Summertime Sadness och dimman som lättar

Lite drygt halvvägs genom såväl 2021 som mitt långa sommarlov – där jag varvar ledighet med jobbstunder – kände jag att det var läge att stanna upp ett tag, ta några djupa andetag och reflektera över görandet och varandet, bakåt och framåt. Ett litet halvtidsbokslut, helt enkelt. Guldkorn och utmaningar från det som varit, tankar och önskningar om det som komma ska. Sådär som jag brukar göra vid varje årsskifte, när jag utgår från Susannah Conways material Unravel Your Year och pratar om det med vännen Sara i våra årliga poddsamtal. Varför jag ville göra en sådan avstämning så här mitt i sommaren vet jag inte, det bara kom till mig under en simtur i den ljumma Smålandssjön igår kväll.

Jag har haft en fantastisk jobbperiod under vintern och våren, skrivit klart min anhörigbok (som just nu är på korrekturläsning) och haft flera andra roliga uppdrag, bland annat som samtalsledare och mentor. Jag har fått skriva intressanta artiklar, poddat en del, pysslat lite med nästa roman och kommit igång med omarbetningen av min webbkurs, Den inre kompassen. Samtidigt har det varit ett riktigt tungt halvår på det privata planet, med barn som inte mått bra och motgångar i odlandet som fått mig att nästan (men bara nästan) lägga ner mina självhushållarwannabeambitioner.

Men även när det varit tungt privat har livsglädjen och känslan av att jag lever ett så spännande och meningsfullt liv, utifrån min inre kompass, överskuggat det jobbiga – fram tills för ungefär en och en halv månad. Jag vet inte om det var något som kom ifatt mig, att det helt enkelt har varit för mycket som varit jobbigt under för lång tid nu, eller om det handlar om klimakteriehormoner. Förmodligen en kombination. Oavsett orsaken har den livsglädje jag varit så van att känna oavsett utmaningar under ganska många år nu liksom satts på paus – som om någon har fällt ner en emotionell dimridå framför mig.

Jag har förstås lärt mig att uttrycket “this too shall pass” alltid stämmer, men hur många gånger jag än har upplevt att jobbiga perioder faktiskt går över känns det ibland inte som att det ska vara möjligt. Kanske är det också som örtterapeuten Asia Suler skrev om i sitt senaste inspirationsbrev, att för en del av oss blir sommaren en tung period just för att våra förväntningar är så höga. I alla fall är det ofta just på somrarna jag kan fastna i existentiella grubblerier – som jag har bloggat om tidigare, exempelvis i inläggen Hello darkness, my old friend och Sorgen i sommarnatten.

Den här sommaren har grubblandet bland annat handlat om min etiska/moraliska kompass, inte minst efter poddintervjun med minimalisten, veganen och klimataktivisten Gurgîn Bakircioglu: hur kan jag bli bättre på att leva mer i enlighet med just den? Lyssna gärna på – eller läs – en intressant essä om moral och personligt ansvar i förhållande till klimatkrisen ur serien Etiska dilemman från Sveriges Radio.

Och när odlingarna inte ger den energi de brukar, när regnet aldrig kommer, när mina barn har det tungt (det gör förstås lika ont oavsett hur stora de blir) och när jag om och om igen fastnar i prioriteringsfrustration mellan (1) den långa att-göra-listan (vedklyvning, målning, trädgårdsjobb…), (2) min önskan om att umgås mycket med de yngsta och (3) min längtan efter egna stunder, ja då har jag emellanåt svårt att njuta av sommaren, hur ljuvlig den än må vara.

Men så hittar de tillbaka till mig, ett efter ett – verktygen jag behöver för att ta mig upp ur det existentiella ångestträsket. De där tre t:na som är så viktiga för mig: Tacksamhet, Tålamod, Tillit. Ledstjärnan för året: Den öppna handen, som med Björn Natthiko Lindeblads egna ord påminner mig om “Lite mindre kontroll. Lite mer tillit. Lite mindre jag måste veta allt i förväg. Lite mer kommer tid kommer råd.” Magin som uppstår när jag mediterar eller drar några kort att reflektera kring. Och så något alldeles nytt: idén om att under september månad testa veganism fullt ut (inte bara lite halvhjärtat här och där som hittills), för att lära mig tillräckligt mycket för att kunna avgöra om det är ett sätt för mig att leva framöver, eftersom det skulle vara ett sätt att navigera mer efter den där etiska kompassen.

Och undan för undan lättar dimman och jag kan se klart igen. Tack livet för alla utmaningar du ger mig och för allt jag lär mig av dem! <3

Julkalender 2.0 2020 – alla luckorna

I år, när Drömmen om Målajord, fyllde fem år, ville jag göra något lite extra av julkalendern, inte bara ett skicka ut en fråga för reflektion eller samtal i varje lucka. Därför bestämde jag mig för att gå all in och spela in ett litet tankefrö – antingen baserat på ett tidigare inlägg på bloggen (eller från min gamla blogg, Livstid) eller något nyskrivet – varje dag under hela advent. Det har inneburit ganska mycket jobb, men också varit väldigt roligt, och jag hoppas verkligen att mina tankefrön har varit till glädje och inspiration för de som lyssnat.

Här nedan kommer nu alla frågor samlade på ett och samma ställe. Vill du lyssna på tankefröna hittar du dem här.

  1. Att hitta hela mig – med reflektion och goda samtal. Vilken plats har reflektion och goda samtal i ditt liv? Kan de verktygen hjälpa dig att hitta hela dig?
  2. Att utgå från tacksamhet. Vilken plats har tacksamheten i ditt liv? Vad är du särskilt tacksam för just nu?
  3. Hemmastanning. Trivs du och tankar energi därhemma, eller känner du dig ensam och rastlös? Hur är balansen mellan att vara hemma och borta i ditt liv – under normala omständigheter? Och om du tycker att det är jobbigt att vara hemma så mycket nu i coronatider – finns det någonting du skulle kunna göra för att öka din trivsel på hemmaplan?
  4. Good enough eller top notch? Hur har du det med de här begreppen? När är det viktigt för dig att vara top notch? Finns det områden i ditt liv där du skulle kunna tillåta dig att dra ner på ambitionerna och vara mer good enough, kanske rentav lite småusel emellanåt?
  5. Förändringsskyddade zoner. Hur tänker du kring förändring och förändringsskyddade zoner? Har du rutiner som hjälper dig att rama in vardagen? Har du zoner där allt får lov att vara precis som det är, under lång tid?
  6. Att byta glasögon. Finns det områden i ditt liv där du känner att det skulle vara nyttigt för dig att då och då sätta på någon annans glasögon och försöka se en situation utifrån ett annat perspektiv än ditt eget?
  7. Vem vill jag vara – för mig själv och andra? Vem eller vad vill du vara – för dig själv och andra? Kan du hitta några metaforer eller bilder som beskriver det?
  8. Ett torftigt liv? Har du själv reflekterat över omställningen till ett mer klimatvänligt leverne, kanske redan kommit en bit på väg? Hur skulle det påverka – eller har det redan påverkat – ditt liv? Känns det mest som uppoffringar eller kan du se positiva sidor i omställningen?
  9. Välkommen, kära Vildkvinna! Oavsett om du är man eller kvinna, har du också hittat något som du skulle vilja likna vid en inre vildkvinna? I så fall, vad säger hon till dig? Skulle du vilja släppa fram henne lite oftare i ditt liv?
  10. Anhörig i ett hav av känslor – ännu en gång. Vilka erfarenheter har du av anhörigskap och hur har det påverkat dig?
  11. Till tårarnas lov. Vilket är ditt förhållande till gråten – har du lätt för att gråta eller inte? Hur känns det? Och hur upplever du att möta andras tårar?
  12. Paradoxer som rockar. Har du liknande motsatsförhållanden i ditt liv som jag beskriver i podden?
  13. Ljus i mörkret. Hur är det med balansen mellan ljus och mörker i ditt liv just nu?
  14. Vad vill du träna på i vår? Finns det något du skulle ha glädje av att träna på?
  15. Magi mitt i vardagen. Finns det något som skapar magi i ditt liv?
  16. En älskvärd krigare. Finns det någon samhällsfråga du skulle vilja engagera dig (mer) i? Hur kan du i så fall göra det på ett sätt som passar dig?
  17. Om den sköna konsten att fira. Hur är din relation till firande – är det viktigt för dig och hur firar du helst? Finns det något du skulle vilja fira just precis idag?
  18. Samla på vardagshjältar. Har du mött någon vardagshjälte på sistone? Någon handling som gjort dig lite extra varm i hjärtat? Kanske har du själv gjort en sådan handling?
  19. I verktygslådan: tacksamhet, tålamod och tillit. Vilka är de viktigaste verktygen i din verktygslåda?
  20. Kan vi omfamna osäkerheten? Hur har du det med ovisshet – i det lilla och stora perspektivet? Skulle du emellanåt vilja och kunna öppna din knutna hand och omfamna det osäkra?
  21. Förundran och mental miljövård (Fredrikpodden, kyrkans dag, gammal blogg). Vad skapar förundran hos dig? Vad i ditt liv ger mental miljövård?
  22. Att leva lite långsammare – och komma fram ändå. Finns det något område i ditt liv där du skulle vilja och kunna leva lite långsammare, eller inte ta den snabbaste vägen?
  23. Har du mer än 24 timmar på ditt dygn? Hur du tänker kring de här frågorna? Har du några inbillade måsten som hindrar dig från att göra det du hellre skulle vilja? Eller har du hittat en bra balans mellan plikten och lusten? Och vad är det som ger just dig energi?
  24. Nyårslöften i fårakläder – god jul och gott nytt 2021! Vad tar du med dig från 2020 i form av guldkorn och lärdomar? Vad önskar du dig av 2021? Har du något nyckelord som du skulle vilja använda som ledstjärna under året?

Maria

Nyårslöfte i fårakläder

Så har vi då kommit fram till slutet på den här lilla gemensamma decemberresan. Det har varit så roligt att spela in ett tankefrö till dig varje dag, och jag hoppas att du har haft glädje av dem också, kanske fått lite inspiration eller någon ny tanke att fundera över.

Och precis som min vän Sara och jag konstaterade när vi bloggade tillsammans på Livstid: de där funderingarna vi skickar ut i cyberrymden till vem helst som vill ta emot dem är minst lika mycket riktade till oss själva. För även om det jag skriver om kanske är sådant jag har reflekterat en hel del kring så behöver jag ständigt påminnas om alltifrån att leva lite långsammare till att ha tillit och tålamod. Självkännedom och personlig utveckling är ju färskvara, det har jag varit inne på flera gånger under de här veckorna, då jag citerat Tomas Tranströmer.

Något som hjälper mig att lära känna mig själv lite mer är att i samband med årsskiftet reflektera utifrån Susannah Conways material Unravel Your Year – det har jag gjort i ganska många år nu. Jag kokar te, tänder ljus, sätter på musik och utforskar först året som gått – vilka utmaningar jag har ställts inför, vad jag har lärt mig, vad jag är beredd att släppa taget om och vilka guldkorn jag tar med mig, bland mycket annat.

Därefter blickar jag framåt och visionerar inför året som komma ska, bland annat vad jag vill utveckla och ge näring åt, och så bjuds jag in att göra en liten tidsresa ett år framåt, fundera över var jag skulle vilja vara då i mitt liv. Jag brukar också välja ut ett nyckelord som får fungera som ledstjärna under året. Några av de ord jag har använt tidigare är frihet, balans och kärlek. Ibland hjälper de mig att ta beslut och se om jag är på väg i den riktning jag vill.

Att ge mig själv den här stunden, som brukar ta några timmar, är förutom att det är en väldigt mysig och inspirerande aktivitet, på något sätt en viktig signal till mig själv – att jag faktiskt tillåter mig själv den här reflektionstiden i mitt eget sällskap. Ett sätt – av många – att fånga upp den där lilla rösten inuti, den som kan vara svårare att höra i allt vardagsbrus, även om jag försöker ta mig små stunder att lyssna då också.

Foto: Denys Devozhai, Unsplash

Nyårslöften vid årsskiftet är däremot inte riktigt min grej – för mig riskerar sådana att skapa prestationsångest, måstekänslor och besvikelse. Jag ger hellre mig själv små utmaningar till förändring året runt, när det känns som att det är läge för det.

Så det där visionerandet jag gör och ledordet jag hittar på när jag jobbar med Unravel Your Year ser jag snarare som en liten önskelista – som jag skickar till mig själv i stället för till tomten och efter jul i stället för före. Det hjälper mig att (med Mark Levengoods ord i boken Sucka mitt hjärta men brist dock ej) “puttra i rätt riktning”. Att helt enkelt synliggöra den där inre kompassen lite extra.

Foto: Aaron Visuals, Unsplash

Men det finns ett löfte jag har gett mig själv många gånger, och som jag faktiskt verkligen skulle vilja uppmana dig också att ge dig själv (även om jag egentligen aldrig vill ge några råd). Det handlar om att så mycket du kan försöka lyssna på den där inre rösten som just du har inom dig, den som vet vad som är viktigt för dig – vad just du behöver för att må bra, utvecklas och komma till din rätt som människa. Låter det som ett vettigt litet nyårslöfte? Kanske om vi klär den i fårakläder och kallar den önskning i stället?

Och vill du få lite hjälp på traven, varför inte fortsätta att lyssna på Drömmen om Målajords poddavsnitt och Marias tankar för dagen. Kanske vill du också prenumerera på mitt inspirationsbrev, Brevet från Målajord som jag skickar var fjärde vecka, och som innehåller några reflektioner och något för dig som läser att reflektera över? Där får du också tips om nya blogginlägg och poddavsnitt. Du får dessutom min minikurs, Introduktion till den inre kompassen när du prenumererar. Och så förstås, om du själv vill testa Susannah Conways material så hittar du det här.

Vad tar du med dig från 2020 i form av lärdomar och guldkorn? Finns det något du skulle vilja släppa taget om? Och vad önskar du dig av 2021? Har du något nyckelord som du skulle vilja använda som ledstjärna under året?

Till sist vill jag önska dig en riktigt frid- och fröjdefull jul – som blir så bra den bara kan detta väldigt konstiga år!

Maria

Att hitta hela mig – med reflektion och goda samtal

Inför starten av årets julkalender har jag kikat igenom många gamla blogginlägg jag skrivit, från 2008 och framåt. Det har varit spännande att följa den resan lite utifrån och inse hur mycket som faktiskt har hänt under de här åren. Så mycket jag har lärt mig – om mig själv och om världen runtomkring. Och så mycket bättre jag har blivit på att ta hand om mig, bli hållbar helt enkelt.

För mig har egenreflektion (ofta i skrift) och goda samtal kommit att bli livsviktiga verktyg i min själsliga verktygslåda, något som vi pratar om i min senaste poddintervju – med Karolina Wiell.

Bloggande, bokskrivande, sociala medier, tacksamhetsdagbok och s.k. morgonsidor (att helt enkelt sätta mig och skriva ner vad som far runt i hjärna och hjärta det första jag gör på morgonen) har många gånger hjälpt mig att sätta ord på mina tankar och känslor, i synnerhet när livet utmanat. Att få skriva ur mig – ibland för en mottagare, ibland bara för mig själv – har gjort det lättare att ibland kunna ta ett steg åt sidan och observera vad som händer, se mönster och sortera i tankarna, upptäcka vad just jag behöver just nu – i stället för att bara fastna i grubbel och ältande över det som är svårt.

Särskilt läkande har det varit att just skriva för en mottagare, kanske inte bara för den fina respons jag ofta fått när jag exempelvis vågat dela med mig av sorg, rädsla och sårbarhet, utan också för att det har varit läkande för mig att kunna ge någon annan en smula igenkänning – och trösten i att inte vara ensam.

Skrivandet har också undan för undan gjort mig alltmer trygg i att våga vara hela mig och fått mig att tänka att de som stannar trots oputsade fasader eller åsikter som inte alla delar är de som accepterar mig för den jag är. Och det är de människorna jag vill ha i mitt liv.

De goda samtalen har också kommit att ta stor plats i min vardag, med start just där under åren de första bloggåren, då min vän Sara och jag upptäckte samtalsformen The Circle Way – som handlar om att i tur och ordning lyssna och bli lyssnad på utan att bli avbruten – på kursgården Mundekulla.

Idag får jag framförallt vara en del av de här goda samtalen genom samtalscirklarna jag leder eller deltar i och genom de återkommande incheckningarna med såväl Sara (de gör vi i princip varje vecka) som med några andra vänner i olika grupper. I alla de här sammanhangen får jag både lyssna och bli lyssnad på, och precis som i skrivandet får jag också här vara hela jag, med både mina mörka och ljusa sidor.

Kanske är det till stor del tack vare att jag har de här båda verktygen – reflektionen och de goda samtalen – som jag till skillnad från många andra inte har påverkats så värst mycket av den pågående pandemin, även om jag naturligtvis känner varmt med alla som drabbats på olika sätt. Varken den skrivna reflektionen eller de goda samtalen är något jag har behövt avstå ifrån, även om samtalen mestadels har förts digitalt – några gånger utomhus. Det är jag så innerligt tacksam över.

Vilken plats har reflektion och goda samtal i ditt liv? Kan de verktygen hjälpa dig att hitta hela dig?

Drömmen om Målajords julkalender 2.0 2020

Julkalender.  Smaka på det ordet. Ända sedan tidigt sjuttiotal, då jag förälskade mig i tevekalendern Rulle på Rullseröd  har jag älskat både ordet och företeelsen. Jag fick boken om Rulle i julklapp det året och har läst den under advent i stort sett varje år sedan dess, först ensam och sedan för mina barn. Trots att jag nu fyllt femtiotvå ser jag fortfarande fram emot både Rulle och radions och tevens kalendrar varje år.

För tio år sedan skapade jag och vännen Sara vår första egna julkalender på bloggen Livstid, som vi drev tillsammans under fem års tid. Det blev en liten kort daglig reflektion varje år i adventstid, tills vi kände att det var dags att lägga ner vårt gemensamma bloggande. När jag sedan startade min nya blogg, här på Drömmen om Målajord, kändes det självklart att återuppta traditionen, och sedan dess har jag lagt upp en kalenderlucka med ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag under advent.

All positiv feedback på kalendern ledde till att jag också skapade en liten webbaserad verktygslåda, Reflektion i mellandagstid, där jag har samlat ett stort antal teman och några övningar för den som vill ha enkel tillgång till samtalsinspiration närsomhelst utan att behöva leta i bloggen. En julklapp att använda långt efter det att mellandagarna är över.

Foto: Kira auf der Heide

I år, 2020, är det förstås ett mycket speciellt år för oss alla på grund av den pågående pandemin. Men det är också ett speciellt år för mig som driver Drömmen om Målajord. I höst är det nämligen femårsjubileum och jag har snart gjort 100 poddavsnitt – förutom alla Drömkorn och på senare tid Marias tankar för dagen. Detta ska förstås firas – med en stor digital poddfest den 17 december till förmån för Musikhjälpen. Du kan läsa mer om den på Facebook.

Men förutom firarfesten ville jag också göra något extra av julkalendern i år, så det blir en Drömmen om Målajord-kalender 2.0! Det innebär att varje tema för samtal eller egenreflektion den här gången får en liten skjuts med hjälp av ett avsnitt av Marias tankar för dagen. Du hittar avsnitten där poddar finns, här på webben och på Facebook. Vill du göra det enkelt för dig, klicka här, så får du ett mejl med podd och reflektionsfråga direkt till din mejlbox varje dag fram till jul.

Jag hoppas att mina små tankefrön – som jag i kalendern framförallt hämtar (eller inspireras till) från tidigare blogginlägg utan bästföre-datum på Drömmen om Målajord och Livstid – ska inspirera dig att stanna upp en liten kort stund, gärna varje morgon, för att få med dig något att reflektera över, och kanske samtala med någon kring, under dagen.

Maria

PS. I år tänker jag också för första gången på länge försöka ta mig tid att följa Susannah Conways Instagramutmaning December Reflections 2020. En liten stund för att stanna upp och reflektera över året som gått utifrån ett specifikt tema, varje dag hela december. Ett uttag på mitt själsliga friskvårdskonto. Kanske du vill hänga med?

Poddavsnitt 94. Med stadiga rötter blir vi trygga och flexibla. Ett samtal med Pernilla Sporre

Välkommen till poddavsnitt 94, där du får möta arbetsterapeuten Pernilla Sporre, som varje dag känner tacksamhet över möjligheten att göra positiv skillnad för människors liv och välmående. Vårt samtal handlar bland annat om vad vi tar med oss från vår uppväxt, om att utvecklas och hitta nya verktyg i sin yrkesroll, om att stå med ett ben i anställning och ett i företagande, om att bygga en stabil grund för att kunna vara flexibel när det blåser, om att ställa viktiga frågor till sig själv och – kanske framförallt – om närvaro som utgångspunkten för allt i livet.

Poddavsnitt 90. Kärlek och utforskande samspel. Nyårspodd med Sara Norrby Wallin

Foto: Malin Enestubbe

Välkommen till 2020-talets första avsnitt av Drömmen om Målajord! I det nittionde avsnittet gör min vän Sara Norrby Wallin och jag vårt årliga bokslut, där vi tittar tillbaka på vad vi tar med oss från 2019 i form av utmaningar och guldkorn och funderar på vad vi önskar oss inför 2020. Det handlar om kärna och framgång, utandning och prestationsångest, fredade bubblor och goda samtal, motivation och ledord och en hel del annat.

Maria

 

Julkalender 2019 – med inspiration till reflektion och goda samtal

God juldag, alla poddlyssnare och bloggläsare! Hoppas ni har det lika lugnt och skönt som jag, som den här julen gör mitt allra bästa för att återhämta mig efter en ovanligt tuff höst – idag med långpromenad, sällskapsspel och teveslappande efter en fin julafton med familj och vänner, inledd med morgonyoga och avslutad med midnattsgudstjänst.

Här kommer som traditionen numera bjuder alla de julkalenderluckor som jag har lagt ut på Drömmen om Målajords Facebooksida. Kanske har du följt den men inte haft tid att reflektera så mycket i en hektisk adventstid. Eller så kanske du bara trivs med att få alla frågorna samlade på ett ställe, för att kunna gå tillbaka och plocka det du vill ha. Skulle du vara sugen på ännu fler frågor för egenreflektion eller goda samtal så här i juletid kan jag rekommendera min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid.

1. Hur känns det i din kropp just idag? Hur känns det i din själ just idag?

2. Om du fick träffa dig själv som tioåring, vad skulle du säga till henne eller honom, utifrån de erfarenheter du gjort sedan dess?

3. Idag vänder vi på steken. Om du fick träffa dig själv som barn precis som igår, vad skulle hen säga till dig om det liv du lever NU? Är tioåringen nöjd med det hen ser eller finns det något som borde förändras?

4. Vad ger dig energi, ork och ljus i decembermörkret? Om du känner att du inte har tillräckligt av detta just nu, finns det någon liten förändring du skulle kunna göra?

5. Om vi bortser från det du fick med dig redan vid födseln, vilka människor och händelser i ditt liv tänker du har haft störst betydelse för att forma dig till den människa du är idag?

6. Vad skulle du må bra av att rensa ut och släppa taget om i ditt liv just nu – exempelvis onödiga prylar, energitjuvar, inbillade måsten, stress, rädslor, negativa tankar om dig själv eller andra?

7. Vilken är den tuffaste utmaning du har stått inför – och tagit dig igenom – det här året? Vad var det som gjorde att du klarade av den? Har du lärt dig något av utmaningen?

8. Titta igenom dina foton från året som har gått. Vilket tycker du allra mest om och varför?

9. Hur har du det med balansen mellan allvar och lek i ditt liv? Är du nöjd eller skulle den där balansen behöva ses över?

10. Har du sett Anders Hansens teveprogramserie om våra hjärnor (eller lyssnat på hans Sommar i P1-prat)? Jag har inspirerats mycket, framförallt till att få in mer fysisk aktivitet i mitt liv. Hur har du det i ditt liv – får din kropp så mycket rörelse som den behöver? Hur bär du dig åt i så fall? Eller finns det utvecklingspotential?

11. Om du skulle sammanfatta ditt 2019 med ETT enda ord, vad skulle det så vara? Och om du skulle välja ETT enda nyckelord att sträva mot under 2020, vilket skulle det då vara?

12. Föreställ dig att du sitter på ett café om exakt ett år, den 12 december 2020, och pratar med en god vän om året som har gått. Vilka positiva förändringar har skett – i din egen privata lilla värld och/eller i den stora världen? Hur har det gått till? Hur känns det?

13. Det är knappt nitton dagar kvar av hela det här decenniet. Vad tar du med dig från ditt 2010-tal? Vad kommer du att minnas? Vad har du lärt dig? Vad är du tacksam över?

14. Har du någon eller några jultraditioner som känns viktiga för dig, som du gör för att du verkligen vill, inte för att det är något måste?

15. Finns det något du skulle vilja lära dig – antingen något du inte kan någonting alls om i nuläget, eller något som du skulle vilja utveckla och lära dig mer om? Skulle det finnas möjlighet att prioritera det här området i ditt liv? När och hur skulle det i så fall kunna ske?

16. Hur har du det med balansen mellan olika vågskålar i ditt liv, exempelvis mellan aktivitet & vila, social samvaro & ensamhet, kropp & själ, hemma & borta? Är du nöjd som det är eller finns det något du skulle vilja justera, just precis nu eller inför det nya året?

17. Finns det något du ägnade dig mycket åt som barn eller tonåring, något som gav energi och glädje och som du saknar idag, kanske skulle vilja försöka hitta tillbaka till igen?

18. Vilka erfarenheter har du av att sätta ord på dina tankar tillsammans med någon annan, exempelvis i terapi, mentorskap, coachning, handledning eller en samtalscirkel? Är det någon form du har haft mer nytta av än andra? Har dina behov sett olika ut under olika faser i livet?

19. Vilken är den/de bästa bok/böcker du har läst (eller lyssnat på) under 2019? Varför?

20. Vad längtar du efter allra mest, precis just nu?

21. Finns det någon du skulle vilja be om förlåtelse? Finns det någon du skulle vilja och kunna förlåta? Finns det något du skulle må bra av att förlåta dig själv för?

22. Vem var du när du var 18 år – i skolan, hemma, med kompisar, på insidan?

23. Vad ser du fram emot mest under 2020?

24. Finns det något minne från din barndoms jular som gör att du ser på jularna idag på ett visst sätt?

Gott nytt inspirerat reflektionsår!

Har du mer än 24 timmar på ditt dygn?

“Vad ska du göra idag?” undrar den vuxna, utflyttade dottern på Messenger. Och så kommer en lång lista med alltifrån poddklippning och webbflytt till äppelmoskok och ogräsrensning. “Jo, och så ska jag blogga om varför jag har mer än 24 timmar på dygnet”, avslutar jag. Jag får nämligen ganska ofta den frågan: “Har du fler timmar än vi andra?” eller “Hur hinner du allt?”. Nu ska jag försöka reda ut begreppen en smula.

Foto: Neonbrand, Unspl

För det första tror jag absolut inte att jag gör särskilt mycket mer än de flesta på ett dygn (jag brukar exempelvis se till att alltid försöka sova minst 7 timmar). Min man jobbar ofta mer än jag, fast det syns liksom inte på samma sätt när man har ett lite mer vanligt jobb. Det är nog mest det att jag gör en massa olika saker – och berättar om en del av dem i sociala medier. Varför gör jag det då?

Dels tycker jag det är så himla kul att kunna inspirera andra till exempelvis odling, göra saker själv och försöka leva mer efter sin egen inre kompass, och jag får många kvitton på att jag faktiskt lyckas en del med det, även om somliga förstås blir superstressade och tror att de måste göra allt det där jag gör. Jag hoppas att de stänger av mig från sina flöden i så fall, i stället för att låta mina inlägg påverka dem negativt.

Dels är jag egenföretagare, och om jag inte berättar om det jag gör finns det ingen som vet om det och exempelvis kan köpa mina återbrukskuddar och böcker eller läsa mina kurser. Att använda sig av gratis marknadsföringskanaler är himla praktiskt när man inte har några pengar att betala för sånt.

Så är jag ju en berättare  också – annars hade jag väl inte satsat på författaryrket. Jag älskar att berätta små historier – om mitt liv och om saker jag snappar upp omkring mig. Det är också ett sätt för mig att få lite extra skrivträning.

Och visst hinner jag med en massa saker, och jag har nog alltid varit ganska bra på att få saker gjorda. Men det finns också en hel del medvetna val som påverkar.

Jag har skalat bort en hel del inbillade måsten ur mitt liv. Jag tycker inte saker måste vara så perfekta, varken jag själv, det jag skapar, mitt hem eller något annat. Devisen “good enough” har jag haft stor nytta av ända sedan jag hörde den första gången (på temat föräldraskap) när jag var i väggen och vände.

Ett exempel på detta är att min podcast säkert aldrig hade blivit av om jag inte vågat tänka så (jag hade ju varken koll på intervjuteknik, mikrofoner, klippning eller något annat). Ett annat är att jag har gett ut mina romaner själv när inget förlag har nappat. Jag kunde ju ha gett upp och tänkt att jag inte dög som författare, men alla fina ord jag har fått höra om böckerna har fått mig att tro att de faktiskt är “good enough” även om förlagen inte tyckte det.

Foto: Mi Norin

Ett tredje exempel är odlandet, där jag prövar mig fram, lyckas ibland, misslyckas ibland, men inte tänker att jag måste kunna allt innan jag börjar. Och jag lär mig ju så himla mycket längs (den stundtals ganska krokiga) vägen, precis som med allt annat i livet.

Jag ägnar en stor del av mina dagar åt saker som jag tycker är roliga och ger mig energi. Jag har hoppat av en karriär som inte var för mig, tagit reda på vad som är mina viktiga livsriktningar (såsom frihet, kreativitet, nära relationer, hållbarhet) och försöker utgå från dem och göra medvetna val, helt enkelt prioritera det som ger mig lust att leva och aktivt hopp om framtiden.

Jag omger mig idag också så mycket mer än tidigare av personer som brinner för olika saker, som också har kommit fram till vad som är viktigt för dem och lever efter det – och som jag både kan gråta och skratta tillsammans med. Då kan vi ge varandra energi och ork, även när det är motigt. För det är det såklart för mig också emellanåt.

Foto: Malin Enestubbe

Även det där som är ganska tråkigt och ändå måste göras förr eller senare (som disk och tvätt) tycker jag blir mycket roligare om jag exempelvis lyssnar på ett intressant poddsamtal samtidigt. Eller så gör jag det tillsammans med barn eller man och får ett litet samtal om livet på köpet.

När man är en aktiv och drivande person är det förstås lätt att gå i fällan att driva sig för hårt, slita ut sig, bli utmattad. Jag har varit där – flera gånger – men jag blir allt bättre på att ta hand om mig själv, och det är väl därför jag också orkar mycket. Jag ser helt enkelt till att ge mig själv små mellanrum här och där. Meditation (igår på en parkbänk i stan inför två kvällsmöten), yoga, skogspromenader – allt är sådant som ger mig utrymme för både återhämtning och reflektion. Och så älskar jag att titta på bra teveserier, ensam eller tillsammans med en eller flera familjemedlem(mar).

Foto: Yogi Madhav, Unsplash

Till sist: “Vad gör du INTE då?” undrade någon häromsistens. Jag är skitdålig på nyheter – läser knappt tidningen, lyssnar sällan på radio och tittar inte på tevenyheter. Jag slötittar heller ALDRIG på teveprogram jag inte vill se. Jag tränar inte på gym utan springer, cyklar eller simmar härhemma (eftersom jag trivs så bra här) och spar pengar och tid på det sättet. Yogar gör jag också oftast hemma, även om jag älskar att vara i yogastudion när jag väl tar mig dit.

Jag väljer bort många aktiviteter, särskilt sådana som jag ser som “inbillade måsten”, som det där med att man som företagare måste gå på affärsmingel och liknande. Jag prioriterar också ofta att vara med barnen framför något ur det otroliga utbudet av spännande evenemang – kulturaktiviteter och annat – som min lilla stad bjuder på. Det kommer snart en tid då det fönstret öppnar sig på vid gavel igen.

Ja, och så kan du få komma hem till mig en vanlig tisdagskväll och spana in den överfyllda köksbänken, dammråttorna under sängarna, de försummade krukväxterna inomhus, igenväxta odlingsbäddar, tvättberg i fåtöljen och kassarna med stoppning till mina kuddar som jag skulle packat upp för två veckor sedan … Jodå, när det gäller vissa saker är jag också väldigt bra på att prokrastinera.

Hur tänker du själv kring de här frågorna? Är du en prokrastinerare? Har du några inbillade måsten som hindrar dig från att göra det du hellre skulle vilja? Eller har du hittat en bra balans mellan plikten och lusten? Och vad är det som ger just dig energi? Berätta gärna i en kommentar här eller på Facebook!

Maria

 

Poddavsnitt 82. Vad är andlighet och hur påverkar de inre faktorerna oss? Poddklanen reflekterar, # 2

Foto: Thomas Lissing

I poddens avsnitt 82 är det för andra gången dags för min lilla poddklan (med Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin) att mötas för en stunds gemensam reflektion. Den här gången försöker vi definiera hur vi ser på begreppet “andlighet”, som vi tre har ganska olika perspektiv på. Vi resonerar också kring hur de inre faktorerna påverkar oss i våra liv och vår vardag. Det handlar om förvirring, osäkerhet, trygghet, utveckling, mening, essens, drivkraft, förundran, ansvar, flöde, kreativitet, mellanrum, aktivt hopp och en hel del annat. Lyssnarfrågan om företagande hann vi dock inte fördjupa oss i, så den spar vi till nästa poddklansavsnitt. Här är en länk till Facebookevenemanget för releasen för boken Aktivt hopp.

Maria