Den här gången ska du få träffa Mia Elmlund, yogaläraren som brann ut och var på väg att ge upp, men hittade en ny väg tillbaka, genom Sensing Yoga som tar tillvara rörelser som barn och djur använder sig av helt naturligt. Vi pratar bland mycket annat om att tappa bort sig själv bland normer och förväntningar, om att hitta tillbaka till sin inre Pippi Långstrump, om att följa hjärtat även när det känns ologiskt, om att våga säga nej för att säga ja till oss själva och om vad som egentligen är grejen med vagusnerven.
Foto: Momentsbymalin.se
God annandag! I år samarbetade jag med min vän och återkommande poddgäst 
Den första var Cina Persson, som sorgligt nog gick bort alldeles för tidigt, ett par år efter att vi träffats. Det jag minns särskilt tydligt från vårt samtal var för det första Cinas upplevelse av att yogan fick henne att våga möta sin smärta och hitta tillbaka till livet igen efter att ha drabbats av en ryggskada som lett till stora fysiska begränsningar. För det andra var det hennes starka övertygelse om att yoga är något som funkar för alla – kan du inte sitta eller ligga på golvet kan du yoga sittande på en stol. Och för det tredje var det hennes stora önskan om att sprida yogan till våra barn, som ett verktyg för att hitta lugn och ett eget inre rum i en värld med högt tempo, mycket aktivitet och många intryck. Du kan lyssna på några guldkorn ur vårt samtal i 
Yogalärare nummer två var 
Den tredje yogaläraren jag mötte i podden var före detta nyhetsankaret Ulf Wallgren som jag tillbringade tre intensiva timmar med i yogastudion i Stockholm där han arbetar. Ulf tröttnade på pressen i mediavärlden och skolade om sig, efter att själv ha mött yogan i samband med stresshantering. En sak, bland många andra, som jag tog med mig från vårt samtal, är vikten av att ge sin inre röst tid att höras. Att vi ibland har så bråttom med att komma fram och hitta rätt. Det tog Ulf – precis som mig – många år att hitta den där inre kompassen som hjälpte honom att våga stå upp mer för sig själv, sätta gränser och känna efter vad han ville med sitt liv. Och han menade att det var yogan som hade hjälpt honom dit. Mitt långa poddsamtal med Ulf hittar du i 
Fjärde gången en yogalärare gästade Drömmen om Målajord var när jag fick besök av Linda Wikström, som länge drivit den yogastudio där jag yogat mest genom åren. Linda och jag pratade om att bland annat sociala medier ibland kan förmedla bilden av yoga som ett ouppnåeligt ideal – vackra, smala, smidiga människor i avancerade positioner i solnedgångar på stränder – snarare än som en vardaglig praktik och inställning till livet som alla vi människor har tillgång till. Något annat jag påmindes om i vårt samtal är att försöka slappna av och ha tillit till att det vi längtar efter kan bli verklighet utan att vi själva styr varje steg i processen – svårt men väsentligt, har jag lärt mig. Samtalet med Linda hör du i 
Vanja Bengtsson är min femte yogalärare på besök i podden. Vi pratar mycket om Vanjas resor över världen och vad hon har lärt sig av de olika kulturer hon har mött, och som hon både har krockat med och inspirerats av, bland annat under en yogalärarutbildning i Indien. Något som Vanja fått med sig från sina resor – och som jag tar med mig från vårt samtal – är en strävan efter att kombinera självsäkerhet (en viss sådan behöver man ju ha för att kunna utbilda, vägleda eller inspirera andra människor) med ödmjukhet, för att kunna ha förståelse för och känna empati och medkänsla med de människor man möter. Du kan lyssna på hela samtalet i 
Allra sist i min lilla yogalärarodyssé är mötet med Manereia Hanuman (eller Magnus Hjortstam, som somliga känner honom som) i yogastudion som han har byggt hemma i sin lada. Manereia är en av de många poddgäster som har gått igenom något betydelsefullt – i det här fallet en utmattningsdepression följd av en omvälvande andlig upplevelse – och kommit ut på andra sidan med en annan inställning till livet och nya verktyg att möta det med, bland annat meditation, yoga och mantrasång. Vi pratar också om att lägga märke till och våga följa de där små “vägskyltarna” (eller “ledtrådar på en skattkarta”, som jag brukar kalla dem), som hjälper oss att hitta vår egen livsväg, i stället för att alltid följa den väg som samhällets normer och andras förväntningar stakar ut åt oss. Samtalet med Manereia finns i 
I poddavsnitt 93 får du träffa 
Jag tror att vi kanske över huvud taget behöver bli ännu bättre än vanligt på att faktiskt ta hand om och vara snälla mot oss själva i dessa tider, för att orka med alla känslor och för att orka hjälpa till där det behövs. Så kanske en meditation om självmedkänsla kan vara användbar? Här finns 
Välkommen till årets sista poddavsnitt, där du får träffa Vanja Bengtsson som har en spännande och brokig livsresa bakom sig. Den har bland annat tagit henne till Norge, Frankrike och Indien innan hon till sist landade hemma i sina föräldrars gård utanför Växjö, där hon nu siktar på att bli självhushållande och kunna erbjuda mötesplatser för bland annat yoga och samtal. Vi pratar om kulturer och miljöer att både krocka med och inspireras av, om stad och landsbygd, om självhushållning och permakultur, om att kombinera självsäkerhet med ödmjukhet och mycket annat.
Dels tycker jag det är så himla kul att kunna inspirera andra till exempelvis odling, göra saker själv och försöka leva mer efter sin egen inre kompass, och jag får många kvitton på att jag faktiskt lyckas en del med det, även om somliga förstås blir superstressade och tror att de måste göra allt det där jag gör. Jag hoppas att de stänger av mig från sina flöden i så fall, i stället för att låta mina inlägg påverka dem negativt.
Så är jag ju en berättare också – annars hade jag väl inte satsat på författaryrket. Jag älskar att berätta små historier – om mitt liv och om saker jag snappar upp omkring mig. Det är också ett sätt för mig att få lite extra skrivträning.
