Julkalender 2021 – med inspiration till reflektion och goda samtal

För dig som har missat årets julkalender – eller delar av den. Här kommer alla luckorna, så hoppas jag att du ska hitta något intressant här att reflektera eller samtala kring.

LUCKA 1: SLÄPPA TAGET

Finns det något du skulle må bra av att släppa taget om? Det kan exempelvis handla om prylar du inte längre behöver, relationer som dränerar i stället för att ge energi, orimliga förväntningar, inbillade måsten, ett ansvar som blivit för tungt i ditt knä, bitterhet över en gammal oförrätt, dömande tankar – om dig själv eller andra? Kanske behöver du rensa ut för att ge plats för något nytt?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “släppa taget”?

PS. Om du skulle vilja få lite hjälp på traven kan jag rekommendera min guidade meditation i gratisappen Insight Timer med titeln Rensa ut och släpp taget (den finns i en kortare och en längre variant). Mina meditationer hittar du även på Insight Timers webbplats.

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 2: Egenvald ensamhet

På bilden ser vi “The Hermit”, eremiten, och kortet handlar om den egenvalda ensamhet som kan ge oss utrymme att lyssna inåt i stället för att drunkna i intryck och “brus”, automatiskt följa normer, förväntningar och tyckanden från människor omkring oss och samhället i stort. Finns det små bubblor av egenvald ensamhet i ditt liv – som du kan fylla med precis vad du vill, där du kan hämta kraft och energi – i tillräcklig utsträckning för att du ska höra din egen röst? Om inte, finns det något du skulle kunna göra för att skapa mer av detta? Kanske något annat behöver rensas ut och släppas taget om, som gårdagens lucka handlade om, för att det ska bli möjligt?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “egenvald ensamhet”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 3: Yin och yang

För mig handlar balans i livet inte om att ständigt gå runt som någon slags perfekta, harmoniska varelser, utan om att komma i kontakt med våra fysiska och själsliga behov och rytmer, lära känna oss själva för att kunna gör mer medvetna val. Tänk dig en balansbräda där du rör dig för att hålla dig kvar snarare än att försöka stå blick stilla. När vi gungat lite för mycket åt ena hållet (t.ex. mycket aktivitet) kanske vi behöver hitta sätt att balansera åt andra hållet (med mer lugn och vila). Hur har du det med balansen mellan yang (som står för aktivitet, driv och hög energi) och yin (som står för en stillsammare, reflekterande och mer inåtvänd energi) just nu – blir det lagom mycket av det ena och det andra, eller finns det något som skulle behöva och kunna justeras?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “yin och yang”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 4: vänskap

“Tänk om vi verkligen hade tagit till oss det som många länge upplevt och som forskningen nu styrker – att goda relationer gör oss både lyckligare och friskare. Hade vi då inte gjort mer plats i våra kalendrar för umgänge med vänner lika gärna som för träning?”. Så skriver Frida Andersson, Daniel Ek och Pär Flodin i boken Länge leve vänner – forskning och färdigheter för att stärka dina vänskapsrelationer, som jag kan rekommendera till alla som är intresserade av det här ämnet.

Hur tänker du om vänskap – är det viktigt för dig och något du medvetet prioriterar? Finns det vänskapsrelationer som du skulle vilja prioritera mer, kanske också fördjupa? Har du vänner som du kan vara dig själv med fullt ut – och exempelvis umgås med även om du har en “dålig dag”? Om inte, finns det något du skulle kunna förändra för att det skulle vara möjligt (om du vill, förstås)?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “vänskap”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)

PS. En rolig (och lite magisk) anekdot också. För några år sedan stod en vän till mig inför ett viktigt beslut. Vi var tre vänner som försökte stötta henne och vi hade bland annat skrivit i vår gemensamma Facebookgrupp att “Vi hoppar med dig om du vågar!”. En stund senare drog jag ett par kort för min vän, för att se om det kunde hjälpa henne ytterligare i reflekterandet över beslutet hon var på väg att ta. Gissa vilket kort som kom upp! Var det slumpen? 😉


lucka 5: beslut

I en bok om den inre kompassen som jag jobbar med skriver jag om att inför ett viktigt beslut eller vägskäl kunna ta hjälp av både hjärna (intellekt) och hjärta (känslor). En hjärnbaserad ambivalensutforskning där man punktar ner alla plus och minus med vart och ett av olika möjliga vägar (t.ex. att vara kvar eller förändra – i en relation, på ett jobb eller i ett boende) är nog något som många av oss har gjort. Men man kan också koppla in hjärtat genom att verkligen försöka föreställa sig hur det skulle kännas att välja respektive riktning.

I appen/på webbplatsen Insight Timer har jag lagt upp en guidad meditation, Meditation vid ett vägskäl, som är tänkt som ett känslomässigt komplement till reflektion på ett intellektuellt plan. Där får du också verktyg som kan hjälpa dig att hitta kraft, trygghet och tillit till dig själv och ditt beslut.

Är du en person som har lätt eller svårt för att ta beslut – i smått och i stort? Hur brukar du gå till väga? Finns det något område i ditt liv just nu där du skulle behöva ta ett beslut, och skulle du i så fall vilja testa att utforska det beslutet med både hjärta och hjärna?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “beslut”?

(Kortet kommer från kortleken Archangel Power Tarot Cards, skapad av Doreen Virtue och Radleigh Valentine)


lucka 6: nyfikenhet

På dagens kort ser vi Narren – som möter världen med spontanitet, lekfullhet och – inte minst – nyfikenhet. Hen håller prestige, prestation, gamla mönster och måsten på en armlängds avstånd och utforskar tillvaron med ett öppet sinne. Upplever du att det här perspektivet finns med i ditt liv – exempelvis när det gäller jobb, relationer, fritidsintressen, samhällsengagemang eller andlighet? Finns det något område där du skulle vilja få in mer av lekfullhet och nyfikenhet, kanske se på något med nya friska ögon?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “nyfikenhet”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 7: mod

Att vara modig handlar inte om avsaknad av rädsla – utan om att våga göra det där som är viktigt för oss även om det skrämmer oss. En av mina inspirationskällor (och poddgäst i avsnitt 5) Anna Lovind brukar prata om att föreställa oss en magnet som drar oss till sig, snarare än att vi tvingar oss eller blir knuffade utanför vår trygghetszon. Det finns också ett citat från hennes inspirationsbrev som jag tycker mycket om:

What do you need to feel safe enough to move forward
I try to respect what I hear in response,
to understand that it’s not weakness speaking, it’s wisdom.
It’s what will allow me to keep moving forward, sustainably.

(Alltså ungefär:
Vad behöver du för att känna dig trygg nog att våga gå vidare?
Jag försöker respektera de svar jag får,
att förstå att det inte är min svaghet som talar, utan min visdom.
Det är det som tillåter mig att röra mig framåt, på ett sätt som är hållbart.)

Det här skriver Anna också om i sin fina bok The Creative Doer, som jag varmt vill rekommendera till alla som längtar efter mer kreativitet i livet.

När kände du dig modig senast – i smått eller stort – och hur upplevde du det? Finns det något du skulle vilja göra, men som också skrämmer dig? Vad skulle du i så fall behöva för att hitta det mod som krävs för att våga ta steget?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “mod”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 8: uppskattning och tacksamhet

Här står hon, damen på kortet, och njuter av den vackra rosen, mitt i ett stort snår av taggiga törnen. Jag är övertygad om att förmågan att känna tacksamhet och uppskattning – även (eller kanske särskilt) när livet utmanar oss och även för sådant som vi har lätt att ta för givet – är en av de absolut viktigaste nycklarna till en hel massa bra grejer: välmående, kompassnavigerande och en hållbar livsstil. Mina personliga erfarenheter stärks av forskning, som också visar att förmågan till tacksamhet är något vi kan träna upp. Om detta skriver Joanna Macy och Chris Johnstone i en av de böcker som har kommit att betyda allra mest för mig på senare år, Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen.

Har du lätt eller svårt att känna tacksamhet för de små sakerna i vardagen? Vad är du tacksam över just precis nu? Har du någon gång provat att skriva tacksamhetsdagbok – några korta rader varje kväll innan du ska sova? Eller kan du hitta andra sätt att träna din förmåga till tacksamhet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “tacksamhet och uppskattning”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 9: Be om hjälp

Att våga visa sin sårbarhet och be om hjälp när livet ger oss mer än vi mäktar med – kanske är det en av de viktigaste vägarna till att vara hållbar som människa. Om detta skriver jag i min senaste bok, Anhörig i ett hav av känslor – igenkänning och stöd när livet utmanar (som kommer till våren), men jag tänker att det gäller i en massa andra sammanhang också. Och när vi är sårbara inför andra, öppnar vi också dörren för fler att våga vara det. Har du inte redan sett Brene Browns fina TED-föreläsning om sårbarhet rekommenderar jag dig varmt att göra det.

Har du lätt eller svårt att visa dig sårbar och – exempelvis – be om hjälp? Om det är svårt, vad tror du att det beror på? Skulle du ibland vilja släppa duktighetsfasaden och känslan av att du måste klara allt på egen hand? Vad tror du det skulle få för konsekvenser?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “be om hjälp”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


Lucka 10: döden, döden, döden

Döden, döden, döden. Med de orden brukade – som du säkert har hört – Astrid Lindgren och hennes systrar inleda sina telefonsamtal. “Så var vi undan med det!”, som min svärmor brukar säga om något som är lite jobbigt och som nu klarats av. Häromdagen lyssnade jag och min man på ett avsnitt av podcasten Relationsguiden som handlade om att våga prata om döden med sin partner – eller andra nära och kära – och att det faktiskt kan göra mycket gott för en relation. Förra året gjorde vi just det, kärleken och jag. Vi pratade om hur vi vill ha det och skrev ner våra tankar kring död och begravning – och även kring eventuell svår sjukdom eller funktionsnedsättning som skulle kunna påverka våra liv och vår relation i hög grad.

Just nu känner jag ingen större rädsla inför döden – är så himla nöjd med allt jag har fått uppleva – men skulle gärna hänga med ett tag till. Och kanske kommer det att kännas annorlunda när jag blir äldre, vad vet jag? Oavsett så tror jag (som alltid) mer på att våga reflektera och prata – om döden liksom om andra svåra saker – än att fly från tankarna, även om de skulle kännas jobbiga.

Hur tänker och känner du inför döden? Är det något du har pratat om – eller skulle vilja prata om – med människor i din närhet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “döden”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 11: fokus

Fokus. Så svårt jag har för det ibland. Trots att jag vet så väl att fokus och medveten närvaro är så mycket bättre för oss än multitasking och hattifnattande mellan olika uppgifter. Ett verktyg som har hjälpt mig en hel del när jag jobbar är Pomodorometoden, där jag varvar 25-minuterspass med 5-minuterspauser (oftast med någon form av rörelse, exempelvis yogarörelser eller fuldans till en riktigt bra låt). Själv använder jag en app som heter Focus to do, men det finns många andra liknande appar – och det går förstås bra att bara sätta ett larm eller vrida på en äggklocka också. Att då och då stanna upp och ta några djupa andetag är ett annat sätt för mig att öka min närvaro.

Hur har du det med fokus och förmågan att vara helt närvarande i det du gör för tillfället? Har du en tendens att som jag fnatta mellan olika uppgifter? Har du några bra verktyg eller strategier för att öka ditt fokus och din närvaro? Är det något du skulle vilja öva mer på?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “fokus”?

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 12: våga drömma

Jag pratar och skriver ofta om sådant som närvarotacksamhet, förnöjsamhet, uppskattning och vardag. Begrepp som till stor del handlar om att vara just precis där vi är och uppskatta (eller åtminstone i någon mån acceptera/erkänna/konstatera) nuläget. Men det hindrar ju inte att man också kan få lov att våga drömma om något annat. Vilket i sin tur inte innebär att alla drömmar måste förverkligas…

Finns det något du drömmer om eller längtar efter just nu? Tror du att det är något som lämpar sig bäst för att stanna på drömstadiet, eller är det något du verkligen, verkligen skulle vilja förverkliga – och i så fall är beredd att kämpa för/ta små steg mot?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “våga drömma”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 13: ljus i mörkret

Stjärnan lyser upp i mörkret och bidrar med ljus, hopp och glädje. När dagens lucka landar i din mejlkorg är jag – som är så morgontrött – redan på benen och i stan. Vår sextonåring ska vara tärna i ett fantastiskt luciatåg i Växjö domkyrka, och jag och hennes pappa hjälper till som brandvakter vid den första föreställningen – som börjar klockan 7!

För mig är Luciatraditionen en lysande stjärna i decembermörkret, inte bara bokstavligt utan också bildligt. En annan sådan – som startar just idag – är Sveriges Radios fantastiska insamlingsinitiativ Musikhjälpenvars tema i år är “för en värld utan barnarbete”. Drömmen om Målajord har som vanligt en insamlingsbössa till stöd för Musikhjälpen, så om du har lust och möjlighet får du gärna bidra med en liten slant till den – eller till något av alla andra fina initiativ under de sex dygn som Musikhjälpen pågår.

Var hittar du små stjärnor av ljus, hopp och glädje i decembermörkret?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ljus i mörkret”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 14: Att öppna dörrar

Inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy/Training) pratar vi mer om riktning än om mål när det handlar om utveckling och förändring. Ibland kan mål absolut vara användbara, men ibland upplever jag att i synnerhet s.k. SMARTA mål, som bland annat ska vara Specifika, Mätbara och Tidsbestämda, snarare riskerar att skapa press och låsa fast oss i föreställningar om exakt vad vi ska uppnå, liksom hur och när det ska ske.

Det finns en risk att vi känner tomhet när målet är uppnått, besvikelse om det inte lyckas och – framförallt – att vi är så fokuserade på målet att vi missar att vara närvarande under resans gång. Kanske ser vi inte spännande dörrar som öppnar sig längs vägen? Den ibland överdrivna målfokusering i vårt samhälle är något som diskuteras i Livsstilsverktyget – en forskningsstudie vid Göteborgs universitet, som jag deltar i och som ger många intressanta tankar och nya verktyg. Du kan också delta, om du är intresserad!

Björn Natthiko Lindeblad skriver i sin bok Jag kan ha fel om hur han sedan han återvänt till Sverige efter sexton år som buddhistmunk träffade en gammal kompis från Handelshögskolan som frågade hur hans affärsplan för den nystartade firman såg ut. Björn berättade då att den i princip bara handlade om att lyssna på sin intuitiva röst och gå genom de dörrar som öppnade sig framför honom. Ungefär så där har min egen affärsplan också sett ut sedan jag blev min egen för drygt tio år sedan, och mycket av det som har hänt är sådant som jag aldrig hade bedömt som Realistiskt (r:et i Smarta mål-modellen) om någon hade frågat mig för tio år sedan.

Hur tänker du kring dörrar som öppnar sig under en livsresa? Har du vågat kika in genom några du inte hade föreställt dig skulle dyka upp – och vad har det i så fall lett till? Finns det någon dörr på glänt i ditt liv just nu? Vad skulle hända om du öppnade den?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “att öppna dörrar”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 15: rädslor i vägen

På tal om öppna dörrar, som gårdagens julkalenderlucka handlade om… Rädslor och oro är förstås något alldeles naturligt mänskligt – och det finns gott om reella faror i vår värld. Men ibland kan de där rädslorna stå i vägen för sådant vi drömmer om och längtar efter, kanske hindra oss från att öppna spännande dörrar som står på glänt.

I sin bok Drömliv – lycklig på riktigt, den bok som förmodligen har betytt allra mest för min personliga utveckling, beskriver Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander Egots röst. Egot vill hindra oss från att utmana oss själva genom att måla upp skräckscenarier över vad som kan hända om vi söker det där jobbet, närmar oss en människa vi är intresserade av, byter boende, inleder ett kreativt projekt, provar en ny hobby/träningsform eller gör något annat som känns mer eller mindre utmanande. Det görs i all välmening, för att skydda oss, men det kan också skapa onödiga hinder för vår utveckling.

Finns det några rädslor i ditt liv som står i vägen för något som du skulle kunna uppleva som roligt, spännande och meningsfullt? Vad händer om du försöker betrakta de där rädslorna lite utifrån – se vad de egentligen står för? Känns de lika självklara då?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “rädslor i vägen”?

(Kortet kommer från kortleken Birkan’s Deck of Intuitive Answers, skapad av Birkan Tore)


lucka 16: avundsjuka

Avund – en av de sju dödssynderna och en känsla vi sällan pratar om, för många något skamfyllt. Inte ska jag vara avundsjuk på vad någon annan har eller är? I min bok Anhörig i ett hav av känslor skriver jag om avund som en av de jobbiga känslor väldigt många anhöriga drabbas av: Varför ska jag behöva ägna tid åt att hälsa på min demenssjuka mamma på ett äldreboende när mina kompisars föräldrar är pigga och friska och hämtar deras barn på dagis? Så tänkte jag ofta när min mamma var sjuk och jag hade tre barn under tio år – utan att våga prata om hur jag kände. För mig har det varit läkande att upptäcka att det här är en känsla jag delar med många andra anhöriga.

Men jag tänker att avundsjuka i vissa fall också kan fylla en mer positiv funktion. I Poddklanen reflekterar på temat drivkrafter (poddavsnitt 96) konstaterade vi att avundsjuka inte är någon bra drivkraft på lång sikt, men att den ibland kan ge information om något som är viktigt för mig, något som jag kanske gärna skulle vilja sträva mot. Lite inspiration och riktning, helt enkelt.

Precis så känner jag exempelvis varje år när en vän till mig berättar om de härliga visions- och planeringsdagar hon och hennes man åker på i början av varje år. Jag går inte omkring och är sur eller bitter över att inte själv ha detta i mitt liv, men det inspirerar mig att reflektera över vad jag och min man skulle ha möjlighet till framöver. Vi brukar visserligen resa bort själva något dygn om året, men att när barnen blir lite större kunna vara borta lite längre, och få in mer av gemensamt visionerande och planerande – det är något att drömma om och sträva mot!

Finns det något område i ditt liv där du kan hitta inspiration och riktning i något som gör dig lite lagom avundsjuk?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “avundsjuka”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 17: perspektiv

En av luckorna i förra årets julkalender handlade om perspektivbyte. Om hur nyttigt och viktigt – men oändligt svårt – det är att ibland sätta sig på någon annans glasögon. Det här är något som har utmanat mig mycket i mitt anhörigskap. Med närstående som fungerar så helt annorlunda än jag själv tränas jag ständigt, och ofta känns det som att jag tar ett steg framåt och (nästan) ett steg tillbaka. Men jag tror ändå att min förståelse för människors olikheter har ökat de senaste åren – som en konsekvens av att jag i alla fall försöker.

Idag tänkte jag också på begreppet perspektiv från en annan synvinkel (ett annat perspektiv!), nämligen det som handlar om att många av oss har så lätt för att döma oss själva och snärja in oss i sanningar om att vi inte duger, inte är tillräckligt framgångsrika, inte är tillräckligt bra i våra relationer, inte gör tillräckligt mycket för världen – eller vad det nu handlar om.

När jag träffade min fantastiska master mind-grupp av kvinnliga egenföretagare nyligen fick jag hjälp att byta perspektiv. Ställa mig lite vid sidan och observera. Inse att det skulle vara bra för både mig och världen att lägga mer energi på en annan berättelse än den om att jag inte är tillräcklig. Och så försöka ha medkänsla med mig själv för att jag inte är fullkomlig, för att jag inte alltid lyckas, för att jag inte kan rädda världen på egen hand.

Finns det något område i ditt liv där du skulle kunna ha nytta av att försöka byta perspektiv och se på dig själv med lite snällare glasögon? Kanske vill du prova en guidad meditation för självmedkänsla som jag har lagt upp på Insight Timer?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “perspektiv”?

(Kortet kommer från kortleken Archangel Power Tarot Cards, skapad av Doreen Virtue & Radleigh Valentine)


lucka 18: Vardagsmagi

Magi – ett ord som betyder mycket för mig. I just min värld handlar det både om den magi jag själv kan se eller skapa omkring mig och tron på att det finns mycket mer än det vi kan se. I poddavsnitt 82 pratar jag med mina vänner i Poddklanen om våra olika perspektiv på andlighet och magi, men oavsett vad man tror på är jag fullt övertygad om att vi alla kan uppleva magi. I naturen, inom oss själva och på de magiska platser vi själva skapar.

När vår son flyttade ut tog jag över hans rum och gjorde om det till det jag lite skämtsamt kallar “mitt häxrum”. Här har jag gått all in med levande ljus, rökelse, vackra symboliska föremål (som buddhafigurerna jag fick av en kinesisk student för många år sedan och mina drömfångare), yogmatta, meditationskudde och ett litet “altare” (där jag just nu hedrar mina förfäder). Här får jag leva ut mitt behov av magi mitt i vardagen, i en fin kombination av stillhet, trygghet och nyfiket utforskande – när jag yogar, mediterar och lägger kort. Någon annan hittar magin på en fjälltopp, vid en havsstrand eller på en sten i skogen.

Vad tänker du om magi mitt i vardagen? Är det något som finns där och som du har glädje av, något du saknar och skulle vilja ha mer av – eller kanske något som inte alls känns viktigt för dig?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör ordet “vardagsmagi”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 19: I rörelse

För mig är rörelse en mycket central ingrediens i livet. Jag har särskilt så här i andra halvlek insett att min kropp kräver att få röra på sig ofta för att inte bli stel och få ont. Jag har hittat vad som funkar för mig – t.ex. korta träningspass, promenader, rörelse i täta jobbpauser och mycket yoga – i stället för att bry mig så mycket om hur man eventuellt “ska göra”.

Men det är inte bara kroppen som vill vara i rörelse. Själen har också sina behov. Jag behöver få utlopp för kreativitet och nya idéer, utforska nya stigar, öppna nya dörrar, emellanåt bryta mig loss från invanda mönster och sanningar.

Och så samtidigt: behovet av det där som den kloka Bodil Jönsson kallar förändringsskyddade zoner. Att ha mina områden där allt får vara precis som vanligt. Det kan handla om alltifrån popcorn till fredagsmyset till granris på köksgolvet på julafton. Jag har många gånger tänkt att det är just för att jag har de där trygga zonerna i livet som gör att jag då och då vågar kasta mig ut i det okända.

Hur tänker du kring rörelse – såväl fysisk som själslig? Har du hittat sätt att tillgodose det som just du behöver? Har du också några förändringsskyddade zoner i ditt liv?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “i rörelse”?

(Kortet kommer från kortleken Wisdom of Avalon Oracle Cards, skapad av Colette Baron-Reid)


lucka 20: söka frihet

Jag har insett att frihet är ett ord som kan betyda helt olika saker för olika människor och i olika sammanhang. När jag sade upp mig från min fasta tjänst var friheten att styra mer över min jobbtillvaro och mitt kreativa utrymme en av de saker jag längtade mycket efter. Det är också det jag nog fortfarande uppskattar allra mest efter tio år.

Men jag har också hört många prata om – och själv upplevt – att frihet inte alls alltid vara något positivt. Utan tydliga ramar kan det ibland vara svårt att komma till skott och få något gjort. Med stor frihet att välja kan vi bli överväldigade och fastna i beslutångest (temat för ett avsnitt av podcasten The Happiness Lab: “Choice Overload”).

Ett särskilt intressant perspektiv på frihet har jag fått ta del av i samtal med några personer som lever i tunga anhörigskap. I vissa fall kan en situation med väldigt lite frihet (som för en utomstående kanske upplevs som klaustrofobisk) skapa ett lugn som också ger en känsla av frihet och lättnad: den i att slippa välja, som en kvinna som är anhörig till en svårt sjuk man beskriver det.

Om detta kan du bland annat höra i poddavsnitt 102 med Anna Pella, som har fått ompröva sin syn på livskvalitet och inre kompasser sedan hennes dotter föddes med en svår hjärnskada för arton år sedan och hennes frihet begränsades på många sätt.

Vad betyder frihet för just dig? Finns det områden i ditt liv där du skulle vilja ha mer frihet? Har du någon gång upplevt ett sammanhang där det har varit skönt med begränsad frihet?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “söka frihet”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 21: Ett eget hjul

Ekorrhjul, hjul som snurrar fort, högt tempo, många bollar i luften … Så har det blivit för väldigt många av oss, ibland utan att vi riktigt förstod hur det gick till och kanske hellre skulle vilja något annat. Ofta är det nog helt enkelt ett resultat av det samhälle vi är en del av. Frågan är om det måste vara så.

Tänk om vi skulle säga “Stopp och nej tack, kan jag få ha mitt eget hjul i stället för att springa i någon annans?” Tänk om vi i alla fall emellanåt bestämde över vårt eget tempo och följde våra egna rytmer, för dagen såväl som året.

Hur ser just ditt livshjul ut just nu? Snurrar det i ett tempo som du trivs med? Har du lagom många bollar igång? Har du möjlighet att följa din egen rytm? Om inte, vad skulle du vilja och kunna göra för att skapa förändring?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ett eget hjul”?

(Kortet kommer från kortleken Joie de Vivre Tarot, skapad av Paulina Cassidy)


lucka 22: Acceptera dig själv

Trots att jag är utbildad i ACT (Acceptance and Commitment Therapy/Training) och har jobbat med acceptansträning i så många år nu har jag den här hösten haft riktigt svårt med acceptansen i mitt liv. Ett av de svåraste områdena har handlat om att acceptera mig själv för den jag är.

Det blev tydligt under mitt 100-dagars ahimsa-projekt, som sträckte sig från 9 september till 17 december, och som – förutom att jag åt helveganskt och mediterade varje morgon – också innebar en strävan efter att inte skada eller döma i tanke, ord eller handling (och så försökte jag göra någon liten god gärning, för världen och för mig själv, varje dag).

Intressant nog var det som jag trodde skulle vara det svåraste med projektet – maten – det allra lättaste. Det som däremot utmanade mig ordentligt var just att inte döma mig själv – som mamma, partner, syster, författare, föreläsare, poddare, världsmedborgare, planetskötare … Nästan alltid finns det något område där jag inte tycker att jag riktigt duger som jag är. Här har jag lite att jobba vidare på, alltså.

Något som jag ofta har nytta av när jag är hård mot mig själv är guidade meditationer om självmedkänsla, exempelvis den här med Tara Brach eller den här med Kaira Jewel Lingo (båda på Insight Timer). Vill du lyssna på en svensk variant får du gärna prova min egen Meditation för självmedkänsla (även den på IT).
joi
Hur har du det med självacceptansen – tycker du att det är lätt eller svårt att inte döma dig själv? Ser det olika ut i dina olika roller, så att det exempelvis är lättare privat än professionellt – eller tvärtom?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “acceptera dig själv”?

(Kortet kommer från kortleken ACT Samtalskort, skapad av Louise Hayes)


lucka 23: ny energi

Vintersolståndet är passerat och nu vänder det. Ljuset är på väg tillbaka. “Precis som solen ger näring åt jorden, kommer med nytt liv under våren och sommaren, kan det vara dags för något nytt i ditt liv – något som ger energi och nytt ljus, inspiration och personlig utveckling” läser jag i boken som följer med den här kortleken.

Vad hittar du din inre sol just nu? Vad skulle kunna vara det nya som kommer med mer energi, ljus och glädje i ditt liv?

Finns det några andra tankar som väcks i dig när du ser kortet och hör orden “ny energi”?

(Kortet kommer från kortleken Energy Oracle Cards, skapad av Sandra Anne Taylor)


lucka 24: De som gått före

Sista luckan. Sista kortet. Den här gången blir det varken något samtals-, orakel- eller tarotkort, utan en bild på min älskade mormor Ruth, född 1890 – precis hundra år före min äldsta dotter. Mormor dog när jag var elva år, men vi hade en mycket fin relation under min barndom, och hon har alltid varit en förebild för mig. Fembarnsmamma, lärare, prästfru och änka innan hon fyllt femtio år. Vacker, stark, klok, barnälskande och med en stark andlig övertygelse.

Idag på julafton skulle jag vilja att vi alla skickar en kärleksfull och tacksam tanke till våra förfäder och förmödrar. Alla de människor som genom generationerna gått före oss, som skrattat och gråtit, älskat och kämpat – precis som vi själva – men i många fall med betydligt tuffare förutsättningar än vi själva. Utan dem hade vi inte funnits här.

Finns det någon bland dina förfäder och förmödrar som inte finns här på jorden längre, men som du känner extra starka band till? Vad tror du i så fall att hon eller han skulle vilja säga till dig om ni hade haft möjlighet att träffas idag?

Jag hoppas att du har haft glädje av mina julkalenderluckor, och att vi ses igen nästa år.

Med önskan om en riktigt god fortsättning på jul- och nyårshelgen!

Maria

Rädslan och kärleken

Den här våren har jag ägnat en hel del tid åt att utforska en känsla som på många sätt har styrt mig genom livet. Det handlar om rädsla. Rädslan kan förkläda sig i många olika emotionella skepnader (som oro, ångest, nervositet, bristande självförtroende/självkänsla) och dyka upp i alla möjliga (såväl professionella som privata) sammanhang, men jag har upptäckt att i grund och botten handlar den om samma sak: att det finns något jag riskerar att förlora.

Rädslan för att inte duga – som hos mig ofta tar sig uttryck i prestationsångest – kan handla om att förlora anseende, respekt eller kärlek. Jag vet att den här rädslan är något jag fått med mig från barndom och tonårstid, av föräldrar som premierade den “duktiga flickan” Maria och klasskompisar som av oklar anledning (kanske just för att jag var så där “duktig”) mobbade och frös ut mig: sa att jag var ful, att mitt hår hade fel färg, att jag luktade illa (trots att jag duschade varje dag) eller att jag var mallig.

Rädslan för att förlora det vi älskar kan handla om våra nära vänner och familjemedlemmar. Jag förlorade min pappa innan jag fyllt trettio, min mamma i en svår demenssjukdom och med tre av mina fyra barn har jag snuddat vid döden (genom självskador och ett drunkningstillbud). Kanske har jag inte förstått förrän nu hur mycket det här kan ha påverkat mig.

Foto: Sanna Östergren

Rädslan för att förlora något vi älskar kan också ha att göra med vår kärlek till den här ofantligt vackra planeten och allt levande, som Joanna Macy och Chris Johnstone skriver om i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen. Jag har på senare år haft ångestfyllda perioder då jag verkligen känt den där smärtan för världen som Macy och Johnstone beskriver, inte minst under den torra sommaren 2018, då klimatförändringarna blev så väldigt påtagliga och närvarande här ute på landet.

Rädsla kan ha att göra med att förlora det som känns tryggt och hemvant, något som exempelvis hindrar många från att lämna ett jobb eller en relation som de egentligen är färdiga med. Här har rädslan inte styrt mig så mycket, utan jag har vågat ge mig ut på nya okända stigar, exempelvis när jag lämnade min fasta anställning och trygga ekonomi för det betydligt mer osäkra livet som egen företagare.

Foto: Peter Conlan

Men även om rädsla ibland kan ha vissa positiva konsekvenser – som att jag skärper till mig inför en föreläsning eller gör en livsstilsförändring som ger mindre klimatavtryck (som när jag bestämde mig för att sluta flyga eller börja odla i större skala) är den ingen bra drivkraft i det långa loppet. Det konstaterade vi i det åttonde avsnittet av Poddklanen reflekterar i höstas. De senaste åren har jag vid några tillfällen också fastnat i rädsla som påverkat mig i vardagen – vilket fick mig att efter tjugo år återvända till terapisoffan.

I vårens samtalssessioner – som har kommit att handla ännu mer om föräldra- och anhörigskap än om jobbrelaterad prestationsångest som jag egentligen sökte mig dit för – har jag både pratat mycket om min rädsla och fått öva på att verkligen uppleva den. Och jag tror att jag har kommit en bit på väg mot en mer naturlig relation till den här känslan – på samma sätt som jag möter exempelvis ilska och sorg (som inte alls är lika problematiska känslor för mig). Jag går in i känslan när den dyker upp, är verkligen där och låter den sedan klinga av, utan att fastna.

Och när jag inte låter rädslan styra mig kan jag i stället använda kärleken som drivkraft. Då kan jag försöka leva hållbart av kärlek till planeten snarare än av rädsla för det som händer med den. Jag kan ge en bra föreläsningsupplevelse utifrån en kärleksfull önskan om att ge något till mina åhörare snarare än av rädsla för att inte vara tillräckligt bra. Och jag kan låta mitt föräldraskap styras av kärlek snarare än av rädsla för att inte duga som mamma och anhörig.

Maria

Poddavsnitt 103. Hur hittar jag det goda samtalet? Poddklanen reflekterar, #9

Foto: Thomas Lissing

Välkommen till årets första poddklanssammanträde, den här gången med Ulrika Persson som gäst och det goda samtalet som tema. Det blir ett avsnitt om såväl struktur och ramar som kreativitet och lekfullhet, om att få syn på både sig själv och någon som står en nära i ett gott samtal, om att omfamna den lilla pausen, om hur nya fina samtalsformer och -rutiner kan födas ur en pandemikris och en hel del annat.

Julkalender 2.0 2020 – alla luckorna

I år, när Drömmen om Målajord, fyllde fem år, ville jag göra något lite extra av julkalendern, inte bara ett skicka ut en fråga för reflektion eller samtal i varje lucka. Därför bestämde jag mig för att gå all in och spela in ett litet tankefrö – antingen baserat på ett tidigare inlägg på bloggen (eller från min gamla blogg, Livstid) eller något nyskrivet – varje dag under hela advent. Det har inneburit ganska mycket jobb, men också varit väldigt roligt, och jag hoppas verkligen att mina tankefrön har varit till glädje och inspiration för de som lyssnat.

Här nedan kommer nu alla frågor samlade på ett och samma ställe. Vill du lyssna på tankefröna hittar du dem här.

  1. Att hitta hela mig – med reflektion och goda samtal. Vilken plats har reflektion och goda samtal i ditt liv? Kan de verktygen hjälpa dig att hitta hela dig?
  2. Att utgå från tacksamhet. Vilken plats har tacksamheten i ditt liv? Vad är du särskilt tacksam för just nu?
  3. Hemmastanning. Trivs du och tankar energi därhemma, eller känner du dig ensam och rastlös? Hur är balansen mellan att vara hemma och borta i ditt liv – under normala omständigheter? Och om du tycker att det är jobbigt att vara hemma så mycket nu i coronatider – finns det någonting du skulle kunna göra för att öka din trivsel på hemmaplan?
  4. Good enough eller top notch? Hur har du det med de här begreppen? När är det viktigt för dig att vara top notch? Finns det områden i ditt liv där du skulle kunna tillåta dig att dra ner på ambitionerna och vara mer good enough, kanske rentav lite småusel emellanåt?
  5. Förändringsskyddade zoner. Hur tänker du kring förändring och förändringsskyddade zoner? Har du rutiner som hjälper dig att rama in vardagen? Har du zoner där allt får lov att vara precis som det är, under lång tid?
  6. Att byta glasögon. Finns det områden i ditt liv där du känner att det skulle vara nyttigt för dig att då och då sätta på någon annans glasögon och försöka se en situation utifrån ett annat perspektiv än ditt eget?
  7. Vem vill jag vara – för mig själv och andra? Vem eller vad vill du vara – för dig själv och andra? Kan du hitta några metaforer eller bilder som beskriver det?
  8. Ett torftigt liv? Har du själv reflekterat över omställningen till ett mer klimatvänligt leverne, kanske redan kommit en bit på väg? Hur skulle det påverka – eller har det redan påverkat – ditt liv? Känns det mest som uppoffringar eller kan du se positiva sidor i omställningen?
  9. Välkommen, kära Vildkvinna! Oavsett om du är man eller kvinna, har du också hittat något som du skulle vilja likna vid en inre vildkvinna? I så fall, vad säger hon till dig? Skulle du vilja släppa fram henne lite oftare i ditt liv?
  10. Anhörig i ett hav av känslor – ännu en gång. Vilka erfarenheter har du av anhörigskap och hur har det påverkat dig?
  11. Till tårarnas lov. Vilket är ditt förhållande till gråten – har du lätt för att gråta eller inte? Hur känns det? Och hur upplever du att möta andras tårar?
  12. Paradoxer som rockar. Har du liknande motsatsförhållanden i ditt liv som jag beskriver i podden?
  13. Ljus i mörkret. Hur är det med balansen mellan ljus och mörker i ditt liv just nu?
  14. Vad vill du träna på i vår? Finns det något du skulle ha glädje av att träna på?
  15. Magi mitt i vardagen. Finns det något som skapar magi i ditt liv?
  16. En älskvärd krigare. Finns det någon samhällsfråga du skulle vilja engagera dig (mer) i? Hur kan du i så fall göra det på ett sätt som passar dig?
  17. Om den sköna konsten att fira. Hur är din relation till firande – är det viktigt för dig och hur firar du helst? Finns det något du skulle vilja fira just precis idag?
  18. Samla på vardagshjältar. Har du mött någon vardagshjälte på sistone? Någon handling som gjort dig lite extra varm i hjärtat? Kanske har du själv gjort en sådan handling?
  19. I verktygslådan: tacksamhet, tålamod och tillit. Vilka är de viktigaste verktygen i din verktygslåda?
  20. Kan vi omfamna osäkerheten? Hur har du det med ovisshet – i det lilla och stora perspektivet? Skulle du emellanåt vilja och kunna öppna din knutna hand och omfamna det osäkra?
  21. Förundran och mental miljövård (Fredrikpodden, kyrkans dag, gammal blogg). Vad skapar förundran hos dig? Vad i ditt liv ger mental miljövård?
  22. Att leva lite långsammare – och komma fram ändå. Finns det något område i ditt liv där du skulle vilja och kunna leva lite långsammare, eller inte ta den snabbaste vägen?
  23. Har du mer än 24 timmar på ditt dygn? Hur du tänker kring de här frågorna? Har du några inbillade måsten som hindrar dig från att göra det du hellre skulle vilja? Eller har du hittat en bra balans mellan plikten och lusten? Och vad är det som ger just dig energi?
  24. Nyårslöften i fårakläder – god jul och gott nytt 2021! Vad tar du med dig från 2020 i form av guldkorn och lärdomar? Vad önskar du dig av 2021? Har du något nyckelord som du skulle vilja använda som ledstjärna under året?

Maria

Ensam är INTE stark!

Själv är bäste dräng.

Bra karl/kvinna reder sig själv.

Var och en är sin egen lyckas smed.

Ensam är stark.

Många ordspråk pekar på att vi människor är gjorda för att klara oss själva. Att det liksom bara är att fixa allt i livet. Att vi är svaga om vi ber om hjälp.

I själva verket är det ju ofta precis tvärtom. Våra förfäder skulle aldrig ha klarat sig ensamma på savannen. Det var tack vare att vi kunde hitta gemenskap och hjälpa varandra som vi också kunde bli starka och utvecklas som människor.

Jag arbetar, som många av er vet, med en stödbok om anhörigskap. Därför är det också mycket av det jag skriver där som upptar mina tankar just nu. Ett av kapitlen handlar om att våga be om stöd som anhörig, exempelvis genom individuella stödsamtal, samtalsgrupper eller avlastning. Men jag tänker att det där med att ta hjälp när livet utmanar oss är ett ämne som berör oss alla, inte bara den som är anhörig till någon som dött, har en sjukdom eller ett funktionshinder.

I min närhet finns just nu en person som kämpar enormt, som länge har bitit ihop och försökt klara sig på egen hand. Äntligen har hen vågat släppa taget och be om hjälp. Det gör ont, men det är början på en läkningsprocess. Så var det för mig också när jag för nästan exakt tjugo år sedan blev sjukskriven för utmattning. Som det tog emot till en början! Skulle jag, som var så “duktig” våga visa mig svag inför min arbetsgivare och mina kollegor? Skam, skam, skam.

Men det jag gjorde när jag vågade sträcka ut en hand och be om hjälp är nog ett av de absolut viktigaste beslut jag har tagit. När jag tryckte på pausknappen och äntligen gav mig själv återhämtning och utrymme att känna efter hur jag egentligen hade det insåg jag ju hur ohållbar min livsstil var. Hade jag låtit tiden gå hade jag med största sannolikhet drämt in i väggen väldigt mycket hårdare än jag gjorde, och haft en betydligt längre väg tillbaka till en fungerande arbetssituation.

Under ett års psykoterapi fick jag hjälp att hitta mönster jag grundlagt redan i min barndom och som det nu var dags att bryta. Sedan dess har jag fortsatt att hämta stöd och kraft när jag har behövt det. Oftast har jag hittat det jag behöver i min nära omgivning – jag gillar ju principen gräv där du står – hos familj, kloka vänner och samtalscirklar.

De senaste tre-fyra åren har varit riktigt utmanande på det privata planet. Jag, som var relativt trygg i mitt föräldraskap efter så många år och barn, har stundtals famlat i mörker och inte bara känt att jag har gjort fel (vilket väl alla vi föräldrar upplever ibland) utan att jag många gånger verkligen inte vetat vad som är rätt och fel, vilket som är bästa sättet att stötta ett barn som har stora svårigheter på flera olika plan.

Foto: Neil Thomas

Kanske är det otryggheten som förälder som också har spillt över på det professionella planet, så att jag vid flera tillfällen drabbats av ovanligt stark prestationsångest inför olika uppdrag. Jag som trodde att jag var färdig med det där …

Nu har jag bestämt mig för att be om professionell hjälp. Jag har vänt mig till anhörigstödet i min kommun för stöttande samtal och jag har anmält mig till en ny omgång terapi (den här gången blir det KBT!) vid den mottagning som drivs av psykologutbildningen vid universitetet där jag bor.

Och vet ni något intressant? Redan i det ögonblick jag tar beslutet att be om hjälp är det som att något lättar. En process är inledd och jag är inte längre ensam. Ensam är sällan stark, men ensam kan hitta styrka genom att våga sträcka ut den där handen och blotta sin sårbarhet.

Maria

På tal om sårbarhet. Om du inte redan har sett Brenée Browns fina Ted-föreläsning The Power of Vulnerability kan jag varmt rekommendera den!

Julkalender 2019 – med inspiration till reflektion och goda samtal

God juldag, alla poddlyssnare och bloggläsare! Hoppas ni har det lika lugnt och skönt som jag, som den här julen gör mitt allra bästa för att återhämta mig efter en ovanligt tuff höst – idag med långpromenad, sällskapsspel och teveslappande efter en fin julafton med familj och vänner, inledd med morgonyoga och avslutad med midnattsgudstjänst.

Här kommer som traditionen numera bjuder alla de julkalenderluckor som jag har lagt ut på Drömmen om Målajords Facebooksida. Kanske har du följt den men inte haft tid att reflektera så mycket i en hektisk adventstid. Eller så kanske du bara trivs med att få alla frågorna samlade på ett ställe, för att kunna gå tillbaka och plocka det du vill ha. Skulle du vara sugen på ännu fler frågor för egenreflektion eller goda samtal så här i juletid kan jag rekommendera min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid.

1. Hur känns det i din kropp just idag? Hur känns det i din själ just idag?

2. Om du fick träffa dig själv som tioåring, vad skulle du säga till henne eller honom, utifrån de erfarenheter du gjort sedan dess?

3. Idag vänder vi på steken. Om du fick träffa dig själv som barn precis som igår, vad skulle hen säga till dig om det liv du lever NU? Är tioåringen nöjd med det hen ser eller finns det något som borde förändras?

4. Vad ger dig energi, ork och ljus i decembermörkret? Om du känner att du inte har tillräckligt av detta just nu, finns det någon liten förändring du skulle kunna göra?

5. Om vi bortser från det du fick med dig redan vid födseln, vilka människor och händelser i ditt liv tänker du har haft störst betydelse för att forma dig till den människa du är idag?

6. Vad skulle du må bra av att rensa ut och släppa taget om i ditt liv just nu – exempelvis onödiga prylar, energitjuvar, inbillade måsten, stress, rädslor, negativa tankar om dig själv eller andra?

7. Vilken är den tuffaste utmaning du har stått inför – och tagit dig igenom – det här året? Vad var det som gjorde att du klarade av den? Har du lärt dig något av utmaningen?

8. Titta igenom dina foton från året som har gått. Vilket tycker du allra mest om och varför?

9. Hur har du det med balansen mellan allvar och lek i ditt liv? Är du nöjd eller skulle den där balansen behöva ses över?

10. Har du sett Anders Hansens teveprogramserie om våra hjärnor (eller lyssnat på hans Sommar i P1-prat)? Jag har inspirerats mycket, framförallt till att få in mer fysisk aktivitet i mitt liv. Hur har du det i ditt liv – får din kropp så mycket rörelse som den behöver? Hur bär du dig åt i så fall? Eller finns det utvecklingspotential?

11. Om du skulle sammanfatta ditt 2019 med ETT enda ord, vad skulle det så vara? Och om du skulle välja ETT enda nyckelord att sträva mot under 2020, vilket skulle det då vara?

12. Föreställ dig att du sitter på ett café om exakt ett år, den 12 december 2020, och pratar med en god vän om året som har gått. Vilka positiva förändringar har skett – i din egen privata lilla värld och/eller i den stora världen? Hur har det gått till? Hur känns det?

13. Det är knappt nitton dagar kvar av hela det här decenniet. Vad tar du med dig från ditt 2010-tal? Vad kommer du att minnas? Vad har du lärt dig? Vad är du tacksam över?

14. Har du någon eller några jultraditioner som känns viktiga för dig, som du gör för att du verkligen vill, inte för att det är något måste?

15. Finns det något du skulle vilja lära dig – antingen något du inte kan någonting alls om i nuläget, eller något som du skulle vilja utveckla och lära dig mer om? Skulle det finnas möjlighet att prioritera det här området i ditt liv? När och hur skulle det i så fall kunna ske?

16. Hur har du det med balansen mellan olika vågskålar i ditt liv, exempelvis mellan aktivitet & vila, social samvaro & ensamhet, kropp & själ, hemma & borta? Är du nöjd som det är eller finns det något du skulle vilja justera, just precis nu eller inför det nya året?

17. Finns det något du ägnade dig mycket åt som barn eller tonåring, något som gav energi och glädje och som du saknar idag, kanske skulle vilja försöka hitta tillbaka till igen?

18. Vilka erfarenheter har du av att sätta ord på dina tankar tillsammans med någon annan, exempelvis i terapi, mentorskap, coachning, handledning eller en samtalscirkel? Är det någon form du har haft mer nytta av än andra? Har dina behov sett olika ut under olika faser i livet?

19. Vilken är den/de bästa bok/böcker du har läst (eller lyssnat på) under 2019? Varför?

20. Vad längtar du efter allra mest, precis just nu?

21. Finns det någon du skulle vilja be om förlåtelse? Finns det någon du skulle vilja och kunna förlåta? Finns det något du skulle må bra av att förlåta dig själv för?

22. Vem var du när du var 18 år – i skolan, hemma, med kompisar, på insidan?

23. Vad ser du fram emot mest under 2020?

24. Finns det något minne från din barndoms jular som gör att du ser på jularna idag på ett visst sätt?

Gott nytt inspirerat reflektionsår!

Varför vi behöver aktivt hopp

Det här året har jag fått vara med om något ganska fantastiskt. Att bidra till att en bok som jag tror kan göra stor skillnad, på riktigt, har fått möta en svensk publik. “För framtida generationer kan Aktivt hopp mycket väl visa sig vara 2000-talets viktigaste bok”, skriver psykologen, vildmarksguiden och författaren Bill Plotkin. Aktivt hopp – med undertiteln att möta vår tids utmaningar utan att bli galen – är skriven av ekofilosofen och miljöaktivisten Joanna Macy, som nyligen fyllde 90 år, och läkaren Chris Johnstone. Jag skulle vilja berätta för dig varför jag tror att den är så viktig.

Jo, för att den vågar fånga upp all den där förtvivlan, sorgen och rädslan som många av oss bär på inför den värld vi lever i och den framtid som väntar oss, tar den på allvar och ger oss tillåtelse att sörja, samtidigt som den hjälper oss att hitta hopp mitt i vår förtvivlan. Just det som är grunden inom ACT (Acceptance and Commitment Training), som jag arbetar med i olika sammanhang. Att på allvar erkänna och acceptera alla våra känslor, även de jobbiga, men inte fastna i dem och låta dem styra oss, utan kunna gå vidare i den riktning som är viktig för oss (kompassen, ni vet). Författarna använder till och med begreppet inre kompass på ett ställe i boken. Ni kan ju bara tänka er hur glad jag blev när jag översatte det stycket …

Häromdagen läste jag en bra artikel från NBC News om det som författarna kallar “climate grief” (klimatsorg), att det som händer med vår värld skapar depression och resignation hos många, i synnerhet barn och ungdomar som har börjat förstå att deras framtid är hotad på allvar. Artikeln beskriver arbetet inom The Good Grief Network, som stöttar människor i kriser som rasism, skolskjutningar och klimatsorg. “The program runs as a 10-week cycle, each weekly meeting tackling a different step. […] The steps encourage participants to confront their climate fears and sadness and acknowledge that they are part of the problem as polluters in a carbon-fueled system, but also find the motivation and strength to be part of the solution.”

Tänket i den här metoden verkar på många sätt likna det som beskrivs i Aktivt hopp, där man arbetar med en process som utgår från tacksamhet, hedrar den smärta vi känner för världen, så småningom kan se på oss själva och världen med nya ögon och till sist går vidare och engagerar oss för det vi tror på. Boken ger många konkreta exempel och verktyg att lära av och arbeta med.

Och grunden för alltihop är att hopp inte handlar om hoppfullhet eller optimism. Aktivt hopp är något vi väljer. Det handlar om att jobba för det vi tror på, oavsett hur sannolikt det är att vi kommer att lyckas.

Det handlar också om att varken fastna i förnekelse över tillståndet i världen, och därmed bara tuffa på som vanligt (berättelsen om Business as Usual) ELLER i förtvivlan över allt som går åt fel håll (berättelsen om Det stora sönderfallet). I stället behöver vi hitta kraft till och lägga vår energi på en tredje berättelse, Den stora omställningen, där vi alla kan bidra till den framtid vi hoppas på – utifrån våra förutsättningar och på just vårt sätt. 

För ett tag sedan läste jag och min nioåring Astrid Lindgrens Mio min mio. I det näst sista kapitlet, det om Mios strid med Riddar Kato, slogs jag över parallellerna till världen vi lever i. Mellan Riddar Kato och Trump, Bolsonaro och andra rädda, maktgalna män. Mellan Döda skogen och vår egen planet, där skogar skövlas och arter utrotas. Mellan Döda sjön och haven där korallrev och fiskar blir sjuka och dör. Men också mellan Mio och aktivt hopp. Hur Mio och Jum Jum tillsammans först möter sin sorg och smärta, men sedan hittar mod, kraft och kreativitet nog att möta den stora utmaningen.

”För många är det en otrolig lättnad att inse att de inte är ensamma om sin smärta för världen. Att inse att det vi känner är normalt hjälper oss att läka”, skriver författarna i boken, och Aktivt hopp är en bok som passar utmärkt att läsa med andra och diskutera, i synnerhet som den är full av såväl övningar som tankar att vrida och vända på.

Därför blir Sanna och jag, som har översatt och gett ut boken, extra glada över att vi nu har fått flera beställningar från studiecirklar. Kanske du också skulle vilja samla ihop en grupp vänner och starta en studiecirkel, eller föreslå boken i din bokcirkel, för att inspireras av varandra och möta samhällets utmaningar tillsammans?

Du kan beställa fem eller fler böcker för 100 kr/bok (ordinarie pris: 120 kr) genom att skicka ett mail till info@videforlag.se. Vill du beställa ett eller ett par enstaka ex gör du det enklast här.

Jag skulle vilja avsluta med några fler ord om boken, dels från en av mina meditationsgurus, Tara Brach, dels från Omställningrörelsens ordförande i Sverige, Pella Thiel:

Aktivt hoppvisar mer än någon annan bok jag har läst det verkliga djupet i den kris vi befinner oss i, och hur våra känslor och handlingar kan vara en del av den stora omställningen till jordens läkning. Snälla, läs boken och dela den med andra – för din egen skull, för våra barn och för vår gemensamma framtid. (Tara Brach)

Omställningen till ett samhälle i harmoni med naturen är ett äventyr – ett äventyr på liv och död. I Aktivt hopp hittar du karta och kompass för att ge dig ut. Du behövs. (Pella Thiel)

Maria

Om samtalets läkande kraft

Jaha, jag har alltid en massa planer för vad jag ska skriva om här på bloggen, men den lever sitt eget liv och gör precis som den vill, och så blir det ofta något helt annat än jag hade tänkt som händer här. Idag skulle jag ha skrivit nästa inlägg i gör-det-själv-skafferiet. I stället blir det ett litet smakprov ur min nästa roman. Snart, snart finns boken här på riktigt!

Och jag tänkte göra något ganska konstigt, nämligen dela med mig av Kantstötta porslinsugglors prolog och efterord, de delar i en bok som jag tror ofta förblir olästa (åtminstone den senare), redan nu, innan boken ens har gått i tryck. Men jag tycker att de ger en bra bild av innehållet och efterordet berättar dessutom om bokens tillkomst. Så, håll till godo, du som är intresserad!

Prolog

Nästan varje dag möter vi andra människor i samtal. För somliga av oss blir mötena fler och mer intensiva än vad hjärnan och hjärtat orkar hantera. För andra är kanske den enda samtalspartnern mannen som slår in ett kilo potatis i kassan, kvinnan på biblioteket som lånar ut dagens tidning eller brevbäraren som ringer på för att lämna ett paket som inte går in genom brevinkastet.

Ibland är det inte orden som bär ett samtals budskap. I stället finns det i blicken vi möter, i händerna som plockar på ett urtvättat täcke, i rösten som plötsligt darrar till, i orden som inte blir sagda.

Ibland svävar samtalen på ytan.

Ibland borrar de sig djupt in i själen, sliter sönder, karvar djupa sår.

Ibland är det just samtalen som hjälper oss att läka.

Efterord

Den bok du just har läst (om du inte är en sådan som kikar i slutet först) är en bok som lika gärna kunde ha blivit oskriven. Om nu inte livet hade varit sådär magiskt …

Det var en sen kväll strax före jul 2016. Min debutroman, Lex Katarina, hade nyss tagit sig ut i världen, efter en lång och stundtals mödosam process. Jag hade inga som helst nya skrividéer och funderade på om jag någonsin skulle hitta ett ämne som jag kände lika stark drivkraft att skriva om igen, som jag gjort under arbetet med den första boken.

Mitt i gränslandet mellan vakenhet och sömn, just som kroppen var på väg att släppa taget om dagen, dunsade den ner i mitt medvetande, den där märkliga frasen:

Kantstötta porslinsugglors paradorkester

Alldeles från ingenstans kom den och jag hade verkligen ingen aning om vad den ville mig. Jag hade kunnat ligga kvar och bara låta orden segla vidare, vända på kudden och ta emot sömnen. Men det var något där, en känsla av att jag hade fått ta del av något värdefullt. Att jag skulle slarva bort detta något alldeles genom att somna. En så pass märklig fras skulle jag aldrig komma ihåg nästa morgon utan att kliva upp och skriva ner den.

Foto: Sanna Östergren

Men vad skulle jag då göra med gåvan jag fått? Jo, jag konsulterade min äldsta dotter Sanna, den vassaste skribent jag känner, som var till enorm hjälp i mitt arbete med den första boken. För att detta kunde vara titeln på en ny roman förstod jag nämligen nästan direkt. Men vad i hela friden skulle en sådan handla om?

Det tog inte många minuters bollande med Sanna, så hade vi hittat nyckeln och låst upp dörren till den portal jag snart skulle komma att kliva in genom, och när huvudtemat väl var identifierat tog den kreativa processen strax sin början.

Strax efter nyår läste jag boken The Artist’s Way, i vilken man uppmanas att varje dag skriva tre ”morgonsidor”, att helt enkelt bara skriva ur sig allt man har snurrande i hjärta och hjärna innan man på allvar tar itu med dagen. En solig vintersöndag skrev jag mina morgonsidor en bit in på förmiddagen, bredvid skridskobanan där övriga familjen höll till. Och där tog de plötsligt gestalt, Urban, Aida och Ingrid. En karaktär till faktiskt, men henom sparar jag till en annan bok.

Att Katarina skulle vara med igen var ingen självklarhet från början. Jag trodde ju att jag var färdig med henne. Men så hörde läsare av sig och ville hälsa på i Katarinas värld ännu en gång. Och jag insåg att det fanns en väldigt viktig koppling mellan Katarinas erfarenheter och det som skulle komma att bli den här bokens huvudtema, det goda samtalets läkande kraft.

När hon nu hade nästlat sig in i historien hände också något intressant. Från början var tanken att hon bara skulle vara en av de fyra huvudkaraktärerna, absolut inte mer. Men under skrivandets gång armbågade hon sig fram och tog mer plats. Det är därför som det är Katarinas perspektiv ni får ta del av även i de kapitel som handlar om alla fyra porslinsugglorna.

I början av skrivprocessen använde jag en rolig och givande metod, som jag gärna vill tipsa dig om som själv är sugen på att börja skriva skönlitteratur. Jag satte ihop ett frågeformulär med tjugo frågor och ägnade sedan ett par dagar åt att intervjua mina fyra karaktärer, för att helt enkelt lära känna dem bättre innan jag började berätta deras historier. Mycket av det som kom fram där är sådant som inte nämns i boken, men informationen har hjälpt mig att låta karaktärerna bli så levande att jag sällan har tvekat kring deras tankar, känslor, beteendemönster och formuleringar.

***

Självklart har jag haft medresenärer på skrivresan, människor som på olika sätt bidragit till att det till sist blev en bok.

Tack Sara för att du fortsätter vara min vägvisare, mitt bästa bollplank, min tedrickarkompis och allt det där andra. Jag har insett att jag en gång om tusen år måste få dö före dig, annars vet jag inte hur jag ska överleva, med tanke på den svåra abstinens som uppstår om vi varit ifrån varandra mer än en vecka.

Tack alla ni som har läst min debutroman, Lex Katarina, och berättat hur mycket ni tyckte om den. Tack alla bokcirklar jag har fått äran att besöka för att berätta om bokens tillkomst och dela tankar och erfarenheter med er. Tack alla som kommit och lyssnat på mina föredrag. Utan er läsare hade den här boken inte kommit till. Det är ni som ger mig lust att fortsätta skriva. Det var också ni som önskade er en uppföljning. Särskilt tack till dig, Lisa.

Tack Barbro, Jenny, Liselotte, Medina med föräldrar, Anna och Antonia för att ni hjälpt mig räta ut ett antal frågetecken inom områden där jag själv är ute och cyklar. Mycket av det som händer i boken har jag erfarenhet av på olika sätt, men inte allt. Så tusen tack för researchhjälp!

Tack Stefan och alla skrivkompisarna för ljuvliga dagar på norra Öland, dit jag åker år efter år i olika konstellationer. Det var där på vandrarhemmet jag byggde strukturen för boken och började lära känna mina karaktärer i maj 2017. Det var där jag fortsatte processen i augusti samma år. Det var slutligen där jag tog mig an alla kommentarer om alltifrån onödiga kommatecken till bristande gestaltning i maj 2018 – med sådan iver att jag aldrig höll på att komma i säng på kvällarna.

Tack alla vänner, gillare och följare i sociala medier som hejat på med tummar, hjärtan och peppande kommentarer.

Tack svärmor Kerstin för att du tjatat lite extra på mig om att den här boken måste bli färdig någon gång eftersom du längtade efter att få läsa den.

Tack Anders för korrekturläsning och för att du fortfarande står ut med mig och alla mina projekt, med alltifrån hönshusbygge till skrivrymningar till rum fyllda av tygtrasor för kuddvirkning. Framförallt tusen tack för att du låter mig fortsätta skriva på arbetstid, trots att jag inte bidrar lika mycket till familjeekonomin sedan jag lämnade min trygga anställning vid universitetet.

Tack alla barnen – Sanna, Samuel, Lova och Adam – för all inspiration i skrivandet som ni ger genom ert sätt att vara, tänka och prata, och framförallt för att ni står ut med en mamma som ofta är betydligt mer fokuserad på helt andra saker än på er.

Till sist. Tack Sanna, min allra största musa, för att du hjälpte mig lösa mysteriet med den märkliga gåvan, för din skarpa blick och stundtals urjobbiga rödpenna som ger det jag skriver både mjukare och starkare vingar än det som fanns där från början. Utan din hjälp, ingenting.

***

Och så till sist, tack till dig som tog dig tid att läsa det här blogginlägget. Vill du förbeställa ett signerat ex går det fint att mejla mig på maria@inrekompass.nu. Självklart kommer den också finnas att köpa på AdLibris, Bokus m.fl. Och ljudbok verkar det som att den också ska få bli så småningom, för dig som föredrar att lyssna framför att läsa.

Jag hoppas så att du ska tycka om den!

Maria

Om att må skit ihop och läka tillsammans

Vi pratade om det häromsistens, en vän och jag, hur mycket lättare det blir att bära ett ok av knackigt mående när vi får sällskap längs vägen. Då och då, exempelvis just nu, brottas vi båda med diverse mörka moln på våra annars ofta ganska så ljusblå himlar. Men vi delar med oss om hur vi har det, och det gör något med oss, det där att för en stund få lägga känslorna i någon annans knä. Någon som lyssnar med värme och öppen blick utan att döma, värdera eller komma med goda råd. Någon som inte säger till oss att rycka upp oss, utan i stället hjälper oss att acceptera det som är just nu. Och det gör något med oss att  känna att vi inte är ensamma om att inte vara på topp.

Foto: Clark Young, Unsplash

För det är ju så här det är att vara människa, en ständigt pågående process med toppar och dalar. Livet ger oss sina törnar, ibland mest utifrån medan de ibland plötsligt finns där inom oss utan att vi riktigt förstår varför. Då är det gott att få lov att bara vara där. I det som gör ont, oroar oss, gör oss ledsna eller förvirrade. Mitt i alltihop kan vi känna oss så oändligt levande, just för att vi vågar tillåta oss att vara där, mitt i smärtan, oron, sorgen, förvirring, utan att försöka trycka undan den.

Jag pratar mycket om det här när jag föreläser om min roman, Lex Katarina. Om att våga tillåta oss alla våra känslor, även de riktigt jobbiga. Och om vikten av att få lov att dela dem med någon, gärna andra i samma situation. Det får huvudpersonen Katarina möjlighet att göra i boken, och i dess uppföljare, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, är just detta – samtalets läkande kraft – huvudtemat. Som jag längtar efter att få dela den boken med världen! Snart så …

Speaking of which. Ni som har följt min resa vet hur mycket kursgården Mundekulla och samtalslägren (Circle Way Camp) som jag var med och arrangerade för ett antal år sedan har betytt för mig – såväl privat som professionellt. Det är där jag har fått fatt på många av mina innersta känslor och drömmar.

Vår stora inspirationskälla, Medicine Story, som tillsammans med sin fru Ellika Lindén höll i mycket av lägrens innehåll, gick bort i somras, strax efter sin 89-årsdag. Tack och lov har lägret fått ett par fantastiskt värdiga arvtagare, Camilla Måne och Kalle Grill, som har lång erfarenhet av att både delta i och arrangera Circle Way-läger. Sommaren 2017 deltog jag i deras alldeles eget läger i Umeå – en mycket fin upplevelse.

Kanske är det din tur nu? Här kan du läsa om årets läger i Mundekulla.

Här kan du höra min poddintervju med Kalle och Camilla och här den med Ellika.

Till sist, här kan du höra Kalle reflektera kring The Circle Way i Sveriges Radios Tankar för dagen.

Maria

Julkalender 2018 – med inspiration till reflektion och goda samtal

Hej där mitt i mellandagarna! Jag hoppas att ni har haft en julafton i er smak, med just den kombination av stillhet och gemenskap som passar var och en av er. Själv är jag väldigt nöjd med min julafton, som fick en stilla och vacker inramning, inledd i yogastudion och avslutad i kyrkan där jag gifte mig för arton år sedan. Däremellan mysig gemenskap med egna familjen, svärmor och våra närmaste vänner. En riktig stjärnfamiljsjulafton!

Även detta år har jag öppnat luckor varje dag i advent på Drömmen om Målajords Facebooksida. Ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag fram till julafton, och här kommer de nu samlade:

1. Hur känns det att vara du just precis idag? Vad känns bra och vad skaver (lite eller mycket)?

2. Drömkorn 3 med Anne och Peter Elmberg. Har du skapat utrymme i ditt liv för små bubblor av stillhet och reflektion? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle kunna göra det?

3. Har du några förändringsskyddade zoner, eller andra “simdynor” i ditt liv, som hjälper dig att våga/orka tänja på gränserna emellanåt?

4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett “högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?

5. Vem eller vad (t.ex. en bok, film eller webbplats) inspirerar dig just nu?

6. Var hämtar just du mest energi, i sociala sammanhang eller i ensamhet? Varierar det beroende på vilken typ av sociala sammanhang det handlar om? Har det sett ut på samma sätt hela ditt liv eller har du förändrats? Är det likadant under hela året, eller har du t.ex. perioder då du mår extra bra av sociala sammanhang, andra perioder då du hellre vill vara mer för dig själv? Följer du din inre kompass i den här frågan, eller kör du ibland över den där lilla rösten som t.ex. viskar att den inte vill gå på en social tillställning just nu, utan bara krypa in under en filt?

7. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (kort version). Vilket är ditt förhållande till meditation – något du tycker om och gör regelbundet, något som händer då och då, något du testat men inte fastnat för eller något du aldrig ens har övervägt att pröva? Oavsett om du gillar det skarpt, ljummet eller inte alls, hur kommer det sig?

8. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (lite längre version). Finns det sådant i ditt liv som du skulle må bra av att släppa taget om – prylar, energitjuvar, inbillade måsten, dömande tankar om dig själv eller andra, eller något annat?

9. Drömkorn 4 med Lisa MoraeusUpplever du att du kan göra positiv skillnad – i ditt arbete eller på fritiden – i den utsträckning du skulle önska? Finns det något du skulle vilja göra som du inte har tid eller ork till idag, men som kanske skulle vara möjligt framöver?

10. Vad vill du fira idag och varför? Anledningen kan vara hur “obetydlig” som helst i andras ögon, det viktiga är att du tycker att det är något som är värt att fira.

11. Hur ser det ut i dina energidepåer just idag? Har de fyllts på eller dränerats? Om du känner dig lite låg, hur kan du vara snäll mot dig själv ikväll?

12. Hur ser ditt “dreamteam” ut (eller hur skulle det kunna se ut) – alltså människor i din omgivning som kan hjälpa dig att få vara den du är och komma till din rätt som människa? Finns det redan där? Eller finns det människor som skulle kunna bli en del av ditt “dreamteam”, om du bara vågade fråga dem?

13. Var hämtar du ljus och hopp just nu?

14. Om du fick en timmes telefonsamtal med precis vem som helst (känd eller okänd, död eller levande), vem skulle du då prata med, och om vad?

15. Hur har du ställt om/skulle du vilja ställa om till en mer hållbar jul?

16. Drömkorn 5 med Anna LovindFinns det områden i ditt liv där du skulle kunna vara lite mer “good enough” än i nuläget?

17. Inom vilket eller vilka områden skulle du vilja och kunna göra förändringar för att minska din klimatpåverkan? På vilket sätt skulle det förändra just ditt liv (förutom att du gör något bra för världen), tror du?

18. Vad tror du att människor i din omgivning (familj, vänner, arbetskamrater, chefen etc.) uppskattar hos dig? Vad uppskattar du hos dig själv? Tror du att era uppfattningar stämmer överens med varandra? Om inte, vad får det för konsekvenser?

19. Var hittar du dina mellanrum i tillvaron?

20. Blogginlägg: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. När blev du riktigt arg senast, och hur hanterade du det? Är du ibland arg eller ledsen och glad samtidigt och hur känns det i så fall?

21. Blogginlägg: Planetvänliga julklappar i sista minuten. Hur är förhållandet till julklappar (och andra presenter) i de sammanhang du vistas i – familj, släkt och vänner? Hur tänker du själv kring detta?

22. Vem var du när du var tretton år? Hur mycket av din trettonåring finns kvar i dig? På vilka sätt är du annorlunda idag?

23. Drömkorn 6 med Camilla Davidsson. Har du upplevt att en kris av något slag har förändrat ditt liv i positiv riktning? På vilket sätt?

24. I julaftonsluckan fanns inget samtalstema men däremot ett jättefint poddsamtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko, som jag verkligen hoppas att du ska ta dig tid att lyssna på:

Skulle du tycka att det här med olika samtalsteman låter som något spännande att testa nu i mellandagarna, men skulle vilja få lite mer strukturerat stöd till sådana samtal tycker jag att du ska testa min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid, där du får 33 samtalsfrågor snyggt paketerade och utskriftsvänliga, tillsammans med förslag på hur de kan användas, fem övningar och två nedladdningsbara meditationer.

Foto: Kira auf der Heide, Unsplash

Det här året har klimat och hållbarhet seglat upp som det absolut viktigaste området i mitt liv, och vi är många som funderar på hur vi kan bidra till en grönare värld genom att sänka våra ekologiska fotavtryck. Därför tänkte jag utmana dig att testa just ditt avtryck – om du inte redan har gjort det. De klimatkalkylatorer som finns tillgängliga är visserligen mer eller mindre trubbiga, men de kan ändå ge en liten fingervisning om hur du ligger till. Här är några exempel:

https://www.klimatkontot.se/
https://www.klimatkalkylatorn.se/
https://www.svalna.se/

Här kommer utmaningarna (utmana gärna en familjemedlem, släkting, vän, bekant eller granne!):

UTMANING 1: Ibland pratar man om fem B:n, områden som man som privatperson kan behöva se över: Bilen (våra transporter), Biffen (maten vi äter), Bostaden (t.ex. elanvändning), Börsen (vårt sparande) och Butiken (vår konsumtion). Idag tar vi oss en funderare på om det finns något område där vi skulle kunna resa mer klimatvänligt, t.ex. genom att ta tåg i stället för flyg, gå/cykla/åka kollektivt i stället för att köra bil eller helt enkelt minska ner på våra transporter.

UTMANING 2: Den här gången funderar vi på Biffen, alltså hur vi skulle kunna äta mer hållbart. Kanske mer vegetariskt? Mindre mjölkprodukter? Mer efter säsong? Mer lokalproducerat och ekologiskt?

UTMANING 3: Den här gången funderar vi på vår Bostad och hur vi kan tänka kring den. Hur ser det ut med uppvärmningen, finns det något att förändra där? Hur är det med miljömärkt el? Hur kan vi spara mer på el och vatten? Finns det andra sätt att leva mer klimatvänligt när det gäller vårt boende?

UTMANING 4: Den här gången funderar vi på det fjärde B:et, nämligen Börsen och hur vi kan göra med sådant som banksparande, försäkringar och pensioner. Kan vi välja mer miljövänliga alternativ här (det är en av mina egna viktigaste utmaningar inför 2019)?

UTMANING 5: Så var vi framme vid det femte B:et, Butiken. Dags för oss att ta oss an vår allmänna konsumtion. Kan vi hitta sätt att minska vår påverkan, exempelvis genom att tänka till mer INNAN vi handlar (“Behöver jag verkligen det här?”), handla mer begagnat och handla med bra kvalitet och laga så att våra grejer räcker längre?

UTMANING 6: Finns det något annat område utöver dem vi pratat om där du känner att du skulle vilja prova att minska ditt fotavtryck?

Ha nu en riktigt härlig fortsättning på jul- och nyårshelgen, så hörs vi igen nästa år – om inte bloggandan faller på innan dess!

Julkramar till er alla!

Maria