Ett gör-det-själv-skafferi, del 1

Uppväxt i ett hem med en mamma som var hemma tills jag fyllde elva, som odlade, bakade nästan allt bröd själv och lagade i princip all mat från grunden, är det egentligen inget konstigt alls för mig, det där “gör det själv”-tänket. Köpebröd var en sällsynt “delikatess” (tyckte jag, utan att uppskatta min mammas arbete) och vårt städskåp saknade det mesta av de produkter som fanns hemma hos mina kompisar. Såpa användes till allt och jag minns hur jag fick tjata mig till att få köpa Klorin för att bleka bort fläckar på mina kläder. I min familj var det så giftfritt som möjligt som gällde. Mamma odlade biodynamiskt långt innan det gick att köpa ekologiska tomater på ICA.

Ändå dröjde det ganska många år av mitt liv innan jag på allvar började intressera mig för det där “gör det själv”-spåret. Jo, bröd har jag nog alltid bakat ganska mycket, på senare år framförallt för att det är så svårt att hitta ekologiskt köpebröd och för att jag är fullkomligt galen i doften av nybakt bröd, och odlat har jag gjort lite sporadiskt sedan vi flyttat ut på landet för tjugo år sedan. Men det är först de sista två-tre åren som min inre kompass pekat ut en viktig riktning i mitt liv – att ta ett litet steg i taget mot att bli mer självförsörjande på frukt och grönt, att handla mindre hel- och halvfabrikat, att tillverka sådant som går att göra själv.

Så hur ska man då hinna med detta mitt i allt livspusslande, kan man undra? Ja, odlandet tar förstås massor av tid, men det har blivit en passion jag inte längre kan tänka mig att vara utan – ingenstans är jag så lycklig som ute i mina land eller växthus med jord under naglarna. Matlagning och bakning i stället för färdigköpt är också lite mer tidskrävande, men ofta mindre än jag trodde innan jag prövat något (obs! gäller icke surdegsbröd…). Det jag framförallt upptäckt ofta är betydligt enklare och snabbare än väntat är tillverkning av diverse industriproducerade matvaror och hygienartiklar, som havremjölk och deodorant.

För mig, liksom för de flesta andra som har valt att bli mer självhushållande och göra-själviga, handlar det om en medveten prioritering av en livsstil som går emot samhällets norm om heltidsarbete, högt tempo och massor av sociala aktiviteter. Både min man och jag jobbar deltid och har oftast lov när barnen är lediga. Det skapar en hel del tid att göra sådant där som – eftersom vi tjänar mycket mindre pengar numera – också lönar sig ekonomiskt. Vi väljer ofta bort sociala evenemang på helgerna och prioriterar “hemmastanning” (begreppet som min syster myntade som barn och som jag älskar), vilket också ger mycket luft i systemet. Jag passar i stället ofta på att tillgodose mitt sociala behov genom att träffa vänner över en lunch eller fika när jag ändå är inne är i stan och jobbar på vardagarna.

Om någon ser på det jag skriver om som en kvinnofälla kan jag förstå det, men i min värld är det verkligen inte så. Min man jobbar deltid precis som jag, precis som i en del av våra vänners och bekantas familjer. Förr i världen var det dessutom han som var hemma längst med barnen, han som jobbade deltid när jag gjorde karriär och jobbade heltid på universitet. Vi har alltid haft ett förhållande där vi försökt lösa det på bästa sätt för oss båda – just då.

Sedan råkar det vara så att jag är mer intresserad av just odling, bakning och matlagning än min man (i andra familjer jag känner är det mannen som har de intressena), medan han gör en massa annat bra härhemma, som att laga allt som går sönder och bygga saker som underlättar för mig. I somras byggde han exempelvis mitt jättefina utomhusodlingsbord, för att inte tala om tunnelväxthuset! Till våren och sommaren ska vi bygga hönshus – tillsammans. Och när det gäller att hitta fiffiga idéer på exempelvis hur man kan städa mer miljövänligt är det minst lika ofta han som hittar dem som jag (eftersom jag tycker städa är aptrist) – han äger exempelvis på bikarbonats- och ättikefronten härhemma. ?

I kommande inlägg har jag tänkt dela med mig av mina bästa tips på sådant jag gör själv, liksom tips jag har samlat upp från vänner och bekanta eller hittat på nätet. På så vis får jag själv en bra samling där jag lätt kan hitta tillbaka till sådant jag kanske behöver kolla upp igen, samtidigt som jag upptäcker nya grejer att pröva.

Jag hoppas verkligen att du som läser ska få glädje och nytta av mitt lilla skafferi, kanske våga testa något du inte gjort tidigare och – precis som jag – upptäcka att mycket var betydligt enklare och mindre tidskrävande än du trodde. Framförallt hoppas jag att du inte ska känna stress eller dåligt samvete – det är verkligen inte min avsikt med de här inläggen. Och så kan det ju vara bra att tänka på att väldigt få människor gör allt själva – det är nog nästan bara Mandelmanns, som jag för övrigt ser om tillsammans med min fjortonåring på kvällarna just nu. Men kanske hittar du en bra idé till något du inte har tänkt på tidigare – i så fall blir jag jätteglad!

Vi hörs snart igen!

Maria

Född: en Lovis Ansjovis

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

14088653_1181028428585258_683226857051459728_nNu har jag något stort och roligt att berätta: min och dottern Sannas första bilderbok om Lovis Ansjovis (Lovis Ansjovis och rockpappan) har äntligen – efter fem år! – sett världens ljus. För ett par veckor sedan kom hundra fina exemplar från förlaget, här till höger i händerna på sin stolta förlaga, Sannas lillasyster Lova, som vi alltid har kallat Lovis Ansjovis, och vars roliga citat i fem-sexårsåldern är utgångspunkten för hela det här projektet.

14344184_1658762121119932_4981250696601769013_nI söndags firade vi Lovis med releasefika på Det Fria Ordets Hus hemma i Växjö. Sanna och jag berättade om bokens bakgrund och tillkomst, bjöd på fika och signerade – tillsammans med Lova – böcker på löpande band. Tror att vi hade bortåt femtio besökare – galet roligt att så många ville komma och fira med oss! Och den äkta Lovisen njöt av uppmärksamhet och blommor (“Jag känner mig som en kändis!”) även om hon nog fick lite ont i signeringshanden.

I lördags fick vi nästan en hel sida på Kultur- och Nöjesidan i Smålandsposten (trots att journalisten pratat om en liten notis), och i veckan kommer ett reportage i en lokal gratistidning. Superkul!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-13-kl-22-23-34Att vi själva tyckte om boken visste vi förstås. Men att de som läser också verkar göra det är alldeles underbart roligt. En sån här fin recension fick vi från Bibliotekstjänst:

Lovis lever i en modern tid med varannan veckas boende och nya familjekonstellationer. Hennes härligt fria fantasi har stort utrymme i berättelsen som roar både barn och vuxna med sina underfundigheter. Författaren Maria Estling Vanneståls stora intresse för och erfarenhet av språk märks tydligt. Bilderna av Sanna Hellberg är vackra och stämningsfulla, rika på detaljer och har en egen tydlig stil. En mild färgskala används genomgående. Det är ett härligt samspel mellan texten och bilderna. Boken Lovis Ansjovis och rockpappan passar utmärkt för högläsning.” /Camilla Appelgren, BTJ

OBS! Vi har skrivit tillsammans, det är MINST lika mycket Sannas text, men det har de tydligen missat.

Och här några ord från andra läsare:

  • Sååå fin! Fina bilder och rolig story. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Lovis Ansjovis.
  • Nu har jag läst den och jag älskar den! Allt med den!
  • Ett litet mästerverk!
  • Det kan inte bli bättre än så – en av de roligaste barnböcker jag läst och som ligger helt rätt i tiden, och illustrationerna är så fantastiska med alla roliga detaljer – man upptäcker nya saker hela tiden – resten av dagen kommer jag att gå runt med ett stort leende. Stort grattis Maria och Sanna och nu ser jag framemot Lovis Ansjovis nästa upptåg. 

14237620_10208499630901666_5259967053519888242_nVill DU köpa ett (eller flera) signerat ex av Lovis Ansjovis och rockpappan – kanske att ge som present till barn eller barnbarn, eller helt enkelt till dig själv? Ju fler böcker vi säljer, desto större chans att vi (1) tjänar lite pengar på det här projektet så att vi kan fortsätta skriva, (2) får tillåtelse av förlaget att ge ut nästa bok i serien, som redan är skriven och som de har läst och gillat.

Mejla mig på maria@livstid.nu, eller – om du ska till Bokmässan i Göteborg – kom förbi Idus Förlags monter (A01:02) på fredag mellan 15 och 19, då vi står där och signerar! Och så blir vi förstås glada om du vill följa Lovis Ansjovis på Facebook. Välkommen till Lovis egen värld!

I nästa blogginlägg tänker jag berätta historien om tillkomsten av Lovis Ansjovis, från ax till limpa. Välkommen åter!

Maria