Poddavsnitt 95. Struktur, kontroll, kreativitet och tillit. Poddklanen reflekterar, #7

Foto: Thomas Lissing

Här kommer poddavsnitt 95, vårterminens sista reflektionsstund tillsammans med min Poddklan, d.v.s. Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin. Den här gången försöker vi reda ut begrepp som struktur, kontroll och överblick å ena sidan och kreativitet, frihet och tillit å den andra. När är det bra med struktur och när kan den hindra oss att från att leva utifrån vår inre kompass? Hur är det egentligen med balansen mellan kontroll och tillit? Och står de där olika motsatsbegreppen verkligen alltid på varsin sida? Det handlar också om egenskapade och yttre strukturer, om ”the whole body yes”, om stresshantering, om utforskande samspel, om våra olika inre röster och om att vi kanske ibland kan behöva gå emot vår magkänsla för att hitta rätt väg i livet. Här är en länk till avsnittet i Lisas podd Leva gott som vi nämner i samtalet.

Jordbundenhet och himlasträvande – om den magiska kreativiteten

Det var länge sedan jag blev så knockad av en bok. Det handlar varken om litterära kvaliteter eller för att den vände upp och ner på min världsuppfattning, utan för att jag den fångar och sätter ord på min inställning till livet så på pricken. Senast detta hände var när jag läste Kajsa Ingemarssons Den magiska gnistan – vägen till ett kreativt liv, som när jag läste den kändes som en sorts “manual” till hur jag har förändrat mitt liv, och framförallt min livssyn, de senaste tio åren.

Den här gången handlar det om Elizabeth Gilbert (ja, författaren till Eat, Love, Pray, med den betydligt klyschigare svenska titeln Lyckan, kärleken och meningen med livet) och hennes bok Big Magic – Creative Living beyond Fear (på svenska Stor magi – leva kreativt utan rädsla, återigen en ganska dålig titelöversättning, eftersom det inte handlar om att leva utan rädsla, utom om att bejaka sin kreativitet trots den). 

Det finns så otroligt många kloka tankar i den här lilla boken jag skulle vilja dela med mig av till dig, men jag ska bara välja ut några få smakprov och i övrigt uppmana dig som vill skapa mer utrymme för kreativitet i ditt liv: läs, bara läs! 

I mitt poddsamtal med Kajsa Ingemarsson pratade vi om idéer som liksom verkar “trilla ner från Universum” (eller var de nu kommer ifrån) tills någon fångar upp dem. Jag har själv upplevt det här vid flera tillfällen, dels när titeln till min senaste roman bara “kom till mig” på ett mystiskt sätt, dels i fråga om mitt poddande, då jag efter något år med Drömmen om Målajord upptäckte att min podcast hade en “tvilling”:  Andra sätt. Den hade startat nästan exakt samtidigt som min, hade en nästan likadan bild på webbplatsen och Patrik som drev podden hade intervjuat liknande typer av gäster – vi hade till och med intervjuat varsin halva av ett kompispar!

Liz Gilbert beskriver det här fenomenet i ett otroligt häftigt exempel (en bok som ville bli skriven) och hon uttrycker det så här: “Jag tror att vår planet inte bara är bebodd av djur och växter och bakterier och virus [!] utan också av idéer. Idéer är en kroppslös, energisk livsform. De är helt skilda från oss men kan interagera med oss […] Och enda sättet för en idé att manifesteras i vår värld är att samarbeta med en mänsklig kompanjon. Det är bara genom en människas ansträngningar som en idé kan föras ut ur etern och in i den faktiska världen.” Intressant nog finns detta fenomen även i vetenskapliga sammanhang – när olika forskare helt oberoende av varandra gör samma upptäckt.

I boken beskrivs också det som jag har bloggat om flera gånger tidigare, nämligen det här med synkroniciteter, ledtrådar eller vad vi nu vill kalla det (författaren använder till och med ordet “skattjakt” som jag brukar prata om): “För att hålla dig intresserad ordnar idén så att sammanträffanden och tecken dyker upp på din väg. Du börjar lätta märke till alla möjliga vägvisare som pekar mot idén.” Och samtidigt som Liz Gilbert pratar om mystik och magi är hon så härligt jordnära i sina resonemang, exempelvis vis om att det – vid sidan av det “magiska” – också kan handla precis lika mycket om hårt slit för att förverkliga en idé (“att sitta ner på arslet och skriva”, som Kajsa Ingemarsson uttryckte det i vårt poddsamtal). Det är just den där kombinationen – av “jordbundenhet och himlasträvan” som författaren Elin Wägner så vackert uttryckt det – som jag känner är en viktig nyckel i mitt eget kreativa liv (och som jag bloggade om för många år sedan: “Med fötterna på vedbacken och blicken mot Universum“.

Foto: Roman Kraft, Unsplash

Hela boken handlar egentligen om att utforska men sedan släppa taget om allt det som hindrar oss från att leva ett kreativt liv (i vid bemärkelse): rädsla för att misslyckas, rädsla för andras åsikter, rädsla för att inte ha tillräckligt med tid, pengar, talang, originalitet, ork eller envishet … Att låta jobbiga tankar och känslor få finnas där (“Jag förstod att jag måste bygga upp ett inre liv som var så rymligt att rädslan och kreativiteten kunde leva i fred varandra …”), att inte försöka trycka undan dem, men inte heller fastna i dem (ACT!). Att i stället låta nyfikenheten vara vår största drivkraft, att våga säga ja, att våga ha tillit till att vi får hjälp längs vägen, att våga släppa värderande och perfektion, att våga tänka att processen är (minst) lika viktig som resultatet – att våga leka, njuta och ha roligt!

En annan otroligt fin och givande bok om kreativitet, The Creative Doer, är skriven av min poddgäst Anna Lovind (“Det är när man följer hjärtslagen som det händer”). Här finns också mängder av kloka tankar och användbara verktyg med fokus på kvinnlig kreativitet: “What if we stopped trying to follow in the footsteps of the Male Genius?”, “What would happen if we granted ourselves the permission we’re waiting for and started doing our work, our way?”

Och så finns förstås klassikern The Artist’s Way – a Spiritual Path to Higher Creativity av Julia Cameron (på svenska Lev kreativt – hur du utvecklar ditt skapande jag i tolv steg). Är du det minsta sugen på att boosta din kreativitet är den full av praktiska övningar (utöver många kloka reflektioner) för att göra just detta. Det är bland annat här jag har hittat verktyg som att skriva morgonsidor och att gå på kreativa dejter med mig själv emellanåt.

Till sist, här på Drömmen om Målajord finns gott om poddavsnitt där vi pratar om olika perspektiv på kreativitet (liksom några tidigare blogginlägg). Botanisera gärna där, exempelvis genom att använda taggen “kreativitet”. Och kom ihåg att detta med att leva ett kreativt liv inte på något sätt behöver innebära att man blir författare, konstnär eller musiker. Det kan precis lika gärna handla om att hitta kreativiteten i sitt sätt att laga mat, odla sin trädgård, organisera sin arbetsplats eller inreda sin bostad, i en rolig hobby eller i umgänget med andra människor. Men jag tror att vi människor mår väl av att ta vara på den där kreativa kraften som vi alla bär inom oss, av att våga börja skruva på den där “kreativa kranen”.

Foto: Jonathan Larson, Unsplash

Som Elizabeth Gilbert uttrycker det:

Universum gömmer märkliga juveler djupt inne i oss alla och väntar sedan på att få se om vi kan hitta dem. Att försöka hitta och ta fram de där juvelerna – det är att leva kreativt. […] Och även om olika människor går helt olika vägar och får helt olika resultat av att leva kreativt, så kan jag garantera en sak: Man får en existens med något extra. Ett större liv, ett lyckligare liv, ett utvidgat liv och ett fan så mycket intressantare liv. Att leva så – att ständigt och envist gräva fram de juveler som ligger gömda inom en – är en skön konst i sig. För det är i den sortens liv som den stora magin alltid finns. 

Vilka tankar väcks hos dig när du läser? Hur tar sig kreativiteten uttryck i ditt liv? Får den det utrymme du skulle önska och om inte – finns det något du skulle kunna göra för att ändra på det? Skriv gärna och berätta, här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida.

Maria

PS. Liz Gilbert skapade under en tid också en podcast, Magic Lessons, som jag bara har lyssnat på något enstaka avsnitt av – den tänker jag grotta ner mig mer i medan jag odlar min trädgård i sommar.

Poddavsnitt 86. Att våga fråga. Ett samtal med Kajsa Vildängen

Efter en lång sommarpaus kommer här poddavsnitt 86. Välkommen till ett samtal mellan två rödhåriga, småländska, frihetsälskande kreatörer om lusten som drivkraft, om att vända besvikelse till lärdom, om att vara en ensamvarg som kan själv, om passion som känns och smittar av sig och om att hitta sitt dream team när de människor man behöver kommer i ens väg om man bara följer sitt hjärta och vågar fråga.

Maria

Poddavsnitt 85. Att driva företag för att få göra det vi älskar. Poddklanen reflekterar, # 3

Foto: Thomas Lissing

I det sista poddavsnittet före semestern får du återknyta bekantskapen med Poddklanen, d.v.s. mig, Sara Norrby Wallin och Lisa Moraeus, i ett samtal om att vara egen företagare för att få göra det vi brinner för. Vi berättar om våra respektive företagsresor och pratar om drivkrafter, frihet, pengar, stöd, planering och mål. Sara lanserar också akronymen SOL, som alternativ till SMARTA mål: Stödjande för min riktning, Omförhandlingbart och Lustfyllt.

Kanske är detta framförallt ett avsnitt för dig som funderar på att starta eget, eller redan har gjort det, men det kan förhoppningsvis vara intressant för vem som helst, eftersom företagandet hänger nära samman med livet i allmänhet – vilka val vi gör, vilka mål vi sätter och vad som är viktigt för oss.

Maria

Drömkorn 9: En magisk plats där allt är möjligt. Ett samtal med Sofia Aifos

I Drömmen om Målajords nionde Drömkorn får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Sofia Aifos som driver den vegetariska restaurangen Sájvva i Malmö. Det handlar om att förverkliga drömmar, om att ha ett öppet sinne i stället för att låsa fast sig vid en vision, om att jobba tillsammans med någon som står en nära och om att emellanåt påminna sig om varför man gör det man gör, vad som egentligen är grunden.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Sofia:

Maria

Drömkorn 8. Fokus och magkänsla. Ett samtal med Emilia Linderholm

I det åttonde avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med konstnären Emilia Linderholm. Det handlar om att tanka energi i både ensamhet och sociala sammanhang, om viktiga karriärval och om att som kulturarbetare verkligen värdera sitt arbete.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Emilia:

Maria

Drömkorn 5. Det är när man följer hjärtslagen som det händer. Ett samtal med Anna Lovind

I det femte avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Anna Lovind. Det handlar om att följa sitt hjärta, även om det inte verkar logiskt, om prestationskrav och good enough.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Anna:

Maria

Drömkorn 3. Stillhet, kreativitet och möten. Ett samtal med Anne och Peter Elmberg

I det tredje avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Anne och Peter Elmberg, som grundade Mundekulla Retreatcentrum. Det handlar om att stanna upp och känna efter vad som är viktigt och om att förverkliga drömmar.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Anne och Peter:

Maria

Drömkorn 2. Va – jag fotograf?! Ett samtal med Anna Nordström

I det andra avsnittet av Drömkorn, små guldkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt samtal med fotografen Anna Nordström. Det handlar bland annat om hur drömförverkligande ibland kan få överraskande – och positiva – konsekvenser, inte bara för den som förverkligar sin dröm utan också för omgivningen.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Anna:

Maria

En hyllning till mitt femtioåriga barn

Tänk att den här lilla rödtotten fyller femtio år idag! Mitt i livet om det blir som jag har tänkt mig – att jag ska bli (minst) hundra (som Dagny). Nu är jag alltså (mega)vuxen, medelålders, (kultur)tant på riktigt. Men också väldigt mycket barn, mer och mer faktiskt sedan den där fyrtioårskrisen fick mig att styra om mitt liv. Ett barn som leker mycket, som känner efter hur hon vill ha det och ordnar det för sig.

Det innebär inte att det bara är tjo och tjim i livet – jag har fått min beskärda del av motgångar, utmaningar, dramatik och sorg under de senaste tio åren. Men jag gör det som känns viktigt och meningsfullt, sådant som får mig att känna mig fri och kreativ. Jag jobbar inte längre för att prestera för någon annan utan för att jag själv vill, och för att jag tror och hoppas att jag kan göra skillnad.

Igår frågade jag det lilla barnet hur hon ville fira sin femtioårsdag. Det blev en liten retreat, i självvald ensamhet, bestående av att …

… krypa ner i sängen och sova en timme till efter familjens skönsång
… ta en lugn, meditativ yogastund med Adriene
… packa kamera, te och mackor i ryggsäcken och gå på vandring i mitt älskade Målajord, klättra över stock och sten, äta lunch till ljudet av vågkluck, krama mitt favoritträd, ligga en stund på marken
… dricka te, tända kakelugnsbrasa, virka och sträcktitta på alla fem avsnitt av Storuman forever med Heidi Andersson och Björn Ferry

Till kvällen fick jag också …
… äta sushi och gratis-grattistårta från den lokala ICA-handlaren tillsammans med älsklingarna
… en Uppskattningscirkelrunda av desamma
… sjunga My Chemical Romance, Broder Daniel och Håkan Hellström med födelsedagsbandet Save the Tomatoes (min man på trummor, min son på gitarr och jag på rytmägg)
… titta på Anne på Grönkulla på Netflix med minstingarna

Det har varit en typisk gråmulen novemberdag, men just när jag var ute fick jag en födelsedagshälsning från Universum i form av några solstrålar.

Jag är ju inte mycket för presenter, men jag är så tacksam för det jag har fått. Det fina växthuset som Anders och jag satte ihop tillsammans i somras, som redan har gett grönt och som förhoppningsvis kommer att ge så mycket mat under många år framöver. Fröpengar och en fin sekatör till odlingarna. Ett spännande presentkort. Hemvirkade grytlappar och tygpåsar sydda av gamla tyger att handla frukt och grönsaker i. Vackra blommor att njuta av och så gratulationer från både mitt gamla förlag Studentlitteratur och bästaste GodEl, vår elleverantör.

Faktiskt har jag gett tre presenter till mig själv också (förutom den här härliga dagen): en kombinerad ACT-fördjupning och firarhelg med min vän Sara i Stockholm i januari, en helårsprenumeration på Moderskeppet – där jag ska lära mig en massa om foto, film, layout och annat roligt och kreativt – och så en helgkurs om Aktivt hopp i april.

Min äldsta dotter Sanna skrev till mig i morse: ”Lova att du inte går och blir vuxen nu, bara för att du är femtio!”. Nej, jag ska göra mitt bästa, i alla fall inte vuxen på det viset att jag slutar leka eller utforska livet med nyfikenhet.

Kram på er!

Maria