Ett torftigt liv?

Omställning till en enklare livsstil? Det måste vara ett torftigt liv de har, den där familjen Estling Vannestål. Inte har de råd att åka på solsemester, eftersom frun i huset har hoppat av sin trygga anställning för att bara göra sådant som hon tycker är kul (nu glunkas det om att maken ska downshifta också för att få mer tid att leva…). De har ju förresten bestämt sig för att sluta flyga, knäppgökarna. Stackars ungar som inte får uppleva världen som andra barn!

Dessutom handlar de en massa second-hand, så ungarna går i arvegods och begagnat, för att inte tala om frun och hennes gamla hippieklänningar från Erikshjälpen. Så omodernt! Till och med julklappar och födelsedagspresenter kommer ofta den vägen, och de vuxna ger visst varandra inga presenter alls. Ja, det måste vara bra synd om den här familjen.

Nu raljerar jag förstås, men jag tror att somliga tänker såhär om våra (och många andras) livsval. När vår trettonåring berättade för kompisarna om flygstoppet möttes hon av “Åh, stackars dig!”. Vi pratade om det under en sparkstöttingtur en gnistrande vinterkväll, och jag frågade henne vad hon själv tyckte. Jo, visst längtade hon till Grekland, men hon insåg att jordens överlevnad var viktigare. Lova, 13 år, är alltså klokare och mindre självisk än många vuxna jag känner. Framförallt konstaterade hon att hon inte alls höll med kompisarna om att det var synd om henne (vi lever ju inte precis som Amishfolket…).

Hur livet förändras när man försöker reducera sitt klimatavtryck en smula var ett av samtalsämnena i mitt senaste poddavsnitt (med Martin Hedberg), och vi var rörande överens om att det sällan är en uppoffring. Att det kan vara jätteroligt att resa på ett sätt som inte går fort. Att det är ganska oslagbart att dra upp egna rödbetor i trädgårdslandet eller hämta in en liten tjock gurka från växthuset. Att det är grymt kul att på på skattjakt i en mysig secondhandaffär, i synnerhet med vetskapen att pengarna vi handlar för gör nytta där de verkligen behövs, i stället för att hamna i någon miljardärsficka.

Javisst, det kräver lite mer planering att ha en (el)bil i stället för två fossilbränslebilar, men det funkar faktiskt väldigt bra nästan jämt. Och javisst, ekonomiskt kan det vara mer ansträngande ibland (KRAV-odlat är dyrare än besprutat, tåget är dyrare än flyget), men att hoppa över shopping och flygande kostar faktiskt inget alls! 🙂

En annan poddgäst, Rob Hopkins, en av världens mest inflytelserika miljöinspiratörer och grundaren av Omställningsnätverket, pratar mycket om att omställning till ett mer hållbart liv faktiskt kan skapa högre livskvalitet i stället för tvärtom. Att det finns så mycket roligt att göra som inte har dålig klimatpåverkan (nätverkets slogan är också “Mer fest än protest”). Om detta handlar flera av texterna i den fina antologin Sånger från jorden, som jag har bloggat om tidigare.

Mitt klimatavtryck just nu är (såvitt jag kan bedöma) mindre än på många år, men samtidigt har mitt liv aldrig varit bättre – för att jag har valt att ägna en så stor del av det åt sådant som är roligt, utvecklande och meningsfullt. Jag behöver inte tokshoppa eller flyga till Thailand en gång om året för att känna att jag lever livet.

Maria

Varje litet grässtrå sjunger tyst

Varje litet grässtrå sjunger tyst …

En textrad ur en låt av Staffan Hellstrand som blivit lite av en signaturmelodi för min äldsta dotter Sannas barndom. Det är den hon minns allra bäst från det musikhav där hon tillbringade sina första år – på festivaler, konserter och med sin mamma och pappa kuskandes Sydeuropa runt som gatumusikanter.

dsc_0053

Men musik var inte vad det här blogginlägget skulle handla om. Däremot är Sanna en viktig del av det, eftersom hon inspirerar mig mycket till ett mer hållbart liv, inte minst sedan hon engagerade sig i Omställningsnätverket, som jobbar för inre och yttre omställning till en grönare, skönare och vänliga värld, och med hopp och längtan som drivkrafter, inte bara klimatångest.

Omställningsnätverkets lokala avdelning har blivit lite som min och Sannas extrafamilj och vid en lunch häromdagen kom vi att prata om hur bra det är att kunna tipsa varandra om små steg vi alla kan ta – ofta utan stora ansträngningar eller försakelser. Här är några exempel på saker jag gör – utöver att källsortera och handla ekologiskt så mycket jag kan:

  • I stället för att googla använder jag sökmotorn Ecosia, så är jag med och hjälper till att plantera träd. Detta och många andra små enkla tips har jag hittat genom minikursen Vardagshjälte från Daily Bits of. Tio små korta mejl med tankar om hur jag genom enkla handlingar kan göra något gott för världen.
  • Vi äter mycket mindre kött och mjölkprodukter i familjen och utforskar nu vegetariska/veganska alternativ till det mesta vi äter på hemmaplan. Redan under min femtonårings period som mjölkallergiker för många år sedan började vi använda havremjölk i stället för vanlig i bakning och matlagning, liksom havregrädde i stället för matlagningsgrädde (båda smakar som mjölk/grädde när de upphettas). På sistone har vi också bytt ut smält ost (på t.ex. pizza och i gratänger) mot vegansk dito (barnen tycker t.o.m. den är godare) och jag blandar ofta ut min fil med soyghurt. Lite andra smaker, men det går lätt att vänja sig.
  • Vi har alltid handlat en hel del begagnat men kombinationen tunnare plånbok (sedan jag hoppade av min karriär) och ett ökat intresse för att leva hållbart har gjort att vi allt oftare köper kläder, möbler, verktyg och annat på Tradera, Blocket, i en köp- och säljgrupp på Facebook eller i någon av stans många second hand-butiker. Under höstlovets Stockholmsresa shoppade tre av fem familjemedlemmar loss med relativt gott samvete i flera av Söders jättefina butiker: Röda Korset, Stadsmissionen och Humana. Resultatet: jacka och halsduk till elvaåringen, byxor, skjorta, tröja, spel och film till sexåringen, samt rutig hipsterskjorta till den ömma modern (den tyckte min man skulle vara jättefin att ha i trädgården …).

dsc_0050En större förändring vi just har gjort i vår familj är att leasa en elbil. Men den historien tror jag får ett eget blogginlägg. 🙂

Och så tänker jag på hur viktigt det är att vi alla ibland stannar upp och ser vad vi faktiskt gör idag, som vi kanske inte gjorde för några år sedan, i stället för att fastna i allt det där vi inte gör som vi tycker att vi borde. För mig var det en bra sak att skriva en hållbarhetspolicy för mitt företag – ett sätt att få syn på både det jag gör och det jag vill sträva mot.

Varje litet grässtrå …