Poddavsnitt 104. Nu är det dags att ge av dina gåvor till världen. Ett samtal med Ulrika Persson.

Ulrika Persson, A Seasoned ConnectionHär kommer poddavsnitt 104 – ett samtal med Ulrika Persson, alldeles nystartad företagare med fokus på att hjälpa kvinnor att hitta tillbaka till naturen, till sig själva och till andra kvinnor. Ulrika berättar om sin stundtals ganska utmanande livsresa, kantad av bland annat utmattning och på senare år ett kämpigt anhörigskap – vilket också har tydliggjort hennes kompassriktning. Vi pratar bland annat om ohållbara system och vägen ut ur dem, om inspirationskällor och förebilder, om hur det kan gå till att praktisera hos ensamföretagare och om rädslan för styrka. Och så får du veta hur en superhjältemantel kan användas på ett sätt som man kanske inte tänker på i första taget.

Här är länkar till de inspirationskällor som nämns i programmet:

Poddavsnitt 103. Hur hittar jag det goda samtalet? Poddklanen reflekterar, #9

Foto: Thomas Lissing

Välkommen till årets första poddklanssammanträde, den här gången med Ulrika Persson som gäst och det goda samtalet som tema. Det blir ett avsnitt om såväl struktur och ramar som kreativitet och lekfullhet, om att få syn på både sig själv och någon som står en nära i ett gott samtal, om att omfamna den lilla pausen, om hur nya fina samtalsformer och -rutiner kan födas ur en pandemikris och en hel del annat.

Nyårslöfte i fårakläder

Så har vi då kommit fram till slutet på den här lilla gemensamma decemberresan. Det har varit så roligt att spela in ett tankefrö till dig varje dag, och jag hoppas att du har haft glädje av dem också, kanske fått lite inspiration eller någon ny tanke att fundera över.

Och precis som min vän Sara och jag konstaterade när vi bloggade tillsammans på Livstid: de där funderingarna vi skickar ut i cyberrymden till vem helst som vill ta emot dem är minst lika mycket riktade till oss själva. För även om det jag skriver om kanske är sådant jag har reflekterat en hel del kring så behöver jag ständigt påminnas om alltifrån att leva lite långsammare till att ha tillit och tålamod. Självkännedom och personlig utveckling är ju färskvara, det har jag varit inne på flera gånger under de här veckorna, då jag citerat Tomas Tranströmer.

Något som hjälper mig att lära känna mig själv lite mer är att i samband med årsskiftet reflektera utifrån Susannah Conways material Unravel Your Year – det har jag gjort i ganska många år nu. Jag kokar te, tänder ljus, sätter på musik och utforskar först året som gått – vilka utmaningar jag har ställts inför, vad jag har lärt mig, vad jag är beredd att släppa taget om och vilka guldkorn jag tar med mig, bland mycket annat.

Därefter blickar jag framåt och visionerar inför året som komma ska, bland annat vad jag vill utveckla och ge näring åt, och så bjuds jag in att göra en liten tidsresa ett år framåt, fundera över var jag skulle vilja vara då i mitt liv. Jag brukar också välja ut ett nyckelord som får fungera som ledstjärna under året. Några av de ord jag har använt tidigare är frihet, balans och kärlek. Ibland hjälper de mig att ta beslut och se om jag är på väg i den riktning jag vill.

Att ge mig själv den här stunden, som brukar ta några timmar, är förutom att det är en väldigt mysig och inspirerande aktivitet, på något sätt en viktig signal till mig själv – att jag faktiskt tillåter mig själv den här reflektionstiden i mitt eget sällskap. Ett sätt – av många – att fånga upp den där lilla rösten inuti, den som kan vara svårare att höra i allt vardagsbrus, även om jag försöker ta mig små stunder att lyssna då också.

Foto: Denys Devozhai, Unsplash

Nyårslöften vid årsskiftet är däremot inte riktigt min grej – för mig riskerar sådana att skapa prestationsångest, måstekänslor och besvikelse. Jag ger hellre mig själv små utmaningar till förändring året runt, när det känns som att det är läge för det.

Så det där visionerandet jag gör och ledordet jag hittar på när jag jobbar med Unravel Your Year ser jag snarare som en liten önskelista – som jag skickar till mig själv i stället för till tomten och efter jul i stället för före. Det hjälper mig att (med Mark Levengoods ord i boken Sucka mitt hjärta men brist dock ej) “puttra i rätt riktning”. Att helt enkelt synliggöra den där inre kompassen lite extra.

Foto: Aaron Visuals, Unsplash

Men det finns ett löfte jag har gett mig själv många gånger, och som jag faktiskt verkligen skulle vilja uppmana dig också att ge dig själv (även om jag egentligen aldrig vill ge några råd). Det handlar om att så mycket du kan försöka lyssna på den där inre rösten som just du har inom dig, den som vet vad som är viktigt för dig – vad just du behöver för att må bra, utvecklas och komma till din rätt som människa. Låter det som ett vettigt litet nyårslöfte? Kanske om vi klär den i fårakläder och kallar den önskning i stället?

Och vill du få lite hjälp på traven, varför inte fortsätta att lyssna på Drömmen om Målajords poddavsnitt och Marias tankar för dagen. Kanske vill du också prenumerera på mitt inspirationsbrev, Brevet från Målajord som jag skickar var fjärde vecka, och som innehåller några reflektioner och något för dig som läser att reflektera över? Där får du också tips om nya blogginlägg och poddavsnitt. Du får dessutom min minikurs, Introduktion till den inre kompassen när du prenumererar. Och så förstås, om du själv vill testa Susannah Conways material så hittar du det här.

Vad tar du med dig från 2020 i form av lärdomar och guldkorn? Finns det något du skulle vilja släppa taget om? Och vad önskar du dig av 2021? Har du något nyckelord som du skulle vilja använda som ledstjärna under året?

Till sist vill jag önska dig en riktigt frid- och fröjdefull jul – som blir så bra den bara kan detta väldigt konstiga år!

Maria

Följa sin rytm

Har du funderat över hur du påverkas av i vilken utsträckning du har (eller ger dig själv) möjlighet att följa din egen rytm och skapa dina egna rutiner, i smått och stort? För mig har det blivit allt tydligare hur mycket det gör för min känsla av välbefinnande, och jag hittar alltmer rytm och egenskapade rutiner som hjälper mig med navigationen genom livet – utan att för den skull låsa fast mig i något som inskränker min frihet och spontanitet.

I den lilla vardagen kan det handla om att hitta en fungerande rytm under en arbetsdag. Såväl kropp som själ mår väl – oops, rim! 🙂 –  av Pomodoro-metoden, där jag arbetar i 25-minuterspass varvade med 5-minuterspauser med olika former av rörelse, inte bara genom toalettbesök och tekokning utan också med artrosövningar eller yoga. Min son som har ADHD/ADD hittar ibland sin rytm i ett schema med ännu kortare pass (10 minuters aktivitet, 3 minuters paus).

På samma sätt mår jag extra bra om jag får följa min egen sömnrytm. Jag har insett och accepterat att jag inte är någon morgonmänniska, utan trivs mycket bättre om jag får sitta uppe sent, när övriga familjen krupit till kojs, och sedan ha sovmorgon – ibland tills kroppen vaknar av sig själv, men åtminstone utan att göra avkall på det antal timmar jag lärt mig att jag behöver (i nuläget ganska precis 7,5). Några dagar i veckan bryter jag min rytm och kliver upp tidigare än kroppen vill för att kunna samåka med familjen in till kontoret, men det är definitivt inte varje arbetsdag och jag försöker verkligen att komma i säng tidigare de dagarna (det går sådär…).

Oavsett tidig morgon eller inte ligger jag alltid kvar i sängen och mediterar – somliga kanske snarare skulla kalla det att snooza, men jag är vaken och försöker i alla fall fokusera på mitt andetag … 🙂 – en liten stund innan jag kliver upp. En dag då jag jobbar hemma väljer jag också att – förutom att sova ut – börja dagen mjukt och stilla med ett yogapass och ibland också en morgonpromenad. Levande ljus, gott te och en favoritlista på Spotify (just nu med jultema) under hela arbetsdagen ingår i rutinen, oavsett om jag jobbar hemifrån eller på kontoret.

Vardagskvällarna har på sistone också fått en tydlig rytm, där vi vanligtvis äter middag vid sjutiden och jag sedan ägnar några timmar åt de yngsta barnen, ett i taget (ofta genom att se på film eller en teveserie vi gillar, ibland spela spel eller läsa). Därefter är det (ofta) relationstid med min man – ett område som annars varit eftersatt i många år – vilket kan innebära en teveserie eller film som vi båda (men inte barnen) gillar eller en stund med goda samtal i utomhusbadet (det där som jag har en sådan hatkärlek till…).

Även om det ibland blir sent ser jag så gott som alltid till att få till en stund för mig själv också innan jag släcker lampan. Det innebär tacksamhetsdagbok, meditation och bokläsning – och ibland ett yogapass (om jag inte morgonyogat) – ofta efter en stunds bokskrivande eller annat mysjobb om det är det min själ just då behöver för att somna gott.

Jag börjar också hitta min livsrytm ur ett större perspektiv, i förhållande till årstidsväxlingarna. Här kan jag förstås inte påverka årstid och väder, men jag kan påverka hur jag förhåller mig till dem. Ju äldre jag blir, desto mer har jag kommit att uppskatta alla årstider och hitta skönheten i en grådisig novemberdag nästan lika lätt som en solig majdag. Jag mår gott av att stänga trädgården och gå i odlaride på senhösten (provade först att inspireras av min poddgäst Sara Bäckmos vinterodlande, men kände snart att det inte alls stämmer överens med min rytm). Jag behöver vilan, att under några månader varje år krypa in under en filt framför brasan inomhus, och så prioritera skogen framför trädgården när jag väl är ute.

På samma sätt har jag – sedan jag blev storodlare – lärt mig att jag behöver skala bort en massa annat, framförallt jobb, under våren, för att hinna med mina odlingar. Den rytmen föll i våras, när jag fick ett stort översättningsuppdrag med deadline vid Valborg, vilket bet mig i svansen under hela resten av våren, sommaren och hösten. Jag kom liksom aldrig ikapp, vilket jag dels tror delvis förklarar varför jag lyckades lite sämre än vanligt i trädgården, dels kände mer stress och mindre odlingsglädje än jag brukar göra. Nästa vår hoppas jag hitta tillbaka till min odlarrytm.

På tal om årstidsrytm har min kloka vän Ulrika ganska nyligen startat ett fint inspirationsbrev med fokus på att vara i kontakt med oss själva och de olika årstiderna. Förutom att brevet, A Seasoned Connection, är mycket vackert skrivet ger det mig en välbehövlig påminnelse om årstidsväxlingarna och hur viktigt det är att försöka hitta min rytm i förhållande till dem. Följ också gärna Ulrika fina Instagramkonto! Du hittar det på Ulrika.Maria.Terese.

Och nu spratt det till av glädje i magen när jag kom på att det bara är en dryg månad kvar tills det är dags för en viktig, rolig och spännande rutin i mitt liv sedan ett antal år tillbaka: att sammanfatta året som gått – dess utmaningar, lärdomar och guldkorn – och att blicka framåt, mot det som komma ska, bland annat genom att bestämma mig för ett ledord som vägleder mig genom det nya året. Susannah Conways material Unravel Your Year hjälper mig med detta, och så blir det som vanligt en reflektion kring resultatet i samtal med vännen Sara i årets första poddavsnitt! (Ett av mina senaste Drömkorn är förresten just ett sådant poddsamtal – det allra första nyårsavsnittet för fem år sedan.)

Hur har du det med din rytm, i smått och stort? Vet du vilken rytm och vilka rutiner du mår bra av, och finns det förutsättningar i ditt liv för att ge dig detta? Om inte, vad skulle behöva förändras?

Maria

Berättelserna som hjälper oss att leva

När jag för snart två år sedan intervjuades i teveprogrammet Go’Kväll om min debutroman Lex Katarina fick jag frågan om varför jag valt att berätta om sandwichgenerationen i skönlitterär form. Varför hade jag inte skrivit en självhjälpsbok? Jag svarade då att jag tror att vi ibland tar till oss och får ut mer av en roman, en dikt, en låt eller en spelfilm än av något faktabetonat och tydligt informerande/instruerande.

När jag var ute och berättade om den utmattningsdepression jag upplevt för nya doktorander vid mitt universitet, tillsammans med vår personalkonsulent, fick jag höra av åhörarna att min personliga berättelse hade berört dem och gett dem insikter som de inte skulle ha fått av bara saklig information om vad stress är och hur man kan undvika och hantera det. En person berättade flera år senare att min historia hade dykt upp när hon själv hamnade i en liknande situation som den jag befunnit mig i, och hjälpt henne att ta itu med problemen innan de växte henne över huvudet.

Jag får samma reaktion idag, när jag är ute och föreläser om Lex Katarina, berättar min historia och läser ur boken. Att många får igenkänning, tröst, stöd och hopp av att lyssna på det jag berättar. Att just de personliga erfarenheterna talar tydligare till dem som själva är i en liknande situation (eller möter anhöriga i sitt arbete) än bara faktakunskaper.

En av mina inspiratörer, Susannah Conway – vars relektionsmaterial Unraveling Your Year jag brukar använda runt årsskiftet – berättar i en poddintervju om liknande upplevelser. När hon förlorade sin man i en hjärtattack hade hon mer nytta av romaner och memoarer än av fackböcker om sorgbearbetning.

Jag tror att många känner igen sig i att när något ska gå in i hjärtat på riktigt, få oss att känna och förstå på djupet eller trösta oss, så behöver vi berättelser som berör. Här tror jag att musik, skönlitteratur m.m. har en väldigt viktig roll att spela.

Därför hoppas jag verkligen att min nya roman, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, ska kunna fungera på samma sätt som min första roman. Att boken ska kunna ge tröst och hopp till människor som kantstötts av livet. Människor som känner sig osedda trots att de på ytan har allt man kan begära. Människor som kämpar med psykisk ohälsa, egen eller en anhörigs. Människor som lever i en ensamhet som inte är självvald. Människor som inte lyckas kommunicera med någon som står dem nära. Människor som också hittar kraft och läkande i det goda samtalet, det som jag själv har haft så stor glädje av i bland annat mina samtalscirklar, både som deltagare och ledare.

Kanske finns det någon bok, dikt, låt eller film som har betytt mycket för dig? Som har tröstat eller inspirerat på ett sätt som faktiskt har gjort skillnad i ditt liv? Berätta gärna i en kommentar direkt på bloggen eller på Facebook!

Maria

Poddavsnitt 79. Kärna och framgång. Nyårspodd med Sara Norrby Wallin

Foto: Malin Enestubbe

I 2019 års första poddavsnitt får du, som traditionen bjuder, lyssna på ett samtal mellan mig och min vän Sara Norrby Wallin. Vi reflekterar över året som gått, vad vi tar med oss i form av guldkorn och lärdomar, och visionerar inför det som just har börjat, bland annat utifrån våra valda ledord för året, kärna och framgång.

I Saras fall handlar det bland annat om att sakta ner lite och gå mer inåt, såväl i det professionella livet som i det privata. Hos mig finns en förhoppning om ett år med mindre tyngd på axlarna, liksom om att få fortsätta att jobba utifrån det japanska begreppet ikigai – med något som jag älskar, något som jag är bra på, som är bra för världen och som det går att leva på.

Vårt samtal handlar också om hur det kanske minst förväntade kan bli de största guldkornen, hur ett långt föräldraskap kan erbjuda nya utmaningar, om att kunna släppa längtan efter facit och kontroll, om att hitta sitt eget sätt att reflektera och mycket annat.

Här är länken till Greta Thunbergs TEDx-talk i Stockholm och här är intervjun med henne i Skavlan.

Är du också en sådan som gör bokslut och visionerar i samband med ett nytt år, eller låter du det gamla gå och det nya komma utan att göra något särskilt av det? Berätta gärna om hur du tänker i en kommentar!

Maria

Vilket är ditt ledord för 2018?

Under fyra års tid har jag i samband med varje årsskifte, när vårt mörka december går över i det lite, lite ljusare januari, reflekterat, lite mer systematiskt, över året som gått – vad vill jag ta med mig därifrån i form av guldkorn, utmaningar och lärdomar? – och året som ska komma – vad vill jag sträva mot där? Till min hjälp har jag haft Susannah Conways fantastiskt fina (och alldeles gratis) reflektionsmaterial Unravel Your Year.

I Unravelarbetet ingår att välja ett ord att använda som en slags ledstjärna under det kommande året, ett ord som står för vad som känns extra viktigt för just mig just nu och som jag kan återvända till och stämma av mot då och då: Lever jag så som jag vill leva? Gör jag val som stämmer överens med mitt ledord?

Ordet jag har valt för 2018 är tillit. Det handlar mycket om att jag har tröttnat på att oroa mig för att jag inte ska kunna leva på det jag älskar att göra, att det liksom aldrig ska “lossna”, så att jag den dagen mina gamla läromedel inte ger några inkomster längre måste jobba med något jag inte alls trivs lika bra med som det jag gör nu. Jag har bestämt mig, inte för att tvinga borta alla orostankar – det tror jag inte på – men för att försöka låta dem ta mindre plats i mitt liv. Jag vill helt enkelt öva mig mycket på att känna den där sköna känslan av att saker och ting löser sig och flödar på, att jag inte måste slita så förtvivlat, att saker och ting liksom kan spira och gro lite av sig självt.

Hittills har det gott över förväntan att känna den där tilliten, mycket tack vare att jag gav mig själv några magiska dagar hos min äldsta dotter Sanna i Visby just precis i skiftet mellan jullov och terminsstart. Och jag hade bara jobbat några timmar det här året när det trillade in ett roligt betaluppdrag i mejlkorgen!

Det handlar också om tillit på det privata planet. Tillit till att min man och jag ska bli bättre på att odla vår relation – de senaste åren har vi båda jobbat så förtvivlat mycket att vi lite grann tappat bort varandra. Tillit till att min sons könsutredningsprocess inte ska stöta på för många och för höga hinder. Tillit till att mina självhushållarambitioner ska utvecklas i rätt riktning. Och så till sist – och kanske det svåraste av allt – tillit till att det faktiskt finns tillräckligt många människor som vill arbeta i riktning mot en skönare, grönare, vänligare värld, för att det lilla jag själv gör också ska ha någon betydelse.

Kanske skulle du också vilja ha ett ledord att navigera efter under året, men tycker det är svårt att hitta ett? I så fall kanske kanske du kan ha nytta av Susannahs Conways lilla gratiskurs Find Your Word? Om du har hittat ett ord på egen hand, eller hittar ett med hjälp av kursen, får du gärna dela med dig av dina tankar i en kommentar.

Lyssna gärna på det poddavsnitt som jag och min vän Sara spelade in i förra veckan, där vi bland annat reflekterar över vad orden vi valde för 2017 har betytt för oss, och berättar om våra tankar kring de ord vi nu har valt för 2018. Kanske kan vårt samtal så ett litet frö av inspiration hos just dig?

Maria

Poddavsnitt 61. Flöde och tillit. Nyårspodd med Sara Norrby Wallin

Foto: Malin Enestubbe

Välkommen till årets första poddavsnitt, ett samtal med min vän och kollega Sara Norrby Wallin, där vi – liksom vid tidigare årsskiften – reflekterar kring vad vi tar med oss och vad vi vill med nästa år. Det blir ett samtal om guldklimpar och tacksamhet, utmaningar och lärdomar, liksom om kravlöst umgänge och relationskapital, egot och själen, livets flöde, gränssättning, om att hitta komfortzoner i nya sammanhang, om att kalibrera kompassen i bakändan, om att lägga sig på marken för att tanka närvaro och mycket annat. Här hittar du Susannah Conways reflektionsmaterial Unravel Your Year som vi nämner i vårt samtal.

Maria

Mer träd och plättar 2018, tack!

Jag tycker att det känns fint att göra ett litet bokslut vid årsskiftet – reflektera över det som varit och visionera inför det som komma ska. I fem års tid har jag gjort det med hjälp av en av mina husgudar Susannah Conways inspirationsguide Unravel Your Year, så även i år.

Den här gången tjuvstartade jag redan före jul. För första gången i mitt liv firade jag vintersolståndet – med en härligt sprakande, livgivande eld på en gammal offerplats mitt i stan, tillsammans med några kvinnor som står mig nära. Vi hade skrivit lappar – med vad vi ville släppa taget om och vad vi ville välkomna in i våra liv – som vi slängde i elden.

Jag har fortsatt att reflektera ända sedan dess, i samtal med familj och vänner, i arbetet med Unravelhäftet, i min nyligen införskaffade Bullet Journal för 2018 (en analog kalender i kombo med idésamlare), på min meditationskudde, under ensamma skogspromenader och i samtal med min nyfunna trädkompis.

Jag vill exempelvis …

… oroa mig, sura och irritera mig mindre – skratta, gråta, sjunga och kramas mer

… jobba mindre gratis – tjäna mer pengar på det jag älskar att göra

… äta mindre sötsaker och annat onyttigt – äta ännu mer vegetariskt och veganskt

… tillbringa mindre tid vid dator och mobil – vara mer i rörelse utomhus, framförallt i skogen, och på yogamattan

… umgås mindre med många – vara mer med få och nära

Jag vill fortsätta med mina dagliga meditationer (morgon och kväll), skriva klart min andra roman, krama fler träd, hitta tillbaka till en vikt jag trivs med, bygga hönshus och odla mer eget, rensa, fotografera, virka och sticka.

Men det jag kanske önskar allra mest är att dra ner på tempot så pass att jag oftare kan uppleva känslan jag fick när jag häromdagen valde att steka plättar i stället för pannkakor – bara för att det var kul. Lite mer mellanrum i livet, helt enkelt!

Vad är du redo att släppa taget om? Och vad vill du bjuda in till ditt 2018? Kommentera gärna!

Maria

 

Decemberreflektioner och ett Gott Nytt 2017!

Kära bloggläsare! Vilket år det har varit – på så många sätt, både bra och dåliga, både i den stora världen och i min lilla. Under december månad deltog jag i en foto- och reflektionsutmaning på Facebook och Instagram med fokus på det gångna året: December Reflections 2016. Initiativtagare var Susannah Conway, vars arbetsmaterial Unravel Your Year jag har jobbat med runt årsskiftet under flera år, och haft stor glädje av. Här tänker jag dela med mig av mina bilder och reflektioner och samtidigt passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt 2017!

Day 1. On the Table. My very first novel, which arrived from the printers today!

Day 2.Light. Oh, how I love the gentle light of the star lamps at Christmas time, making me forget about the dust bunnies lurking in the corners of our house as I prioritize creativity over cleaning.

Day 3. Fave Photo of 2016. This has been the most colourful autumn in my life – both literally and metaphorically.

Day 4. Circles. Ever since I went to my first Circle Way Camp with Manitonquat (Medicine Story), an elder of the Wampanoag Nation of Massachusetts, in the summer of 2012, I’ve embraced the idea of talking and living in circles, where everybody’s voice is equally important. This picture is from a talking circle I have hosted for four years now, a safe and peaceful haven in the midst of our buzzing lives, where we can share our fears and our sorrows, our pride and our happiness.

Day 5. Best Book of 2016. My favourite this year is “The Gift of Looking Closely” by Al Brookes, a book which my daughter translated into Swedish. We read it in my book club, and it scored a higher average than any of the other 63 books we have read since we started eight years ago.

Day 6. In the Air. A promise of light in the midst of the darkness. 

Day 7. Five Things About Me. I’m a mother of four children between 6 and 26. I have had an extremely short career as a busker in Paris. I don’t drink coffee or alcohol but I’m a tea and chocolate addict. I often talk too much but I also love listening to other people’s stories. As a child I wanted to become a writer (which I now am) or a surgeon (thank God I didn’t).

Day 8. On the Ground. With a head and heart full of creativity and spirituality, my everyday chores – especially working with the firewood that heats up our house – helps me also stay grounded. My feet on the earth and my gaze towards the sky.

Day 9. The Best Day of 2016. Inspired by one of my daughters, who used to exclaim almost daily, when she was five or six: “This is the best day in my entire life!”, I would like to call TODAY the best day this year, and then do the same again tomorrow, and the day after tomorrow … Working with projects I love, spending time with my family, taking a walk to our beautiful lake at sunset, talking about important things with my oldest daughter. How could life be better than that?

Day 10. I Made This. A little more than a year ago I ventured on another crazy project. I started a podcast, where I talk to people who follow their hearts. In 2016 I have produced more than 30 episodes, met a lot of wonderful people, and had so much appreciation from listeners. So even though I don’t earn a single penny (rather the other way round, since I travel round Sweden for the interviews) it’s SO worth it!

Day 11. Biggest Lesson from 2016. How much I need Nature. 

Day 12. Precious. Becoming a mother for the fourth time 20 years after my first child was born. A true bliss. 

Day 13. Soundtrack of 2016. In Sweden, we celebrate Saint Lucia, queen of light, today. This year has been dark in many aspects, but a few months ago I found this song by Mirabai Ceiba, Ra Ma Da Sa, a healing mantra that I’ve listened to every day since then. My soundtrack for 2016.

Day 14. Texture. Today I’m part of a “hoffice” (home office) with some friends – one of the positive things about being self-employed, the freedom of choosing my own colleagues. The house where we’re working has a bathroom with floor tiles, whose texture and colour make me long to go back to Greece. But that will have to wait – one of the less positive things about my work (not much money).

Day 15. Best Decision of 2016. Head said no (“Too expensive!”), Heart said yes (“You need this!”). I listened to Heart and went on a mountain hike that changed my perspectives.

Day 16. A Secret. One thing I don’t think that so many of my friends and acquaintances know about is my interest in spirituality. Growing up with a grandmother telling me exciting stories about mysterious things that had happened in our family, the idea that there is more out there than we can see has been natural to me all my life, and the last few years – when I’ve opened my heart to new areas – I’ve had a lot of interesting experiences. This is my favourite deck of oracle cards, which I often use for guidance and inspiration.

Day 17. Five Years Ago. Twenty years between my oldest and my youngest.. Five years ago, he was a toddler, now a schoolboy. Five years ago, she was a student, now a successful translator and writer.

Day 18. Reflection. Who where you before someone else told you who to be? Who are you deep inside, under the surface? Where does your heart tell you to go?

Day 19. Something I Love. Tea, candles, Harry Potter and writing. Especially the combination.

Day 20. Snuggle. Today I snuggle up in my home studio, drinking Yogi tea from my giant dreamcatcher mug, recording guided meditations and presentations for my web course on listening to your inner voice.

Day 21. Solstice Sunset. A foggy day in Sweden, a body indoors at sunset time and a head full of pre-Christmas to-do-lists. Sharing a picture from two years ago.

Day 22. This Year Was… an emotional rollercoaster. Some darkness. A lot of light. So many colours.

Day 23. Sparkle. Throwback to a magical night in June when five out of six family members went to a concert in Gothenburg with one of our favourite Swedish singers, Håkan Hellström.

Day 24. Traditions. A fairly new and wonderful tradition in my life: starting the morning of Christmas Eve with a yoga class at my favorite yoga studio. Namaste. 

Day 25. Today is… Betlehem. Yesterday was Buddha. Same morning message about love and compassion, just put into different frameworks.

Day 26. Nourish. Nourishing body and soul by a long walk-and-talk with my beloved sister.

Day 27. My Smile. In the car with my family. Our new life with an electric vehicle – a conscious choice, trying to reduce our ecologial footprint – is exciting and unpredictable. Today we had to take a two-hour detour since the charger we had planned to use on the way home from my sister’s wasn’t working. On the other hand, we got to see a beautiful little town we had never visited before. So why not smile?  

Day 28. Quiet Moment. Unravelling the Year Ahead – for the fourth year. Thank you so much, Susannah, for helping me sort out what I’ve learnt from 2016 and what I want for 2017. 

Day 29. My Wish for 2017. Peace. Love. Understanding. In the big world and in my little one.

Day 30. Thank You For … Life.

Day 31. My Word for 2017. Presence.