Tillbakablick: Klokskaper från Poddklanen

Hösten 2018 kom jag på att jag förutom att bjuda in en massa nya inspirerande gäster till min podcast också vill göra djupdykningar i olika frågeställningar, gärna sådana som mina lyssnare funderar över, tillsammans med två av mina allra klokaste vänner, Sara Norrby Wallin och Lisa Moraeus. Sedan dess har det blivit inte mindre än nio avsnitt med min “poddklan”, som jag kallar den med en liten blinkning åt samtalslägren på Mundekulla Retreatcentrum där jag och Sara var medarrangörer i några år, och där en del av samtalen fördes i små “klaner”. Här har jag fångat upp några fragment ur våra samtal. Kanske kan det inspirera dig att lyssna på  ett samtal som du har missat?

Premiäravsnittet utgår från frågan Ska det inte gå lätt att följa sitt hjärta? och känns viktig att ställa i en podd som min. Det är ju faktiskt sällan så himla enkelt som det kan låta. Vi pratar bland annat om att det finns två aspekter av att följa hjärtat: dels att få syn på det som är viktigt för mig och gå i den riktningen, dels att använda sin magkänsla, intuition eller vad vi nu vill kalla den. Vårt samtal handlar också om att välja och välja om – gång på gång – att inte fastna igen bara för att vi följde vårt hjärta och tog ut en ny färdriktning, om att det kan finnas olika röster inom oss (som barnet och den vuxna, hjärtat och hjärnan) och om att båda kan ha viktig information till oss, om att vi ofta är mer vana vid att följa förnuft och normer än lust och hjärta och därför kan behöva öva oss på det senare – och mycket annat spännande. Här kan du lyssna på hela avsnitt 1.

I det andra avsnittet reflekterar vi kring andlighet, vad det betyder är för oss och hur de inre faktorerna påverkar oss. Här har vi tre – som annars ofta är ganska lika på många sätt – ganska olika perspektiv. Vi pratar om hur komplext begreppet andlighet är, att det precis som för oss kan betyda alltifrån att tro på någon sorts högre makt till att se det som något som finns helt och hållet inom oss – eller i naturen. Det handlar också om vikten av att ibland stoppa bruset och stanna upp i tillvaron, om att tron på något större å ena sidan kan ge trygghet och tillit, men att det också finns en risk för att vi lämnar ifrån oss allt ansvar till något utanför oss själva – och en hel del annat.  Här kan du lyssna på hela avsnitt 2.

Poddklansavsnitt tre handlar om att driva företag för att få jobba med det vi älskar, ett val vi alla tre har gjort och är väldigt nöjda med. Vi pratar bland annat om hur företagandet ger oss möjlighet att skapa egna ramar, förverkliga idéer och alltid veta varför vi jobbar. Det kan kanske låta egoistiskt, men vi är alla övertygade om att det för just oss tre är det bästa sättet att kunna göra skillnad och bidra till världen. Vi pratar också bland annat om huruvida det är viktigt eller inte att göra upp affärsplaner, budgetar och sätta upp mål, och Sara lanserar en helt ny akronym, SOL, för sina mål: de ska vara  Stödjande, Omförhandlingsbara och Lustfyllda. Här kan du lyssna på hela avsnitt 3.

I avsnitt fyra försöker vi reda ut vad framgång egentligen är för något, eller i alla fall vad det innebär för oss, vilket inte är detsamma som den definition som ofta handlar om pengar, status, prestation och jämförelser med andra. Vi pratar om vikten av att definiera vad framgång är för just mig och att om jag inte upplever framgång kanske det kan bero på att jag använder fel mål eller kriterier (som att spela fotboll och känna sig misslyckad när jag egentligen borde spela hockey). Jag presenterar också det japanska begreppet ikigai som tilltalar mig mycket mer än framgång. Här kan du lyssna på hela avsnitt 4.

Avsnitt fem handlar om att hitta sammanhang och nätverk för att utvecklas och få stöd på sin livsresa. Vi pratar om att struktur och fyrkantighet ibland kan bidra till goda förutsättningar för såväl privata som professionella nätverk, om betydelsen av att omge sig med människor som tror på oss när vi vill göra en förändring, om att själv skapa de sammanhang vi behöver och våga fråga om någon vill leka (som när vi var barn) och om vikten av intentioner, ton och kultur i ett nätverk. Och så får du förstås ta del av exempel på våra egna bästa nätverk och sammanhang. Här kan du lyssna på hela avsnitt 5.

Det sjätte avsnittet kom till på grund av coronapandemin och handlar om hur vi tänker kring att hantera livet när världen gungar, som den ju har gjort för oss alla det senaste året. Vi pratar bland annat om att det i tider av kris blir ännu viktigare med tydlig kommunikation och att lyssna på såväl varandra som oss själva, om att utforska vår oro och sorg och våga vara i de känslorna, om att försöka acceptera det vi inte kan påverka, om att hantera besvikelser genom att förändra våra mål, och så om skrivande och andra verktyg som kan hjälpa oss när livet utmanar. Här kan du lyssna på hela avsnitt 6.

Poddklansavsnitt sju handlar om kontrasterna vi alla tre gillar – struktur och kontroll å ena sidan, kreativitet och tillit å den andra. Hur hänger det ihop egentligen? Vi pratar om att det finns struktur och ramar som dödar kreativiteten men andra som faktiskt underlättar för den att blomstra, om att  utforska “the whole body YES”, om att ibland gå emot hjärtats röst, om hur struktur kan bidra till effektiv tidsanvändning, om vad filosofen Habermas och filmen Terminator kan tillföra det här ämnet och mycket annat. Här kan du lyssna på hela avsnitt 7.

Det åttonde avsnittet handlar om drivkrafter – vad de är och hur de hjälper oss i våra liv. Det handlar bland annat om hur förståelse för både egna och andras drivkrafter kan skapa bättre förutsättningar för gott samarbete, huruvida man över huvud taget kan tala om positiva och negativa drivkrafter, om hur drivkrafter kan förändras över tid, om drivkrafter som håller i längden, om förföriska sirener som ibland lockar oss i fel riktning, och om gränsvakter som kan signalera att vi har tappat bort vår inre drivkraft. Här kan du lyssna på hela avsnitt 8.

Och så det färskaste avsnittet av Poddklanen. Här fick vi finbesök av vår vän Ulrika Persson och temat var “det goda samtalet – hur hittar man det?”. Vi ger exempel från våra egna liv på hur vi skapar förutsättningar för goda samtal både privat och professionellt, bland annat genom såväl lite fyrkantiga strukturer – exempelvis att dela upp tiden mellan sig – som genom lekfulla aktiviteter. Samtalet handlar också om att få syn på både sig själv och andra i ett gott samtal, om att omfamna den lilla pausen, om hur nya fina samtalsformer och -rutiner kan födas ur en pandemikris och en hel del annat. Här kan du lyssna på hela avsnitt 9.

Visst finns det många spännande teman i våra poddklanssamtal – kanske något som du blir sugen på att utforska direkt? Skriv gärna och berätta om det väcks några tankar hos dig när du lyssnar!

Maria

 

 

 

Poddavsnitt 103. Hur hittar jag det goda samtalet? Poddklanen reflekterar, #9

Foto: Thomas Lissing

Välkommen till årets första poddklanssammanträde, den här gången med Ulrika Persson som gäst och det goda samtalet som tema. Det blir ett avsnitt om såväl struktur och ramar som kreativitet och lekfullhet, om att få syn på både sig själv och någon som står en nära i ett gott samtal, om att omfamna den lilla pausen, om hur nya fina samtalsformer och -rutiner kan födas ur en pandemikris och en hel del annat.

Kan vi omfamna osäkerheten?

Det är konstiga tider nu, skrev jag på bloggen i mars. Nu, nio månader senare, lever vi fortfarande i stor ovisshet. Även om vaccin är på väg och av många förväntas göra underverk kan ingen säkert säga när – eller ens om – det här konstiga världsläget kommer att vara över inom överskådlig framtid.

Foto: Drew Beamer, Unsplash

För att ta några konkreta exempel i mitt eget liv vet jag just nu inte när vi får träffa svärmor eller min äldsta dotter med familj nästa gång. Jag vet inte när jag kommer att kunna börja föreläsa eller hålla cirklar annat än digitalt igen. Vi vet inte om vi kommer iväg på vår uppskjutna tågluff, vår uppskjutna Sweden Rock-festival eller om biljetterna till Jakob Hellman-konserten i november kommer att kunna utnyttjas.

För ganska exakt ett år sedan bloggade jag om det årets kaoshöst, med stora utmaningar på både det professionella och privata planet. Då var det bara min egen lilla värld som gungade – sedan i mars gungar den stora också. Den här gången påverkas vi alla på olika sätt och många känner sig rädda, oroliga och förvirrade. Det är så mycket osäkerhet, så mycket som vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till. Jag gillar ju vanligtvis uttrycket embrace uncertainty (‘omfamna osäkerheten’), men kaos av det här slaget kan verkligen vara svårt att välkomna med öppna armar.

Foto: Jeremy Bishop, Unsplash

På samma sätt har jag under mitt arbete med boken Anhörig i ett hav av känslor tagit del av många berättelser om ovisshet och osäkerhet som skakat om, och skapat oro och rädsla, frustration och ilska hos människor som lever nära någon som har det jobbigt, av fysiska eller psykiska orsaker.

Min vän Lisa Moraeus (en av mina medarbetare i poddklanen) uttryckte det så fint: “Lyssna med empati på dina rädslor, håll dem i famnen när det behövs, men gör dem inte till dina rådgivare eller guider”.  Det tycker jag är en mycket bra tanke.

Men även om osäkerhet och ovisshet kan slita hårt på oss, finns det ibland också situationer då den för något gott med sig. Chris Johnstone beskriver i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen, som jag har nämnt flera gånger tidigare här i podden, hur han som läkare i sitt arbete sett hur ovissheten emellanåt varit till nytta. Jag citerar:

”När Chris arbetade med missbrukare var det varje år några klienter som dog på grund av alkohol och droger medan andra återhämtade sig och blev starkare. När han träffade nya klienter visste han aldrig hur det skulle gå för dem och när de kände samma ovisshet såg han det som ett gott tecken. Om de var helt säkra på att de skulle ta sig ur sitt missbruk, fanns det en risk för att de inte ansträngde sig tillräckligt. Å andra sidan kunde tron att de var hopplösa fall få dem att ge upp; det blev en självuppfyllande profetia. Ovissheten är med andra ord något att vara tacksam över. När vi vet att framtiden är oviss vet vi också att vi har möjlighet att påverka den.”

I boken använder Chris Johnstone och Joanna Macy just ovissheten som en utgångspunkt i ett större perspektiv också, för att hitta aktivt hopp att arbeta för en bättre värld. Att så länge vi inte VET att något är kört finns det ingen anledning att inte försöka.

Björn Natthiko Lindeblads bok Jag kan ha fel tar också upp osäkerheten som något positivt, med koppling till den tillit som jag pratade om i mitt förra tankefrö. Han skriver:

”Det är en gåva att kunna vila i tillit när livet blir osäkert, att vara bekväm med att inte veta. Varje människoliv innehåller hur mycket osäkerhet som helst, om vi ska vara ärliga. Det vinns bara en enda sak som är helt säker i livet, och det är att en dag kommer det att ta slut. Resten är förhoppningar, farhågor, hypoteser, önskningar, idéer och avsikter. Det är lika bra att erkänna och acceptera det. Öppna den krampaktiga näven och låta den öppna handen fyllas av liv.”

I kväll ska jag ta med den där öppna handen in i min lilla meditationsstund innan jag somnar. Hur har du det med ovisshet – i det lilla och stora perspektivet? Skulle du emellanåt vilja och kunna öppna din knutna hand och omfamna det osäkra?

Maria