Välkommen till ett poddsamtal med Markus Torgeby, som var en lovande löpare, men som ung vuxen fastnade i krav och prestationsångest och flydde till den jämtländska skogen där han bodde ensam i en kåta i skogen i 4,5 år, innan han så småningom återvände till samhället igen sedan han träffat sin blivande fru.
Idag bygger han hus, skriver böcker, föreläser och lever familjeliv i Jämtland, inte långt från kåtan han bodde i för många år sedan. Markus springer fortfarande varje dag, men med helt andra drivkrafter än förr i tiden.
Vårt samtal handlar, bland mycket annat, om att följa naturens rytm, om hur vi idag gärna undanröjer allt som är lite krångligt och obekvämt, om frivillig enkelhet och tacksamhet för det lilla livet, om att våga visa sårbarhet – även som man – om vikten av att följa sin egen livsväg, om närvaro, acceptans, magkänsla och frihet från krav och prestationer. Du får också veta varför alla borde ha en Frida vid sin sida.
Det är väl lika bra att jag varnar dig direkt. Det här inlägget håller sig inte på något sätt inomnormen för hur långt ett blogginlägg ska vara. Jag lånar orden från min senaste poddgäst Ulrika Perssons blogginlägg: “I could write a whole frickin essay if I wanted to, and no one could stop me. Such a god damn liberating feeling.”
Så nu skriver jag “a whole fricking essay” för att jag har mycket att dela med mig av. Jag vill berätta om en hel massa begrepp, mantran, idéer, modeller, inspirationsord och liknande som jag har samlat på mig de senaste tio-tolv åren, och som har byggt den verktygslåda som har hjälpt mig att hitta och navigera efter min inre kompass.
Kanske, kanske finns det något i den här långa listan som just du – om du faktiskt tar dig tid att läsa – också kan ha glädje av att reflektera över och utforska vidare. Att följa sin inre kompass handlar ju inte om att var och en av oss måste uppfinna hjulet hela tiden, snarare om att jag tar mig tid och utrymme att lyssna inåt för att komma fram till vad av det jag möter runt omkring migsom talar tilljustmig.
Så här kommer mitt smörgåsbord av tankar, utan någon som helst rangordning och utan någon som helst garanti för heltäckning (detta är vad jag kommer på just nu):
Foto: Igor Ovsyannykov, Pexels
1. Sara Norrby Wallin, min vän, kontorskompis, poddklansmedarbetare, nyårspoddarkompis och halva hjärna hjälper mig ständigt att utvecklas som människa, och jag skulle kunna skriva en hel bok bara om allt jag har lärt mig av och tillsammans med henne, inte minst sedan vår gemensamma fyrtioårskris för väldigt många år sedan. Men de begrepp jag har valt ut här är:
360-gradersperspektivet – att sträva efter att i så stor utsträckning som möjligt vara “hela jag”, äkta och sann oavsett i vilken relation – vilken av de 360 graderna – någon möter mig. Det innebär inte att jag måste berätta allt för alla, eller ge precis hela bilden av mig själv överallt. Men känslan av att kunna säga en sak och stå för den oavsett om mottagaren är mina barn, en avlägsen släkting, mina närmaste vänner, eller min chef är ganska befriande. Det blir så mycket lättare att leva om jag inte bygger fasader eller behöver låtsas vara någon annan än den jag är.
Att ordna det för sig – att känna efter vad jag behöver i det stora och det lilla just precis nu och försöka se till att tillgodose det behovet, oavsett om det handlar om att hitta en yrkesroll där jag verkligen får använda min kapacitet, att göra det mysigt på kontoret så att jag trivs med att jobba där eller att bulla upp med gott te och något mumsigt när jag ska utföra en tråksyssla (som bokföring).
2.LisaMoraeus, min vän och andra poddklansmedarbetare, ger mig också många kloka tankar (bland annat i poddavsnittet jag spelade in med henne för länge sedan och i hennes egen podd Leva gott), varav några jag särskilt inspirerats av är:
Marknadsföring på mitt sätt – att jag inte måste göra som alla andra egenföretagare eller följa några marknadsföringsgurus gyllene regler (även om jag förstås kan lyssna på dem och se om det finns något i det de säger som talar till mig).
Genizonen – som egentligen kommer från en bok Lisa läste, The Big Leap (av Gay Hendricks) och som handlar om att i min yrkesroll inte fastna i det jag kanske är bra på och andra ger mig cred för, om det faktiskt inte är där jag har mitt hjärta och kommer som mest till min rätt.
Att leva gott och kunna brinna utan att brinna ut – det vill säga att det går (och är okej) att göra gott för världen samtidigt som man själv mår bra och tar hand om sig. Detta blir förresten temat för nästa poddklanssamtal.
3. Joanna Macy & Chris Johnstone, författare till boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen, som jag har översatt tillsammans med min dotter, och som vände den ångest över klimatförändringarna som drabbade mig med full kraft sommaren 2018:
Aktivt hopp – att vårt hopp inte behöver ha med optimism att göra utan att vi kan välja att hoppas oavsett om vi tror att det vi hoppas på kommer att lyckas, och därmed hitta motivation att arbeta för det vi drömmer om, exempelvis en bättre värld, även när det ser väldigt mörkt och hopplöst ut.
Tacksamheten som utgångspunkt – Jag har skrivit tacksamhetsdagbok i femton år och känt hur mycket det har påverkat min inställning till världen, men i boken Aktivt hopp fick jag också min upplevelse bekräftad av forskning: vi blir lyckligare av tacksamhet, vi kan träna oss i det och resultaten är så tydliga att om det handlade om en medicin skulle man kunna kalla den “mirakelkur”.
4. Bodil Jönsson, en av mina tidiga husgudar, författare till många fina böcker, t.ex. den mycket populära Tio tankar om tid, den lite mer akademiska Att utmana stressen som jag haft stor nytta av i mitt arbete med stresshantering och den lilla fina begreppssamlingen Guld:
Stilla dig det går över(this too shall pass) – en svensk variant av ett gammalt persiskt uttryck, som i svåra stunder kan hjälpa mig att inse att så där eländigt som det är just nu kommer det inte att vara för all evinnerlig framtid.
Vandringsstavar – att jag faktiskt behöver hjälp och stöd på min livsresa, inte minst om jag är inne i ett stadium av utveckling eller extra mycket utmaning. Vandringsstavarna kan handla om alltifrån användbara metaforer eller begrepp (som många av dem jag presenterar i det här inlägget) till aktiviteter som stärker mig (exempelvis meditation, yoga och skrivande) till människor som stöttar mig: familj, vänner, en terapeut, samtalscirklar eller peppgrupper på Facebook.
5. Medicine Story& Ellika Lindén, som under många år ledde Circle Way-läger runtom i världen. Medicine Story har också skrivit ett flertal böcker, varav jag har översatt en, Lek och lyssna – att möta barn med värme och respekt, tillsammans med min dotter Sanna, och Ellika har varit gäst i min podd:
The Circle Way – samtalsmetoden jag lärde mig under lägren på Mundekulla Retreatcentrum som ovan nämnda Sara och jag var medarrangörer till. och som jag har haft så ofantligt stor nytta av, både privat och professionellt. Det handlar om att dela tid mellan deltagarna i ett samtal, så att alla får talutrymme, och att lyssna vänligt och intresserat utan att avbryta eller komma med goda råd.
Nytt och bra – det som vi ofta inleder samtalscirklar med, att var och en får berätta (mycket kort) om något (hur litet och obetydligt som helst) som känns bra just nu, vilket hjälper oss att fokusera på det som är bra i livet och uppmärksamma sådant som vi kanske annars lätt skulle ta för givet (något som jag också inspirerats till av Dalai Lama i hans bok Lycka! En handbok i konsten att leva)
Gråtens läkande kraft – Medicine Story brukade säga att när han hörde ett barn gråta blev han glad för då visste han att läkningsprocessen hade tagit sin början. Jag fick också den stora förmånen att släppa loss mina tårar i Ellikas fantastiska kvinnocirklar och har allt sedan dess både kunna uppskatta gråten hos mig själv och möta den hos andra utan rädsla.
Foto: Perry Grone, Unsplash
6. Susannah Conway, som inspirerat mig mycket genom det reflektionsmaterial som hon delar med sig av gratis på sin webbplats:
Unravel Your Year – materialet jag har jobbat med vid årsskiftet i många år nu. Det hjälper mig att sortera i mina erfarenheter, tankar och känslor, att fånga upp vad jag tar med mig från föregående år i form av glädjeämnen, utmaningar och lärdomar och reflektera över vad jag vill fokusera på under det kommande året.
Ett ledord för året – en sorts mantra jag har haft ända sedan jag började använda Susannahs material. Några av mina ledord har varit frihet, kärlek, närvaro, balans, framgång och öppen hand (årets ord). Ledordet hjälper mig ibland att ta viktiga beslut, eftersom jag kan gå tillbaka till mitt ledord och funderar över vilken väg som rimmar bäst med det. Susannah har också en liten gratiskurs där man kan få hjälp att hitta sitt ord för året, Find Your Word.
7. Anna Lovind, en av mina första poddgäster som har så mycket klokt att säga om många saker, inte minst om att vara en skapande kvinna i en värld som till stor del styrs av manliga normer och patriarkala strukturer. Jag tycker så mycket om Annas inspirationsbrev och hennes bok The Creative Doer:
Vad behöver du för att känna dig trygg nog att gå vidare? – en fråga som jag tror är jätteviktig att ställa oss när vi är inne i en förändringsprocess eller kreativ process. Det här knyter också an till Bodil Jönssons begrepp Vandringsstavar.
Magneten i stället för piskansom drivkraft – att känna att det som får oss att utvecklas och ta nya steg är något som lockar oss till sig (skapar det där kvillret i magen) i stället för något som piskar på oss bakifrån (såsom normer, plikt, skuldkänslor eller andras förväntningar).
Fantasin som ett verktyg för att förändra världen – att om vi använder vår fantasi, kreativitet, lekfullhet och förmåga att drömma för att visualisera en bättre värld att leva i kan vi också lättare hitta motivation och lust att ta konkreta steg i riktning mot den världen.
9. Maria Gruvstad, personalkonsulent på Linnéuniversitet och den person som fångade upp mig när jag var på väg in i väggen för tjugo år sedan:
Good enough – ett begrepp som inte Maria själv har myntat men som hon presenterade för mig den där gången, och som kom att få stor betydelse för min återhämtningsprocess och fortsatta livsväg. Utan good enough hade den här podden säkerligen stannat vid planeringsstadiet, liksom mycket annat av det jag har skapat i mitt liv de senaste åren.
10. Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren, författare till böckerna Diagnos duktig – handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig och Balans i livet och andra floskler:
Smartlat – ett begrepp som kompletterar good enough och hjälper mig att inte överprestera utan att exempelvis bara städa där det syns om jag ska få gäster eller att bara läsa de handlingar inför ett möte som verkligen berör mig och strunta i resten. Både good enough och smartlat frigör energi att verkligen anstränga mig i sammanhang som är riktigt viktiga för mig så att jag kan vara top notch där utan att bränna ut mig.
11. Elizabeth Gilbert, som skrev vår första bokcirkelbok, Eat Pray Love, och som har inspirerat mig genom bland annat podcasten Magic Lessonsoch boken Big Magic:
Äkthet före originalitet– en livsdevis som hjälper mig när tanken “Men vem skulle vara intresserad av det jag skapar? Det finns ju så många andra som …”. Det är viktigare att göra något utifrån hjärtat än att det är unikt.
Idéer lever sitt eget liv – och sedan är det upp till mig att fånga upp dem och göra något av dem (jag behöver inte pressa fram dem). Något jag själv har upptäckt är att idéerna ofta hittar fram till mig om jag skapar en stunds stillhet i mitt liv, exempelvis genom meditation eller en skogspromenad. På det viset har jag till exempel tagit hjälp i mitt skönlitterära skrivande.
Foto: Pieter, Unsplash
12. Marie Forleo, som bland annat driver en videopodcast och som kompletterar Elizabeth Gilberts tanke om originalitet:
Många pizzerior men också många olika kunder – Tänk dig alla pizzerior i en mellanstor stad. Ofta finns det jättemånga, och samtidigt har nästan alla pizzaätare i staden någon favorit. Kanske för att man tycker att pizzan är godast där, för att restaurangen är mysigt inredd eller kanske för att servicen är så bra. Men vi har alla olika favoriter, alltså behövs kanske alla dessa pizzerior, hur lika de än kan verka varandra. Kom ihåg: Ingen har gjort det du gör på precis ditt sätt, med din röst, utifrån dina erfarenheter.
13. Jack Kornfield & Tara Brach, psykologer och meditationslärare med buddhistisk bakgrund, och som jag både har gått flera online-kurser för och använt guidade meditationer av, bland annat på webbplatsen (och i appen) Insight Timer:
Blir jag med tid och övning bättre på att inte tänka så mycket när jag mediterar? – Nej, sa Jack Kornfield under en kurs jag gick, inte nödvändigtvis. Men däremot blir du bättre på att acceptera de där tankarna, släppa taget om dem och hitta tillbaka till ditt fokus, exempelvis ditt andningsankare.
RAIN: Tara Brachs akronym för att möta sina jobbiga tankar och känslor med självmedkänsla. Recognize (lägga märke till), Accept (acceptera), Investigate (utforska), Nurture (ge kärleksfull omsorg). Det finns bland annat fina guidade meditationer på det här temat.
14. Pernilla Sporre, vän, arbetsterapeut och expert på basal kroppskännedom och mycket annat som har med såväl fysiskt som psykiskt välmående att göra, dessutom en av mina poddgäster:
Aktivitetsbalans: att utforska de aktiviteter jag ägnar mig åt i mitt vardagsliv utifrån tre olika värden: resultatvärde (när det jag gör ska “bli” något), socialt värde (när en aktivitet innebär att jag tillgodoser mitt behov av mänsklig kontakt) och egenvärde (när en aktivitet helt enkelt ger mig något i sig själv, som inte handlar om resultat eller sociala relationer). Många aktiviteter kan innefatta två eller alla tre värdena, men om jag exempelvis upptäcker att jag ägnar väldigt mycket tid åt sådant som har endast resultatvärde (och inget av det andra) och kanske väldigt lite tid åt sådant som har ett egenvärde kanske det är läge att se över min aktivitetsbalans.
Närvaro i kroppen –och hur det påverkar min förmåga till närvaro i själ och sinne, något som också förstärks genom mitt yogande.
Foto: Aziz Acharki, Unsplash
15. Maria Ståhl, vän samt skrivande yoga- och meditationslärare med massor av erfarenhet av att arbeta med bland annat personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (även hon en poddgäst):
Roliga (och ibland lite galna) kreativa utmaningar – Det här är Marias specialitet och något hon har fått mig att prova ett flertal gånger, dels i en liten grupp för kvinnliga företagare som vi båda är med i, och inte minst den gången hon hittade på att vi båda skulle skriva en dikt i månaden och sedan ställa upp i en Poetry Slam-tävling. Någon tävling blev det aldrig, men utmaningen fick mig att våga skriva mina första dikter på väldigt många år, och några av dem har jag till och med framfört i några olika sammanhang. Maria inspirerar mig att släppa loss min kreativitet utan att tänka så mycket på resultatet.
16. Ulrika Persson, vän och nystartad företagare med fokus på kvinnors kontakt med sig själva, med naturen och med varandra:
Att vara i synk med naturens rytm – att fundera över hur min egen rytm ser ut och på vilket sätt den kan hänga ihop med naturen. Exempelvis har jag insett att jag behöver vintervila från mina odlingar för att hitta glädjen och passionen när våren kommer.
Superhjältemanteln– att jag inte alltid kan vara på topp, med rak rygg och manteln flygande, utan att jag ibland behöver manteln för att svepa om mig och krypa in under. Sårbarheten är en lika viktig del av mig som min styrka. Den kanske till och med är min styrka, eftersom den fångar upp mig innan jag brinner ut, så att jag exempelvis saktar ner eller ber om hjälp innan det har gått för långt.
17. Kevin Billet & Brandon Bays, som genom åren har arbetat mycket med metoden Resan och som har skrivit boken Vägar ut ur mörkret – att bli fri från depression, utbrändhet ochstress, som jag har översatt:
Vikten av att våga släppa fram våra känslor – eftersom vi om vi stänger av våra “utmanande” eller “tunga” känslor också riskerar att stänga av andra ändan av spektrat och tappa vår djupa livsglädje (i värsta fall drabbas av depression)
Vägskäl – att i samband med beslut om en eventuell stor förändring utforska båda möjligheterna genom att verkligen föreställa mig hur det skulle bli att stanna kvar i det som är och hur det skulle bli att göra en förändring (en övning i deras bok). Detta är också något jag tagit med mig från en kurs i MI (Motivational Interviewing eller Motiverande Samtal på svenska). Att utforska plus och minus med såväl ett fortsatt nuläge som en förändring (att det alltid finns fördelar med att inte förändra också).
Foto: James Wheeler, Pexels
18. Jonna Jinton, fotograf och bloggare som flyttade från storstan till norrländska ödemarken för att leva ett liv i mer samklang med naturen:
Just do it! – att sluta vänta på de perfekta förutsättningarna för en förändring, att det rätta tillfället ska komma, att det ofta är bättre att i alla fall prova.
Att skapa sitt eget kungarike – som Sofia och Dennis har gjort med sitt Kammebornia, där valspråket är “Love and Play” och man både kan möta det svåra och hitta magi, skönhet och lekfullhet mitt i vardagen.
20. Kajsa Ingemarsson, en av mina stora inspirationskällor och även hon min poddgäst, vars bok Drömliv (skriven tillsammans med Karin Nordlander) fick mig att till sist ta beslutet om att säga upp mig, och vars trilogi om att följa sitt hjärta (Den magiska gnistan, Modern mystik och Hjärtats väg) jag läst med stor behållning:
Egot och själen – begrepp som många andra också pratar om, men de beskrivs bra i Drömliv och de fick mig att förstå att egots rädslor vill skydda mig men kanske ibland ställer sig i vägen för själens längtan.
Att följa sin kompass innebär ingen räkmacka till ett enkelt liv – att det inte handlar om någon quick fix, utan ett livslångt arbete och att utmaningarna jag ställs inför när jag har börjat lyssna inåt ibland blir större än tidigare – men det blir också belöningarna!
Foto: Ylanite Koppens, Pexels
21. Björn Natthiko Lindeblad, ännu en person som har inspirerat mig så mycket, genom sina Sommarprogram, podden han drev tillsammans med Navid Moudiri, meditationerna på Insight Timer och SoundCloud, och inte minst boken Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk:
Att inte tro på allt jag tänker –och med det vara öppen både för att mina tankar kanske inte är sanna (exempelvis när de säger till mig att jag inte duger) och att vara öppen för att jag kan ha fel i förhållande till någon annan, eller att det ibland kanske inte finns något rätt eller fel, utan bara olika perspektiv.
Den öppna handen – mitt ledord för det här året, som har två olika innebörder för mig. Den ena är just att öppna en hand som knyts runt oro, ångest och önskan om kontroll, för att i stället försöka vila i tillit, eftersom det finns så mycket i livet som vi inte kan påverka. Den andra innebörden av mitt årsmantra handlar om att bjuda in, välkomna och ta emot positiva känslor och upplevelser som kärlek och glädje, nyfikenhet och magi i mitt liv.
22. Sanna Östergren, min äldsta dotter, poddgäst, kollega i både barnboksskrivande och översättningsprojekt (som nämnts ovan)
Att skapa utrymme för magi och utveckling mitt i vardagen – något som Sanna hjälper till att påminna mig om på olika sätt, inte minst genom de intressanta samtal vi har med utgångspunkt i något yttre stimuli, såsom tarot- eller orakelkort, eller som nu senast, närläsning av olika kapitel i Harry Potter utifrån specifika teman och s.k. “Spiritual Practices” (ursprungligen använda för att studera bibeltexter)
Foto: Cristian Escobar, Unsplash
23. Stefan Sundström, min gamla ungdomsidol och poddgäst, vars musik betydde så mycket för mig, men som på senare år också inspirerat mig mycket genom sitt engagemang för hållbarhetsfrågor, inte minst genom odling:
Jag gjorde i alla fall vad jag kunde – en tanke som har hjälpt mig när jag känt mig uppgiven inför vad mitt hållbarhetsarbete egentligen har för effekt i det stora hela. Stefan påminner mig om att när mina barnbarn frågar mig “Vad gjorde du egentligen, mormor/farmor för att vi skulle få ha en planet som det går att bo på?” så kan jag ändå svara att jag inte bara blundade och levde på som om jag inte visste någonting, utan att jag valde bort flyget, försökte bli mer självhushållande, blev mer medveten om min konsumtion, åt mer klimatvänligt, försökte hitta bättre sätt att transportera mig och så vidare. Det kanske inte gjorde så stor skillnad, men jag kan ändå säga att jag försökte.
24. Erik Malm, ännu en vän och poddgäst, som under en tid valde bort lönearbete genom sitt projekt Jag har tid – för att utforska ett annat sätt att leva och bidra till en bättre värld:
Ikigai – är inte Eriks eget begrepp, men något han berättade om för mig och som gjorde stort intryck. Det handlar om att hitta ett sätt att leva där jag får ägna mig åt något som (1) jag är bra på, (2) jag tycker är roligt, (3) gör något bra för världen och (4) jag kan leva på. Efter många års utforskande är jag där, i alla fall just nu!
25. Adriene Mishler, online-yogans okrönta drottning, vars yogapass jag har använt under ett antal år nu, vars 30-dagarsutmaningar har fått mig att inse att jag har som lättast för att prioritera något när jag inte behöver ta beslut varje dag, och som inspirerat mig till i princip daglig yoga numera:
Find what feels good – ett härligt mysigt och avslappnat förhållningssätt till yogan som har fått mig att släppa alla tankar på måsten och borden, som att jag borde bli vigare eller klara av mer komplicerade saker, att jag kan anpassa det som inte fungerar för mig och att jag inte behöver jämföra mig med någon annan.
Show up on the mat – kopplat till “Find what feels good” också insikten om att det viktigaste (och svåraste) är att faktiskt dyka upp på min matta, inte vad jag egentligen gör där. Att det exempelvis är bättre att göra ett kort yogapass än inget alls.
26. Bob Hansson, poeten och ordvrängaren som jag tycker så mycket om:
Att våga bjussa på något jag har skapat utan att det är perfekt – alltså good enough-tänket igen, men här framförallt i förhållande till mitt kreativa uttryck. Och om någon inte gillar det jag skapar kan jag tänka att de kanske har fått inspiration till att skapa något bättre själva.
27. Stefan Edman, min före detta kollega på St Sigfrids folkhögskola och senare inspirationskälla, exempelvis genom sina fina böcker Förundran och Förnöjsamhet:
Förundran – som en oerhört viktigt grund för hållbarhetsarbete, eftersom den hjälper oss att hitta kärleken till den här vackra planeten och därmed motivation till att kämpa för att bevara den, en tes som bekräftas i förundransforskning som Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz skriver om i sin bok Förundranseffekten.
Sacred Reading – olika metoder och praktiker för att närläsa och diskutera bibeltexter som kan appliceras på vilken text som helst (exempelvis en roman, barnbok, fackbok, artikel, dikt, sång eller film) som utgångspunkt för intressanta samtal och personlig utveckling.
Foto: Gabriella Clare Marino, Unsplash
29. Tomas Sjödin, pastorn och författaren som med sin lugna norrländska inspirerat mig genom sina fina Sommar– och Vinterprat, liksom i sina böcker:
Vikten av att dela berättelser om det som är svårt – och att vi även om vi till synes går igenom helt olika saker också har mycket gemensamt när det gäller våra tankar och känslor.
30. Fredrik Warberg & Jörgen Larsson, på Tidsverkstaden, som arbetar med såväl inre som yttre hållbarhet, bland annat genom samtalscirklar och boken Rik på riktigt (Fredrik har också varit gäst i min podd):
Att vara rik på riktigt – att verkligen uppleva den rikedom som finns i det som inte handlar om pengar och status, utan om relationer, ett meningsfullt arbete och en vardag att vara tillfreds med.
31. Karin Leoson, ännu en poddgäst med många strängar på sin lyra och en bakgrund som danslärare och koreograf, men som idag jobbar med kultur och holistisk hälsa:
Att träna på det jag inte redan gör/kan så bra – Om den som är stressad i sitt jobb, som rusar hela dagarna – fysiskt och/eller i tankarna – sedan fortsätter rusa efter jobbet, till gymmet för att köra ett hårt träningspass, hur bra blir det egentligen? Kanske vi ibland i stället behöver träna på just det vi inte är så bra på, det vi inte gör dagligdags. Kanske den som är van att rusa i stället behöver träna på att vara i stillhet, som att meditera eller gå på ett lugnt yogapass?
32. Emil Jensen, poeten och musikern som inspirerar med sina magiska ord genom låtar, Sommar– och Vinterprogram, krönikor och Tankar för dagen:
Förtida uttag på glädjekontot – att kunna ta ut glädjen inför något roligt som ska hända och njuta i förväg hellre än att “safea” och tänka att det är lika bra att ställa in mig på att det inte blir något så att jag inte blir så besviken i så fall. För mig finns ingen “onödig” glädje och blir något inställt så får jag hantera det då.
Foto: Nick Fewings, Unsplash
33. Russ Harris och ACT-metoden (vilken egentligen handlar om ett helt förhållningssätt till livet), som jag stiftade bekantskap med i samband med min utbildning till grupphandledare utifrån ACT med fokus på stresshantering för ett antal år sedan, och som jag har haft så mycket nytta av, både privat och professionellt, inte minst genom böckerna Lyckofällan och När livet slår till – ACT i svåra stunder:
Acceptans – att träna oss i att acceptera det vi inte kan påverka för att på så vis frigöra energi till det som går att förändra.
Livsriktningar/Värderade riktningar (har flera olika namn på svenska) – som handlar om vad som är viktigt för oss, och som skiljer sig från mål eftersom våra riktningar är något vi kan sträva mot hela tiden men aldrig “komma fram” till.
Att hålla varsamt om sig själv – att kunna ha lika mycket medkänsla med oss själva som vi skulle ha gentemot en vän som exempelvis hade det tufft eller hade misslyckats med något.
TACK till dig som orkade läsa hela vägen! Hittade du något här som du blev nyfiken på att utforska vidare? Mycket av det jag har nämnt är sådant som jag har bloggat om, så kika gärna på bloggmolnet om du vill veta mer. Och förstås, gå gärna in och lyssna på poddgästerna i min lista. Här finns många intressanta samtal att upptäcka om du har missat – eller återupptäcka om du har hört dem tidigare!
Julkalender. Smaka på det ordet. Ända sedan tidigt sjuttiotal, då jag förälskade mig i tevekalendern Rulle på Rullseröd har jag älskat både ordet och företeelsen. Jag fick boken om Rulle i julklapp det året och har läst den under advent i stort sett varje år sedan dess, först ensam och sedan för mina barn. Trots att jag nu fyllt femtiotvå ser jag fortfarande fram emot både Rulle och radions och tevens kalendrar varje år.
För tio år sedan skapade jag och vännen Sara vår första egna julkalender på bloggen Livstid, som vi drev tillsammans under fem års tid. Det blev en liten kort daglig reflektion varje år i adventstid, tills vi kände att det var dags att lägga ner vårt gemensamma bloggande. När jag sedan startade min nya blogg, här på Drömmen om Målajord, kändes det självklart att återuppta traditionen, och sedan dess har jag lagt upp en kalenderlucka med ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag under advent.
All positiv feedback på kalendern ledde till att jag också skapade en liten webbaserad verktygslåda, Reflektion i mellandagstid, där jag har samlat ett stort antal teman och några övningar för den som vill ha enkel tillgång till samtalsinspiration närsomhelst utan att behöva leta i bloggen. En julklapp att använda långt efter det att mellandagarna är över.
Foto: Kira auf der Heide
I år, 2020, är det förstås ett mycket speciellt år för oss alla på grund av den pågående pandemin. Men det är också ett speciellt år för mig som driver Drömmen om Målajord. I höst är det nämligen femårsjubileum och jag har snart gjort 100 poddavsnitt – förutom alla Drömkorn och på senare tid Marias tankar för dagen. Detta ska förstås firas – med en stor digital poddfest den 17 december till förmån för Musikhjälpen. Du kan läsa mer om den på Facebook.
Men förutom firarfesten ville jag också göra något extra av julkalendern i år, så det blir en Drömmen om Målajord-kalender 2.0! Det innebär att varje tema för samtal eller egenreflektion den här gången får en liten skjuts med hjälp av ett avsnitt av Marias tankar för dagen. Du hittar avsnitten där poddar finns, här på webben och på Facebook. Vill du göra det enkelt för dig, klicka här, så får du ett mejl med podd och reflektionsfråga direkt till din mejlbox varje dag fram till jul.
Jag hoppas att mina små tankefrön – som jag i kalendern framförallt hämtar (eller inspireras till) från tidigare blogginlägg utan bästföre-datum på Drömmen om Målajord och Livstid – ska inspirera dig att stanna upp en liten kort stund, gärna varje morgon, för att få med dig något att reflektera över, och kanske samtala med någon kring, under dagen.
Maria
PS. I år tänker jag också för första gången på länge försöka ta mig tid att följa Susannah Conways Instagramutmaning December Reflections 2020. En liten stund för att stanna upp och reflektera över året som gått utifrån ett specifikt tema, varje dag hela december. Ett uttag på mitt själsliga friskvårdskonto. Kanske du vill hänga med?
Jaha, nu ska det äntligen bli lite tipsat här också – men i nästa del måste vi prata pengar och pension, hörni! Det väcker ju så mycket känslor det här, har jag märkt.
En aspekt av att göra saker själv av det man har hemma är att det i en krissituation kan vara himla bra att ha skaffat sig sådan där kunskap som våra förfäder hade, men som vi tappat bort. För hundra år sedan gjorde ju väldigt många väldigt mycket själva, helt enkelt för att det inte fanns lika mycket att köpa färdigt i affärerna.
Att den kunskapen kan komma väl till pass blev jag tydligt påmind om när jag tittade på SvT:s realityserie Nedsläckt land, där man i ett experiment utforskar vad som händer med människor som drabbas av ett tolv dagar långt strömavbrott. Tolv dagar var exakt så länge vi var utan ström efter stormen Gudrun, men pga en nyfödd bebis – hon föddes morgonen efter stormen – valde vi då att flytta in till min mamma som bodde i lägenhet i stan. Det blev ganska knöligt att inte ha något vatten och att bo en hel familj i ett rum (det enda vi kan hålla varmt med vår kakelugn). Bortskämda är vi ju i våra moderna liv!
***
Nåväl, jag tänker att vi börjar med något väldigt handfast och konkret, nämligen i badrummet (tids nog kommer vi till köket). Vad kan man hitta på där? Ja, det här är mina egna bästa tips:
Deodorant
Det här är en sådan där grej som jag så länge tänkte att jag skulle göra, utan att det blev av. Eftersom jag försöker hålla mig till ekologiska produkter har jag köpt ekodeo, men varit missnöjd med funktionaliteten – den har inte hållit en hel dag, utan framåt eftermiddagen har det luktat död grävling (som min dotter uttryckte det en gång i femårsåldern) under armarna. Och så kom jag till skott till slut. Upptäckte raskt att det tog typ fem minuter och att min egen funkar så mycket bättre än köpedeon. Så här gör jag:
Mät upp lika delar kokosolja, bikarbonat och potatismjöl, och så blandar du ihop alla ingredienserna till en smet. Lägg i en burk och så är det klart! Bara att kleta på. Har man lite känslig hy kan man få problem med utslag. Jag blir lite röd i (märkligt nog) ena armhålan, inte den andra, men det svider eller kliar inte, så det känns inte som något problem.
PS. Jag har förresten dubbelkollat med min kemistkompis Agnes och bikarbonat är inte miljöovänligt.
Fotsalva för spruckna fötter
Jag har i alla år haft problem med hälsprickor, som blir ganska groteska under sommaren då jag ständigt går barfota eller i sandaler. Jag har prövat massor av svindyra salvor men inte hittat någon som gjort någon vidare skillnad. Men NU! Min egen bivaxsalva med ringblommor. Aldrig har jag haft så fina fötter tidigare.
Och så här gör jag: Jag torkar ett par nävar ringblommor (som jag odlat själv, vilket man ju kan göra även på exempelvis en balkong – eller så kanske man känner någon som har) under några dagar och lägger dem sedan i en burk med 2 dl oliv- eller rapsolja som jag låter stå i ett soligt fönster i 3-4 veckor. Sedan smälter jag 50 g bivax (köpt i vår lokala REKO-ring, finns över hela landet, kan också köpas på nätet, t.ex. här) tillsammans med oljan i ett vattenbad, så att det blandas väl. Om man vill kan man ha i någon eterisk olja, men det har jag inte haft, blir bra ändå. Voilà!
Salvan blir ganska kladdig, så ett tips är att ta med dig ett par sockor till badrummet (eller var du nu förvarar salvan) och så sätta på dem direkt efter att du smetat in hälarna. Funkar också jättebra för självsprickor på fingrarna och lite varstans.
Handtvål
Mina barn gillar inte att vi helst vill använda fast tvål av miljöskäl – de tycker det blir sunkigt – så nu har jag lärt mig att göra egen handtvål/duschtvål superenkelt, vilket dels blir betydligt billigare, vi slipper släpa hem vatten i onödan och vi slipper onödiga tillsatser (som palmolja). Vi behöver helt enkelt bara en bit fast tvål (jag handlar även sådana på REKO-ringen – lokalproducerade, handgjorda, ekologiska – och brukar samla små överblivna tvålbitar i en burk tills det är dags), varmt vatten (proportionerna är ungefär en fjärdedels tvål till 7,5 dl vatten), en stavmixer och ett rivjärn. Jag river tvålen, blandar med det varma vattnet och rör tills tvålen löst sig. Sedan får den stå i ett dygn innan jag mixar den med stavmixer och häller upp den på flaskor.
Jag har precis kommit igång med den här tillverkningen så har inte så mycket erfarenheter, men jag har läst att om man vill göra mycket på en gång (t.ex. på en hel tvål) kan man behöva tillsätta E-vitamin som förlänger hållbarheten. Vill man ha lite doft på tvålen (om den är naturell) kan man droppa i lite eterisk olja.
Inpackning
Här kommer ett tips från Lena: Äggula, äggvita eller en blandning av båda kan användas som inpackning för håret. Skölj inte med för varmt vatten bara för då koagulerar ägget och det blir inte så roligt… – kokt ägg i håret, liksom! – låt det sitta i en stund och skölj sedan med ljummet vatten bara. Det ska jag testa nästa gång jag tvättar håret.
***
På tal om år är schampo är en sådan där grej som jag också tänkt att jag skulle vilja göra eget. Provade rågmjölsshampo, men tyckte det var krångligt att det bara höll ett par dagar, så att jag måste göra nytt för varje hårtvätt. Inger tipsar om att den som vill slippa plastförpackningar och vattentransport kan använda en fast schampotvål i stället. Sådana kan man exempelvis köpa här på Jordklok, som också har många andra bra grejer. Nu har jag beställt min första shampotvål, ska bli spännande att testa!
Framöver är jag lite sugen på att prova egengjord tandkräm, men dit har jag inte kommit än. Här finns också en massa fler tips på gör-det-själv-produkter till kroppen (om du scrollar ner en bit).
Och så ett sista litet badrumstips (om än inte riktigt på gör-det-själv-temat): spara massa vatten! Inte nödvändigtvis bara om du bor på ett ställe där vattnet riskerar att sina en torr sommar, som jag, utan för att helt enkelt undvika att slösa vatten i onödan. Ställ en balja i duschen och använda det överblivna duschvattnet för att spola med i toaletten – inte varje gång, för då korkar rören igen, men varvat med vanlig spolning. OBS! Använd inte vattnet till blommor eller grönsaker om du har använt shampo och balsam etc.
Det här tyckte jag var kul – hoppas du också gör det! Och har du egna fiffiga badrumstips? Skriv en kommentar, vetja, direkt på Bloggen eller på Facebook/Instagram!
I Drömmen om Målajords nionde Drömkorn får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Sofia Aifos som driver den vegetariska restaurangen Sájvva i Malmö. Det handlar om att förverkliga drömmar, om att ha ett öppet sinne i stället för att låsa fast sig vid en vision, om att jobba tillsammans med någon som står en nära och om att emellanåt påminna sig om varför man gör det man gör, vad som egentligen är grunden.
Uppväxt i ett hem med en mamma som var hemma tills jag fyllde elva, som odlade, bakade nästan allt bröd själv och lagade i princip all mat från grunden, är det egentligen inget konstigt alls för mig, det där “gör det själv”-tänket. Köpebröd var en sällsynt “delikatess” (tyckte jag, utan att uppskatta min mammas arbete) och vårt städskåp saknade det mesta av de produkter som fanns hemma hos mina kompisar. Såpa användes till allt och jag minns hur jag fick tjata mig till att få köpa Klorin för att bleka bort fläckar på mina kläder. I min familj var det så giftfritt som möjligt som gällde. Mamma odlade biodynamiskt långt innan det gick att köpa ekologiska tomater på ICA.
Ändå dröjde det ganska många år av mitt liv innan jag på allvar började intressera mig för det där “gör det själv”-spåret. Jo, bröd har jag nog alltid bakat ganska mycket, på senare år framförallt för att det är så svårt att hitta ekologiskt köpebröd och för att jag är fullkomligt galen i doften av nybakt bröd, och odlat har jag gjort lite sporadiskt sedan vi flyttat ut på landet för tjugo år sedan. Men det är först de sista två-tre åren som min inre kompass pekat ut en viktig riktning i mitt liv – att ta ett litet steg i taget mot att bli mer självförsörjande på frukt och grönt, att handla mindre hel- och halvfabrikat, att tillverka sådant som går att göra själv.
Så hur ska man då hinna med detta mitt i allt livspusslande, kan man undra? Ja, odlandet tar förstås massor av tid, men det har blivit en passion jag inte längre kan tänka mig att vara utan – ingenstans är jag så lycklig som ute i mina land eller växthus med jord under naglarna. Matlagning och bakning i stället för färdigköpt är också lite mer tidskrävande, men ofta mindre än jag trodde innan jag prövat något (obs! gäller icke surdegsbröd…). Det jag framförallt upptäckt ofta är betydligt enklare och snabbare än väntat är tillverkning av diverse industriproducerade matvaror och hygienartiklar, som havremjölk och deodorant.
För mig, liksom för de flesta andra som har valt att bli mer självhushållande och göra-själviga, handlar det om en medveten prioritering av en livsstil som går emot samhällets norm om heltidsarbete, högt tempo och massor av sociala aktiviteter. Både min man och jag jobbar deltid och har oftast lov när barnen är lediga. Det skapar en hel del tid att göra sådant där som – eftersom vi tjänar mycket mindre pengar numera – också lönar sig ekonomiskt. Vi väljer ofta bort sociala evenemang på helgerna och prioriterar “hemmastanning” (begreppet som min syster myntade som barn och som jag älskar), vilket också ger mycket luft i systemet. Jag passar i stället ofta på att tillgodose mitt sociala behov genom att träffa vänner över en lunch eller fika när jag ändå är inne är i stan och jobbar på vardagarna.
Om någon ser på det jag skriver om som en kvinnofälla kan jag förstå det, men i min värld är det verkligen inte så. Min man jobbar deltid precis som jag, precis som i en del av våra vänners och bekantas familjer. Förr i världen var det dessutom han som var hemma längst med barnen, han som jobbade deltid när jag gjorde karriär och jobbade heltid på universitet. Vi har alltid haft ett förhållande där vi försökt lösa det på bästa sätt för oss båda – just då.
Sedan råkar det vara så att jag är mer intresserad av just odling, bakning och matlagning än min man (i andra familjer jag känner är det mannen som har de intressena), medan han gör en massa annat bra härhemma, som att laga allt som går sönder och bygga saker som underlättar för mig. I somras byggde han exempelvis mitt jättefina utomhusodlingsbord, för att inte tala om tunnelväxthuset! Till våren och sommaren ska vi bygga hönshus – tillsammans. Och när det gäller att hitta fiffiga idéer på exempelvis hur man kan städa mer miljövänligt är det minst lika ofta han som hittar dem som jag (eftersom jag tycker städa är aptrist) – han äger exempelvis på bikarbonats- och ättikefronten härhemma.
I kommande inlägg har jag tänkt dela med mig av mina bästa tips på sådant jag gör själv, liksom tips jag har samlat upp från vänner och bekanta eller hittat på nätet. På så vis får jag själv en bra samling där jag lätt kan hitta tillbaka till sådant jag kanske behöver kolla upp igen, samtidigt som jag upptäcker nya grejer att pröva.
Jag hoppas verkligen att du som läser ska få glädje och nytta av mitt lilla skafferi, kanske våga testa något du inte gjort tidigare och – precis som jag – upptäcka att mycket var betydligt enklare och mindre tidskrävande än du trodde. Framförallt hoppas jag att du inte ska känna stress eller dåligt samvete – det är verkligen inte min avsikt med de här inläggen. Och så kan det ju vara bra att tänka på att väldigt få människor gör allt själva – det är nog nästan bara Mandelmanns, som jag för övrigt ser om tillsammans med min fjortonåring på kvällarna just nu. Men kanske hittar du en bra idé till något du inte har tänkt på tidigare – i så fall blir jag jätteglad!
Välkommen till ett samtal med Johanna Stål, chefredaktör för hållbarhetsmagasinet Camino, föreläsare och författare till den nyligen utkomna boken Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv. Vi pratar om engagemang, inspiration, aktivism, inre och yttre hållbarhet, företagande, framtidsvisioner och mycket annat. Här är två länkar som jag nämner i avsnittet, dels till Johannas föreläsning Du sköna nya värld, dels till poddsamtalet med Lisa Moraeus där jag tipsar om mina bästa strategier för att förebygga stress.
Hej där i januarikylan! Jag samlar ihop mig inför årets bokslut, som du kommer att få i poddform snart (jag har nyss spelat in ett avsnitt med min parhäst Sara, som vi brukar göra vid den här tiden). Men i väntan på att det blir färdigklippt och utlagt kommer här ett litet (förhoppningsvis) inspirerande skafferi, från mig till dig.
När jag för några år sedan deltog i en workshop där vi skulle reflektera över vilka ledord vi ville sätta upp för oss inför det kommande året (något som Sara och jag brukar prata om i våra nyårspoddar) kom en vän till mig fram till uttrycket “ta vara på”. Det har levt kvar i mig sedan dess, och fått näring från olika håll. Dels har jag i olika sammanhang påmints om min uppväxt i en familj där det “togs vara” på det mesta (min pappa brukade till och med lägga lördagskvällens rödvinsflaska “på lut”). Dels har detta med att ta vara på allt jag kan blivit alltmer självklart i takt med att mitt intresse för att leva hållbart har ökat.
Så här kommer nu mitt lilla inspirationsskafferi med exempel av vitt skilda slag.
Ta vara på vatten: Vattenbristen i somras fick oss att verkligen inse hur mycket vi har slösat med vatten tidigare. I rädslan för att brunnen skulle sina blev vi noga med att spara på varenda droppe, alltifrån spillvatten i diskhon som samlas i vattenkannorna till duschvatten som samlas i baljor och används att spola med (men man måste spola vanligt ibland, annars korkar rören igen). Av en kompis fick vi en småtrasig vattentank som min man lagade och byggde ihop med ett snillrikt hängrännesystem så att vi kan ta vara på massor av regnvatten för trädgårdsbevattningen.
Ta vara på matrester: Jag tycker själv att jag är väldigt bra på att inte låta mat gå till spillo. Här tittas det aldrig på bäst-före-datum utan smak och lukt får avgöra om något går att äta, ett långvarigt beteende som jag fick bekräftat i den inspirerande teveserien Maträddarna. Jag tycker också att det är så himla roligt när jag får till en riktigt god maträtt på ett antal rester – mina favoritresträtter är lasagne och gubbröra, där kan man stoppa i lite vad som helst. Men att stuva makaroner i vaniljsås prövar jag inte fler gånger… 🙂
Och så har jag blivit bokashi-frälst! En stor del av vårt hushållsavfall går numera direkt ner i en hink med tättslutande lock tillsammans med mjölksyrebakterier. Efter två veckor i rumstemperatur är avfallet klart att gräva ner, och bara någon månad senare har nästan alltihop (utom äggskal och papper) brutits ner till fin, näringsrik jord. Snacka om att ta vara på!
Ta vara på i trädgården: I somras blev jag nästan manisk i mitt ta-vara-på-tänk. Vi fick trots torkan oerhörda mängder äpplen och vinbär och jag tog vara på nästan alltihop. Kokade sylt till min morgonfil av nästan vartenda vinbär och av äpplena (som tyvärr inte är så fina att äta och inte kan lagras) blev det torkade ringar, massor av äppelmos, infrysna bitar till vinterpajer och kartäppelsaft av allt som var för smått för att jag skulle orka ansa det. Squash får vi alltid mycket av och förutom att använda det direkt i alltifrån bröd och Ernst ljuvliga ingefärsscones till att gratinera och grilla frös jag också in en massa riven squash som är perfekt att ha som lasagnebas. Bara att fylla på med krossade tomater, lite sojafärs eller vad jag har hemma till en vegolasagne som såväl barnen som deras kompisar äter med god aptit. I somras lärde jag mig att blast från exempelvis rödbetor funkar jättebra som spenatsubstitut, t.ex. i smoothies. Blasten använde jag också tillsammans med diverse örter för att göra eget örtsalt, som är supergott exempelvis i tzatziki, på klyftpotatis eller på grönkålschips.
Ta vara på odlingsmaterial: Här finns en hel del man kan använda i stället för att köpa allt nytt – mjölkkartonger till frösådden, begagnade sushi- och grillpinnar för att staga upp rangliga plantor, sönderklippta Bregottaskar och -lock för att göra plantetiketter är några exempel, och jag tar gärna emot fler tips.
Ta vara på i naturen: På tal om smoothies upptäckte jag att svinmålla (som ofta ses som ett ogräs) funkar fint där. Svamp och nässlor (både till soppa och till vatten att använda som gödning) är självklarheter att ta vara på, men i år kom jag äntligen till skott med att plocka nypon (en gång trodde min dotter att jag blivit kidnappad, tills hon upptäckte mig i ett nyponbuskage på andra sidan åkern…). Jag kokade nyponen, pressade dem genom en sil och fick ihop en hel del fin puré som jag frös in och sedan kokade nyponsoppa av (några matskedar för en liter) tillsammans med vatten och socker. Så himla mycket godare än köpesoppan blev den och på nyårsafton blev den ett välkommet tillskott under vårt kylslagna utomhusfika i blåst och duggregn. Skrufset som blev över bredde jag ut på plåtar, torkade och bröt i bitar som jag använder som te.
Ta vara på till kroppen: Framförallt tre fiffiga grejer har jag kommit på. För det första har jag gjort egen deo (tycker det har varit svårt att hitta någon bra miljövänlig variant i affären) av kokosolja, som vi hade råkat få ett stort överskott på, eftersom vi tröttnade på att allt smakade kokos när vi använde det som matfett. Bara att blanda med potatismjöl och bikarbonat, lägga i en burk och sedan smeta på – helt suveränt! Jag kom också på att vi hade ett antal flaskor med gammalt badskum som ingen använder eftersom vi så sällan badar i badkar numera (p.g.a. vattensparandet). Men i stället för att slänga har jag stoppat flaskorna i duschen och använder som duschtvål. Det är en ovan känsla att dofta jordgubb och rosor när jag annars bara brukar använda oparfymerade produkter, men det känns bra att ta vara på det som ändå finns i stället för att slänga det. Och så tog jag vara på mina ringblommor, blandade dem med smält bivax från vår REKO-ring och gjorde salva till mina spruckna hälar, som nu är finare än de varit på många år.
Ta vara på kläder och tyg: Jag handlar ju det mesta second-hand, så där har jag blivit en fena på att ta vara på, tycker jag. Eftersom mina vänner vet att jag ogärna köper nytt får jag också ibland en kasse med kläder som de har rensat ut – jag plockar ut det jag vill ha och skänker resten till Erikshjälpen. Det sista året har jag också tagit vara på det som mina vänner kanske annars skulle slänga – utslitna kläder, lakan och handdukar, som jag fyller de meditationskuddar med som jag virkar av gamla trasor. Fyrtiofem kuddar har det blivit vid det här laget – i alla de olika färgnyanser, var och en med sitt unika namn. Och så har jag lämnat gamla tyger till min svärmor som syr fina påsar att stoppa frukt och grönsaker i när man handlar – och som hon generöst delar med sig till mig och sina vänner.
Ta vara på tiden: Och så till sist, något betydligt mer abstrakt, nämligen tid. Jag brukar ju ofta få frågan om hur jag hinner med allt, och även om jag inte alls jobbar sådär mycket som många tror (det är nog bara det att jag berättar om vad jag gör och gör många olika saker), så är jag också ofta ganska bra på att få saker gjorda. Det har nog till viss del att göra med min totala brist på behov av ställtid – jag kan sätta mig ner och skriva roman i bilen om jag får tio minuter över i väntan på något – och på det viset kan jag ofta ta vara på små mellanrum i tillvaron.
Jag kan passa på att riva trasor till meditationskuddar i bilen på väg till jobbet (på passagerarsidan!) eller att gå igenom tidskrifter som jag ska skänka vidare när jag är på toa, för att se vad jag vill riva ur och spara. Och så lyssnar jag ofta på poddar medan jag gör något som inte kräver så mycket tankearbete, t.ex. plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, baka eller stryka.
Med detta sagt är jag samtidigt fullt på det klara med att vi ibland behöver ha tråkigt, sitta i en stol och glo eller skrota runt utan att åstadkomma ett endaste jota i mellanrummen. Det där är inte min bästa gren, men jag jobbar på det…
Vad är du särskilt nöjd med att du tar (eller har tagit) vara på? Berätta gärna i en kommentar, direkt här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida?
PS. Till alla hamstrar som gör era familjer smått tokiga med ert ta-vara-på-tänk. Det går ju alldeles utmärkt att se Blocket som ett förråd också, allt behöver kanske inte ligga hemma i det egna.
Hej där mitt i mellandagarna! Jag hoppas att ni har haft en julafton i er smak, med just den kombination av stillhet och gemenskap som passar var och en av er. Själv är jag väldigt nöjd med min julafton, som fick en stilla och vacker inramning, inledd i yogastudion och avslutad i kyrkan där jag gifte mig för arton år sedan. Däremellan mysig gemenskap med egna familjen, svärmor och våra närmaste vänner. En riktig stjärnfamiljsjulafton!
Även detta år har jag öppnat luckor varje dag i advent på Drömmen om Målajords Facebooksida. Ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag fram till julafton, och här kommer de nu samlade:
1. Hur känns det att vara du just precis idag? Vad känns bra och vad skaver (lite eller mycket)?
2. Drömkorn 3 med Anne och Peter Elmberg. Har du skapat utrymme i ditt liv för små bubblor av stillhet och reflektion? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle kunna göra det?
3. Har du några förändringsskyddade zoner, eller andra “simdynor” i ditt liv, som hjälper dig att våga/orka tänja på gränserna emellanåt?
4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett “högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?
5. Vem eller vad (t.ex. en bok, film eller webbplats) inspirerar dig just nu?
6. Var hämtar just du mest energi, i sociala sammanhang eller i ensamhet? Varierar det beroende på vilken typ av sociala sammanhang det handlar om? Har det sett ut på samma sätt hela ditt liv eller har du förändrats? Är det likadant under hela året, eller har du t.ex. perioder då du mår extra bra av sociala sammanhang, andra perioder då du hellre vill vara mer för dig själv? Följer du din inre kompass i den här frågan, eller kör du ibland över den där lilla rösten som t.ex. viskar att den inte vill gå på en social tillställning just nu, utan bara krypa in under en filt?
7. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget(kort version). Vilket är ditt förhållande till meditation – något du tycker om och gör regelbundet, något som händer då och då, något du testat men inte fastnat för eller något du aldrig ens har övervägt att pröva? Oavsett om du gillar det skarpt, ljummet eller inte alls, hur kommer det sig?
8. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (lite längre version). Finns det sådant i ditt liv som du skulle må bra av att släppa taget om – prylar, energitjuvar, inbillade måsten, dömande tankar om dig själv eller andra, eller något annat?
9. Drömkorn 4 med Lisa Moraeus. Upplever du att du kan göra positiv skillnad – i ditt arbete eller på fritiden – i den utsträckning du skulle önska? Finns det något du skulle vilja göra som du inte har tid eller ork till idag, men som kanske skulle vara möjligt framöver?
10. Vad vill du fira idag och varför? Anledningen kan vara hur “obetydlig” som helst i andras ögon, det viktiga är att du tycker att det är något som är värt att fira.
11. Hur ser det ut i dina energidepåer just idag? Har de fyllts på eller dränerats? Om du känner dig lite låg, hur kan du vara snäll mot dig själv ikväll?
12. Hur ser ditt “dreamteam” ut (eller hur skulle det kunna se ut) – alltså människor i din omgivning som kan hjälpa dig att få vara den du är och komma till din rätt som människa? Finns det redan där? Eller finns det människor som skulle kunna bli en del av ditt “dreamteam”, om du bara vågade fråga dem?
13. Var hämtar du ljus och hopp just nu?
14. Om du fick en timmes telefonsamtal med precis vem som helst (känd eller okänd, död eller levande), vem skulle du då prata med, och om vad?
15. Hur har du ställt om/skulle du vilja ställa om till en mer hållbar jul?
16. Drömkorn 5 med Anna Lovind. Finns det områden i ditt liv där du skulle kunna vara lite mer “good enough” än i nuläget?
17. Inom vilket eller vilka områden skulle du vilja och kunna göra förändringar för att minska din klimatpåverkan? På vilket sätt skulle det förändra just ditt liv (förutom att du gör något bra för världen), tror du?
18. Vad tror du att människor i din omgivning (familj, vänner, arbetskamrater, chefen etc.) uppskattar hos dig? Vad uppskattar du hos dig själv? Tror du att era uppfattningar stämmer överens med varandra? Om inte, vad får det för konsekvenser?
19. Var hittar du dina mellanrum i tillvaron?
20. Blogginlägg: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. När blev du riktigt arg senast, och hur hanterade du det? Är du ibland arg eller ledsen och glad samtidigt och hur känns det i så fall?
21. Blogginlägg: Planetvänliga julklappar i sista minuten. Hur är förhållandet till julklappar (och andra presenter) i de sammanhang du vistas i – familj, släkt och vänner? Hur tänker du själv kring detta?
22. Vem var du när du var tretton år? Hur mycket av din trettonåring finns kvar i dig? På vilka sätt är du annorlunda idag?
23. Drömkorn 6 med Camilla Davidsson. Har du upplevt att en kris av något slag har förändrat ditt liv i positiv riktning? På vilket sätt?
24. I julaftonsluckan fanns inget samtalstema men däremot ett jättefint poddsamtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko, som jag verkligen hoppas att du ska ta dig tid att lyssna på:
Skulle du tycka att det här med olika samtalsteman låter som något spännande att testa nu i mellandagarna, men skulle vilja få lite mer strukturerat stöd till sådana samtal tycker jag att du ska testa min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid, där du får 33 samtalsfrågor snyggt paketerade och utskriftsvänliga, tillsammans med förslag på hur de kan användas, fem övningar och två nedladdningsbara meditationer.
Foto: Kira auf der Heide, Unsplash
Det här året har klimat och hållbarhet seglat upp som det absolut viktigaste området i mitt liv, och vi är många som funderar på hur vi kan bidra till en grönare värld genom att sänka våra ekologiska fotavtryck. Därför tänkte jag utmana dig att testa just ditt avtryck – om du inte redan har gjort det. De klimatkalkylatorer som finns tillgängliga är visserligen mer eller mindre trubbiga, men de kan ändå ge en liten fingervisning om hur du ligger till. Här är några exempel:
Här kommer utmaningarna (utmana gärna en familjemedlem, släkting, vän, bekant eller granne!):
UTMANING 1: Ibland pratar man om fem B:n, områden som man som privatperson kan behöva se över: Bilen (våra transporter), Biffen (maten vi äter), Bostaden (t.ex. elanvändning), Börsen (vårt sparande) och Butiken (vår konsumtion). Idag tar vi oss en funderare på om det finns något område där vi skulle kunna resa mer klimatvänligt, t.ex. genom att ta tåg i stället för flyg, gå/cykla/åka kollektivt i stället för att köra bil eller helt enkelt minska ner på våra transporter.
UTMANING 2: Den här gången funderar vi på Biffen, alltså hur vi skulle kunna äta mer hållbart. Kanske mer vegetariskt? Mindre mjölkprodukter? Mer efter säsong? Mer lokalproducerat och ekologiskt?
UTMANING 3: Den här gången funderar vi på vår Bostad och hur vi kan tänka kring den. Hur ser det ut med uppvärmningen, finns det något att förändra där? Hur är det med miljömärkt el? Hur kan vi spara mer på el och vatten? Finns det andra sätt att leva mer klimatvänligt när det gäller vårt boende?
UTMANING 4: Den här gången funderar vi på det fjärde B:et, nämligen Börsen och hur vi kan göra med sådant som banksparande, försäkringar och pensioner. Kan vi välja mer miljövänliga alternativ här (det är en av mina egna viktigaste utmaningar inför 2019)?
UTMANING 5: Så var vi framme vid det femte B:et, Butiken. Dags för oss att ta oss an vår allmänna konsumtion. Kan vi hitta sätt att minska vår påverkan, exempelvis genom att tänka till mer INNAN vi handlar (“Behöver jag verkligen det här?”), handla mer begagnat och handla med bra kvalitet och laga så att våra grejer räcker längre?
UTMANING 6: Finns det något annat område utöver dem vi pratat om där du känner att du skulle vilja prova att minska ditt fotavtryck?
Ha nu en riktigt härlig fortsättning på jul- och nyårshelgen, så hörs vi igen nästa år – om inte bloggandan faller på innan dess!
I det sjätte avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Camilla Davidsson. Det handlar om kris och utveckling, om att våga omfamna mörkret, om vandring och skrivmagi.
***
Drömkorn finns både som film och ljudfil:
Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Camilla:
Julkalender. Smaka på det ordet. Ända sedan tidigt sjuttiotal, då jag förälskade mig i tevekalendern Rulle på Rullseröd har jag älskat både ordet och företeelsen. Jag fick boken om Rulle i julklapp det året och har läst den under advent i stort sett varje år sedan dess, först ensam och sedan för mina barn. Trots att jag nu fyllt femtiotvå ser jag fortfarande fram emot både Rulle och radions och tevens kalendrar varje år.
Mina barn gillar inte att vi helst vill använda fast tvål av miljöskäl – de tycker det blir sunkigt – så nu har jag lärt mig att göra egen handtvål/duschtvål superenkelt, vilket dels blir betydligt billigare, vi slipper släpa hem vatten i onödan och vi slipper onödiga tillsatser (som palmolja). Vi behöver helt enkelt bara en bit fast tvål (jag handlar även sådana på REKO-ringen – lokalproducerade, handgjorda, ekologiska – och brukar samla små överblivna tvålbitar i en burk tills det är dags), varmt vatten (proportionerna är ungefär en fjärdedels tvål till 7,5 dl vatten), en stavmixer och ett rivjärn. Jag river tvålen, blandar med det varma vattnet och rör tills tvålen löst sig. Sedan får den stå i ett dygn innan jag mixar den med stavmixer och häller upp den på flaskor.
Uppväxt i ett hem med en mamma som var hemma tills jag fyllde elva, som odlade, bakade nästan allt bröd själv och lagade i princip all mat från grunden, är det egentligen inget konstigt alls för mig, det där “gör det själv”-tänket. Köpebröd var en sällsynt “delikatess” (tyckte jag, utan att uppskatta min mammas arbete) och vårt städskåp saknade det mesta av de produkter som fanns hemma hos mina kompisar. Såpa användes till allt och jag minns hur jag fick tjata mig till att få köpa Klorin för att bleka bort fläckar på mina kläder. I min familj var det så giftfritt som möjligt som gällde. Mamma odlade biodynamiskt långt innan det gick att köpa ekologiska tomater på ICA.
gt ser om tillsammans med min fjortonåring på kvällarna just nu. Men kanske hittar du en bra idé till något du inte har tänkt på tidigare – i så fall blir jag jätteglad!
Välkommen till ett samtal med Johanna Stål, chefredaktör för hållbarhetsmagasinet 
Ta vara på vatten: Vattenbristen i somras fick oss att verkligen inse hur mycket vi har slösat med vatten tidigare. I rädslan för att brunnen skulle sina blev vi noga med att spara på varenda droppe, alltifrån spillvatten i diskhon som samlas i vattenkannorna till duschvatten som samlas i baljor och används att spola med (men man måste spola vanligt ibland, annars korkar rören igen). Av en kompis fick vi en småtrasig vattentank som min man lagade och byggde ihop med ett snillrikt hängrännesystem så att vi kan ta vara på massor av regnvatten för trädgårdsbevattningen.
Och så har jag blivit 
4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett “högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?
22. Vem var du när du var tretton 
