Etikett: lek

En av de största skillnaderna mellan mitt liv idag och åren i universitetsvärlden är att jag får så mycket mer utlopp för min kreativitet. Jag hittar på en massa roliga saker (skriva böcker, skapa kurser, göra podd, starta cirklar) utan att behöva be någon om tillåtelse eller söka pengar (ok, det är fattigt, men fritt!). Under oktober månad ger jag en lite extra boost åt min kreativitet genom att delta i  Facebookutmaningen Creative October Challenge. Den går ut på att å ena sidan skapa, å andra sidan inte konsumera mer än det nödvändiga (mat och sånt). Om jag alltså skapar något fysiskt så använder jag material som redan finns hemma.

Min dotter Sanna, som bjöd in mig till utmaningen, hjälpte till med att ge min kreativa oktober en rivstart. Vi firade hennes nystartade Vide Förlag och boksläppet av den fantastiskt fina Det som andra inte ser (av Al Brookes), som Sanna har översatt, och i anslutning till releasen var det kreativ verkstad. Jag stickade strumpor, Sanna band en liten bok, de yngre barnen gjorde garnbollar.

Resten av oktober har jag gett mig själv fem kreativa uppgifter:

• att under en ny skrivhelg på Öland ta itu med min roman, som legat i malpåse i ett och ett halvt år nu – i vinter/vår ska den släppas ut i världen!
• att skriva en dikt till den en-dikt-i-månden-inför-en-Poetry-Slam-tävling-i-april-utmaning som jag också är med i
• att jobba vidare med och försöka bli någorlunda klar med den webbkurs om att hitta och följa sin inre kompass som jag håller på att bygga
• att sticka ett par raggsockar till mig själv av ullgarn jag köpte på rea i somras – tänk att jag har börjat sticka igen efter nästan 25 års avhållsamhet, tack vare mötet med Pia Kammeborn (poddvsnitt 29)
• att hjälpa min elvaåring att bygga en himmelsäng av material vi har hemma

Den kreativa oktoberutmaningen passar också bra in i en annan – förhoppningsvis ännu mer permanent – utmaning: Special Time med mina barn. Inspirationen kommer från boken The Joy of Caring for Children som jag och Sanna håller på att översätta, och som är skriven av Medicine Story, livskamrat till min senaste poddgäst, Ellika Lindén.

Det jag läser har satt igång processer i mig i sommar och höst, bidragit till de stundtals ganska smärtsamma grubblerier om hur jag levt och lever mitt liv som jag delat med mig av på bloggen tidigare, men också gett inspiration att pröva nya vägar.

En av de idéer som inspirerat mig är det som Medicine Story kallar Special Time. Att regelbundet avsätta tid för ett barn i taget tillsammans med en vuxen, då ingenting annat får störa och barnet helt och hållet styr aktiviteten och leder den vuxne, medan denne ger sig in i leken med intresse och entusiasm, oavsett vad det handlar om. I en stor stökig familj som vår känns det här extra viktigt. Barnen för en ständig kamp om uppmärksamheten – i förhållande till varandra, till alla vardagssysslor vi vuxna tycker att vi måste ägna oss åt, till mobiltelefoner och annat som splittrar vårt fokus.

Vi brukar ge varje barn julklappar i form av upplevelser i ensamt majestät med någon av oss, men jag vill ha mer av det. Från och med förra veckan testar jag därför en timmes Special Time med varje barn per vecka – kanske blir det mer längre fram, när vi kommit in i det – och så här långt är vi alla väldigt nöjda med konceptet.

Hittills har jag fått göra garnbollar, spela Alfapet och Tjuv och Polis, skissa på och börja bygga den där himmelsängen, lära mig grunderna i datorspelet Minecraft och bygga mitt första hus där. Jag märker att jag ser fram emot våra Special Time-tillfällen lika mycket som barnen och att jag faktiskt är mycket mer närvarande och har mycket roligare när jag har bestämt mig för att verkligen engagera mig och släppa allt annat för en timme. Mobiltelefonen får plinga på bäst den vill – den klarar sig förstås alldeles utmärkt utan mig!

Jag avslutar med några fler bilder från Sannas mysiga releasefest.

Maria