Tillbakablick 1: I poddtoppen

Nu har jag drivit min podcast i drygt ett och ett halvt år och vi börjar närma oss det femtionde avsnittet. Vilken spännande resa det har varit och vilken massa härliga människor jag har träffat!

I ett antal blogginlägg härifrån och framåt tänkte jag plocka fram några gamla godingar ur poddens historia. De har ju liksom inget bäst-före-datum. Först tänkte jag presentera de fem avsnitt som hittills haft flest lyssningar på Soundcloud (om det stämmer överens med det allmänna lyssnandet via iTunes och andra poddkanaler, vet jag däremot inte).

I topp ligger, inte särskilt förvånande, avsnittet med Kajsa Ingemarsson – Kajsa är ju en välkänd profil med många följare. Vårt samtal handlar bland annat om kreativitet, utmattning, acceptans och att leva som man lär. Om den rad av synkroniciteter (eller “slumpar” om man tror mer på sådana) som ledde fram till den här poddintervjun kan du läsa här.

I det näst mest avlyssnade avsnittet får du möta Anne och Peter Elmberg, som startade Mundekulla Retreatcenter, som har betytt så mycket för mig. Det var där, under Annes kvinnofestival, som jag för första gången började lyssna på min inre röst, och det är på Circle Way-lägren, som jag och min vän och kollega Sara Norrby Wallin var medarrangörer till, som jag lärde mig den samtalsform som jag idag använder såväl hemma med familjen som i mina samtalscirklar, kurser och workshops. Vi pratar både om Mundekullas framväxt och om de kreativa projekt som Anne och Peter driver på var sitt håll.

På tredje plats ligger det historiska första avsnittet där jag både ger en introduktion till poddens tema – att följa sin inre kompass och förverkliga drömmar – och pratar med ovan nämnda Sara om de här ämnena. Sedan dess har mycket hänt, och idag jobbar Sara och jag inte så mycket med gemensamma projekt längre, däremot ofta sida vid sida – och så har vi väldigt roligt när vi väl gör något ihop.

Det fjärde mest avlyssnade poddavsnittet är samtalet – det längsta hittills – jag spelade in med Pia och Dennis Kammeborn, strax innan de flyttade till Gotland. Jag hoppas kunna göra ett återbesök hos dem och höra mer om hur de har det i den nya versionen av Kammebornia, kungariket som de har byggt upp kring sin familj och sin verksamhet. Kammebornias valspråk är “Love and Play”, och vi pratar om hur det tar sig uttryck i Dennis och Pias dagliga liv, om magi och skönhet mitt i vardagen, om att våga prata om det svåra även om vi fokuserar på det goda i livet – och så lite stickning och mycket annat.

På Drömmen om Målajords fem-i-topplista ligger också mitt samtal med Sofia Aifos, som driver den vegetariska restaurangen Sájvva i Malmö tillsammans med sin pappa. Sájvva är inte bara ett ställe där man får god, vällagad och vackert serverad mat (jag fick själv pröva en sådan!), utan också en plats för mänskliga möten. Kreativitet, drömmar som möts och vikten av att vårda sina relationer var några av de ämnen vi pratade om.

Jag återkommer med fler inlägg där jag samlat några tidigare poddavsnitt utifrån olika teman. Du som själv går i poddstartartankar, kika gärna in på det här inlägget, där jag berättar om hur jag började och hur jag gör. Kanske kan du få lite inspiration och nya kunskaper.

Maria

Special Creative October Time

En av de största skillnaderna mellan mitt liv idag och åren i universitetsvärlden är att jag får så mycket mer utlopp för min kreativitet. Jag hittar på en massa roliga saker (skriva böcker, skapa kurser, göra podd, starta cirklar) utan att behöva be någon om tillåtelse eller söka pengar (ok, det är fattigt, men fritt!). Under oktober månad ger jag en lite extra boost åt min kreativitet genom att delta i  Facebookutmaningen Creative October ChallengeDen går ut på att å ena sidan skapa, å andra sidan inte konsumera mer än det nödvändiga (mat och sånt). Om jag alltså skapar något fysiskt så använder jag material som redan finns hemma.

Min dotter Sanna, som bjöd in mig till utmaningen, hjälpte till med att ge min kreativa oktober en rivstart. Vi firade hennes nystartade Vide Förlag och boksläppet av den fantastiskt fina Det som andra inte ser (av Al Brookes), som Sanna har översatt, och i anslutning till releasen var det kreativ verkstad. Jag stickade strumpor, Sanna band en liten bok, de yngre barnen gjorde garnbollar.

Resten av oktober har jag gett mig själv fem kreativa uppgifter:

  • att under en ny skrivhelg på Öland ta itu med min roman, som legat i malpåse i ett och ett halvt år nu – i vinter/vår ska den släppas ut i världen!
  • att skriva en dikt till den en-dikt-i-månden-inför-en-Poetry-Slam-tävling-i-april-utmaning som jag också är med i
  • att jobba vidare med och försöka bli någorlunda klar med den webbkurs om att hitta och följa sin inre kompass som jag håller på att bygga
  • att sticka ett par raggsockar till mig själv av ullgarn jag köpte på rea i somras – tänk att jag har börjat sticka igen efter nästan 25 års avhållsamhet, tack vare mötet med Pia Kammeborn (poddvsnitt 29)
  • att hjälpa min elvaåring att bygga en himmelsäng av material vi har hemma

Den kreativa oktoberutmaningen passar också bra in i en annan – förhoppningsvis ännu mer permanent – utmaning: Special Time med mina barn. Inspirationen kommer från boken The Joy of Caring for Children som jag och Sanna håller på att översätta, och som är skriven av Medicine Story, livskamrat till min senaste poddgäst, Ellika Lindén.

Det jag läser har satt igång processer i mig i sommar och höst, bidragit till de stundtals ganska smärtsamma grubblerier om hur jag levt och lever mitt liv som jag delat med mig av på bloggen tidigare, men också gett inspiration att pröva nya vägar.

En av de idéer som inspirerat mig är det som Medicine Story kallar Special Time. Att regelbundet avsätta tid för ett barn i taget tillsammans med en vuxen, då ingenting annat får störa och barnet helt och hållet styr aktiviteten och leder den vuxne, medan denne ger sig in i leken med intresse och entusiasm, oavsett vad det handlar om. I en stor stökig familj som vår känns det här extra viktigt. Barnen för en ständig kamp om uppmärksamheten – i förhållande till varandra, till alla vardagssysslor vi vuxna tycker att vi måste ägna oss åt, till mobiltelefoner och annat som splittrar vårt fokus.

Vi brukar ge varje barn julklappar i form av upplevelser i ensamt majestät med någon av oss, men jag vill ha mer av det. Från och med förra veckan testar jag därför en timmes Special Time med varje barn per vecka – kanske blir det mer längre fram, när vi kommit in i det – och så här långt är vi alla väldigt nöjda med konceptet.

Hittills har jag fått göra garnbollar, spela Alfapet och Tjuv och Polis, skissa på och börja bygga den där himmelsängen, lära mig grunderna i datorspelet Minecraft och bygga mitt första hus där. Jag märker att jag ser fram emot våra Special Time-tillfällen lika mycket som barnen och att jag faktiskt är mycket mer närvarande och har mycket roligare när jag har bestämt mig för att verkligen engagera mig och släppa allt annat för en timme. Mobiltelefonen får plinga på bäst den vill – den klarar sig förstås alldeles utmärkt utan mig!

Jag avslutar med några fler bilder från Sannas mysiga releasefest.

Maria

 

Poddavsnitt 29: Kärlek och lek. Ett samtal med Pia och Dennis Kammeborn

Mitt i den svenska sommaren kommer här mitt poddsamtal med Pia och Dennis Kammeborn, drottning och kung i kungariket Kammebornia, vars valspråk är Love and Play.

Om hur det tar sig uttryck i deras dagliga liv, om magi och skönhet mitt i vardagen, om att våga prata om det svåra även om vi fokuserar på det goda i livet – och så lite stickning och mycket annat – samtalar vi i detta det hittills längsta avsnittet i Drömmen om Målajords historia.

Maria