid så behagligt att lyssna på den där rösten inuti.

Efter mycket sommargrubbel kom jag fram till att jag inte ska engagera mig i politiken; det är helt enkelt inte där jag kommer till min rätt. Jag är betydligt bättre på att inspirera genom mina egna livsval än på att debattera, även om jag på senare tid har märkt att jag allt oftare får sista ordet i en Facebookdiskussion. Kanske har jag lärt mig mer, slipat mina egna argument. Kanske har mina ”opponenter” helt enkelt inte någon riktigt stabil grund för sina ståndpunkter. Eller kanske blir de bara less på att jag inte ger mig? 🙂

Jag tror inte heller på att ständigt dela negativa, frustrerade, ilskna och bittra inlägg. Jag tror till och med att de kan göra mer skada än nytta om de bidrar till att man stänger av känslorna och än mer stoppar huvudet i sanden. Jag tror så mycket mer på konkreta tips, inspiration och hoppfullhet.

MEN, det finns ett men. För lite lagom ”jobbig jävel” måste jag nog ändå fortsätta vara ibland, för sinnesfridens skull. Jag har till och och med fått det forskningsbelagt att det kanske inte är en så dum tanke, att den forskning som visar att det är bättre att vara positiv än att måla upp skräckscenarier faktiskt verkar vara överdriven.

Och egentligen räcker det att jag går till mig själv. Det mesta av de förändringar jag har gjort i mitt liv (små såväl som stora) har kommit till utifrån en kombination av navelskådande och yttre positiv inspiration, exempelvis genom goda exempel på vad och hur andra har gjort. Då och då har jag däremot också behövt bli ordentligt skitskraj eller samvetstyngd. Det var exempelvis det som fick mig att för ett drygt halvår sedan bestämma mig för att det är slutfluget i mitt liv. Och det är bråttom, riktigt bråttom nu, visar inte minst FN:s klimatrapport som kom i natt. Det handlar inte längre (bara) om våra barnbarns och barnbarnsbarns framtid utan också om den värld vi själva och våra egna barn ska leva i.

Foto: Matthew Huang

Så jag fortsätter att försöka inspirera en sisådär 95% av tiden, och så kanske jag sticker ut hakan med en obekväm sanning eller påminnelse på de där sista fem procenten. Häromdagen pratade jag och några vänner om att vi som vågar göra så också kan stötta varandra, att det är så viktigt att inte känna sig alldeles ensam i sitt “krigande”. Tack och lov för att jag har en stor stödtrupp omkring mig, som hejar på och älskar oavsett vad jag kläcker ur mig. När jag för en tid sedan skrev om mitt ”jobbiga jävlande” på Facebook skrev en god vän att mitt sätt att vara jobbig på nog var det mest älskvärda han kunde tänka sig.

Så får jag fortsätta vara en älskvärd krigare i ditt cyberspace? En krigare som kämpar för det jag tror så starkt på, men som krigar med fredliga medel och strävan efter respekt och förståelse för andra perspektiv. Kanske du rent av vill kriga tillsammans med mig? Jag hoppas det, för jag har bestämt mig för att våga tro att våra röster kan göra skillnad.

Maria

PS. På tal om yoga. I senaste avsnittet av Drömmen om Målajords podcast intervjuar jag yogaläraren Linda Wikström. Missa inte det!

Poddavsnitt 68. Att se det man har, i stället för det man inte har. Ett samtal med Aref Yousefi

Nu ska du få möta Aref Yousefi, som föddes i Afghanistan, bodde många år i Iran och sedan kom till Sverige för drygt två år sedan. Aref har under flera års tid inspirerat mig genom sitt stora engagemang och sin starka vilja att bidra till ett bättre samhälle och möten över kulturgränserna, och jag har funderat på varifrån hans engagemang kommer. I vårt samtal pratar vi om alltifrån tidsuppfattning i olika kulturer till frihetskänsla som drivkraft till tacksamhet över sådant vi ofta tar för självklart.

Maria