Tillbakablick: Klokskaper från mina omställargäster

Som ni som följer mig vet är omställning till en grönare, skönare och på alla sätt mer hållbar värld något jag brinner för, och det är också ett tema som återkommit i många av mina poddintervjuer. I den här tillbakablicken tänkte jag återvända till några av de gäster jag pratat omställning och hållbarhet med, även om det är ett ämne som varit på tapeten i många fler poddavsnitt.

Så här kommer nu min lilla Omställarodyssé!

Den första omställare jag tänkte plocka upp är Fredrik Warberg från Tidsverkstaden, som arbetar med hållbarhetsfrågor utifrån ett livskvalitetsperspektiv. Något jag tog med mig från vårt samtal är vikten av att inte bara fokusera på hur vi behöver ställa om våra vanor och yttre förhållningssätt i fråga om miljön, utan att reflektera över vad som är viktigt på riktigt för oss (det är ju sällan statusprylar och liknande), och på det viset komma fram till sätt att leva som är mer hållbara såväl för oss själva som för jordklotet. Du kan lyssna på hela samtalet med Fredrik i avsnitt 28.

Min andra omställargäst heter Amanda Martling och har länge varit engagerad i Omställningsnätverket, samtidigt som hon jobbar med hållbar utveckling på Region Väst. Det var genom boken Sånger från jorden, som Amanda varit med och skrivit, som jag för första gången stiftade bekantskap med begreppet “aktivt hopp” – som jag senare översatt en hel bok om. Det handlar om att inte bara “hoppas på det bästa” utan att vi själva kan ta små steg för att bidra till att skapa den framtid vi vill se – och att vi kan ha himla roligt i det arbetet, ett budskap som Amanda är så bra på att förmedla. Samtalet med Amanda hittar du i avsnitt 40.

Omställargäst nummer tre var gurun själv, det internationella Omställningsnätverkets grundare Rob Hopkins, som besökte Växjö för att föreläsa på den nationella omställningskonferensen som jag var med och arrangerade 2017. Två grundbultar i Robs arbete är att använda vår fantasi för att föreställa oss och sedan arbeta för den värld vi drömmer om, liksom att sprida inspirerande exempel på bra omställningsinitiativ. Och precis som Amanda är inne på kan vi göra detta i trivsam gemenskap. Det svenska Omställningsnätverkets slagord är just “Mer fest än protest!”. Livepodden med Rob finns inspelad i avsnitt 55.

Foto: Jeanette Andersson

Även om jag var lite starstruck över att få möta Rob Hopkins – en av världens mest inflytelserika miljöinspiratörer – så var det nog ännu mer av den varan när jag fick träffa artisten Stefan Sundström, vars musik har betytt så mycket för mig i många år. Stefan är inte bara musiker utan även miljökämpe, odlare, solenergiinspiratör, krönikör i Dagens ETC och författare. Samtalet med Stefan påminde mig om att vi alla kan bidra till den stora omställningen på vårt eget sätt – Stefan med odling, musik, krönikor och böcker – och jag med bland annat den här bloggen och podden. Vårt samtal hör du i avsnitt 57.

Nästa omställare heter Erik Malm, en god vän till mig som för några år sedan bestämde sig för att under tre månader släppa taget om lönearbete för att på olika sätt försöka bidra till en bättre värld genom projektet med den passande titeln Jag har tid. Jag blir verkligen inspirerad av människor som vågar gå bortom ramar, normer och förväntningar om hur vi tillbringar vår tid för att få göra något utifrån hjärtat, något som känns riktigt viktigt och spännande. Vi är ganska lika i det, Erik och jag, tror jag, vi följer helt enkelt vår inre kompass, som pekar mot ett liv som är hållbart för både oss själva och planeten. Vill du veta mer om Eriks spännande tankar ska du lyssna på avsnitt 58.

Meteorologen Martin Hedberg är min sjätte omställargäst. Han har ett förflutet på bland annat SvT, men jobbar idag helt och hållet med klimatfrågan, och på tal om det där med att hitta sitt sätt att bidra så gör Martin också det. Utifrån sin omfattande kunskap föreläser han för många stora organisationer, och han gör det väldigt bra – det har jag själv haft förmånen att se. Det viktigaste jag tog med mig från mitt samtal med Martin var påminnelsen om att omställningen till en mer hållbar värld inte behöver innebära en massa uppoffringar, utan att ett omställt liv kan vara ett mycket rikare liv, fast i andra termer än pengar och ägodelar. Vårt samtal hör du i avsnitt 62.

Foto: Abigail Sykes

Av alla mina omställargäster är kanske Mimmi och Daniel Edlund Lowejko de som allra mest personifierar “omställning i praktiken”. De lämnade en stressig och ohållbar livsstil för att bygga ett helt nytt liv, och idag driver de tillsammans cateringfirma och lantkafé där hållbarhet genomsyrar allt deras arbete – som de berättar om på Facebook och Instagram under namet “Omväxling”. Mimmi och Daniel inspirerar mig att fundera över vad som verkligen är viktigt och hur jag själv kan leva så hållbart som möjligt, bland annat genom den mat jag väljer att äta. Lyssna på vårt samtal i avsnitt 78.

Foto: Harald Nilsson

Och så till sist: Johanna Stål, chefredaktör för Camino Magasin, en av Sveriges största hållbarhetstidningar. Det viktigaste jag tar med mig från vårt samtal är nog precis som i det första avsnittet jag nämnde, betydelsen av att arbeta med såväl yttre som inre omställning mot en mer hållbar värld. Vi behöver tekniska lösningar och konkreta vägar till en förändrad livsstil, men också nya sätt att förhålla oss till världen och livet. I boken Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv ger Johanna massor med idéer till hur vi kan förändra såväl i praktik som i förhållningssätt, och vårt samtal kan du lyssna på i avsnitt 81.

Jag hoppas att du hittar något här som kan väcka din nyfikenhet och kanske få dig att fundera över på vilket sätt just du vill bidra till den stora omställningen. Vilka små steg kan du ta i din vardag? Finns det något sätt för dig att inspirera andra genom att göra det du gillar och är bra på?

Maria

 

 

 

Poddavsnitt 99. Att hitta tillbaka till de existentiella frågorna. Ett samtal med Fredrik Modéus

Foto: Lina Alriksson

I det sista avsnittet innan vi firar Drömmen om Målajords femårs- och hundraavsnittsjubileum får du lära känna Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, med en bakgrund som såväl skolpräst som forskare. Vårt samtal handlar bland annat om rytm och ritualer, om tron som en personlig relation och respekten för andras andlighet, om betydelsen av ett existentiellt hälsoperspektiv, om kyrkan som förvaltare och förnyare, om engagemang och solidaritet som tar sig nya uttryck, om inre och yttre hållbarhet, om kyrkans möjligheter att finnas som en resurs i ett omställt liv och om förundran som en grundläggande utgångspunkt i livet.

Poddavsnitt 98. Livsriktningar, flexibilitet och engagemang. Ett samtal med Tessan Nordeman

Välkommen till poddavsnitt 98, där du får träffa Tessan Nordeman – verksamhetsutvecklare på studieförbundet Sensus och en av de mest sprudlande, levnadsglada, kreativa och samhällsengagerade människor jag känner. Vårt samtal handlar bland mycket annat om att våga ta de där första stegen utanför komfortzonen, om drivkrafter och världsförbättrande, om att hitta sina livsriktningar eller ledstjärnor och navigera mot dem, att tänka om när man upptäcker att man är på väg i fel riktning, om hållbarhet, engagemang och kreativitet i vardagen. Och så förstås: om vad ett slakterijobb på Island kan ha gemensamt med mina skrivhelger på Öland.

Poddavsnitt 92. Hur hantera livet när världen gungar? Poddklanen reflekterar, #6

Här kommer ett extrainsatt Poddklansavsnitt mitt i Coronakrisen, då osäkerheten är det enda vi kan vara säkra på! Den här gången reflekterar mina vänner Lisa Moraeus, Sara Norrby Wallin och jag över hur vi på bästa sätt tar oss igenom stormen som viner runt allas våra öron just nu, mer eller mindre kännbart. Hur får vi till en bra kommunikation med varandra i dessa tider? Och hur kommunicerar vi med oss själva, gör vad vi kan för att hantera alla jobbiga känslor och tar hand om oss på bästa sätt? Kan det rentav komma något gott ur den här krisen?

Här har jag samlat en liten länkbank med sådant jag/vi nämner i podden:

Maria

Poddavsnitt 91. Sammanhang och nätverk för stöd och utveckling. Poddklanen reflekterar, #5

Så har återigen Poddklanen (med Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin som mina gäster) tagit sig an ett ämne utifrån en lyssnarfråga. Det handlar om att hitta sammanhang och om att skapa och utveckla nätverk – både privat och professionellt – där vi kan växa och få stöd under vår livsresa. Vi pratar bland mycket annat om intentioner, tydlighet och ansvar, om sammanhang i förändring, om att våga sträcka ut en hand och om att inte tappa bort sitt “inre nätverk”.

Att utgå från tacksamhet

Att utgå från tacksamhet. Det är första steget i den metod som ekofilosofen Joanna Macy har utvecklat och som hon beskriver i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen. Metoden kallas The Work That Reconnects, eftersom den hjälper oss att återknyta till känslan av att vi är en del av naturen, vilket hjälper oss att hitta kraft och energi att orka kämpa för att bevara den.

Tacksamhet är ett begrepp som jag har utforskat för egen del under lång tid. För kanske femton år sedan började jag skriva tacksamhetsdagbok. Tre saker (eller fler) – små eller stora – att vara tacksam över har jag skrivit ner i stort sett varje kväll sedan dess. För en tid sedan reflekterade jag över vad det här har gjort med mig; det kändes som om jag har fått lättare att hitta anledning till tacksamhet inte bara där vid skrivandet om kvällen, utan hela tiden. Att rutinen liksom har förändrat min inställning till livet, från att fokusera på det jag inte har eller är till det jag faktiskt kan glädjas åt, även en tung dag. Det handlar inte om att trycka undan det negativa, utan om att lägga mer energi och uppmärksamhet på det som är bra i livet.

Gissa om jag blev glad när jag jobbade med översättningen av Aktivt hopp och läste följande:

Forskning har visat att personer som är tacksamma också är lyckligare och mer nöjda med sina liv. Men är de tacksamma för att de är lyckliga eller är det tacksamheten som gör dem lyckligare? För att ta reda på detta har studier gjorts där försökspersoner regelbundet fick skriva ner händelser som de kände sig tacksamma över i en tacksamhetsdagbok. Studierna visade att den här enkla övningen har en djupgående positiv inverkan på humöret. Resultaten är så slående att en medicin med liknande fördelar förmodligen skulle ha beskrivits som en ny mirakelkur (Macy & Johnstone 2019: 62f).

Det som jag intuitivt hade känt finns alltså till och med forskningsbelagt!

Jag har skrivit tacksamhetsdagbok i med- och motgång, och faktiskt alltid lyckats hitta något, även om det vid några tillfällen mest har varit fråga om “Tack för att den här skitdagen äntligen är över!”. När jag deltog i SvT:s Go’Kväll för att berätta om min debutroman Lex Katarina blev jag ombedd att ta med mig tacksamhetsdagboken och läsa ur den från tiden med min demenssjuka mamma. Det kändes fint att titta tillbaka och se att jag hittat saker att glädjas åt även när det var som jobbigast.

Kanske är tacksamhet över vardagens små mirakler också det område där jag allra mest liknar min mamma, som jag annars inte hade så väldigt mycket gemensamt med. Mamma var expert på just det där – att njuta alldeles kolossalt av en doftande syrenkvist, en bukett liljekonvaljer på köksbordet, en nybakt brödlimpa eller en solnedgång över sjön hemmavid. Och jag är så glad att jag verkar ha ärvt den där talangen, eller om det nu är så att jag har tränat upp den alldeles själv. Förmodligen en kombination av båda.

Att ha tacksamheten som en utgångspunkt för vårt varande får enligt Joanna Macy och Chris Johnstone flera djupgående positiva konsekvenser. Förutom att vi ökar vårt generella välmående kan tacksamheten exempelvis stärka vår tillit till andra människor “eftersom den hjälper oss att minnas alla gånger vi har kunnat räkna med varandra” och göra oss mer generösa gentemot andra.  Den är också ett bra “vaccin” mot konsumtionshysterin, eftersom den tar oss bort från bristtänkande och får oss att värdesätta det vi redan har (Macy & Johnstone 2019: 64f).

Medan vi i vårt västerländska samhälle ofta har ett helt annat fokus, är tacksamhet gentemot allt som naturen ger oss en självklarhet hos många ursprungsfolk. I Aktivt hopp nämns bland annat Haudenosaunee och Mohawkerna i Nordamerika, och jag läser just nu om samma förhållningssätt i boken Budskap från andra sidan (av Marlo Morgan) som handlar om hur en läkare under en tid vandrar tillsammans med aboriginer i Australien och tar del av deras kunskap och tankar.

Precis som Joanna Macy och Chris Johnstone beskriver det är jag helt övertygad om att tacksamhet är en av de viktigaste grundförutsättningarna för att vi ska kunna ta hand om vår planet på ett bättre sätt än vi gör idag. Så låt oss alla göra vad vi kan för att hitta tillbaka till den där tacksamheten som jag är övertygad finns inom oss alla, och som ibland kanske bara behöver lite träning för att ta sig upp till vattenytan. Ett sätt kan vara att skriva tacksamhetsdagbok, ett annat att jobba med att återknyta vår naturkontakt, som jag pratar om med Josefin Wilkins i senaste poddavsnittet. För tänk så mycket det finns att vara tacksam över runtomkring oss, inte minst nu i gröna, sköna maj!

Maria

Poddavsnitt 84. I naturen får vi både utsikt och insikt. Ett samtal med Josefin Wilkins

I poddavsnitt 84 får du möta Josefine Wilkins, som arbetar som integrationssamordnare och naturhälsokommunikatör. Vårt samtal handlar om hur viktigt det är för oss människor att känna att vi är en del av naturen, och om hur den stärker vår psykiska hälsa.

Vi pratar också bland annat om vår relation till platser, om att hitta glädje mitt i kaos, om att kunna sätta ord på vad vi känner, om lyssnande och tystnad – och om att inte alltid göra och analysera utan ibland bara vara och känna. OBS! Det smög sig in ett litet fel i mitt outro. Adressen till Josefins webbplats är varamednaturen.com och inget annat.

Maria

Varför vi behöver aktivt hopp

Det här året har jag fått vara med om något ganska fantastiskt. Att bidra till att en bok som jag tror kan göra stor skillnad, på riktigt, har fått möta en svensk publik. “För framtida generationer kan Aktivt hopp mycket väl visa sig vara 2000-talets viktigaste bok”, skriver psykologen, vildmarksguiden och författaren Bill Plotkin. Aktivt hopp – med undertiteln att möta vår tids utmaningar utan att bli galen – är skriven av ekofilosofen och miljöaktivisten Joanna Macy, som nyligen fyllde 90 år, och läkaren Chris Johnstone. Jag skulle vilja berätta för dig varför jag tror att den är så viktig.

Jo, för att den vågar fånga upp all den där förtvivlan, sorgen och rädslan som många av oss bär på inför den värld vi lever i och den framtid som väntar oss, tar den på allvar och ger oss tillåtelse att sörja, samtidigt som den hjälper oss att hitta hopp mitt i vår förtvivlan. Just det som är grunden inom ACT (Acceptance and Commitment Training), som jag arbetar med i olika sammanhang. Att på allvar erkänna och acceptera alla våra känslor, även de jobbiga, men inte fastna i dem och låta dem styra oss, utan kunna gå vidare i den riktning som är viktig för oss (kompassen, ni vet). Författarna använder till och med begreppet inre kompass på ett ställe i boken. Ni kan ju bara tänka er hur glad jag blev när jag översatte det stycket …

Häromdagen läste jag en bra artikel från NBC News om det som författarna kallar “climate grief” (klimatsorg), att det som händer med vår värld skapar depression och resignation hos många, i synnerhet barn och ungdomar som har börjat förstå att deras framtid är hotad på allvar. Artikeln beskriver arbetet inom The Good Grief Network, som stöttar människor i kriser som rasism, skolskjutningar och klimatsorg. “The program runs as a 10-week cycle, each weekly meeting tackling a different step. […] The steps encourage participants to confront their climate fears and sadness and acknowledge that they are part of the problem as polluters in a carbon-fueled system, but also find the motivation and strength to be part of the solution.”

Tänket i den här metoden verkar på många sätt likna det som beskrivs i Aktivt hopp, där man arbetar med en process som utgår från tacksamhet, hedrar den smärta vi känner för världen, så småningom kan se på oss själva och världen med nya ögon och till sist går vidare och engagerar oss för det vi tror på. Boken ger många konkreta exempel och verktyg att lära av och arbeta med.

Och grunden för alltihop är att hopp inte handlar om hoppfullhet eller optimism. Aktivt hopp är något vi väljer. Det handlar om att jobba för det vi tror på, oavsett hur sannolikt det är att vi kommer att lyckas.

Det handlar också om att varken fastna i förnekelse över tillståndet i världen, och därmed bara tuffa på som vanligt (berättelsen om Business as Usual) ELLER i förtvivlan över allt som går åt fel håll (berättelsen om Det stora sönderfallet). I stället behöver vi hitta kraft till och lägga vår energi på en tredje berättelse, Den stora omställningen, där vi alla kan bidra till den framtid vi hoppas på – utifrån våra förutsättningar och på just vårt sätt. 

För ett tag sedan läste jag och min nioåring Astrid Lindgrens Mio min mio. I det näst sista kapitlet, det om Mios strid med Riddar Kato, slogs jag över parallellerna till världen vi lever i. Mellan Riddar Kato och Trump, Bolsonaro och andra rädda, maktgalna män. Mellan Döda skogen och vår egen planet, där skogar skövlas och arter utrotas. Mellan Döda sjön och haven där korallrev och fiskar blir sjuka och dör. Men också mellan Mio och aktivt hopp. Hur Mio och Jum Jum tillsammans först möter sin sorg och smärta, men sedan hittar mod, kraft och kreativitet nog att möta den stora utmaningen.

”För många är det en otrolig lättnad att inse att de inte är ensamma om sin smärta för världen. Att inse att det vi känner är normalt hjälper oss att läka”, skriver författarna i boken, och Aktivt hopp är en bok som passar utmärkt att läsa med andra och diskutera, i synnerhet som den är full av såväl övningar som tankar att vrida och vända på.

Därför blir Sanna och jag, som har översatt och gett ut boken, extra glada över att vi nu har fått flera beställningar från studiecirklar. Kanske du också skulle vilja samla ihop en grupp vänner och starta en studiecirkel, eller föreslå boken i din bokcirkel, för att inspireras av varandra och möta samhällets utmaningar tillsammans?

Du kan beställa fem eller fler böcker för 100 kr/bok (ordinarie pris: 120 kr) genom att skicka ett mail till info@videforlag.se. Vill du beställa ett eller ett par enstaka ex gör du det enklast här.

Jag skulle vilja avsluta med några fler ord om boken, dels från en av mina meditationsgurus, Tara Brach, dels från Omställningrörelsens ordförande i Sverige, Pella Thiel:

Aktivt hoppvisar mer än någon annan bok jag har läst det verkliga djupet i den kris vi befinner oss i, och hur våra känslor och handlingar kan vara en del av den stora omställningen till jordens läkning. Snälla, läs boken och dela den med andra – för din egen skull, för våra barn och för vår gemensamma framtid. (Tara Brach)

Omställningen till ett samhälle i harmoni med naturen är ett äventyr – ett äventyr på liv och död. I Aktivt hopp hittar du karta och kompass för att ge dig ut. Du behövs. (Pella Thiel)

Maria

Poddavsnitt 83. Odlingen och livet. Ett samtal med Ingela Eriksson

Här kommer min Valborgspresent till dig som lyssnar på Drömmen om Målajord – ett samtal med Ingela Eriksson, projektledare och självhushållare. Det blir en hel del snack om ogräs och fröer, men också om kreativitet, om drivkrafter, om hållbarhet, om normer och förväntningar, om stress, välmående och livskvalitet och om trädgården som ett sätt att inte bara producera mat och skönhet utan att också möta sig själv.

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 5: tvätt, disk och städ

Den senaste veckan har varit så vansinnigt nyttig för mig. Den har nämligen påmint mig om en livsstil som jag inte alls känner igen mig i längre – och om hur övertygad jag är om att jag inte vill ha den tillbaka. Utöver ett stressigt och ganska infekterat jobbprojekt som fullkomligt suger musten ur mig just, en fyrtioåttatimmars arbetsvecka, för lite sömn varvat med oro, tvivel och saknad på det privata planet, har veckan också innehållit två långresor och fyra bortakvällar. Det har varit roliga aktiviteter alltihop – föreläsning om min roman, tioårsjubileum med min bokcirkel, en föreställning med min favoritartist Emil Jensen (fick gratisbiljetter i sista minuten) och ett femtioårskalas för en gammal vän.

Och samtidigt. Alldeles för lite luft i systemet för att min själ ska hänga med. Alldeles för lite tid för odlingarna, barnen och yogamattan, som allihop ger mig så mycket näring. Det är helt okej att ha en sådan vecka, då och då, men precis som jag skrev om i det första inlägget i den här serien har jag på senare år medvetet valt en livsstil med mindre jobb, lägre tempo och färre sociala aktiviteter än förr. Det är därför en vecka som den som just gått var så nyttig för mig. Jag påminns med obarmhärtig tydlighet om hur jag absolut inte vill ha det. Mer om dessa tankar får du höra i ett poddsamtal med min vän Ingela Eriksson lite längre fram i vår.

Men nu är det dags att kravla mig upp på gör-det-själv-hästen igen och bjuda på några tips på med koppling till tvättstugan och städskåpet. Det här inte mina bästa grenar, så här har jag tagit hjälp av bland annat ett gäng goa vänner.

Malin tipsar exempelvis om att hon inte har köpt sköljmedel på länge, utan i stället gör eget på 2 dl (24%-ig)  ättika och 5 dl vatten. Det går bra att ha i några droppar eterisk olja för doft också om man vill. Eget sköljmedel i stället för köpt, om man nu använder det – jag har inte gjort det på väldigt många år – spar inte bara miljön (kemikalier, transporter och plastförpackningar) utan också pengar, hud och kläder (som slits mindre).

Lotta använder citronsyra mot mögel och ättika mot kalk för att rengöra i duschen när det blivit sunkigt där. Blanda citronsyran i lite vatten så du kan smörja på. Vänta nån timme. Gnugga rent med borste eller svamp. Ättikan är bara att hälla på en svamp, stryka på och spola av efter en stund.

Har du läst Britt-Marie var här av Fredrik Backman? I så fall vet du liksom jag att bikarbonat verkar funka till TYP ALLT (se exempelvis mitt tips om att göra egen deo). Och om jag möjligen hade ett uns av tvivel på Britt-Maries övertygelse, försvann det totalt sedan jag fått den här boken av min svärmor. Här kommer några exempel (som jag dock inte har testat själv än):

  • En skål vatten med bikarbonat tar bort dålig lukt i kylen och på en våt trasa gör det hyllorna där skinande rena.
  • Vatten och bikarbonat gör nappflaskor fina.
  • Strö bikarbonat på ugnsbottnen och skrapa sedan lätt bort brända matrester.
  • En pasta av vatten och bikarbonat tar bort svettfläckar och gör smutsiga kragar rena igen (fast det där vill jag nog se först innan jag tror på det …).
  • Sjabbiga duschdraperier blir fräscha igen om du lägger en halv kopp bikarbonat tillsammans med tvättmedlet i tvättmaskinen.

Ja, så här fortsätter det, sida efter sida!

Ljusstakar fulla av stearin som runnit ner, vad gör jag med dem? Linda tipsar om att ställa dem i ugnen (60 grader) på en plåt med bakplåtspapper. Så smälter stearinet och rinner ner på pappret. Och sedan är det bara att diska dem så blir de som nya! (Fast min man skulle nog säga: torka av ordentligt med hushållspapper först, så det inte rinner ner stearin i  avloppet som stelnar och täpper igen…).

Tessan virkar egna disktrasor, som går finfint att koka för att hålla dem fräscha. Hon använder lingarn, som är mer miljösmart än exempelvis bomullsgarn, men om du har gammalt bomullsgarn liggande är detta ju också ett fint sätt att låta det komma till användning. Och det är bara att googla om du vill ha hjälp med mönster. Själv brukar jag klippa trasor av uttjänta frottéhanddukar. Barnens gamla tygblöjor används också flitigt, inte minst när något spillts ut, eftersom uppsugningsförmågan är helt oslagbar – såklart, det var ju det de var till för en gång i tiden.

Till sist: för dig som vill hitta fler fiffiga och hållbara gör-det-själv-grejer (inte bara inom tvätt-, disk- och städområdet) tipsar Emilia om Instagramkontot Ekotipset, där man kan få hur mycket inspiration som helst.

Vi ses snart igen – får se om det blir i köket eller grönsakslandet!

Maria