Den sköna konsten att fira

Celebrare necesse est

Att fira är nödvändigt. Med den livsdevisen växte jag upp. I min barndom firade vi allt som gick att fira. Inte på något obehagligt sätt, med alkohol eller så, utan mina föräldrar tyckte helt enkelt om att hissa flaggan, sjunga tillsammans och äta lite extragott fika – ofta tårta – av alla möjliga anledningar. Jag tror att vi utöver våra födelsedagar firade i stort sett varenda namnsdag, och då hade vi alla fyra tre namn var… Advent, jul och påsk innehöll förstås massor av firande med tanke på den kyrkliga kontext jag växte upp i.

Kanske är det på grund av min uppväxt jag själv också tycker så mycket om att fira. Jag märker att min man inte alls har samma barnsliga förtjusning över det här med att exempelvis äta lite annan mat till helgen än till vardags. Barnen berättar fortfarande gärna den i deras tycke roliga anekdoten om en helg för ett antal år sedan då jag var bortrest och de fick falukorv och makaroner till fredagsmyset och pommes frites till lördagsgodis.

Men jag tror att många av oss mår lite gott av att fira. Det där med att fira helger och bemärkelsedagar kan bidra till något som jag både bloggade om häromveckan och pratade om i mitt pinfärska poddsamtal med Fredrik Modéus – nämligen att skapa rytm och ritualer som ramar in våra liv på ett positivt sätt.

När jag fyllde femtio för två år sedan bestämde jag mig för att från och med nu och så länge jag lever alltid fira mina födelsedagar – som jag fortfarande både ser fram emot, njuter av och ser tillbaka på med värme – på precis det sätt som jag själv önskar. Hittills har det inneburit att jag gjort en liten minivandring med medtagen lunchmatsäck, ett rejält yogapass och i övrigt det jag den dagen haft störst lust till, vilket inneburit allt från sträcktittande på en bra teveserie till bokskrivande. Och så har dagen avslutats med en god hämtmatsmiddag och tårta med familjen.

Övriga familjen – barnen som går i skola och maken som jobbar som lärare – har inte samma möjlighet att styra över sina dagar om födelsedagen infaller på en vardag, som jag som är egenföretagare. Men vi applicerar i alla fall principen att den som fyller år får bestämma precis vad hen vill äta den dagen.

Vi har också en annan liten fin firartradition sedan ett antal år tillbaka, nämligen att under middagen göra en uppskattningsrunda, där var och en av familjens medlemmar får berätta om något de tycker om hos personen som fyller år den dagen. Det brukar bli en varm och vacker liten stund då vi – som annars bråkar precis som andra familjer – ger varandra en rejäl kärleksboost. Gissa om jag blev glad när min femtonåring berättade att hon och hennes kompisar på sin årliga adventsövernattning häromveckan (en annan liten fin firartradition) hade gjort en likadan uppskattningsrunda för varandra.

Jag tror också på att fira såväl små som stora framsteg när man kämpar med något som utmanar, inte nödvändigtvis bara när man lyckas, utan kanske precis lika gärna när man verkligen har försökt. Att helt enkelt vara lite extra snäll mot sig själv.

Och när jag pratar om att fira menar jag definitivt INTE att det innebär att äta tårta eller godis, det vill jag vara tydlig med, så jag inte blir anklagad för att vare sig uppmuntra till onödig konsumtion eller till ohälsosamma kostvanor.

Att fira kan ju handla om helt andra saker än mat. Att kanske belöna sig själv med ett ovanligt mysigt yogapass när man har ägnat en stund åt en tråkig men nödvändig arbetsuppgift. Att få se på ett avsnitt av sin favoritteveserie när man har tagit sig igenom ett stort tvättberg. Eller varför inte att lyssna på ett avsnitt av Drömmen om Målajord medan man sticker ut och springer för första gången på ett halvår?

Ikväll ska vi fira att Drömmen om Målajord fyller fem år och hundra avsnitt – med en riktigt mysig digital poddfest, till förmån för Sveriges Radios Musikhjälpen, som i år har temat ”Ingen människa ska lämnas utan vård.” Jag ser så mycket fram emot att få träffa en del av mina poddlyssnare! Det blir en liten incheckning med alla som deltar, livepodd med min kära poddklan och så hjälps vi alla åt att skänka pengar som hjälper till att rädda liv för människor som inte får den vård de har behov av och rätt till. Det tycker jag är ett himla bra sätt att fira!

Hur är din relation till firande – är det viktigt för dig och hur firar du helst? Finns det något du skulle vilja fira just precis idag?

Poddavsnitt 99. Att hitta tillbaka till de existentiella frågorna. Ett samtal med Fredrik Modéus

Foto: Lina Alriksson

I det sista avsnittet innan vi firar Drömmen om Målajords femårs- och hundraavsnittsjubileum får du lära känna Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, med en bakgrund som såväl skolpräst som forskare. Vårt samtal handlar bland annat om rytm och ritualer, om tron som en personlig relation och respekten för andras andlighet, om betydelsen av ett existentiellt hälsoperspektiv, om kyrkan som förvaltare och förnyare, om engagemang och solidaritet som tar sig nya uttryck, om inre och yttre hållbarhet, om kyrkans möjligheter att finnas som en resurs i ett omställt liv och om förundran som en grundläggande utgångspunkt i livet.

Drömmen om Målajords julkalender 2.0 2020

Julkalender.  Smaka på det ordet. Ända sedan tidigt sjuttiotal, då jag förälskade mig i tevekalendern Rulle på Rullseröd  har jag älskat både ordet och företeelsen. Jag fick boken om Rulle i julklapp det året och har läst den under advent i stort sett varje år sedan dess, först ensam och sedan för mina barn. Trots att jag nu fyllt femtiotvå ser jag fortfarande fram emot både Rulle och radions och tevens kalendrar varje år.

För tio år sedan skapade jag och vännen Sara vår första egna julkalender på bloggen Livstid, som vi drev tillsammans under fem års tid. Det blev en liten kort daglig reflektion varje år i adventstid, tills vi kände att det var dags att lägga ner vårt gemensamma bloggande. När jag sedan startade min nya blogg, här på Drömmen om Målajord, kändes det självklart att återuppta traditionen, och sedan dess har jag lagt upp en kalenderlucka med ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag under advent.

All positiv feedback på kalendern ledde till att jag också skapade en liten webbaserad verktygslåda, Reflektion i mellandagstid, där jag har samlat ett stort antal teman och några övningar för den som vill ha enkel tillgång till samtalsinspiration närsomhelst utan att behöva leta i bloggen. En julklapp att använda långt efter det att mellandagarna är över.

Foto: Kira auf der Heide

I år, 2020, är det förstås ett mycket speciellt år för oss alla på grund av den pågående pandemin. Men det är också ett speciellt år för mig som driver Drömmen om Målajord. I höst är det nämligen femårsjubileum och jag har snart gjort 100 poddavsnitt – förutom alla Drömkorn och på senare tid Marias tankar för dagen. Detta ska förstås firas – med en stor digital poddfest den 17 december till förmån för Musikhjälpen. Du kan läsa mer om den på Facebook.

Men förutom firarfesten ville jag också göra något extra av julkalendern i år, så det blir en Drömmen om Målajord-kalender 2.0! Det innebär att varje tema för samtal eller egenreflektion den här gången får en liten skjuts med hjälp av ett avsnitt av Marias tankar för dagen. Du hittar avsnitten där poddar finns, här på webben och på Facebook. Vill du göra det enkelt för dig, klicka här, så får du ett mejl med podd och reflektionsfråga direkt till din mejlbox varje dag fram till jul.

Jag hoppas att mina små tankefrön – som jag i kalendern framförallt hämtar (eller inspireras till) från tidigare blogginlägg utan bästföre-datum på Drömmen om Målajord och Livstid – ska inspirera dig att stanna upp en liten kort stund, gärna varje morgon, för att få med dig något att reflektera över, och kanske samtala med någon kring, under dagen.

Maria

PS. I år tänker jag också för första gången på länge försöka ta mig tid att följa Susannah Conways Instagramutmaning December Reflections 2020. En liten stund för att stanna upp och reflektera över året som gått utifrån ett specifikt tema, varje dag hela december. Ett uttag på mitt själsliga friskvårdskonto. Kanske du vill hänga med?