Magi mitt i vardagen

Igår skrev jag på Facebook om att jag känner mig som en brobyggare, som ofta trivs med att stå med mina två ben i olika läger, just nu i både sensommar och höst, på vedbacken och vid tangentbordet, i omställningskretsar och det vanliga Svenssonlivet och – inte minst – i vetenskap och andlighet.

Foto: Nick Grant

Jag har en extremt lång akademisk utbildning (sju års grundutbildning och fyra års forskarutbildning) och tycker att forskning och vetenskap i många fall är både intressant och viktigt (om än kanske inte min egen avhandling, som handlade om fyra engelska pronomen …). Men i hela mitt liv har jag också trott på att det finns mycket mer än det vi kan se, ta på och förklara. Att livet faktiskt är magiskt, om vi bara vågar tro på det. Det är väl inte för inte jag älskar böckerna om Harry Potter och nu har sträcklyssnat i ett halvår på podden som analyserar dem som en helig text, kapitel för kapitel.

Foto: Artem Maltsev

Jag gör mitt bästa för att bjuda in magin i mitt liv på olika sätt – i meditation, genom min andliga samtalscirkel där inga ämnen är för flummiga att mötas kring, i korten jag ibland lägger för att få hjälp med det som tankarna inte riktigt räcker till för att reda ut, vid enstaka tillfällen i kommunikation med människor som inte finns med oss på jorden längre, framförallt min pappa och mormor. Jag lägger märke till synkronicitet, det som de flesta kallar slumpar eller sammanträffanden, och använder dem ibland som vägledare eller inspirationskällor.

Det går lite i vågor hur stor plats den där magin och mystiken tar i mitt liv. I perioder ligger mitt fokus på mer jordnära ting, men så händer något och jag hittar tillbaka. Den senaste tiden har jag upplevt flera händelser som påmint mig och som jag skulle vilja dela med mig av – så får du tolka dem som du vill. Men kanske kan de inspirera dig att också vara mer öppen för det vi inte kan förklara?

Foto: Aron Visuals

Min älskade pappa Lars gick bort efter några års cancersjukdom för 22 år sedan, men då och då upplever jag att han finns med oss här i byn, där hans fyra äldsta syskon är födda (vilket vi inte hade en aning om när vi åkte ut för husvisning året efter pappas död – magiskt bara det och jag gissar att han hade ett finger med i spelet). Några gånger har jag fått riktigt tydlig kontakt med min pappa, vid ett besök hos ett medium och en gång då jag mediterade och kände hans hand rufsa om mig i nacken.

Häromveckan skulle min pappa ha fyllt 96 år. Dagarna runtomkring födelsedagen hände flera märkliga saker – vattenpumpen i källaren stängdes av flera gånger och radion i köket började spela av sig själv, inte en gång utan tre. Jag tror att det vara pappa som skickade en hälsning till oss – som förstås tog tillfället i akt och firade honom, med minnen och marängsviss.

Och så en annan sorts magi: för några veckor sedan fick jag tillbaka min mammas gamla bok, Rensa i röran med Feng Shui, som jag hade lånat ut till en vän. För skojs skull började jag läsa och kände att budskapet (som inte var nytt för mig) om att vi när vi rensar och röjer i våra hus skapar vi också energi och flöde i våra liv. Jag blev inspirerad att göra en ordentlig rensning i huset och har inte ens hunnit börja än, men sedan jag började läsa och tänka i de här banorna har det trillat in en hel rad oväntade och roliga jobbuppdrag.

Det passar så otroligt bra just nu, eftersom vi sparar till en familjetågluff nästa sommar, då min man och jag firar tjugoårig bröllopsdag. För även om jag trivs allra bäst hemma i Målajord vill jag så gärna låta mina yngsta barn få komma ut och se lite mer av världen än de har gjort hittills, innan de också blir för stora för att vilja resa tillsammans med oss vuxna. Och eftersom vi har slutat flyga blir det med tåg – som kostar en hel del pengar. Det ska bli spännande att se om energierna fortsätter att flöda ännu mer när jag kommer igång med röjandet på riktigt. Eller så är det färdigt för den här gången, och det handlade bara om att jag behövde ta beslutet. Oavsett vilket så är jag väldigt tacksam – både för inflödet av uppdrag och för inspirationen till att få lite mer ordning här hemma.

Foto: Jack Anstey

Kanske hittar du helt logiska förklaringar till det som hänt mig, men för mig är det viktigt att våga – och få lov att – tro på något annat. Jag känner mig tryggare av tanken på att mina föräldrar och min mormor, som inte finns hos oss fysiskt längre, ändå är med mig och stöttar mig på min livsresa. Och så blir ju livet så mycket mer spännande när jag tillåter mig själv att hitta magin där mitt i vardagen.

Maria

PS. Vill du ha tips på en väldigt saklig och nykter bok om magi och mystik i vår tid, rekommenderar jag dig att läsa min poddgäst Kajsa Ingemarssons bok Modern mystik, som är den andra boken i trilogin om att följa hjärtat. Läs också gärna de två andra böckerna, Den magiska gnistan och Hjärtats väg. 

Ett gör-det-själv-skafferi, del 7: i trädgården

Ursäkta att jag tjatar och ursäkta att jag lägger upp matbilder. Men jag blir bara så spränglycklig varje gång jag går ner i källaren och hämtar upp egenodlad mat att bjuda min familj på till kvällsmat. Idag klyftpotatis med rödbetsbiffar, gula kulturarvsmorötter – och vintersallat som lever, trots alla minusgrader. Bäst av allt: de kräsna falukorvsuppväxta sMålajordingarna äter så det står härliga till!

Så löd ett smått euforiskt (och inte så lite malligt!) Facebookinlägg från mig i november förra året. Det är en alldeles fantastisk känsla att kunna äta mat som man själv har odlat och vårdat, följt från frö till planta till skörd och så småningom går tillbaka in i kretsloppet när avfallet blir till ny jord. Här snackar vi gör-det-själv 2.0. Att odla sin egen mat var också det tips jag fick från min kompis Ingela när jag efterlyste idéer för sådant man kan göra själv.

Ingela är ett riktigt proffs på det här. Hon och familjen har successivt växlat upp sitt odlande till att bli alltmer självhushållande de senaste åren. Om det berättar hon i senaste avsnittet av Drömmen om Målajords podd. Det handlar en hel del om fröer och ogräs men också om kreativitet, om drivkrafter, om hållbarhet, om normer och förväntningar, om stress, välmående och livskvalitet och om trädgården som ett sätt att inte bara producera mat och skönhet utan att också möta sig själv. Missa inte det!

Min egen odlingsresa har varit minst sagt krokig. Från stark antipati som barn till en trädgårdsgalen mamma (OGRÄS!!!) till pliktskyldigt odlande av tomater, gurka, sallad och dill sedan jag blev husägare för tjugo år sedan till fullkomlig PASSION. Den startade på ett litet märkligt sätt (som jag berättar om i poddsamtalet med Ingela) och växer sig bara starkare. Förra året fick jag ett stort tunnelväxthus i femtioårspresent, i år utökar jag med nya stora bäddar. Och jag har blivit helt förälskad i jord, och i att vara en del av det där kretsloppet. Min fjortonåring tittar lite medlidsamt på mig när jag kommer där med mina svartkantade fingertoppar och ett lyckligt fånleende på läpparna.

Men så där galen har jag som sagt verkligen inte alltid varit. Och man kan verkligen få mycket glädje av småskalig odling utan något som helst mål att bli självförsörjande. Det pratar vi också om i podden. Att börja med något man verkligen gillar att äta, eller blir glad av att titta på, och kanske också med något som är någorlunda lättodlat (exempelvis potatis, squash och kryddor) är ett hett tips.

Ett annat tips är att våga experimentera med olika färger, smaker, texturer, odlingsmetoder och sorter av exempelvis tomater och morötter (till skillnad från när man köper TOMATER, MORÖTTER punkt i affären). Det är ett sätt att göra odlandet roligt, omväxlande och spännande.

När jag har skalat upp min odling har jag också fått större behov av material att odla i. Mina bästa tips för att både spara pengar och miljö är att inte rusa iväg och köpa en massa krukor och annat. Jag har i stället sått fröer i exempelvis mjölkkartonger (med hål i botten så det inte blir för mycket vatten) och i toalettrullar ställda tätt intill varandra i en form (som ett hemmagjort pluggbrätte). När jag skulle plantera om till större krukor gjorde jag en efterlysning på Facebook och fick massor av napp, så nu har jag krukor för nästan en hel plantskola.

Min kompis Christel tipsade om att hon hämtat hinkar gratis i blomsteraffären (som de får med snittblommor och annars slänger) för att odla i.  Jag länsade också stans second-handbutiker på billiga brickor att ställa alla krukor på – men fick ändå ett ilsket sms från den där fjortonåringen när jag var på kurs förra helgen för att jag ställt krukor på alla våra plåtar när hon ville baka …

Eftersom jag vill odla så hållbart jag kan använder jag bara naturlig gödning. En favorit att vattna plantor med är nässelvatten, som är superenkelt att göra, bara plocka några nävar och lägga i en hink vatten, som får stå någon vecka tills det börjar lukta gammal kyrkogård. Sedan häller jag detta i vattenkannan när jag vattnar (ungefär i proportionen ett till tio). Jag vet också många som använder kissvatten som gödning (bl.a. Sara Bäckmo som jag tipsar om nedan) – här gäller samma proportioner som för nässelvatten. Det ska jag börja testa i sommar, har jag tänkt.

En annan form av egenproducerad näring är bokashikompostering av hushållsavfall, som jag kom igång med i höstas och tycker är jättekul. På Bokashi.se kan man handla allt material man behöver, men jag har nöjt mig med att köpa det strö som behövs för att nedbrytningen ska komma igång (kostar en knapp hundring för ett kilo som räcker jääättelänge) – sedan har jag använt vanliga billiga hinkar med tättslutande lock.

Jag lägger matavfallet i en kompostpåse som vanligt och när den är halvfull öser jag över innehållet i hinken (som jag bottnat med tidningspappersremsor) och strör över några matskedar bokashiströ. Så här fyller jag på tills hinken är riktigt full (under tiden får den stå lite kallt i källartrappen), då jag trycker ihop innehållet så mycket jag kan och lägger tidningspappersremsor på toppen. Sedan får hinken stå i rumstemperatur i två veckor, och så är det bara att gräva ner innehållet (som nu har börjat lukta lite surt och kanske möglat lite, det gör inget) i odlingarna, och så bryts det i bästa fall ned till jord på någon månad. Så här har jag nu fyllt mina båda växthus och det ska bli så spännande att se om det kommer växa så där bra som alla säger. Återkommer med rapport!

Det jag missar genom att använda vanliga hinkar i stället för de dyra med kran är det s.k. “lakvattnet”, som man annars kan tappa av och använda som gödning. Men det funkar ju fint med nässel- och kissvatten också.

På tal om vattning, så blev förstås förra sommaren en rejäl utmaning för många av oss som odlar lite mer. Hur sjutton ska man kunna vattna sina snustorra land? Här är mina bästa tips: att samla regnvatten och att täcka odlingarna med organiskt material. Förra året skaffade vi en tusenliters vattentank med avrinning från garage och vedbod, som fylldes snabbt under de få åskskurar vi fick. Nu har vi precis skaffat en till eftersom vi har utökat odlingarna. Vi har också fått gamla plasttunnor på några hundra liter var av en granne som jobbar på en lastbilsfirma där de får massor av sådana tunnor med bränsle. Dessa har vi ställt vid husknutarna. De är inte så vackra, men på de ställen där de syns mest tänkte vi försöka klä in dem, antingen med nät och klätterväxter eller med någon sorts flätkonstruktion av grenar. Får väl rapportera om det också längre fram i sommar, om det blir av.

Och så täckodling, så himla fiffigt. Det ger dessutom dubbel effekt, eftersom det organiska material (som kan vara gräsklipp, löv, gamla växtdelar etc.) förutom att hjälpa till att hålla fukten i bäddarna längre också ger näring åt växterna (lite olika mycket beroende på vad det är). Förra året blev det inte så mycket gräsklipp att täcka med hos oss på grund av den torra sommaren, så i år har jag säkrat upp med en bal gammalt ensilage jag köpt av en kompis. Det var i för dåligt skick för att ge till djur, men funkar fint på mina bäddar. Gammal halm eller liknande är också suveränt att komplettera med när man kupar potatis – om det är lite svårt att få upp så där mycket jord som man vill. Jag använde det förra året, i mitt nygrävda potatisland, och för första gången någonsin fick jag inte en enda grön potatis!

Det luriga här är att sniglar (om man har fått in sådana i trädgården, vilket vi fick på allvar förra året) ofta trivs bra under täckmaterialet. Men man kan också hitta ganska många tips på nätet på hur man kan bli av med sniglar. En sak jag ska förändra i årets odlingar är att så mycket det går (i alla fall under mina många lediga sommarlovsveckor) vattna tidigt på morgonen i stället för på kvällen. Det är tydligen bättre ur slippa-sniglar-synpunkt.

För dig som är nyfiken på att lära dig mer, och inte bara vill köra på utifrån eget huvud, kommer här några tips på var du kan hitta inspiration: hos Sara Bäckmo (som jag förresten har poddintervjuat) som delar med sig av massor av material på sin webbplats och YouTube-kanal, i podden Odlarna och på bloggen Farbror Grön.

Och kanske är ändå det allra viktigaste tipset att du känner efter hur just du vill ha det, vad som är lagom nivå för dig, vad du tycker är roligt – och försöker undvika att känna pressen att göra som alla andra eller att läsa på om allt möjligt. Det hoppas jag att din inre kompass kan hjälpa dig med. Våga testa, våga ha kul och kom ihåg: det kommer alltid en ny säsong om något går åt skogen den här gången!

Jaha, det här var det allra sista bloggavsnittet i min jättelånga gör-det-själv-serie. Hoppas att du har hittat något i serien som du känner att du kan ha nytta av, om inte nu så när du är redo. Och som vanligt – kommentera gärna med dina egna tips och tankar.

Söndagskvällskram!

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 6: i köket

Äntligen börjar livet återgå till det någorlunda normala. Det stora översättningsprojektet är avklarat och boken skickad på tryck, hela familjen har påsklov och jag kommer att ta det lugnare jobbmässigt ett bra tag framöver. Hitta tid för trädgården – där jag bygger nya odlingsbäddar, omskolar försådda plantor och sår på friland .

Det kan låta stressigt, men för mig finns ingen stress i trädgården – odlar gör jag bara för min egen skull, bara för att jag tycker att det är så himla roligt, spännande och avkopplande. Jag älskar att vara utomhus och använda kroppen, en väldigt skön kontrast till alla timmar jag tillbringar vid min dator i jobbet. Att familjen får äta närproducerade, ekologiskt odlade grönsaker efter säsong är en fantastisk bonus.

Trädgården ska vi återvända till i det sista avsnittet av mitt gör-det-själv-skafferi, men i dagens inlägg tänkte jag stanna inomhus och ta en titt på sådant som händer i köket. Här finns det förstås hur mycket som helst att göra själv – om man har tid och lust – så det blir ett låååångt inlägg. Jag hoppas att du som orkar läsa (eller snabbläddra) kan hitta i alla fall något som intresserar och inspirerar dig. Först kommer mina egna gör-det-själv- och tager-vad-man-haver-favoriter och de presenteras helt enkelt i bokstadsordning, eftersom jag inte lyckades hitta någon bättre struktur på dem.

FRYSA IN I ISKUBSLÅDOR: Det här är  säkert självklart för jättemånga, men jag har inte förrän alldeles nyligen insett hur fiffigt det är att frysa in sådant som man ibland bara använder lite grann av, och som inte håller sig så länge i kylskåpet, i iskubslådor. Exempelvis fick jag jättemycket tomatpuré från Kung Markatta när jag vann en låda av deras produkter i en tävling för ett tag sedan. Det blev också en massa grädde över efter min femtioårsfest i höstas – den önskar jag verkligen att jag fryst i kuber i stället för i de stora 5 dl-förpackningarna. Så mycket smidigare att kunna tina lite i taget!

GRANOLA-MÜSLI på Elsies vis gör jag numera alltid själv, sedan jag fick detta goda (och nyttiga) recept från min vän Saras svärmor. Jag blandar 5 dl rågflingor, 5 dl havregryn, 2 dl solrosfrön, 2 dl vatten och 3/4 dl rapsolja noggrant i en bunke. Brer sedan ut blandningen på en plåt och låter den stå i ugnen ca 30 minuter (rör om några gånger under den tiden så att det inte bildas stora klumpar). Därefter får granolan svalna innan jag blandar i 1 dl hackade mandlar, 1 dl kokosflingor,  1 dl linfrön och 1 dl russin. Jag gör förresten oftast dubbel sats när jag ändå är igång, så fyller det hela min stora pepparkaksburk och räcker läääänge.

GUBBRÖRA: Det här är en av mina favoriter bland tager-vad-man-haver-luncher när jag jobbar hemma och vill fixa något som både går snabbt och som det i princip alltid finns ingredienser till hemma. Eftersom jag är enda sillätaren i familjen brukar det bli några burkar stående efter storhelgerna, och sill håller sig ju länge. Jag kokar ett ägg eller två, tärnar ett äpple, hackar en röd eller gul lök och så joxar ihop med lite grekisk yoghurt och senap. Klart! Ibland finns det några andra skojiga rester att blanda i (efter födelsedagskalaset exempelvis en quinoa-sallad) och då får det också följa med ner i röran.

HALOUMI: Det här är kanske inte precis ett enkelt-och-snabbt-tips, men oj så kul det är att göra egen haloumi efter Marie Mandelmanns recept. Själva processen tar visserligen några timmar, men det är mest väntetid då man kan ägna sig åt annat, så den effektiva arbetstiden är nog snarare en halvtimme. Några egna kommentarer till receptet: (1) Jag har köpt 5 liter lågpastöriserad mjölk (alltså halva mängden jämfört med receptet) i vår REKO-ring (men kolla annars med någon bonde i din närhet om hen har att sälja) och löpe på apoteket. Har hört att det ska gå att göra på vanlig köpemjölk också men har inte testat själv. (2) Se till att använda en fungerande stektermometer. Det gjorde jag inte första gången, vilket innebar att mjölken flera gånger blev för varm och måste stå på svalning, och det gjorde processen betydligt mer långdragen även om resultatet blev bra ändå. (3) Jag lägger en silduk (eller gammal tygblöja) i durkslaget och hänger sedan upp den med osten i exempelvis i en dörrknopp ovanför diskbänken så att den får rinner av. (4) Kom ihåg att gnida in haloumin med rejält med salt, annars blir det inte mycket smak på den. (5) Vasslen som blir över använder jag sedan som degspad till brödbak, i stället för vatten eller mjölk – blir jättegott (och vasslen går att frysa in om jag vill spara den till senare).

HAMBURGER- OCH KORVBRÖD man köper i affären är ju ganska svampigt och tråkigt. Jag hittade ett bra recept på hamburgerbröd här och tänker att det borde gå fint att använda till korvbröd också.

HAVREMJÖLK är något som vi började använda för många år sedan, långt innan vi själva började dra ner på komjölken av miljöskäl, eftersom ett av barnen under en tid var allergisk mot mjölkprotein. Det smakar precis som vanlig mjölk i pannkakor, våfflor, kanelbullar, bechamelsås till lasagnen – ja vad som helst där man hettar upp mjölken och det ändå finns någon typ av mjöl  inblandat (eftersom havren ger lite mjölsmak). Men att det var så himla enkelt att göra egen havremjölk upptäckte jag först för några månader sedan. Numera spar vi både pengar, transporter och förpackningar på det viset. Jag mixar helt enkelt 3 dl havregryn och en liter vatten tillsammans med en matsked olja och lite salt i en matberedare. Häller därefter alltihop i en silduk på ben (en sådan som man gör saft i) och så får det stå över en degbunke och rinna av en stund (jag rör lite ibland för att all vätska ska ta sig igenom duken). Klart! Förvaras i kylskåp och håller sig i några dagar om du inte använder allt på en gång (exakt hur länge vet jag inte, eftersom det brukar gå åt ganska fort hos oss). Gojset som blir över i silduken använder jag i brödbak eller i stället för ströbröd och mjölk till olika sorters biffar och bollar (våra favoriter är rödbetsbiffar, lammfärsbiffar – på färs från REKO-ringen – och bollar på Anammafärs, som även barnen tycker smakar precis som köttbullar med mycket kryddpeppar i smeten).

KAJSA WARG-BRÖDET har jag tipsat om tidigare, men jag tar det igen, eftersom det är så himla enkelt. Jag smular 50 gram jäst och blandar med en liter degspad (vatten, mjölk, havremjölk – eller vassle från haloumitillverkning!), 1 msk olja, 2 tsk salt, ibland en klick honung och så någon örtkrydda, t.ex. timjan, basilika eller oregano (oftast gör jag dubbel sats). Sedan fyller jag på med mjöl, beroende på vad jag har hemma och om jag vill baka ganska ljust eller mörkare bröd – ofta några dl rågmjöl, rågsikt, havre eller graham och så resten vetemjöl. Har jag några gamla rödbetor som börjar se ledsna ut går de jättebra att riva ner – då blir framförallt degen otroligt häftigt rosa (det mesta av färgen försvinner tyvärr – eller kanske turligt nog? – i ugnen sen). Jag låter den jäsa i någon timme och bakar sedan ut bullar eller lägger degen i avlånga bakformar. Jäser därefter ytterligare en halvtimme. Sedan gräddar jag i 225 grader, bullar 10-15 minuter, bakformar något längre.

PESTOSNURRORNA från (tror jag) ICA:s medlemstidning Buffé som tagit vår familj med storm måste jag bara tipsa om, eftersom mina ganska så kräsna barn i dem både hittat ett bra mellanmål (att t.ex. ta med till skolan om man har utflykt eller en extra lång dag) och motivation till att äta soppa varje vecka (även om vi såklart inte har snurrorna på bordet varje gång). Jag gör en enkel pizzadeg på 50 gram jäst, en liter ljummet vatten, 2 msk olja, 2 tsk salt, några dl grahamsmjöl och resten vetemjöl. När degen jäst 30 minuter kavlar jag ut två plattor, brer på pesto och lägger på riven ost (går fint med veganost som vi använder mycket härhemma) på halva plattorna. Sedan viker jag den tomma delen över den fyllda och skär remsor som jag snurrar lite, penslar på ägg och jäser 30 minuter till. Gräddar sedan i 225 grader tills snurrorna fått fin färg. Yummie!

RÖDBETSBLAST som jag tidigare slängde använder jag nu till pesto och smoothies (går också fint att förvälla och frysa in om jag inte behöver den direkt). Svinmålla (som växer som ogräs) har jag också använt. Båda funkar (och smakar) ungefär som spenat. Svinmållans frön kan dessutom torkas och användas som quinoa – de är släkt.

STRÖBRÖD kom jag på att jag kunde göra eget när jag råkat glömma bort kex i skafferiet som blivit gamla och tråkiga. Bara att mortla och lägga på burk så var det klart. Funkar fint för alltifrån sockerkakor till biffsmet.

TACOKRYDDA gör jag själv numera, ungefär efter det här receptet. Jag kom på att tacofärsen (som vi gör på Anammas vegofärs) blir extra god om jag blandar i lite tomatpuré också (till exempel ett par kuber från frysen).

VATTEN PÅ GLASFLASKA I KYLEN började vi använda i somras, när vi var så rädda för att vår brunn skulle sina. Tidigare brukade vi hälla upp en kanna vatten varje gång vi skulle äta, och så hällde vi ofta ut det som inte gick åt i vasken (någon gång ibland i vattenkannan). Så himla onödigt! Numera ligger det alltid en flaska på kylning, så har vi jättegott iskallt vatten, som varken smakar plats eller kylskåp, eftersom vi har det i en glasflaska med snäppkork.

ÖRTSALT gör jag av diverse grönt från trädgården (kryddor, rödbetsplast och annat) som jag mixar och blandar med havssalt och sedan använder till allt möjligt. Supergott!

Jag tänkte också tipsa om att sy egna påsar att använda när man handlar frukt och grönsaker av gamla stuvbitar. Gillar du inte att sy själv kanske du kan önska dig i födelsedagspresent av någon som gör det? Så gjorde jag själv av min svärmor och lagom till min femtioårsdag kom det ett paket med jättefina påsar som hon hade sytt av mina gamla tyger (en del med bortåt trettio år på nacken) och trätt snören i så man kan dra åt upptill.

***

Som om nu inte detta vore nog kommer här också några fiffiga tips från vänner som hörsammade min efterlysning:

Lena gör eget Bregott av smör och olja (här hittade jag ett recept) och groddar av alfaalfafrön. Bakar surdegsbullar [det här med surdeg håller jag själv på att utforska, men har inte lyckats få till en bra grund än – får återkomma när/om jag lyckas!] där hon pytsar i lite av varje som pumpamos, nässlor, slattar av olika torrvaror. Torkar bär och frukt till godis och müsli. Gör tomatröra som hon fryser tillsammans med diverse som behöver gå åt i skördetid, t.ex. squash. Här är min poddgäst Sara Bäckmos recept på sådan ibland kallad “snålröra”

Camilla gör ibland grönsaksjuice (av exempelvis rödbeta, grönkål, spenat, morot). Resterna som blir kvar i råsaftscentrifugen fryser hon in i lagom portioner för att kunna ha i när hon bakar bröd, gör grönsaksbiffar, färssås osv. När hon gör egen Kefir och vill ha den tjockare låter hon vasslen rinna av. Den fryser hon in och har som degvätska eller blandar i juice och låter stå några dagar tills det blir kolsyrat.

Daniel berättar att vid brännskada tar han genast på äggvita, låter det stelna och upprepar ett par gånger så slipper man blåsor och smärta. Extra skönt om äggen är i kylen då det svalkar, men inget måste. Det här minns jag att min mamma gjorde med oss när vi var små också, men det hade jag glömt bort, så tack Daniel för påminnelsen!

Ingelas bästa tips på temat kök är att odla maten själv! Här har jag en förebild och odlarkompis som jag lär mig mycket av. I nästa blogginlägg ska vi ta oss ut i grönsaksodlingarna och samla några fiffiga tips där. Snart kommer också ett pinfärskt poddavsnitt där du får höra mig och Ingela i ett samtal om odlandet och livet.

Och så till sist, ett tips från Ewa: att stöpa sin egna ljus av ljusstumpar. Det här har vi gjort i min familj också ända sedan jag var bebis (jag tog över traditionen när min egen familj flyttade till hus) – och vi gör det alltid i köket, så därför får det vara med i det här inlägget. Återigen inget enkelt quick fix, men väldigt roligt.

Så här gör vi i min familj:

(1) Vi klipper köpta veckar (kan köpas lösa eller följer med ljusmassa) i längder som är lite längre än längden på ljusen (kanske 5 cm extra). Dessa knyter vi fast med någon fiffig knop (kanske dubbelt halvslag?), 4-5 på varje pinne -i min familj använder vi gamla cykelekrar, eftersom min pappa var cykelhandlare. Pinnarna (eller snarare ekrarna då) hänger vi sedan mellan två långa fyrkantsstavar i vår kökssoffa (som vi först lagt tidningar i för att inte förstöra den, bra att lägga lite på golvet också).

(2) Vi klipper bort det svarta på vekarna från alla ljusstumpar och smälter dem. Man brukar rekommendera att detta görs i vattenbad, även om vi inte brukar gör det. När stearinet har smält fiskar vi upp vekarna med en tesil. Om stearinet från stumparna inte räcker kompletterar vi med ljusmassa, köpt i en färgaffär eller på Panduro.

(3) Vi kokar upp massor av vatten och häller i en stor (urtvättad) plåthink som står på en pall, och så fyller vi på med det flytande stearinet de sista centimetrarna i hinken. Här får vi sedan fortsätta fylla på då och då under hela stöpningen, mer och mer ju längre in i processen vi kommer, eftersom det går åt mer längre fram.

(4) Vi doppar snabbt varje pinne med vekar ner i hinken och låter den rinna av innan vi hänger tillbaka den. Och så där håller vi på, tills ljusen är så tjocka som vi vill ha dem. Då och då klipper vi av droppformationerna längst ner och smälter igen. Vill man få riktigt raka ljus kan man knyta tyngder längst ner, men det gör inte vi. Tycker det är lite av charmen, att inte ljusen är så där perfekta.

OBS! Några viktiga saker att tänka på: att inte utsätta rummet för drag och att låta ljusen svalna lite mellan varje doppomgång, annars smälter stearinet som fastnat. Båda de här sakerna gör annars lätt ljusen knöggliga. Och så är det förstås jätteviktigt att ha koll på det smältande stearinet så att det inte börjar brinna – det har faktiskt aldrig hänt under de  femtio år jag hållit på.

Vi är inga experter på ljusstöpning, utan gör som sagt inte riktigt efter regelboken, men vill du lära dig mer om detta så finns det massor av information att googla fram. Och min kompis Linda i Skåne (som jag poddpratar med här) håller kurser i ljusstöpning!

Nu hoppas jag verkligen att du som läst inte har blivit stressad av alla tips på vad man kan göra, utan i stället fått inspiration till att kanske testa en grej som du inte har gjort innan. Och om du själv har några tips med kökstema som du skulle vilja dela med dig av är du varmt välkommen att berätta om dem – antingen direkt här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida.

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 5: tvätt, disk och städ

Den senaste veckan har varit så vansinnigt nyttig för mig. Den har nämligen påmint mig om en livsstil som jag inte alls känner igen mig i längre – och om hur övertygad jag är om att jag inte vill ha den tillbaka. Utöver ett stressigt och ganska infekterat jobbprojekt som fullkomligt suger musten ur mig just, en fyrtioåttatimmars arbetsvecka, för lite sömn varvat med oro, tvivel och saknad på det privata planet, har veckan också innehållit två långresor och fyra bortakvällar. Det har varit roliga aktiviteter alltihop – föreläsning om min roman, tioårsjubileum med min bokcirkel, en föreställning med min favoritartist Emil Jensen (fick gratisbiljetter i sista minuten) och ett femtioårskalas för en gammal vän.

Och samtidigt. Alldeles för lite luft i systemet för att min själ ska hänga med. Alldeles för lite tid för odlingarna, barnen och yogamattan, som allihop ger mig så mycket näring. Det är helt okej att ha en sådan vecka, då och då, men precis som jag skrev om i det första inlägget i den här serien har jag på senare år medvetet valt en livsstil med mindre jobb, lägre tempo och färre sociala aktiviteter än förr. Det är därför en vecka som den som just gått var så nyttig för mig. Jag påminns med obarmhärtig tydlighet om hur jag absolut inte vill ha det. Mer om dessa tankar får du höra i ett poddsamtal med min vän Ingela Eriksson lite längre fram i vår.

Men nu är det dags att kravla mig upp på gör-det-själv-hästen igen och bjuda på några tips på med koppling till tvättstugan och städskåpet. Det här inte mina bästa grenar, så här har jag tagit hjälp av bland annat ett gäng goa vänner.

Malin tipsar exempelvis om att hon inte har köpt sköljmedel på länge, utan i stället gör eget på 2 dl (24%-ig)  ättika och 5 dl vatten. Det går bra att ha i några droppar eterisk olja för doft också om man vill. Eget sköljmedel i stället för köpt, om man nu använder det – jag har inte gjort det på väldigt många år – spar inte bara miljön (kemikalier, transporter och plastförpackningar) utan också pengar, hud och kläder (som slits mindre).

Lotta använder citronsyra mot mögel och ättika mot kalk för att rengöra i duschen när det blivit sunkigt där. Blanda citronsyran i lite vatten så du kan smörja på. Vänta nån timme. Gnugga rent med borste eller svamp. Ättikan är bara att hälla på en svamp, stryka på och spola av efter en stund.

Har du läst Britt-Marie var här av Fredrik Backman? I så fall vet du liksom jag att bikarbonat verkar funka till TYP ALLT (se exempelvis mitt tips om att göra egen deo). Och om jag möjligen hade ett uns av tvivel på Britt-Maries övertygelse, försvann det totalt sedan jag fått den här boken av min svärmor. Här kommer några exempel (som jag dock inte har testat själv än):

  • En skål vatten med bikarbonat tar bort dålig lukt i kylen och på en våt trasa gör det hyllorna där skinande rena.
  • Vatten och bikarbonat gör nappflaskor fina.
  • Strö bikarbonat på ugnsbottnen och skrapa sedan lätt bort brända matrester.
  • En pasta av vatten och bikarbonat tar bort svettfläckar och gör smutsiga kragar rena igen (fast det där vill jag nog se först innan jag tror på det …).
  • Sjabbiga duschdraperier blir fräscha igen om du lägger en halv kopp bikarbonat tillsammans med tvättmedlet i tvättmaskinen.

Ja, så här fortsätter det, sida efter sida!

Ljusstakar fulla av stearin som runnit ner, vad gör jag med dem? Linda tipsar om att ställa dem i ugnen (60 grader) på en plåt med bakplåtspapper. Så smälter stearinet och rinner ner på pappret. Och sedan är det bara att diska dem så blir de som nya! (Fast min man skulle nog säga: torka av ordentligt med hushållspapper först, så det inte rinner ner stearin i  avloppet som stelnar och täpper igen…).

Tessan virkar egna disktrasor, som går finfint att koka för att hålla dem fräscha. Hon använder lingarn, som är mer miljösmart än exempelvis bomullsgarn, men om du har gammalt bomullsgarn liggande är detta ju också ett fint sätt att låta det komma till användning. Och det är bara att googla om du vill ha hjälp med mönster. Själv brukar jag klippa trasor av uttjänta frottéhanddukar. Barnens gamla tygblöjor används också flitigt, inte minst när något spillts ut, eftersom uppsugningsförmågan är helt oslagbar – såklart, det var ju det de var till för en gång i tiden.

Till sist: för dig som vill hitta fler fiffiga och hållbara gör-det-själv-grejer (inte bara inom tvätt-, disk- och städområdet) tipsar Emilia om Instagramkontot Ekotipset, där man kan få hur mycket inspiration som helst.

Vi ses snart igen – får se om det blir i köket eller grönsakslandet!

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 3: i badrummet

Jaha, nu ska det äntligen bli lite tipsat här också – men i nästa del måste vi prata pengar och pension, hörni! Det väcker ju så mycket känslor det här, har jag märkt.

En aspekt av  att göra saker själv av det man har hemma är att det i en krissituation kan vara himla bra att ha skaffat sig sådan där kunskap som våra förfäder hade, men som vi tappat bort. För hundra år sedan gjorde ju väldigt många väldigt mycket själva, helt enkelt för att det inte fanns lika mycket att köpa färdigt i affärerna.

Att den kunskapen kan komma väl till pass blev jag tydligt påmind om när jag tittade på SvT:s realityserie Nedsläckt land, där man i ett experiment utforskar vad som händer med människor som drabbas av ett tolv dagar långt strömavbrott. Tolv dagar var exakt så länge vi var utan ström efter stormen Gudrun, men pga en nyfödd bebis – hon föddes morgonen efter stormen – valde vi då att flytta in till min mamma som bodde i lägenhet i stan. Det blev ganska knöligt att inte ha något vatten och att bo en hel familj i ett rum (det enda vi kan hålla varmt med vår kakelugn). Bortskämda är vi ju i våra moderna liv!

***

Nåväl, jag tänker att vi börjar med något väldigt handfast och konkret, nämligen i badrummet (tids nog kommer vi till köket). Vad kan man hitta på där? Ja, det här är mina egna bästa tips:

Deodorant

Det här är en sådan där grej som jag så länge tänkte att jag skulle göra, utan att det blev av. Eftersom jag försöker hålla mig till ekologiska produkter har jag köpt ekodeo, men varit missnöjd med funktionaliteten – den har inte hållit en hel dag, utan framåt eftermiddagen har det luktat död grävling (som min dotter uttryckte det en gång i femårsåldern) under armarna. Och så kom jag till skott till slut. Upptäckte raskt att det tog typ fem minuter och att min egen funkar mycket bättre än köpedeon. Så här gör jag:

Mät upp lika delar kokosolja, bikarbonat och potatismjöl, och så blandar du ihop alla ingredienserna till en smet. Lägg i en burk och så är det klart! Bara att kleta på. Har man lite känslig hy kan man få problem med utslag. Jag blir lite röd i (märkligt nog) ena armhålan, inte den andra, men det svider eller kliar inte, så det känns inte som något problem.

 

PS. Jag har förresten dubbelkollat med min kemistkompis Agnes och bikarbonat är inte miljöovänligt.

Fotsalva för spruckna fötter

Jag har i alla år haft problem med hälsprickor, som blir ganska groteska under sommaren då jag ständigt går barfota eller i sandaler. Jag har prövat massor av svindyra salvor men inte hittat någon som gjort någon vidare skillnad. Men NU! Min egen bivaxsalva med ringblommor. Aldrig har jag haft så fina fötter tidigare.

Och så här gör jag: Jag torkar ett par nävar ringblommor (som jag odlat själv, vilket man ju kan göra även på exempelvis en balkong – eller så kanske man känner någon som har) under några dagar och lägger dem sedan i en burk med 2 dl oliv- eller rapsolja som jag låter stå i ett soligt fönster i 3-4 veckor. Sedan smälter jag 50 g bivax (köpt i vår lokala REKO-ring, finns över hela landet, kan också köpas på nätet, t.ex. här) tillsammans med oljan i ett vattenbad, så att det blandas väl. Om man vill kan man ha i någon eterisk olja, men det har jag inte haft, blir bra ändå. Voilà!

Salvan blir ganska kladdig, så ett tips är att ta med dig ett par sockor till badrummet (eller var du nu förvarar salvan) och så sätta på dem direkt efter att du smetat in hälarna. Funkar också jättebra för självsprickor på fingrarna och lite varstans.

Handtvål

Mina barn gillar inte att vi helst vill använda fast tvål av miljöskäl – de tycker det blir sunkigt – så nu har jag lärt mig att göra egen handtvål/duschtvål superenkelt, vilket dels blir betydligt billigare, vi slipper släpa hem vatten i onödan och vi slipper onödiga tillsatser (som palmolja). Vi behöver helt enkelt bara en bit fast tvål (jag handlar även sådana på REKO-ringen – lokalproducerade, handgjorda, ekologiska), varmt vatten (proportionerna är ungefär en fjärdedels tvål till 7,5 dl vatten), en stavmixer och ett rivjärn. Jag river tvålen, blandar med det varma vattnet och rör tills tvålen löst sig. Sedan får den stå i ett dygn innan jag mixar den med stavmixer och häller upp den på flaskor.

Jag har precis kommit igång med den här tillverkningen så har inte så mycket erfarenheter, men jag har läst att om man vill göra mycket på en gång (t.ex. på en hel tvål) kan man behöva tillsätta E-vitamin som förlänger hållbarheten. Vill man ha lite doft på tvålen (om den är naturell) kan man droppa i lite eterisk olja.

Inpackning

Här kommer ett tips från Lena: Äggula, äggvita eller en blandning av båda kan användas som inpackning för håret. Skölj inte med för varmt vatten bara för då koagulerar ägget och det blir inte så roligt… – (kokt ägg i håret, liksom! – låt det sitta i en stund och skölj sedan med ljummet vatten bara. Det ska jag testa nästa gång jag tvättar håret.

***

På tal om år är schampo är en sådan där grej som jag också tänkt att jag skulle vilja göra eget. Provade rågmjölsshampo, men tyckte det var krångligt att det bara höll ett par dagar, så att jag måste göra nytt för varje hårtvätt. Inger tipsar om att den som vill slippa plastförpackningar och vattentransport kan använda en fast schampotvål i stället. Sådana kan man exempelvis köpa här på Jordklok, som också har många andra bra grejer. Nu har jag beställt min första shampotvål, ska bli spännande att testa!

Framöver är jag lite sugen på att prova egengjord tandkräm, men dit har jag inte kommit än. Här finns också en massa fler tips på gör-det-själv-produkter till kroppen (om du scrollar ner en bit).

Och så ett sista litet badrumstips (om än inte riktigt på gör-det-själv-temat): spara massa vatten! Inte nödvändigtvis bara om du bor på ett ställe där vattnet riskerar att sina en torr sommar, som jag, utan för att helt enkelt undvika att slösa vatten i onödan. Ställ en balja i duschen och använda det överblivna duschvattnet för att spola med i toaletten – inte varje gång, för då korkar rören igen, men varvat med vanlig spolning. OBS! Använd inte vattnet till blommor eller grönsaker om du har använt shampo och balsam etc.

Foto: Lindsey Costa

Det här tyckte jag var kul – hoppas du också gör det! Och har du egna fiffiga badrumstips? Skriv en kommentar, vetja, direkt på Bloggen eller på Facebook/Instagram!

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 2

Här kommer nu den andra delen i min lilla bloggserie om att göra själv. I första delen presenterade jag några tankar som dök upp i samband med att jag efterlyste tips och här kommer några fler reflektioner – innan vi går vidare till själva tipsandet.

Att vi ofta använder termen “husmorstips” pekar förstås på en svunnen tid, där kvinnan var den självklara centralfiguren i hemmet, och framförallt i kök och städskrubbar. Och så ser det ut i många familjer även på 2000-talet. Kvinnor står fortfarande för en betydligt större del av det obetalda arbetet i hemmet än män.

Men ibland kan jag bli lite trött på att det så ofta sätts likhetstecken mellan det som görs i hemmet och frustrerade, stressade kvinnor som hamnat i en kvinnofälla. Att det liksom nästan inte skulle vara möjligt att högst medvetet välja en livsstil som går ut på att jobba mindre och därmed skapa tidsutrymme och ork att göra sin egen deo eller baka brödet själv. Det är nästan lite fult och framförallt väldigt pretto, det bloggade jag om för flera år sedan. Att man också kan betraktas som bakåtsträvare och antifeminist. Bloggaren Clara Lidström har råkat ut för detta, gång på gång. Man kan liksom inte gilla att koka sylt och driva feministiska frågor samtidigt.

Själv ser jag precis som Clara ingen som helst motsättning, i synnerhet inte som jag lever i ett förhållande där min man och jag visserligen ofta gör saker enligt könsstereotypa mönster – jag bakar, han bygger eftersom det är så våra huvudintressen ser ut – men där jag exempelvis har huvudansvaret för familjens årliga vedklyvning medan han kan baka Madeleinekakor eller scones i timmar inför stadens Kulturnatt eller sockerkaka till mötet med Vägföreningen. Städa är han också mycket bättre på än jag. Vi tycker liksom inte att det är så nödvändigt med millimeterrättvisa så länge båda är någorlunda nöjda med fördelningen.

Jag tror också att vi – även om vi lever könsstereotypt på vissa sätt – bidrar till att ge våra barn ett någorlunda nyanserat och medvetet perspektiv på det här ämnet. Vi har ofta spännande samtal vid middagsbordet då ett av barnen upprörts av något – det har handlat om alltifrån speciella flick- och pojkplåster till varför konståkning är könsuppdelad eller varför historieämnet har så lite fokus på kvinnor. Det senare verkar faktiskt ha lett till en förändring i skolan, sedan ett av barnen sa ifrån – kvinnorna har fått ta betydligt större plats i lillasysters undervisning. De två äldsta barnen har också gått kurser i feministiskt självförsvar.

Foto: Aaron Burden

Så länge vi låter vår inre kompass styra vad som är viktigt för oss, kan vi då inte få göra just det som funkar för just oss, oavsett om det innebär att vara hundra procent självhushållande och göra allt från grunden eller köpa hundra procent helfabrikat på ICA? Oavsett om vi gör saker efter könsstereotypa mönster eller fördelar tiden med linjal. Kan vi inte sluta jämföra oss en massa med andra, och framförallt, kan vi göra det vi gör för att vi vill, inte för att vi tror att vi måste?

Ursäkta att det blev lite fördröjning på själva tipsen, men jag lovar att de kommer snart!

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 1

Uppväxt i ett hem med en mamma som var hemma tills jag fyllde elva, som odlade, bakade nästan allt bröd själv och lagade i princip all mat från grunden, är det egentligen inget konstigt alls för mig, det där “gör det själv”-tänket. Köpebröd var en sällsynt “delikatess” (tyckte jag, utan att uppskatta min mammas arbete) och vårt städskåp saknade det mesta av de produkter som fanns hemma hos mina kompisar. Såpa användes till allt och jag minns hur jag fick tjata mig till att få köpa Klorin för att bleka bort fläckar på mina kläder. I min familj var det så giftfritt som möjligt som gällde. Mamma odlade biodynamiskt långt innan det gick att köpa ekologiska tomater på ICA.

Ändå dröjde det ganska många år av mitt liv innan jag på allvar började intressera mig för det där “gör det själv”-spåret. Jo, bröd har jag nog alltid bakat ganska mycket, på senare år framförallt för att det är så svårt att hitta ekologiskt köpebröd och för att jag är fullkomligt galen i doften av nybakt bröd, och odlat har jag gjort lite sporadiskt sedan vi flyttat ut på landet för tjugo år sedan. Men det är först de sista två-tre åren som min inre kompass pekat ut en viktig riktning i mitt liv – att ta ett litet steg i taget mot att bli mer självförsörjande på frukt och grönt, att handla mindre hel- och halvfabrikat, att tillverka sådant som går att göra själv.

Så hur ska man då hinna med detta mitt i allt livspusslande, kan man undra? Ja, odlandet tar förstås massor av tid, men det har blivit en passion jag inte längre kan tänka mig att vara utan – ingenstans är jag så lycklig som ute i mina land eller växthus med jord under naglarna. Matlagning och bakning i stället för färdigköpt är också lite mer tidskrävande, men ofta mindre än jag trodde innan jag prövat något (obs! gäller icke surdegsbröd…). Det jag framförallt upptäckt ofta är betydligt enklare och snabbare än väntat är tillverkning av diverse industriproducerade matvaror och hygienartiklar, som havremjölk och deodorant.

För mig, liksom för de flesta andra som har valt att bli mer självhushållande och göra-själviga, handlar det om en medveten prioritering av en livsstil som går emot samhällets norm om heltidsarbete, högt tempo och massor av sociala aktiviteter. Både min man och jag jobbar deltid och har oftast lov när barnen är lediga. Det skapar en hel del tid att göra sådant där som – eftersom vi tjänar mycket mindre pengar numera – också lönar sig ekonomiskt. Vi väljer ofta bort sociala evenemang på helgerna och prioriterar “hemmastanning” (begreppet som min syster myntade som barn och som jag älskar), vilket också ger mycket luft i systemet. Jag passar i stället ofta på att tillgodose mitt sociala behov genom att träffa vänner över en lunch eller fika när jag ändå är inne är i stan och jobbar på vardagarna.

Om någon ser på det jag skriver om som en kvinnofälla kan jag förstå det, men i min värld är det verkligen inte så. Min man jobbar deltid precis som jag, precis som i en del av våra vänners och bekantas familjer. Förr i världen var det dessutom han som var hemma längst med barnen, han som jobbade deltid när jag gjorde karriär och jobbade heltid på universitet. Vi har alltid haft ett förhållande där vi försökt lösa det på bästa sätt för oss båda – just då.

Sedan råkar det vara så att jag är mer intresserad av just odling, bakning och matlagning än min man (i andra familjer jag känner är det mannen som har de intressena), medan han gör en massa annat bra härhemma, som att laga allt som går sönder och bygga saker som underlättar för mig. I somras byggde han exempelvis mitt jättefina utomhusodlingsbord, för att inte tala om tunnelväxthuset! Till våren och sommaren ska vi bygga hönshus – tillsammans. Och när det gäller att hitta fiffiga idéer på exempelvis hur man kan städa mer miljövänligt är det minst lika ofta han som hittar dem som jag (eftersom jag tycker städa är aptrist) – han äger exempelvis på bikarbonats- och ättikefronten härhemma. ?

I kommande inlägg har jag tänkt dela med mig av mina bästa tips på sådant jag gör själv, liksom tips jag har samlat upp från vänner och bekanta eller hittat på nätet. På så vis får jag själv en bra samling där jag lätt kan hitta tillbaka till sådant jag kanske behöver kolla upp igen, samtidigt som jag upptäcker nya grejer att pröva.

Jag hoppas verkligen att du som läser ska få glädje och nytta av mitt lilla skafferi, kanske våga testa något du inte gjort tidigare och – precis som jag – upptäcka att mycket var betydligt enklare och mindre tidskrävande än du trodde. Framförallt hoppas jag att du inte ska känna stress eller dåligt samvete – det är verkligen inte min avsikt med de här inläggen. Och så kan det ju vara bra att tänka på att väldigt få människor gör allt själva – det är nog nästan bara Mandelmanns, som jag för övrigt ser om tillsammans med min fjortonåring på kvällarna just nu. Men kanske hittar du en bra idé till något du inte har tänkt på tidigare – i så fall blir jag jätteglad!

Vi hörs snart igen!

Maria

Poddavsnitt 71. Att odla grönsaker och själar. Ett samtal med Sara Bäckmo

Här kommer nu ett efterlängtat avsnitt med odlar- och självhushållardrottningen Sara Bäckmo. Sara driver Sveriges största trädgårdssajt, Skillnadens trädgård, där hon sprider kunskap och inspiration till odlare på alla nivåer. Vårt samtal handlar förstås om Saras livsresa och kärleken till odlandet, men också om att våga kasta sig ut och testa okänd terräng, om föräldraskapets glädjeämnen och utmaningar, om att skapa sig en vardag som man inte behöver längta bort ifrån och mycket annat.

Maria

Född: en Lovis Ansjovis

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

14088653_1181028428585258_683226857051459728_nNu har jag något stort och roligt att berätta: min och dottern Sannas första bilderbok om Lovis Ansjovis (Lovis Ansjovis och rockpappan) har äntligen – efter fem år! – sett världens ljus. För ett par veckor sedan kom hundra fina exemplar från förlaget, här till höger i händerna på sin stolta förlaga, Sannas lillasyster Lova, som vi alltid har kallat Lovis Ansjovis, och vars roliga citat i fem-sexårsåldern är utgångspunkten för hela det här projektet.

14344184_1658762121119932_4981250696601769013_nI söndags firade vi Lovis med releasefika på Det Fria Ordets Hus hemma i Växjö. Sanna och jag berättade om bokens bakgrund och tillkomst, bjöd på fika och signerade – tillsammans med Lova – böcker på löpande band. Tror att vi hade bortåt femtio besökare – galet roligt att så många ville komma och fira med oss! Och den äkta Lovisen njöt av uppmärksamhet och blommor (“Jag känner mig som en kändis!”) även om hon nog fick lite ont i signeringshanden.

I lördags fick vi nästan en hel sida på Kultur- och Nöjesidan i Smålandsposten (trots att journalisten pratat om en liten notis), och i veckan kommer ett reportage i en lokal gratistidning. Superkul!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-13-kl-22-23-34Att vi själva tyckte om boken visste vi förstås. Men att de som läser också verkar göra det är alldeles underbart roligt. En sån här fin recension fick vi från Bibliotekstjänst:

Lovis lever i en modern tid med varannan veckas boende och nya familjekonstellationer. Hennes härligt fria fantasi har stort utrymme i berättelsen som roar både barn och vuxna med sina underfundigheter. Författaren Maria Estling Vanneståls stora intresse för och erfarenhet av språk märks tydligt. Bilderna av Sanna Hellberg är vackra och stämningsfulla, rika på detaljer och har en egen tydlig stil. En mild färgskala används genomgående. Det är ett härligt samspel mellan texten och bilderna. Boken Lovis Ansjovis och rockpappan passar utmärkt för högläsning.” /Camilla Appelgren, BTJ

OBS! Vi har skrivit tillsammans, det är MINST lika mycket Sannas text, men det har de tydligen missat.

Och här några ord från andra läsare:

  • Sååå fin! Fina bilder och rolig story. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Lovis Ansjovis.
  • Nu har jag läst den och jag älskar den! Allt med den!
  • Ett litet mästerverk!
  • Det kan inte bli bättre än så – en av de roligaste barnböcker jag läst och som ligger helt rätt i tiden, och illustrationerna är så fantastiska med alla roliga detaljer – man upptäcker nya saker hela tiden – resten av dagen kommer jag att gå runt med ett stort leende. Stort grattis Maria och Sanna och nu ser jag framemot Lovis Ansjovis nästa upptåg. 

14237620_10208499630901666_5259967053519888242_nVill DU köpa ett (eller flera) signerat ex av Lovis Ansjovis och rockpappan – kanske att ge som present till barn eller barnbarn, eller helt enkelt till dig själv? Ju fler böcker vi säljer, desto större chans att vi (1) tjänar lite pengar på det här projektet så att vi kan fortsätta skriva, (2) får tillåtelse av förlaget att ge ut nästa bok i serien, som redan är skriven och som de har läst och gillat.

Mejla mig på maria@livstid.nu, eller – om du ska till Bokmässan i Göteborg – kom förbi Idus Förlags monter (A01:02) på fredag mellan 15 och 19, då vi står där och signerar! Och så blir vi förstås glada om du vill följa Lovis Ansjovis på Facebook. Välkommen till Lovis egen värld!

I nästa blogginlägg tänker jag berätta historien om tillkomsten av Lovis Ansjovis, från ax till limpa. Välkommen åter!

Maria

Acceptans och förändring – ACT – på vedbacken

13649687_10208004555525091_1019323064_n

Ett Facebookminne igen. Ett år sedan. Samma klyv, ny ved. Vi värmer upp hela vårt stora hus på det sättet, så det är många stockar som ska kapas, klyvas, köras in i vedboden och staplas varje år. Från att ha varit en av de där hemsysslorna som jag bara såg som ett enda stort, tungt MÅSTE har det blivit en av mina favoritaktiviteter, något jag märkligt nog både kan längta till och njuta av (trots att det numera är jag som har totalansvaret för klyvandet och staplandet). Hur gick det till?

Mitt förhållande till veden är ett sådant där exempel på hur jag tillämpar ACT (Acceptance and Commitment Training) i mitt vardagsliv som jag skrev i bloggens premiärinlägg att jag skulle bjuda på ibland. Acceptans och Förändring. Och mindfulness.

Acceptans: Ja, grunden till alltihop är att acceptera att – om vi ska fortsätta med den här typen av uppvärmning, vilket vi gärna gör av bland annat ekonomiska skäl – vedarbetet är en del av mitt liv på landet. Att gå omkring och sura över att det finns annat jag hellre skulle vilja använda tiden till, eller försöka förtränga att det måste göras, hjälper inte ett skvatt.

Förändring: Men att leva enligt ACT innebär inte att bara lägga sig passivt platt och acceptera allt. Det handlar också om att se över en situation och se om det finns något som går att förändra. Jag accepterade faktumet att veden måste hanteras, men jag har också gjort ett antal förändringar som har gjort arbetet mer angenämt. Vi har förflyttat klyvplatsen närmare vedboden, så att det blir mycket kortare sträckor för de många hundra skottkärreturerna. Jag gör jobbet under sommaren (i stället för under vår eller höst som tidigare), när jag är ledig och vädret ofta är bra, vilket innebär att jag slipper “förlora” ett antal värdefulla helger när livet snurrar på i snabbare takt än sommartid.

DSC_0010Jag har också lyckats att åtminstone till en del förändra mina tankarna och betrakta processen med mer positiva glasögon:

Jag får massa frisk luft, utsikt över ängen utanför, vind mot mitt ansikte, (ofta) sol på min bleka kropp och gratis tillgång till vardagsmotion.

Jag får egentid med bra poddar (exempelvis Sommar i P1 – som nu också finns på Spotify så att jag inte ens behöver tulla på mitt internet!) i lurarna.

Jag gläds åt tanken på fyllda vedförråd som ska värma oss hela hösten och vintern.

Jag låter inte den första lilla klena raden med vedträn göra mig deppig som tidigare, utan tänker att “Ja, ja, allting har en början och snart når jag inte upp för att fylla på!”

DSC_0015Och så var det det där med mindfulness. Vedhanteringen har blivit ett sätt att stanna upp. Här måste jag vara närvarande och fokuserad, annars riskerar jag att skada mig – tappa en tung vedklump på foten eller få ett finger i kläm. Jag arbetar långsamt och metodiskt, till skillnad från i många andra sammanhang. Det är något meditativt och väldigt lugnande över det hela.

DSC_0018

Till sist: för mig har veden också kommit att få en symbolisk betydelse. Den representerar mitt behov av att jorda mig, att känna mig förankrad i verklighet och vardag, eftersom jag också är en person som är mycket i tankar och själ.

Här sista raderna ur en nyskriven dikt:

Fötterna på vedbacken

Förankras för att kunna växa

För att kunna lyfta blicken

Sträcka armarna mot himlen

Sträva uppåt och framåt

Vidare och samtidigt stadigt kvar

Utan mina rötter inget

Och när jag tittar ut ser jag att regnskuren som kom och avbröt mig verkar vara på väg bort. Tror att jag ska ta en stund till där ute med min kompis klyven före kvällsmat.

Maria

DSC_0011 1