I avsnitt 125 möter du författaren, poeten och scenkonstnären Louise Halvardsson, som var med i podden första gången för sju år sedan. Vi pratar bland annat om att fastna i en förverkligad dröm, om att byta yrkesidentitet, om att lämna storstaden för gemenskap och naturnärhet på landsbygden, om att uppleva närvaron i nuet på en bänk i Berlin, om att möta högstadieelever genom poesi och om punkens energi som en rosa tråd genom livet. Och så förstås om hennes senaste projekt, föreställningen Koreograferade mormorsdikter, som bygger på en diktsamling Louise skrivit om den komplicerade relationen till sin döda mormor.
Foto: Nadja Itäsaari