Är snabbaste vägen alltid bäst?

Jag gör det inte alldeles enkelt för mig som en person som gärna vill få till fysisk aktivitet även under vintern, samtidigt som jag har valt att bo långt ut på landet, där det under ganska stor del av året är mörkt när jag åker, mörkt när jag kommer hem. Dessutom talade min inre kompass för några år sedan om för mig att inomhusträningsanläggningar inte är min kopp te längre – jag vill röra på mig utomhus! Sommartid går det ju så mycket lättare, men en springtur på snö- eller ishalkiga vägar i mörker är ingen hit för en person med sladdriga vrister som lätt trampar snett. 

På helgerna tar jag igen det så gott det går, med långpromenader och jogginggrundor, men vill ha mer i veckorna också. Och så glömmer jag liksom bort ibland att jag har ett tämligen fritt egenföretagarliv, där det ofta finns små eller stora mellanrum att ta vara på. Men då och då påminns jag om möjligheterna.

Idag var en sådan dag och jag tog mig tid till en halvtimmes promenad i det stilla snöfallet på väg från förmiddags- till eftermiddagskontoret. Längs den kringelikrokiga vägen, som inte alls var den kortaste från a till b (som väl de flesta av oss vanligtvis tar), upptäckte jag både ett duvslag mitt i en villaträdgård och en orientalisk lunchbufférestaurang i ett gammalt hamburgerhak – den ska jag definitivt testa en dag när jag är hungrigare än just idag.

Upplevelsen av att lägga märke till något jag annars skulle ha missat fick mig att tänka på flygande, som jag skrivit om i bloggen flera gånger, framförallt här, där jag berättar om mitt beslut att stanna på marken. Det känns ofta som att vi har tappat bort det där med att verkligen RESA, som jag minns så väl från ungdomens och den unga vuxentidens tågluffande (med och utan barn). Allt det som hände i mellanrummen, på tågen och på järnvägsstationerna.

Idag handlar det mest om att komma fram, och det så fort som möjligt. Därför flygs och flygs det, trots att vi vet hur mycket koldioxid flygplanen släpper ur. Men kanske börjar trenden vända? I somras ökade försäljningen av interrailkort med nästan 50% jämfört med året innan, och i dagens regeringsförklaring sa vår nytillträdde stadsminister bland annat att “Utlands­resor med tåg förenklas – fler ska kunna ta tåget till kontinenten.”

Foto: Etienne Boulanger, Unsplash

Visst kan det vara fint att inte alltid ta den kortaste vägen eller det snabbaste färdmedlet? Jag tror att livet blir lite rikare då.

Maria

Att ta vara på

Hej där i januarikylan! Jag samlar ihop mig inför årets bokslut, som du kommer att få i poddform snart (jag har nyss spelat in ett avsnitt med min parhäst Sara, som vi brukar göra vid den här tiden). Men i väntan på att det blir färdigklippt och utlagt kommer här ett litet (förhoppningsvis) inspirerande skafferi, från mig till dig.

När jag för några år sedan deltog i en workshop där vi skulle reflektera över vilka ledord vi ville sätta upp för oss inför det kommande året (något som Sara och jag brukar prata om i våra nyårspoddar) kom en vän till mig fram till uttrycket “ta vara på”. Det har levt kvar i mig sedan dess, och fått näring från olika håll. Dels har jag i olika sammanhang påmints om min uppväxt i en familj där det “togs vara” på det mesta (min pappa brukade till och med lägga lördagskvällens rödvinsflaska “på lut”). Dels har detta med att ta vara på allt jag kan blivit alltmer självklart i takt med att mitt intresse för att leva hållbart har ökat.

Så här kommer nu mitt lilla inspirationsskafferi med exempel av vitt skilda slag.

Ta vara på vatten: Vattenbristen i somras fick oss att verkligen inse hur mycket vi har slösat med vatten tidigare. I rädslan för att brunnen skulle sina blev vi noga med att spara på varenda droppe, alltifrån spillvatten i diskhon som samlas i vattenkannorna till duschvatten som samlas i baljor och används att spola med (men man måste spola vanligt ibland, annars korkar rören igen). Av en kompis fick vi en småtrasig vattentank som min man lagade och byggde ihop med ett snillrikt hängrännesystem så att vi kan ta vara på massor av regnvatten för trädgårdsbevattningen.

Ta vara på matrester: Jag tycker själv att jag är väldigt bra på att inte låta mat gå till spillo. Här tittas det aldrig på bäst-före-datum utan smak och lukt får avgöra om något går att äta, ett långvarigt beteende som jag fick bekräftat i den inspirerande teveserien Maträddarna. Jag tycker också att det är så himla roligt när jag får till en riktigt god maträtt på ett antal rester – mina favoritresträtter är lasagne och gubbröra, där kan man stoppa i lite vad som helst. Men att stuva makaroner i vaniljsås prövar jag inte fler gånger… 🙂

Och så har jag blivit bokashi-frälst! En stor del av vårt hushållsavfall går numera direkt ner i en hink med tättslutande lock tillsammans med mjölksyrebakterier. Efter två veckor i rumstemperatur är avfallet klart att gräva ner, och bara någon månad senare har nästan alltihop (utom äggskal och papper) brutits ner till fin, näringsrik jord. Snacka om att ta vara på!

Ta vara på i trädgården: I somras blev jag nästan manisk i mitt ta-vara-på-tänk. Vi fick trots torkan oerhörda mängder äpplen och vinbär och jag tog vara på nästan alltihop. Kokade sylt till min morgonfil av nästan vartenda vinbär och av äpplena (som tyvärr inte är så fina att äta och inte kan lagras) blev det torkade ringar, massor av äppelmos, infrysna bitar till vinterpajer och kartäppelsaft av allt som var för smått för att jag skulle orka ansa det. Squash får vi alltid mycket av och förutom att använda det direkt i alltifrån bröd och Ernst ljuvliga ingefärsscones till att gratinera och grilla frös jag också in en massa riven squash som är perfekt att ha som lasagnebas. Bara att fylla på med krossade tomater, lite sojafärs eller vad jag har hemma till en vegolasagne som såväl barnen som deras kompisar äter med god aptit. I somras lärde jag mig att blast från exempelvis rödbetor funkar jättebra som spenatsubstitut, t.ex. i smoothies. Blasten använde jag också tillsammans med diverse örter för att göra eget örtsalt, som är supergott exempelvis i tzatziki, på klyftpotatis eller på grönkålschips.

Ta vara på odlingsmaterial: Här finns en hel del man kan använda i stället för att köpa allt nytt – mjölkkartonger till frösådden, begagnade sushi- och grillpinnar för att staga upp rangliga plantor, sönderklippta Bregottaskar och -lock för att göra plantetiketter är några exempel, och jag tar gärna emot fler tips.

Ta vara på i naturen: På tal om smoothies upptäckte jag att svinmålla (som ofta ses som ett ogräs) funkar fint där. Svamp och nässlor (både till soppa och till vatten att använda som gödning) är självklarheter att ta vara på, men i år kom jag äntligen till skott med att plocka nypon (en gång trodde min dotter att jag blivit kidnappad, tills hon upptäckte mig i ett nyponbuskage på andra sidan åkern…). Jag kokade nyponen, pressade dem genom en sil och fick ihop en hel del fin puré som jag frös in och sedan kokade nyponsoppa av (några matskedar för en liter) tillsammans med vatten och socker. Så himla mycket godare än köpesoppan blev den och på nyårsafton blev den ett välkommet tillskott under vårt kylslagna utomhusfika i blåst och duggregn. Skrufset som blev över bredde jag ut på plåtar, torkade och bröt i bitar som jag använder som te.

Ta vara på till kroppen: Framförallt tre fiffiga grejer har jag kommit på. För det första har jag gjort egen deo (tycker det har varit svårt att hitta någon bra miljövänlig variant i affären) av kokosolja, som vi hade råkat få ett stort överskott på, eftersom vi tröttnade på att allt smakade kokos när vi använde det som matfett. Bara att blanda med potatismjöl och bikarbonat, lägga i en burk och sedan smeta på – helt suveränt! Jag kom också på att vi hade ett antal flaskor med gammalt badskum som ingen använder eftersom vi så sällan badar i badkar numera (p.g.a. vattensparandet). Men i stället för att slänga har jag stoppat flaskorna i duschen och använder som duschtvål. Det är en ovan känsla att dofta jordgubb och rosor när jag annars bara brukar använda oparfymerade produkter, men det känns bra att ta vara på det som ändå finns i stället för att slänga det. Och så tog jag vara på mina ringblommor, blandade dem med smält bivax från vår REKO-ring och gjorde salva till mina spruckna hälar, som nu är finare än de varit på många år.

Ta vara på kläder och tyg: Jag handlar ju det mesta second-hand, så där har jag blivit en fena på att ta vara på, tycker jag. Eftersom mina vänner vet att jag ogärna köper nytt får jag också ibland en kasse med kläder som de har rensat ut – jag plockar ut det jag vill ha och skänker resten till Erikshjälpen. Det sista året har jag också tagit vara på det som mina vänner kanske annars skulle slänga – utslitna kläder, lakan och handdukar, som jag fyller de meditationskuddar med som jag virkar av gamla trasor. Fyrtiofem kuddar har det blivit vid det här laget – i alla de olika färgnyanser, var och en med sitt unika namn. Och så har jag lämnat gamla tyger till min svärmor som syr fina påsar att stoppa frukt och grönsaker i när man handlar – och som hon generöst delar med sig till mig och sina vänner.

Ta vara på tiden: Och så till sist, något betydligt mer abstrakt, nämligen tid. Jag brukar ju ofta få frågan om hur jag hinner med allt, och även om jag inte alls jobbar sådär mycket som många tror (det är nog bara det att jag berättar om vad jag gör och gör många olika saker), så är jag också ofta ganska bra på att få saker gjorda. Det har nog till viss del att göra med min totala brist på behov av ställtid – jag kan sätta mig ner och skriva roman i bilen om jag får tio minuter över i väntan på något – och på det viset kan jag ofta ta vara på små mellanrum i tillvaron.

Jag kan passa på att riva trasor till meditationskuddar i bilen på väg till jobbet (på passagerarsidan!) eller att gå igenom tidskrifter som jag ska skänka vidare när jag är på toa, för att se vad jag vill riva ur och spara. Och så lyssnar jag ofta på poddar medan jag gör något som inte kräver så mycket tankearbete, t.ex. plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, baka eller stryka.

Med detta sagt är jag samtidigt fullt på det klara med att vi ibland behöver ha tråkigt, sitta i en stol och glo eller skrota runt utan att åstadkomma ett endaste jota i mellanrummen. Det där är inte min bästa gren, men jag jobbar på det…

Vad är du särskilt nöjd med att du tar (eller har tagit) vara på? Berätta gärna i en kommentar, direkt här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida?

PS. Till alla hamstrar som gör era familjer smått tokiga med ert ta-vara-på-tänk. Det går ju alldeles utmärkt att se Blocket som ett förråd också, allt behöver kanske inte ligga hemma i det egna.

Foto: Ricky Kharawala, Unsplash

Maria

Julkalender 2018 – med inspiration till reflektion och goda samtal

Hej där mitt i mellandagarna! Jag hoppas att ni har haft en julafton i er smak, med just den kombination av stillhet och gemenskap som passar var och en av er. Själv är jag väldigt nöjd med min julafton, som fick en stilla och vacker inramning, inledd i yogastudion och avslutad i kyrkan där jag gifte mig för arton år sedan. Däremellan mysig gemenskap med egna familjen, svärmor och våra närmaste vänner. En riktig stjärnfamiljsjulafton!

Även detta år har jag öppnat luckor varje dag i advent på Drömmen om Målajords Facebooksida. Ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag fram till julafton, och här kommer de nu samlade:

1. Hur känns det att vara du just precis idag? Vad känns bra och vad skaver (lite eller mycket)?

2. Drömkorn 3 med Anne och Peter Elmberg. Har du skapat utrymme i ditt liv för små bubblor av stillhet och reflektion? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle kunna göra det?

3. Har du några förändringsskyddade zoner, eller andra “simdynor” i ditt liv, som hjälper dig att våga/orka tänja på gränserna emellanåt?

4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett “högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?

5. Vem eller vad (t.ex. en bok, film eller webbplats) inspirerar dig just nu?

6. Var hämtar just du mest energi, i sociala sammanhang eller i ensamhet? Varierar det beroende på vilken typ av sociala sammanhang det handlar om? Har det sett ut på samma sätt hela ditt liv eller har du förändrats? Är det likadant under hela året, eller har du t.ex. perioder då du mår extra bra av sociala sammanhang, andra perioder då du hellre vill vara mer för dig själv? Följer du din inre kompass i den här frågan, eller kör du ibland över den där lilla rösten som t.ex. viskar att den inte vill gå på en social tillställning just nu, utan bara krypa in under en filt?

7. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (kort version). Vilket är ditt förhållande till meditation – något du tycker om och gör regelbundet, något som händer då och då, något du testat men inte fastnat för eller något du aldrig ens har övervägt att pröva? Oavsett om du gillar det skarpt, ljummet eller inte alls, hur kommer det sig?

8. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (lite längre version). Finns det sådant i ditt liv som du skulle må bra av att släppa taget om – prylar, energitjuvar, inbillade måsten, dömande tankar om dig själv eller andra, eller något annat?

9. Drömkorn 4 med Lisa MoraeusUpplever du att du kan göra positiv skillnad – i ditt arbete eller på fritiden – i den utsträckning du skulle önska? Finns det något du skulle vilja göra som du inte har tid eller ork till idag, men som kanske skulle vara möjligt framöver?

10. Vad vill du fira idag och varför? Anledningen kan vara hur “obetydlig” som helst i andras ögon, det viktiga är att du tycker att det är något som är värt att fira.

11. Hur ser det ut i dina energidepåer just idag? Har de fyllts på eller dränerats? Om du känner dig lite låg, hur kan du vara snäll mot dig själv ikväll?

12. Hur ser ditt “dreamteam” ut (eller hur skulle det kunna se ut) – alltså människor i din omgivning som kan hjälpa dig att få vara den du är och komma till din rätt som människa? Finns det redan där? Eller finns det människor som skulle kunna bli en del av ditt “dreamteam”, om du bara vågade fråga dem?

13. Var hämtar du ljus och hopp just nu?

14. Om du fick en timmes telefonsamtal med precis vem som helst (känd eller okänd, död eller levande), vem skulle du då prata med, och om vad?

15. Hur har du ställt om/skulle du vilja ställa om till en mer hållbar jul?

16. Drömkorn 5 med Anna LovindFinns det områden i ditt liv där du skulle kunna vara lite mer “good enough” än i nuläget?

17. Inom vilket eller vilka områden skulle du vilja och kunna göra förändringar för att minska din klimatpåverkan? På vilket sätt skulle det förändra just ditt liv (förutom att du gör något bra för världen), tror du?

18. Vad tror du att människor i din omgivning (familj, vänner, arbetskamrater, chefen etc.) uppskattar hos dig? Vad uppskattar du hos dig själv? Tror du att era uppfattningar stämmer överens med varandra? Om inte, vad får det för konsekvenser?

19. Var hittar du dina mellanrum i tillvaron?

20. Blogginlägg: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. När blev du riktigt arg senast, och hur hanterade du det? Är du ibland arg eller ledsen och glad samtidigt och hur känns det i så fall?

21. Blogginlägg: Planetvänliga julklappar i sista minuten. Hur är förhållandet till julklappar (och andra presenter) i de sammanhang du vistas i – familj, släkt och vänner? Hur tänker du själv kring detta?

22. Vem var du när du var tretton år? Hur mycket av din trettonåring finns kvar i dig? På vilka sätt är du annorlunda idag?

23. Drömkorn 6 med Camilla Davidsson. Har du upplevt att en kris av något slag har förändrat ditt liv i positiv riktning? På vilket sätt?

24. I julaftonsluckan fanns inget samtalstema men däremot ett jättefint poddsamtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko, som jag verkligen hoppas att du ska ta dig tid att lyssna på:

Skulle du tycka att det här med olika samtalsteman låter som något spännande att testa nu i mellandagarna, men skulle vilja få lite mer strukturerat stöd till sådana samtal tycker jag att du ska testa min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid, där du får 33 samtalsfrågor snyggt paketerade och utskriftsvänliga, tillsammans med förslag på hur de kan användas, fem övningar och två nedladdningsbara meditationer.

Foto: Kira auf der Heide, Unsplash

Det här året har klimat och hållbarhet seglat upp som det absolut viktigaste området i mitt liv, och vi är många som funderar på hur vi kan bidra till en grönare värld genom att sänka våra ekologiska fotavtryck. Därför tänkte jag utmana dig att testa just ditt avtryck – om du inte redan har gjort det. De klimatkalkylatorer som finns tillgängliga är visserligen mer eller mindre trubbiga, men de kan ändå ge en liten fingervisning om hur du ligger till. Här är några exempel:

https://www.klimatkontot.se/
https://www.klimatkalkylatorn.se/
https://www.svalna.se/

Här kommer utmaningarna (utmana gärna en familjemedlem, släkting, vän, bekant eller granne!):

UTMANING 1: Ibland pratar man om fem B:n, områden som man som privatperson kan behöva se över: Bilen (våra transporter), Biffen (maten vi äter), Bostaden (t.ex. elanvändning), Börsen (vårt sparande) och Butiken (vår konsumtion). Idag tar vi oss en funderare på om det finns något område där vi skulle kunna resa mer klimatvänligt, t.ex. genom att ta tåg i stället för flyg, gå/cykla/åka kollektivt i stället för att köra bil eller helt enkelt minska ner på våra transporter.

UTMANING 2: Den här gången funderar vi på Biffen, alltså hur vi skulle kunna äta mer hållbart. Kanske mer vegetariskt? Mindre mjölkprodukter? Mer efter säsong? Mer lokalproducerat och ekologiskt?

UTMANING 3: Den här gången funderar vi på vår Bostad och hur vi kan tänka kring den. Hur ser det ut med uppvärmningen, finns det något att förändra där? Hur är det med miljömärkt el? Hur kan vi spara mer på el och vatten? Finns det andra sätt att leva mer klimatvänligt när det gäller vårt boende?

UTMANING 4: Den här gången funderar vi på det fjärde B:et, nämligen Börsen och hur vi kan göra med sådant som banksparande, försäkringar och pensioner. Kan vi välja mer miljövänliga alternativ här (det är en av mina egna viktigaste utmaningar inför 2019)?

UTMANING 5: Så var vi framme vid det femte B:et, Butiken. Dags för oss att ta oss an vår allmänna konsumtion. Kan vi hitta sätt att minska vår påverkan, exempelvis genom att tänka till mer INNAN vi handlar (“Behöver jag verkligen det här?”), handla mer begagnat och handla med bra kvalitet och laga så att våra grejer räcker längre?

UTMANING 6: Finns det något annat område utöver dem vi pratat om där du känner att du skulle vilja prova att minska ditt fotavtryck?

Ha nu en riktigt härlig fortsättning på jul- och nyårshelgen, så hörs vi igen nästa år – om inte bloggandan faller på innan dess!

Julkramar till er alla!

Maria

Poddavsnitt 78. Att växla om och lita till processen. Ett samtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko

Foto: Abigail Sykes

Här kommer min julklapp till er poddlyssnare: ett väldigt fint samtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko som driver företaget Omväxling, där de lagar mat med utgångspunkt i mina egna nyckelord – kreativitet och hållbarhet. Det handlar om att ställa om och växla spår, om att reflektera och göra medvetna val, om att klara sig på väldigt lite, om olika sätt att skapa opinion och om att vara två pusselbitar som passar så bra ihop att man alltid vill vara tillsammans. Och så får du veta vad en REKO-ring är för någonting. Ha nu en riktigt fin jul- och nyårshelg!

Maria

Planetvänliga julklappar i sista minuten

Det är lätt att vaggas in i felaktiga föreställningar om omvärlden när jag ganska mycket lever i en liten bubbla där jag omger mig med människor som tänker ungefär som jag. Människor som ställer om julen, inte stressar upp sig över inbillade måsten och inte bidrar till att julhandeln slår nya rekord.

Men det räckte med att gå en sväng genom centrala Göteborg och möta alla dessa människor med stirriga blickar och proppfulla shoppingkassar för att inse att det nog är en liten skyddad verkstad jag lever i. Att den stora massan gör som man alltid har gjort, rusar med huvudet före in i katastrofen. Business as Usual, som Joanna Macy och Chris Johnstone uttrycker det i boken Active Hope, som jag håller på att översätta.

Jag tänker då att de där blogginläggen om planetvänliga julklappar som jag skrev redan för tio år sedan på den numera insomnade bloggen Livstid kanske faktiskt borde dammas av och användas igen. För även om du som läser min blogg kanske inte är så inne i shoppingstresssvängen (annars hade du nog tröttnat på mina texter för längesen) så kanske du känner någon annan som skulle ha glädje av att tänka till, nu inför sista-minuten-klappshandlandet.

Foto: Kira auf der Heide, Unsplash

Här  kommer några av mina bästa julklappstips:

  • Ett presentkort där du ger av din tid, t.ex. hjälp med vedhuggning, ommålning, fönsterputsning, garagerensning – eller varför inte barnpassning till en stressad småbarnsfamilj
  • En fika eller ett restaurang-, bio-, konsert- eller teaterbesök, gärna i sällskap med dig
  • Ett presentkort på några färdiglagade middagar som du levererar hem till mottagarens dörr
  • Ett klippkort där du själv ger massage till mottagaren
  • En egenskriven liten berättelse, några dikter eller dina samlade favoritrecept
  • Något hemmagjort, t.ex. julgodis, marmelad, bröd eller en salva/deo (finns bra recept på nätet)
  • Något återbrukat, t.ex. småpåsar att handla frukt och grönsaker i, sydda av gamla gardiner eller lakan (jag fick själv finfina sådana i femtioårspresent av min svärmor)
  • Något begagnat, helst något som du vet/tror att mottagaren verkligen behöver (eller åtminstone gärna vill ha) och kommer att använda
  • Ett presentkort på en lagning av den trasiga favoritjackan eller älsklingsdojorna
  • Förbrukningsvaror som skulle ha inhandlats ändå (t.ex. tvål eller pysselgrejer)

Jag får väl också passa på att tipsa om de julklappar jag själv har att erbjuda. I år har jag exempelvis satt ihop en liten verktygslåda för samtal och reflektion, som ett alternativ till mellandagsrea. Klicka på bilden nedan om du vill veta mer:

I min familj har vi vuxna inte gett varandra några julklappar på många år. Däremot brukar jag för varje julfirare skänka en slant till något gott ändamål. I år går pengarna till Naturskyddsföreningens projekt för att skydda våra bin och bidra till ett hållbart jordbruk.

Och det finns ju massor av andra organisationer (Röda Korset, Läkare utan gränser, UNHCR och Unicef är bara några exempel) där man kan köpa julgåvor av olika slag.

Ha en härlig planetvänlig jul! <3

Maria

Här kommer alla känslorna på en och samma gång!

Igår skrev jag en kommentar till ett Facebookinlägg om ilska, som jag kände att jag ville dela med er bloggläsare också, så här kommer det, så gott som oredigerat:

“Jag är jättejättearg – och ledsen – över det som händer i Sverige och världen just nu (en vansinnesbudget och politiskt kaos som gynnar SD, att vi skickar ungdomar till ett livsfarligt Afghanistan, Trump, den nyvalda brasilianska presidenten, gräsliga krig…).

Ilskan ger mig ofta drivkraft att fortsätta försöka bidra på mitt sätt – genom ideellt arbete, klimatstrejk med Greta och att mer och mer styra även mitt yrkesliv mot hållbarhetsarbete – att aldrig, aldrig ge upp, även om det känns hopplöst ibland.

Jag har också insett att jag kan härbärgera helt motstridiga känslor inom mig. För samtidigt som jag är argare än någonsin är jag också lyckligare än någonsin, över hur jag har hittat så fullkomligt rätt yrkesmässigt, hur barnen växer och utvecklas till kloka och kreativa människor, hur bra jag bor, med möjligheter att odla allt mer av vår mat, handla lokalproducerat i REKO-ring, och till sommaren kommer förhoppningsvis äntligen våra höns.

Ja, det är komplext det där livet, men jag är så glad att jag tillåter mig att ha tillgång till de här väldigt olika känslorna, att jag exempelvis får lov att vara glad samtidigt som jag är så ledsen och arg. För om jag fastnar helt i ilskan kan jag också hamna i uppgivenhet och tappa min drivkraft att kämpa vidare. I söndags släppte jag taget om lite av den vid vår (lite tidiga) vintersolståndskväll vid lägerelden i min andliga cirkel.

Vad vore världen utan oss vildkvinnor, och vår ilska, sorg och vilda glädje?”

Maria

Poddavsnitt 77. Roligt, meningsfullt och hållbart – receptet på ett gott liv. Ett samtal med Ann-Louise Fransson

Välkommen till Drömmen om Målajords avsnitt 77! Du ska få möta Ann-Louise Fransson, en passionerad naturälskare, som jobbar med ört- och näringsmedicinska behandlingar, örtvandringar, kurser och workshops. Ann-Louise har en bakgrund som byggnadsingenjör, men hennes stora intresse för det som växer blev en hobby som till sist tog så mycket utrymme i hennes liv att den blev hennes arbete (Botanikan). Om den livsresan, om att hitta nya vägar, om kopplingar mellan kropp och själ, om att tillföra mer till jorden än man tar av den, om skönheten i det enkla och mycket annat för du höra i vårt samtal.

Maria

Drömkorn 3. Stillhet, kreativitet och möten. Ett samtal med Anne och Peter Elmberg

I det tredje avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Anne och Peter Elmberg, som grundade Mundekulla Retreatcentrum. Det handlar om att stanna upp och känna efter vad som är viktigt och om att förverkliga drömmar.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Anne och Peter:

Maria

En hyllning till mitt femtioåriga barn

Tänk att den här lilla rödtotten fyller femtio år idag! Mitt i livet om det blir som jag har tänkt mig – att jag ska bli (minst) hundra (som Dagny). Nu är jag alltså (mega)vuxen, medelålders, (kultur)tant på riktigt. Men också väldigt mycket barn, mer och mer faktiskt sedan den där fyrtioårskrisen fick mig att styra om mitt liv. Ett barn som leker mycket, som känner efter hur hon vill ha det och ordnar det för sig.

Det innebär inte att det bara är tjo och tjim i livet – jag har fått min beskärda del av motgångar, utmaningar, dramatik och sorg under de senaste tio åren. Men jag gör det som känns viktigt och meningsfullt, sådant som får mig att känna mig fri och kreativ. Jag jobbar inte längre för att prestera för någon annan utan för att jag själv vill, och för att jag tror och hoppas att jag kan göra skillnad.

Igår frågade jag det lilla barnet hur hon ville fira sin femtioårsdag. Det blev en liten retreat, i självvald ensamhet, bestående av att …

… krypa ner i sängen och sova en timme till efter familjens skönsång
… ta en lugn, meditativ yogastund med Adriene
… packa kamera, te och mackor i ryggsäcken och gå på vandring i mitt älskade Målajord, klättra över stock och sten, äta lunch till ljudet av vågkluck, krama mitt favoritträd, ligga en stund på marken
… dricka te, tända kakelugnsbrasa, virka och sträcktitta på alla fem avsnitt av Storuman forever med Heidi Andersson och Björn Ferry

Till kvällen fick jag också …
… äta sushi och gratis-grattistårta från den lokala ICA-handlaren tillsammans med älsklingarna
… en Uppskattningscirkelrunda av desamma
… sjunga My Chemical Romance, Broder Daniel och Håkan Hellström med födelsedagsbandet Save the Tomatoes (min man på trummor, min son på gitarr och jag på rytmägg)
… titta på Anne på Grönkulla på Netflix med minstingarna

Det har varit en typisk gråmulen novemberdag, men just när jag var ute fick jag en födelsedagshälsning från Universum i form av några solstrålar.

Jag är ju inte mycket för presenter, men jag är så tacksam för det jag har fått. Det fina växthuset som Anders och jag satte ihop tillsammans i somras, som redan har gett grönt och som förhoppningsvis kommer att ge så mycket mat under många år framöver. Fröpengar och en fin sekatör till odlingarna. Ett spännande presentkort. Hemvirkade grytlappar och tygpåsar sydda av gamla tyger att handla frukt och grönsaker i. Vackra blommor att njuta av och så gratulationer från både mitt gamla förlag Studentlitteratur och bästaste GodEl, vår elleverantör.

Faktiskt har jag gett tre presenter till mig själv också (förutom den här härliga dagen): en kombinerad ACT-fördjupning och firarhelg med min vän Sara i Stockholm i januari, en helårsprenumeration på Moderskeppet – där jag ska lära mig en massa om foto, film, layout och annat roligt och kreativt – och så en helgkurs om Aktivt hopp i april.

Min äldsta dotter Sanna skrev till mig i morse: ”Lova att du inte går och blir vuxen nu, bara för att du är femtio!”. Nej, jag ska göra mitt bästa, i alla fall inte vuxen på det viset att jag slutar leka eller utforska livet med nyfikenhet.

Kram på er!

Maria

En älskvärd krigare?

Du som yogar kanske känner till positionen The Humble/Peaceful Warrior (den ödmjuka/fredliga krigaren). Jag minns att jag i början funderade över namnet – hur kan den fredliga yogatraditionen överhuvudtaget använda ett begrepp som ger mig associationer till våld (krigaren finns dessutom i flera varianter), och går det verkligen att vara en fredlig krigare?

Året som gått har gett mig anledning att återvända till det där begreppet. När jag började känna att det går för långsamt, att det inte räcker med att lirka med och inspirera min omgivning till att ta bättre hand om världen vi lever i. När jag började känna att jag kanske ibland också måste få vara en ”jobbig jävel”, som jag har benämnt mig själv emellanåt. Någon som inte bara skapar hopp och inspiration utan också – då och då – vågar prata om elefanten i rummet, presenterar obehagliga sanningar, kryper in under skinnet, öppet ifrågasätter livsstilar och värderingar, utifrån perspektivet att vi alla måste hjälpas åt om vi ska ha någon chans. Att det inte bara kan vara en uppgift för en del av oss att ställa om.

Foto: Ben O’Bro, Unsplash

Min inre kompass pekar ju så tydligt ibland att jag måste våga göra just så, trots att jag är avskyr konflikter, är rädd för att bli påhoppad, ifrågasatt, utskrattad. Ja, det är inte alls alltid så behagligt att lyssna på den där rösten inuti.

Efter mycket sommargrubbel kom jag fram till att jag inte ska engagera mig i politiken; det är helt enkelt inte där jag kommer till min rätt. Jag är betydligt bättre på att inspirera genom mina egna livsval än på att debattera, även om jag på senare tid har märkt att jag allt oftare får sista ordet i en Facebookdiskussion. Kanske har jag lärt mig mer, slipat mina egna argument. Kanske har mina ”opponenter” helt enkelt inte någon riktigt stabil grund för sina ståndpunkter. Eller kanske blir de bara less på att jag inte ger mig? 🙂

Jag tror inte heller på att ständigt dela negativa, frustrerade, ilskna och bittra inlägg. Jag tror till och med att de kan göra mer skada än nytta om de bidrar till att man stänger av känslorna och än mer stoppar huvudet i sanden. Jag tror så mycket mer på konkreta tips, inspiration och hoppfullhet.

MEN, det finns ett men. För lite lagom ”jobbig jävel” måste jag nog ändå fortsätta vara ibland, för sinnesfridens skull. Jag har till och och med fått det forskningsbelagt att det kanske inte är en så dum tanke, att den forskning som visar att det är bättre att vara positiv än att måla upp skräckscenarier faktiskt verkar vara överdriven.

Och egentligen räcker det att jag går till mig själv. Det mesta av de förändringar jag har gjort i mitt liv (små såväl som stora) har kommit till utifrån en kombination av navelskådande och yttre positiv inspiration, exempelvis genom goda exempel på vad och hur andra har gjort. Då och då har jag däremot också behövt bli ordentligt skitskraj eller samvetstyngd. Det var exempelvis det som fick mig att för ett drygt halvår sedan bestämma mig för att det är slutfluget i mitt liv. Och det är bråttom, riktigt bråttom nu, visar inte minst FN:s klimatrapport som kom i natt. Det handlar inte längre (bara) om våra barnbarns och barnbarnsbarns framtid utan också om den värld vi själva och våra egna barn ska leva i.

Foto: Matthew Huang

Så jag fortsätter att försöka inspirera en sisådär 95% av tiden, och så kanske jag sticker ut hakan med en obekväm sanning eller påminnelse på de där sista fem procenten. Häromdagen pratade jag och några vänner om att vi som vågar göra så också kan stötta varandra, att det är så viktigt att inte känna sig alldeles ensam i sitt “krigande”. Tack och lov för att jag har en stor stödtrupp omkring mig, som hejar på och älskar oavsett vad jag kläcker ur mig. När jag för en tid sedan skrev om mitt ”jobbiga jävlande” på Facebook skrev en god vän att mitt sätt att vara jobbig på nog var det mest älskvärda han kunde tänka sig.

Så får jag fortsätta vara en älskvärd krigare i ditt cyberspace? En krigare som kämpar för det jag tror så starkt på, men som krigar med fredliga medel och strävan efter respekt och förståelse för andra perspektiv. Kanske du rent av vill kriga tillsammans med mig? Jag hoppas det, för jag har bestämt mig för att våga tro att våra röster kan göra skillnad.

Maria

PS. På tal om yoga. I senaste avsnittet av Drömmen om Målajords podcast intervjuar jag yogaläraren Linda Wikström. Missa inte det!