I verktygslådan: tacksamhet, tillit och tålamod

Jag mediterar ofta till något som låter – stämningsfull musik eller en röst som guidar mig genom stunden. Jag tycker mycket om det, men ibland finns inte förutsättningarna eller lusten och då får andningen vara mitt ankare, som hjälper mig att hålla fokus och låta tankarna segla vidare. Vid enstaka tillfällen – inte alls varje gång – är det som att jag då kopplar upp mig någonstans och “får till mig” något, som man ofta säger i andliga kretsar (det kan förresten också hända under en guidad meditation eller musikstund, men lite oftare när det är tyst – det når väl igenom brusfiltret lättare då, helt enkelt).

Foto: Sage Friedman, Unsplash

Det som kom till mig under en sådan tyst meditation häromdagen var absolut ingenting nytt, ingenting jag inte redan visste. Det blev bara så tydligt för mig – ungefär som när en vän beskrev att hon upplevde något “som i eldskrift” framför sig vid ett tillfälle – att mina tre (förmodligen) viktigaste verktyg alla börjar på bokstaven T. Tacksamhet, tillit och tålamod.

Att utgå från tacksamhet, som Joanna Macy och Chris Johnstone skriver om i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen (som jag har översatt tillsammans med min dotter) i mitt dagliga liv är något jag har bloggat om tidigare. Att stanna upp ett ögonblick, inte bara under den lilla kvällsstunden med min tacksamhetsdagbok, utan många gånger varje dag och känna tacksamhet över allt det som är bra i mitt liv har kommit att bli en självklarhet. Vissa dagar är det förstås en utmaning, men så här i sköna maj, när solen skiner, det intensiva jobblivet har lugnat sig och jag får ägna en stor del av dagen åt mina älskade odlingar blir jag övermannad av tacksamheten, gång på gång.

Foto: Priscilla du Preez, Unsplash

Att träna mig i tillit är en annan grundpelare i mitt liv. Även här är det stundtals en större utmaning än jag klarar av och jag tappar modet, trots att jag så väl vet att this too shall pass – om det handlar om något svårt jag går igenom – eller att Allt jag behöver kommer till mig – om det är fråga om något jag drömmer om eller hoppas på. Som jag skrev om häromsistens innebär den här tilliten ofta en känsla av att på något sätt vara i kontakt med Universum. Men den där sista sentensen fungerar inte riktigt om den står så där ensam. Den har fått ett viktigt tillägg i min verktygslåda.

Att ha tålamod har inte varit min bästa gren genom livet. Jag hade (och har ibland fortfarande) ett ganska otåligt personlighetsdrag i mig. Vill att saker ska hända NU och kan bli ganska irriterad när något går långsammare än jag tänkt mig, eller när människor i min omgivning inte håller samma tempo som jag (ett inte särskilt klädsamt personlighetsdrag, jag vet). Men jag övar! Och för ett antal år sedan fick den där lilla affirmationen Allt jag behöver kommer till mig tillägget när jag är redo. Jag har för längesen insett att det i många fall faktiskt finns en anledning – något jag ska lära mig ordentligt – när jobbiga saker känns som om de aldrig tar slut. Eller, i det andra fallet, att jag behöver förbereda mig mer innan det är dags att ta ett nytt steg i den riktning som min kompass pekar ut åt mig – jag kanske till och med behöver ta en liten omväg på vägen!

Mm, jag tror jag tar med mig de här tre orden som ett mantra in i kvällens lilla meditationsstund. Har jag riktig tur kommer mina vänner kattugglorna och gör mig sällskap (jag hörde dem till och med ända in i huset häromkvällen). Nu blir det strax vårpremiär för fullmånemeditation på altanen!

Maria

Andas igenom

Det är konstiga tider nu. Och trots att jag väl egentligen inte har tid att blogga – jag hör inte till dem som har fått oceaner av tid i coronatider, tvärtom – så vill jag ändå dela med mig av några tankar till er, kära bloggläsare. Det mesta är hämtat från mitt senaste månadsbrev, Brevet från Målajord, som jag skickade i fredags.

I höstas bloggade jag om min kaoshöst, med stora utmaningar på både det professionella och privata planet. Då var det bara min egen lilla värld som gungade – nu gungar den stora också. Den här gången påverkas vi alla på olika sätt och många känner sig rädda, oroliga och förvirrade. Det är så mycket osäkerhet, så mycket som vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till. Jag gillar ju vanligtvis uttrycket embrace uncertainty (‘omfamna osäkerheten’), men kaos av det här slaget kan verkligen vara svårt att välkomna med öppna armar.

Jag tänker att det nu ändå är viktigare än någonsin, allt det där som jag brukar tjata om – att andas, att stanna upp, att försöka acceptera det vi inte kan påverka runt omkring oss, liksom de känslor som väcks inom oss (såsom rädsla, oro, besvikelse och frustration) och emellanåt försöka släppa taget om det som annars kan tendera att äta upp oss. Själv känner jag naturligtvis oro precis som alla andra, men jag tror att jag dels är ganska väl förberedd genom bland annat den klimatoro jag har brottats med de senaste åren (förutom allt privat och professionellt kaos), dels har en hel del strategier som hjälper mig nu. Jag tänkte dela med mig av några väldigt konkreta tips strax.

I månadsbreven brukar jag och mina läsare ta några djupa andetag tillsammans, och kanske kan vi göra det här också, jag som skriver och du som läser. Ordet tillsammans känns också viktigare än någonsin i en tid då vi uppmanas att begränsa vårt sociala umgänge. Det här är något som man har pratat mycket om inom Omställningsrörelsen (som arbetar för ett mer hållbart samhälle) – att det blir så viktigt att skapa lokala gemenskaper när samhället inte fungerar som vi är vana. Och om vi går bortom det lokala är sociala medier fantastiska på många sätt (även om jag är fullt medveten om att det också sprids mycket negativitet där nu, precis som annars).

Jag blir varm i hjärtat av mycket av det jag läser om. Som en lokal grupp som hjälper människor i riskgrupper med exempelvis matinköp. Som en grupp där mattestudenter vid KTH och pensionerade lärare hjälper hemmapluggande gymnasielever. Som olika initiativ för att stötta sårbara småföretagare och kulturaktörer, exempelvis att man genom att prenumerera på en streamingtjänst för kvalitetsfilmer kan stötta min lokala Folkets Bio i Växjö (som jag så innerligt gärna vill ska få vara kvar).

Så vad kan vi mer göra för att orka med livet när ovissheten är stor och många dras med i en masspsykos av rädsla och oro? Här kommer några konkreta tankar och tips, som kanske någon kan ha nytta av (en del har jag nämnt här tidigare).

Yoga. Förstås. Just nu är jag extra glad över att jag har blivit så van vid att hemmayoga att jag inte behöver sakna en yogastudio som kanske håller stängt. Min husgud Adriene Mishler har många avslappnande pass som känns lite extra lämpliga just nu, exempelvis Let it go Yoga FlowYoga for AnxietyYoga for Anxiety and Stress och Yoga for Grief. Men självklart finns det också gott om pass för att utmana sig mer fysiskt när det är det man behöver.

Meditation. Att sitta ner en stund på kudden, andas och lyssna på mina andetag, lugn musik eller en guidad vägledning hjälper mig att hitta stillhet. Adriene har inte bara fysiska yogapass utan också en del som är mer tydligt fokuserade på meditation. Några exempel är Meditation for Anxiety och Meditation for Inner Peace. Några av mina egna meditationer på Insight Timer tror jag också kan passa riktigt bra för närvarande, exempelvis Meditation för tröst och hopp eller Rensa ut och släpp taget, som finns både i en kort och och lång version, liksom Dags att sova, om man har svårt med sömnen. En bekant berättade häromdagen att hon hade mått väldigt dåligt av världskaoset, men somnat gott efter att ha lyssnat på min meditation. Det värmde verkligen.

Hemmaretreat. För den som blir isolerad hemma kan jag varmt rekommendera att skapa en eget litet retreat. Jag gjorde det för några år sedan, under en kurs i mindfulness och meditation med Tara Brach, och det var en väldigt fin och speciell upplevelse. Här tipsar Tara om hur man kan göra.

Jag tror att vi kanske över huvud taget behöver bli ännu bättre än vanligt på att faktiskt ta hand om och vara snälla mot oss själva i dessa tider, för att orka med alla känslor och för att orka hjälpa till där det behövs. Så kanske en meditation om självmedkänsla kan vara användbar? Här finns en med Tara Brach.

Att vistas i naturen skapar också lugn hos mig. Det mesta av det kaos vi upplever är ju faktiskt kopplade till mänskliga sammanhang, men i skogen är det mesta precis som vanligt. Jag minns så tydligt en upplevelse under en fjällvandring med Kajsa Ingemarsson för några år sedan när jag insåg att all stress hör till sådant som vi människor skapar, den fanns inte där ute på fjället (och finns inte heller i skogen, vid havet eller var du nu trivs bäst). Så ta en promenad, en cykeltur eller en joggingrunda. Krama ett träd (det boostar dessutom immunförsvaret visar forskning – inte alls dumt just nu). Eller gå bara ut och lägg dig på marken en stund – ett fantastiskt sätt att jorda sig när tankarna rusar.

Slutligen försöker jag också välja att (för mig själv och för andra) uppmärksamma  positiva saker som redan kommer – eller kan komma framöver – ur kaoset, . Människor som stöttar varandra har jag redan nämnt. Kreativiteten som väcks när det inte går att göra som vi brukar. Vi upptäcker att man kan jobba på nya sätt, mötas utan att flyga och fara över världen. Min artonåring, som har det tufft på många sätt, inte minst i skolan, stortrivs med gymnasieskolans distansundervisning och får mycket mer gjort hemifrån än i ångestskapande klassrum. Och som en annan bekant formulerade det så bra: “Vi ser också att våra folkvalda myndigheter runt om i alla länder kan fatta snabba och obekväma beslut. Den typen av beslut som kanske också behövs för att inte klimatet ska kollapsa men som sitter så väldigt långt inne.” Ja, i mina bästa stunder tänker jag att det kanske var precis den här väckarklockan som behövdes för att världen skulle vakna upp och förstå att vi inte kan fortsätta leva som vi har gjort. Jag har överhuvud taget inga som helst problem med att fylla min tacksamhetsdagbok för närvarande.

Och så, i boken Meditations from the Mat, som består av 365 små korta reflektioner med utgångspunkt i yogafilosofin, hittar jag idag följande uppmaning: “Do not take counsel of your fears” (ung. “Låt inte dina rädslor bli dina rådgivare).

Som min vän Lisa Moraeus (en av mina poddklansmedarbetare) uttryckte det så fint: “Lyssna med empati på dina rädslor, håll dem i famnen när det behövs, men gör dem inte till dina rådgivare eller guider”. Lisa släppte förresten ett litet fint poddavsnitt idag, med sina tankar om hur vi kan hålla oss lugna mitt i stormen.

Så hur påverkas dina tankar och känslor av det som händer i världen runt omkring just nu? Vad kan just du göra för att inte styras av rädslor och oro? Vilka sammanhang blir extra viktiga för dig i orostider som dessa? Finns det något du skulle behöva hjälp med och vågar du i så fall be om den hjälpen? Finns det något du skulle kunna göra för att hjälpa eller stötta någon annan?

Till sist, många småföretagare drabbas hårt just nu. Själv är jag (förhoppningsvis) inte så utsatt, men visst har även jag fått uppdrag inställda eller uppskjutna, vilket påverkar ekonomin i vår och sommar. Du som har möjlighet, fundera gärna över om du skulle vilja stötta en småföretagare på något sätt. Här kommer några mer generella tips på hur du kan göra det:

Nu har jag i princip jobbat hemifrån varje dag i flera veckors tid, så jag är tyvärr mycket sämre än vanligt på att stötta lokala restauranger och caféer, men i helgen åkte hela familjen in och spelade badminton på ett litet idrottsställe och tog en rejäl fika efteråt på ett café i stan. Och så har vi bestämt oss för att köpa hem takeaway-mat från några små restauranger till fredagsmyset den här veckan. Allt för att stötta några små lokala småföretagare.

Och om du tror att du skulle kunna ha glädje av något av det jag själv erbjuder – böcker, meditationskuddar, digitalt mentorskap eller en digital kurs/verktygslåda – får du gärna kika in på Drömmen om Målajords Facebooksida, där mitt näst senaste inlägg är en liten “godisbutik” över mina produkter och tjänster. Exempelvis tar jag just nu halva priset på webbkursen “Den inre kompassen” för att fler ska få möjlighet att kunna gå den – det handlar ju om att stå stadigt i sig själv, vilket vi alla behöver göra just nu! 🙂

Ljus och kärlek mitt i stormens öga!

Maria

Poddavsnitt 90. Kärlek och utforskande samspel. Ett samtal med Sara Norrby Wallin

Välkommen till 2020-talets första avsnitt av Drömmen om Målajord! I det nittionde avsnittet gör min vän Sara Norrby Wallin och jag vårt årliga bokslut, där vi tittar tillbaka på vad vi tar med oss från 2019 i form av utmaningar och guldkorn och funderar på vad vi önskar oss inför 2020. Det handlar om kärna och framgång, utandning och prestationsångest, fredade bubblor och goda samtal, motivation och ledord och en hel del annat.

Maria

 

Att utgå från tacksamhet

Att utgå från tacksamhet. Det är första steget i den metod som ekofilosofen Joanna Macy har utvecklat och som hon beskriver i boken Aktivt hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen. Metoden kallas The Work That Reconnects, eftersom den hjälper oss att återknyta till känslan av att vi är en del av naturen, vilket hjälper oss att hitta kraft och energi att orka kämpa för att bevara den.

Tacksamhet är ett begrepp som jag har utforskat för egen del under lång tid. För kanske femton år sedan började jag skriva tacksamhetsdagbok . Tre saker (eller fler) – små eller stora – att vara tacksam över har jag skrivit ner i stort sett varje kväll sedan dess. För en tid sedan reflekterade jag över vad det här har gjort med mig; det kändes som om jag har fått lättare att hitta anledning till tacksamhet inte bara där vid skrivandet om kvällen, utan hela tiden. Att rutinen liksom har förändrat min inställning till livet, från att fokusera på det jag inte har eller är till det jag faktiskt kan glädjas åt, även en tung dag. Det handlar inte om att trycka undan det negativa, utan om att lägga mer energi och uppmärksamhet på det som är bra i livet.

Gissa om jag blev glad när jag jobbade med översättningen av Aktivt hopp och läste följande:

Forskning har visat att personer som är tacksamma också är lyckligare och mer nöjda med sina liv. Men är de tacksamma för att de är lyckliga eller är det tacksamheten som gör dem lyckligare? För att ta reda på detta har studier gjorts där försökspersoner regelbundet fick skriva ner händelser som de kände sig tacksamma över i en tacksamhetsdagbok. Studierna visade att den här enkla övningen har en djupgående positiv inverkan på humöret. Resultaten är så slående att en medicin med liknande fördelar förmodligen skulle ha beskrivits som en ny mirakelkur (Macy & Johnstone 2019: 62f).

Det som jag intuitivt hade känt finns alltså till och med forskningsbelagt!

Jag har skrivit tacksamhetsdagbok i med- och motgång, och faktiskt alltid lyckats hitta något, även om det vid några tillfällen mest har varit fråga om “Tack för att den här skitdagen äntligen är över!”. När jag deltog i SvT:s Go’Kväll för att berätta om min debutroman Lex Katarina blev jag ombedd att ta med mig tacksamhetsdagboken och läsa ur hur den från tiden med min demenssjuka mamma. Det kändes fint att titta tillbaka och se att jag hittat saker att glädjas åt även när det var som jobbigast.

Kanske är tacksamhet över vardagens små mirakler också det område där jag allra mest liknar min mamma, som jag annars inte hade så väldigt mycket gemensamt med. Mamma var expert på just det där – att njuta alldeles kolossalt av en doftande syrenkvist, en bukett liljekonvaljer på köksbordet, en nybakt brödlimpa eller en solnedgång över sjön hemmavid. Och jag är så glad att jag verkar ha ärvt den där talangen, eller om det nu är så att jag har tränat upp den alldeles själv. Förmodligen en kombination av båda.

Att ha tacksamheten som en utgångspunkt för vårt varande får enligt Joanna Macy och Chris Johnstone flera djupgående positiva konsekvenser. Förutom att vi ökar vårt generella välmående kan tacksamheten exempelvis stärka vår tillit till andra människor “eftersom den hjälper oss att minnas alla gånger vi har kunnat räkna med varandra” och göra oss mer generösa gentemot andra.  Den är också ett bra “vaccin” mot konsumtionshysterin, eftersom den tar oss bort från bristtänkande och får oss att värdesätta det vi redan har (Macy & Johnstone 2019: 64f).

Medan vi i vårt västerländska samhälle ofta har ett helt annat fokus, är tacksamhet gentemot allt som naturen ger oss en självklarhet hos många ursprungsfolk. I Aktivt hopp nämns bland annat Haudenosaunee och Mohawkerna i Nordamerika, och jag läser just nu om samma förhållningssätt i boken Budskap från andra sidan (av Marlo Morgan) som handlar om hur en läkare under en tid vandrar tillsammans med aboriginer i Australien och tar del av deras kunskap och tankar.

Precis som Joanna Macy och Chris Johnstone beskriver det är jag helt övertygad om att tacksamhet är en av de viktigaste grundförutsättningarna för att vi ska kunna ta hand om vår planet på ett bättre sätt än vi gör idag. Så låt oss alla göra vad vi kan för att hitta tillbaka till den där tacksamheten som jag är övertygad finns inom oss alla, och som ibland kanske bara behöver lite träning för att ta sig upp till vattenytan. Ett sätt kan vara att skriva tacksamhetsdagbok, ett annat att jobba med att återknyta vår naturkontakt, som jag pratar om med Josefin Wilkins i senaste poddavsnittet. För tänk så mycket det finns att vara tacksam över runtomkring oss, inte minst nu i gröna, sköna maj!

Maria

Att få lov att sörja fast ingen har dött

När vi tänker på sorg tänker vi ofta på det allra värsta. Att mista en nära anhörig genom ett dödsfall. Men sorg kan ha många olika orsaker och nyanser.

Jag minns att vi pratade om detta, min poddgäst Ingela Hansson och jag, i avsnitt 39. Att vi kan ha nytta av att betrakta även andra situationer än när någon dör som en sorg, som något vi behöver ta oss igenom på ungefär samma sätt. När vi skiljer oss eller en vänskapsrelation går sönder, när vi blir uppsagda eller går i pension från ett jobb som har betytt mycket för oss …

Häromdagen tog jag farväl av ett flerårigt projekt som jag har älskat att arbeta med, bilderböckerna om Lovis Ansjovis, som jag har skrivit tillsammans med min äldsta dotter Sanna, och som hon har illustrerat. Det blir ingen fjärde bilderbok som planerat. Kanske återuppstår Lovis Ansjovis i annan form i framtiden, men än så länge är inget bestämt.

Det gör ont att det är över, även om jag vet att det kommer att bli bra, och jag har bestämt mig för att tillåta mig att sörja – trots att ingen har dött. Kvällen beslutet hade tagits lyssnade jag på mina allra gråtigaste låtar, gjorde min yogaguru Adrienes Yoga for a Broken Heart.

Och jag tror på att ge plats för sorgen även i sådana här till synes ganska banala situationer, som om det hade handlat om ett dödsfall eller en brusten relation, för att inte fastna i besvikelse eller bitterhet. Det gör det så mycket lättare att känna tacksamhet över allt det fina som har varit, acceptera det som blev och gå vidare sedan.

Maria

Tack Livet!

Den här hösten har varit tuff på många sätt. För mycket jobb för både mig och min man. För lite fokus på relation och fysisk aktivitet. Två veckors ovisshet i väntan på besked om en hudförändring skulle innebära ett nytt besök i cancerhelvetet för mig efter fjorton år. En svärmor som kämpat med en egen cancerbehandling. Grymhet, elände och den ena absurditeten efter den andra i världen runtomkring.

Extra viktigt då att inte tappa bort tacksamheten. För det finns ju så mycket fint där också, mitt ibland det mörka, så mycket att glädjas åt. Mycket har jag fångat i tacksamhetsdagböckerna – en aktivitet jag ägnat mig åt i stort sett varje kväll under tio års tid.

ma%cc%8abrabo%cc%88cker

Min poddgäst Anna Lovind gav också en extra skjuts åt tacksamheten under decemberdagarna fram till jul, genom sin Instagramutmaning: #24momentsofgratitude. Här har jag samlat alla mina 24 tackbilder med tillhörande kommentarer. Kanske kan de inspirera dig att fundera över vad du själv är tacksam för?

Day 1. Today I’m grateful that – after three days in bed with a cold – I had the strength to go outside and capture this fabulous December morning.

1

Day 2. Today I feel very grateful to myself for listening to my inner voice some years ago, leaving a career in Academia for a freer and more creative life. This autumn has sen the birth of a children’s book (written with my daughter), my fifth published short story (in an anthology) and my first novel.

2

Day 3. Warming my cold feet in home-knit wool socks by the fire after four hours of book selling at a Christmas market.

3

Day 4. I’m so grateful to have a daughter who is at the same time my writing colleague and my best friend.

4

Day 5. How a few words on a piece of paper from the doctor can make all the difference between Life and Death. Fourteen years ago I faced Death. The last two weeks I have dreaded history repeating itself. Today I celebrate Life.

5

Day 6. Today I’m grateful to spend an evening with my soon-to-be fifteen-year-old and learn about her YouTube-world.

6

Day 7. I’m happy to be surrounded by so many loving and supportive people, cheering me on no matter how crazy projects I embark upon. My tribe.

7

Day 8. Even a really lousy day has its beautiful moments. Such as a nice sharing with a favourite long-time-no-see friend on Skype when we couldn’t get together IRL.

8

Day 9. The fire burning inside.

9

Day 10. I simply love this time of the year. The smells, the gentle light from the Christmas lamps, the candles, tea by the fire, baking with my kids. Those things.

10

Day 11. Release party for my first novel! So happy about all the friends that managed to find a little time slot at this hectic time of the year to come and celebrate with me.

11

Day 12. The crisp air, the sun, the blue sky. And I have given myself a life where I have the opportunity to go outside and enjoy all this beauty on an ordinary Monday morning.

dsc_0002-1

Day 13. It’s the most wonderful smell of the year…

dsc_0007-1

Day 14. A moonlit walk from the bus, then coming home to this.

15870552_10209477959359266_267270762_n

Day 15. Tucked up in bed with saffron cheesecake and my eleven-year-old in front of our favourite pre-Christmas TV program.

ska%cc%88rmavbild-2017-01-03-kl-16-47-03

Day 16. My clan.

12434489_10154674617469368_360103338_n

Day 17. Bringing on the tradition from my childhood to my own children.

15577596_10209334004800492_389553647_n

Day 18. My best teacher of gratitude for the simple things in life.

15870866_10209477958999257_630991999_n

Day 19. The true wonder of having a job that I love so much that even though I have to work late hours all the way up until Christmas, I enjoy every minute of it. (Foto: Malin Enestubbe)

53

Day 20. Weeping with joy, finally leaving the feeling of failure behind.

20

Day 21. In the midst of all the hustle and bustle I’m totally calm. Ra Ma Da Sa.

dsc_0004-kopia

Day 22. My best teacher in the art of following your heart and going your own way. I’m so grateful that today I’ve been a mother to this amazing little person for fifteen years.

15841639_10209477958159236_1769241786_n

Day 23. A windy evening walk with my firstborn. In nine days she’ll be off to Scotland with a one-way ticket. I’m so grateful that she still chooses to come home to us for stop-overs on her adventurous journey through life.

15841303_10209477957359216_782293169_n

Day 24. Christmas. Family. Home.

15841592_10209477956399192_1985635611_n

Maria